Avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska

Motion 1985/86:324 Ingemar Eliasson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:324

Ingemar Eliasson m. fl. (fp)
Avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (prop. 1985/86:94)

Sverige har sedan 20 år tillbaka godtagit att svenska medborgares klagomål
på kränkningar av Europakonventionen får prövas av Europadomstolen. Så
har också skett i ett par uppmärksammade fall - t. ex. fallet
Sporrong—Lönnroth mot Sverige, vilket visar betydelsen av att denna
möjlighet till prövning står öppen för svenska medborgare.

Att Sverige skall respektera konventionen och dess standardkrav på
medborgarskydd råder det allmän enighet om. Det är ur den synpunkten
också konsekvent att Sverige även i fortsättningen godtar Europadomstolens
domsrätt, när enskilda medborgare klagar på brister i vårt rättssystem. Det är
i sig en garanti för att respekten för medborgarskyddet förblir allmänt
omfattat i vårt land. Vi biträder aliså propositionens synsätt i denna fråga.

Vårt förhållande till Europakonventionen i andra hänseenden har på
senare tid blivit oklart i tilltagande grad. Åtgärder behövs därför för att
komma till rätta med detta.

Vad vi här syftar på är bl. a. att svenska regeringen i beslut den 20 februari
1986 hävdat att staten ej är skyldig att utge ersättning till andra sakägare i
Sverige som drabbats på samma sätt som klagandena i fallet
Sporrong-Lönnroth. Detta pekar på den osäkerhet som finns om hur
Europadomstolens domar skall tillämpas i Sverige och vilken räckvidd de har
på likartade fall. Det är rimligt att det skapas klarhet i huruvida andra
svenskar automatiskt skall kunna påräkna samma rättssäkerhetsgarantier,
som domstolen ansett skall finnas för den som aktivt klagat på missförhållanden
i landet.

Hur Sveriges respekt för konventionen i vår inhemska rättstillämpning
fungerar är också ifrågasatt i andra uppmärksammade fall. Enligt konventionen
harvi bl. a. åtagit oss att medborgare skall ha en effektiv möjlighet att ta
upp kränkningar av konventionsskyddet direkt hos inhemska myndigheter”inför
inhemsk myndighet” - jfr Artikel 13 i konventionen. Men beroende
på att konventionen inte anses vara rättskälla på samma sätt som svenska
lagar och författningar har konventionens ställning i det svenska rättssystemet
blivit oklar.

I teorin hävdas att svenska regler tolkningsvis skulle få anpassas till
konventionens krav, men det är oklart hur detta skall kunna fungera i
praktiken.

Oklarheter av detta slag har för med sig att flera klagomål riktats mot
Sverige för att nonchalera konventionstillämpningen. Om dessa klagomål är
berättigade eller inte är svårt att med bestämdhet veta, eftersom någon

1* Riksdagen 1985/86.3sami. Nr323-326

formlig prövning av konventionsbestämmelserna som nyss sagts inte sker hos Mot. 1985/86:324
inhemska domstolar och myndigheter. Det leder framför allt till att klagomål
riktas mot Sverige utomlands.

Det finns nu flera exempel på att konventionen ställer krav på rättssystemet,
som Sverige inte uppfyller, eller där tveksamhet finns, om så är fallet.

Kända exempel härpå är anhållande- och häktningstidernas längd, som
nyligen utretts, och kravet på domstolsprövning av medborgarskyddsfrågor,
som behandlas i konventionen. Det senare aktualiseras bl. a. i
Sporrong— Lönnroth-målet.

Även avgöranden från domstolen mot andra länder kan ha intresse, när de
berör frågor, som aktualiserats i svensk debatt. Det gäller t. ex. Europadomstolens
avgöranden 1981 mot Storbritannien, det s. k. British Rail-målet,
som kan ha intresse för den svenska diskussionen om kollektivanslutning till
politiska partier via fackliga organisationer. 11981 års dom ansågs s. k. closed
shops otillåtna, dvs. facklig tillhörighet fick inte ställas som villkor för rätten
till arbete. Därmed aktualiseras frågan i vad mån föreningsrätten får
användas för att frånta medborgarna rättsligt skydd mot långtgående
inskränkningar i frågor om den personliga integriteten, som skyddas i
konventionen.

En utredning är därför motiverad för att klarlägga, vilka avvikelser eller
risker för avvikelser från Europakonventionens krav, som för närvarande är
aktuella. För detta skulle behövas en genomgång av olika klagomål, som nu
riktats mot Sverige och hur dessa förhåller sig till gällande lagstiftning i vårt
land.

I utredningen bör också ingå överväganden om hur domar mot Sverige av
Europadomstolen skall behandlas, både då det gäller klagandena själva och
andra medborgare, som kan ha drabbats på likartat sätt - jämför regeringens
avgörande i fallet Sporrong—Lönnroth som förut berörts. Vidare bör en
analys företas av hur svensk förvaltningsprocess förhåller sig till konventionens
tillämpningskrav i artikel 6 och 13.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att utföra en grundlig analys av vårt förhållande till Europakonventionen
beträffande de frågeställningar vi aktualiserat i motionen.

Stockholm den 17 mars 1986
Ingemar Eliasson (fp)

Rune Angström (fp) Maria Leissner (fp)

Hadar Cars (fp) Birgit Friggebo (fp)

4