Åtgärder mot vattenföroreningar

Motion 1985/86:Jo770 Bengt Silfverstrand och Bengt Kronblad (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :Jo770

Bengt Silfverstrand och Bengt Kronblad (s)
Åtgärder mot vattenföroreningar

Övergödningen av sjöar, vattendrag och havsområden utgör ett av våra
allvarligaste miljöproblem. Utlakningen av växtnäring till grundvatten, ytvatten
och kustvatten har ökat kraftigt och förorsakat svåra skador på vattenmiljö.
Särskilt påtagliga är miljöproblemen inom vissa jordbruksområden.
Medan åtgärder börjat sättas in mot övergödningen av vissa sjöar och
vattendrag, t. ex. Ringsjön i Skåne är samhällets insatser för att stoppa
närsaltsutsläppen till våra kustvatten hittills mycket begränsade.

1980 rapporterade Helsingforskommissionens tekniskt-vetenskapliga
kommitté att Östersjön brottades med många problem. Halterna av PCB
och DDT var för höga. Övergödningen — ett resultat av alltför höga utsläpp
av närsalter — var redan då ett bekymmer. 1985 kom en ny rapport från
kommissionen. I den nya rapporten anses det mest alarmerande vara den
ökande övergödningen.

Kopplar man ihop den ökning av kväve och fosforutsläpp som skett
under den senaste tioårsperioden med utvecklingen av de syrefria bottnarna
och det syrefria bottenvattnet är det mycket oroande, säger kommissionen
i sitt utlåtande bl. a.

Inom PMK, programmet för övervakning av miljökvalitet, har man följt
syresituationen i Landsortsdjupet sedan 1961. Det går utför hela tiden. Perioderna
med svavelvätebildning har blivit allt fler under de senaste åren.
Bottenfaunan har slagits ut i jämförelsevis grunda områden både i södra
Östersjön och i Kattegatt. Det innebär att det finns syrefria områden även
nära land, vilket inte hänt förut.

Den tilltagande algblomningen som följer av den ökande kvävebelastningen
på allt större havsområden förorsakar syrebrist, vilken i sin tur medför
hot mot havskräfta och yngelområden för sill och plattfisk. Ökad vattenblomning
i Östersjön medför också att blåstång och djupare levande rödalger
försvinner. Vidare orsakas syrebrist på bottnar där känsliga bottendjur
lever. Detta påverkar fiskbestånden samt hämmar torskens och rödspättans
reproduktion. Stora algblomningar har främst drabbat Laholmsbukten
med ödesdigra konsekvenser för bl. a. fisk och bottendjur.

Kvävet från vattendragen har ökat tre och en halv till fem och en halv
gånger jämfört med läget för 80 år sedan. Av det kväve som tillförs Laholmsbukten
från vattendragen i Halland kommer mer än 60 % från jordbruket.
Enligt en undersökning utförd av hälsovårdsbyråerna i Landskrona
och Svalöv tillför Saxån Lundåkrabukten 800—1 000 ton kväve och 11 —
—40 ton fosfor varje år. Drygt 90 % av kvävet och mer än hälften av fosforn
går att spåra direkt till jordbruket.

I Kalmar kommun har gjorts en genomgripande inventering av jordbruksdriftens
påverkan på vattenmiljön. Undersökningen — som utmynnat
i ett program för hur jordbruket i kommunen skall bli miljövänligare —
visar bl. a. att vissa brunnar i kommunen innehåller nitrathalter som är
högre än 100 mg/l, dvs. mer än dubbelt så höga som WHO:s gränsvärde på
50 mg/l.

Också den dansk-svenska Öresundskommissionen har i en ny rapport
uppmärksammat ökade kväveföroreningar i Öresund. Kommissionen finner
att kväve ofta är den mest begränsande näringsfaktorn för växtlivet i
Öresund och anser att ingrepp mot lokala kväveutsläpp kan minska skadeverkningarna
på miljön.

Både Helsingsforskommissionen och Öresundskommissionen påpekar
att det finns anledning att uppmärksamma de kommunala reningsanläggningarnas
funktion och möjligheter till begränsning av kväveutsläppen. 1
Sverige har vi ännu inte satsat på att ta bort kvävet i reningsverken.

De påtagligt försämrade förhållandena vad gäller vattenmiljön i Östersjön
och utefter västkusten motiverar omedelbara och kraftfulla insatser för
att i tid bromsa den redan nu skönjbara katastrof som annars kan bli oundviklig.
Vi föreslår att samordnade insatser snarast kommer till stånd i syfte
att minska närsaltsutsläppen till våra kustvatten, sjöar och vattendrag. En
lämplig form för den typen av samordnade insatser kan vara att knyta en
styrgrupp till jordbruksdepartementet med uppgift att utifrån tillgängligt
utredningsmaterial utarbeta konkreta förslag till hur närsaltsutsläppen
skall kunna begränsas. Särskilt utsatta kustkommuner med intensivt jordbruk,
t. ex. i Kalmar län, Skåne och Halland föreslås engageras i arbetet
med att begränsa kväve- och fosforutsläppen till vattenmiljön genom att
stimuleras att ta fram särskilda handlingsprogram i stil med vad som skett i
Kalmar kommun.

Precis som medel anvisats för åtgärdsprogram för särskilt föroreningskänsliga
områden som t. ex. Ringsjön och Laholmsbukten föreslår vi att
medel ur det miljöforskningsprogram som regeringen nyligen framlagt på
riksdagens bord skall kunna användas också på andra utsatta områden i
våra kustvatten. Slutligen förslår vi att möjligheterna att via de kommunala
reningsverken begränsa kväveutsläppen snarast undersöks.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av åtgärder för att begränsa närsaltsutsläppen
till vattenmiljön.

Stockholm den 27 januari 1986

Bengt Silfverstrand (s) Bengt Kronblad (s)

Mot. 1985/86
Jo770

4