Avskrivningsregler på inventarier

Motion 1994/95:L203 av Lars Björkman och Stig Bertilsson (m)

Det finns i dag uppenbara skillnader mellan de regler som
gäller för beräkning av skatteunderlag och de regler som
gäller för redovisning enligt ''god revisionssed''. Detta leder
i många fall till svårigheter för såväl företagare som
skattemyndigheter. På båda sidor läggs ett omfattande arbete
och stora kostnader ned på att få årsbokslut och deklaration
att stämma överens. Det naturliga borde vara att företagens
bokslut utgör hela grunden för beräkning av
skatteunderlaget.

Ett exempel på denna diskrepans är reglerna för
avskrivning på inventarier. ''God redovisningssed'', vilket
självklart skall iakttagas av alla företag, innebär bl.a. att den
s.k. försiktighetsprincipen skall följas. En konsekvens av
detta är att tillgångar ej får tas upp till högre belopp än vad
som är det verkliga värdet. Vidare föreskrivs att en
individuell avskrivningsplan skall fastställas för varje
enskild inventarie. Om därtill en inventarie utrangeras i
förtid, eller den efter en viss tids innehav bedöms ha ett
väsentligt lägre värde än vad avskrivningsplanen anger, skall
detta avspeglas i årsredovisningen.

Med nu gällande skatteregler skapas här en
konfliktsituation. Reglerna anger att inventariemassan skall
betraktas som en klumptillgång. Extra avskrivningar,
beroende på nödvändiga utrangeringar av ej funktionella
inventarier som på grund av den tekniska utvecklingen gjort
dem mer eller mindre värdelösa, tillåts ej. Företaget kan
alltså inte beakta detta faktum i sin deklaration.

Som exempel på ovanstående kan nämnas ett
utbildningsföretag som anskaffar datorer. För att kunna
erbjuda sina kunder en utbildning som är i samklang med
utvecklingen måste detta företag erbjuda ett
undervisningsmaterial av modernaste snitt. Med den snabba
tekniska utveckling som gäller på detta område är några år
gamla maskiner inte användbara utan närmast att betrakta
som värdelösa. Skattemässigt måste de dock enligt gällande
regler ''finnas kvar'' under minst fem år. Extra avskrivningar,
vilka närmast borde vara självklara, godkänns inte av
skattemyndigheterna. Samtidigt uppstår en konflikt
gentemot företagets ägare och borgenärer därför att man i
årsbokslutet redovisar ett substansvärde som inte är relevant
mot det verkliga värdet på de aktulla inventarierna.

Enligt vår mening är nuvarade regler otidsenliga och bör
anpassas till det verkliga förhållandet.
Redovisningskommittén, som har att utreda framtida
redovisningsprinciper, bör ges ett tilläggsdirektiv om att se
över sambandet mellan avskrivning, redovisning och
beskattning.

Hemställan

Med hänvisnig till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av reglerna för avskrivning
av inventarier, redovisning och beskattning.

Stockholm den 19 januari 1995

Lars Björkman (m)

Stig Bertilsson (m)