Avstående av egendom som tillfallit allmänna arvsfonden

Motion 1991/92:L404 av Leif Marklund m.fl. (s)

Enligt arvfondslagen skall kammarkollegiet ha ett samlat
myndighetsansvar beträffande arvsfonden omfattande
försäljning av fast egendom.

Lös egendom skall, om kammarkollegiet inte medger
annat, säljas på offentlig auktion av den gode man som
enligt 7 § arvfondslagen har förordnats av tingsrätten att vid
boutredningen företräda fonden (8 §).

Arv som tillfallit fonden får avstås helt eller delvis till
annan, om det med hänsyn till arvlåtarens uttalanden eller
andra särskilda omständigheter kan anses stämma överens
med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv
avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har
stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som
utgörs av egendom som är av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt får avstås till en juridisk person som
har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på
lämpligt sätt (5 §).

Bestämmelserna om möjlighet att avstå bl.a.
kulturhistoriskt värdefull egendom till juridisk person
infördes genom lagstiftning år 1981. Lagändringen byggde
på ett förslag i saken som lagts fram i betänkandet (Ds Ju
1979:11) Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.
I den proposition vari saken berördes (proposition
1980/81:48) ansåg dock det föredragande statsrådet att en
eventuell utvidgning av fondens möjligheter att avstå
egendom borde utredas ytterligare och avstod från att lägga
fram ett förslag i ämnet. Vid riksdagens behandling av
frågan konstaterade lagutskottet (LU 1980/81:11) att
bestämmelserna om att egendom som tillfallit arvsfonden
skall försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och
naturvårdande institutioner och organisationer i vissa fall
får svårt att förvärva egendom, som det är önskvärt att
bevara. Utskottet fann bl.a. mot den bakgrunden att
utredningens förslag borde genomföras, och utskottet
hemställde att riksdagen skulle anta ett av utskottet
framlagt förslag till ändring i arvfondslagen. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 224). Lagändringen trädde
i kraft den 1 juli 1981 (1981:362).

Under den period som bestämmelsen varit i kraft har
den endast utnyttjats i ett fåtal fall varje år. Samtidigt har
det visat sig att den egendom som har varit av intresse för
museer och andra institutioner att ta över ofta har varit i
behov av att ställas i ordning på olika sätt. Det har varit
fråga om registrering av föremål, dokumentation och även
reparation eller renovering av egendom. Att sådana
åtgärder kan komma till stånd är ibland en förutsättning för
avståendet. Det är givetvis viktigt att ett iordningställande
kan ske under sakkunnig ledning och, vid reparationer, med
användning av lämpligt material. Åtgärder av sådant slag
kan många gånger vara relativt kostnadskrävande. Det har
emellertid visat sig att de institutioner som allmänt sett kan
anses vara lämpliga att ta hand om egendomen i regel inte
har haft ekonomiska resurser för att sköta
iordningställandet. De har därför samtidigt begärt ett
kontant bidrag för att ta emot egendomen och ställa den i
ordning. Sådant bidrag kan normalt inte lämnas.
Möjligheterna att avstå pengar till en juridisk person är
nämligen enligt arvsfondslagen starkt begränsade. Endast
om det kan visas att det skulle överensstämma med den
avlidnes yttersta vilja kan enligt lagen också kontanter
avstås till en juridisk person (5 §).

För att intentionerna med den av riksdagen beslutade
utvidgningen av kretsen som egendom får avstås till inte
skall gå förlorade är det nödvändigt att möjlighet öppnas att
också kunna avstå kontanta medel till juridisk person i här
avsedda fall. En sådan möjlighet bör omgärdas med vissa
begränsningar.

Kontanta medel bör såleds endast få avstås inom ramen
för behållningen i det enskilda dödsbo vars egendom
tillfallit allmänna arvsfonden och vars egendom är aktuellt
att avstå till en juridisk person. Egendomen skall vara i
behov av ordningställande som mottagaren saknar
ekonomiska möjligheter att göra. Medlen bör få användas
uteslutande för att ställa den aktuella egendomen i ordning.
Kontanter som avståtts på denna grund bör således inte få
användas till underhåll och drift. Det förtjänar att påpekas
att ett samtidigt avstående av pengar för det syfte som
föreslagits inte kan förutses gälla några större belopp
årligen.

För att åstadkomma den ordning som nu sagts bör en
ändring göras i arvfondslagen (5 §). Ändringen, som
lämpligen bör ske i form av ett tillägg till 5 §, bör ges
följande lydelse: Arv som utgörs av egendom, vilken är av
väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk
person som har särskilda förutsättningar att ta hand om
egendomen på lämpligt sätt. Om det behövs för att
kunna ställa i ordning egendom som skall tas om hand får
pengar ur behållningen i det dödsbo varifrån egendomen
tillfallit arvsfonden samtidigt avstås till den som tar emot
egendomen.

För att inte angelägna avståenden av aktuell egendom
skall fördröjas bör lagändringen träda i kraft senast den 1
juli 1992.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att till 5

§ arvsfondslagen göra ett tillägg, som ger juridiska
personer vissa möjligheter att erhålla kontanta medel för
iordningställande av kulturhistoriskt värdefull egendom
som arvsfonden avstått ifrån,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ikraftträdandet för tillägget
sker senast den 1 juli 1992.

Stockholm den 15 januari 1992

Leif Marklund (s)

Åke Selberg (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)