Åtgärder mot störande gatumusik
Motion 1983/84:2187 Alf Wennerfors
13
Motion
1983/84:2187
Alf Wennerfors
Åtgärder mot störande gatumusik
I december 1982 beslöt riksdagen om lagändringar som innebar lättnader
när det gällde kravet på tillstånd till gatumusik. De allra flesta har hälsat detta
med tillfredsställelse. Sång och musik har alltid varit och kommer alltid att
vara till glädje för människor. Äntligen har den svenska gatubilden fått det
som många svenska turister bl. a. gjort utlandsresor för att uppleva.
Det var i mitten av 1970-talet som också konstnärliga uttrycksformer
omfattades av en utvidgning av de grundlagsskyddade rättigheterna. Varje
medborgare var enligt regeringsformen tillförsäkrad mötesfrihet. Men gatumusiken
var också underkastad reglerna i lagen om allmänna sammankomster.
Denna lag ändrades i december 1982 och lagändringen trädde i kraft 1
januari 1983. I praktiken innebar detta att gatumusiken kunde utövas var
som helst och när som helst. Tillståndskravet hade i praktiken helt upphävts.
Så småningom visade det sig, och alldeles särskilt under den senaste
sommaren, att gatumusiken också utövades hur som helst. I en interpellationsdebatt
den 5 december 1983 pekade jag på de olägenheter som gatumusiken
kan vålla människor som bor och arbetar vid de allmänna platser som
utnyttjas för gatumusik. Justitieministern medgav att den nya lagstiftningen
inneburit praktiska olägenheter i initialskedet. Men han var inte beredd att
vidta någon åtgärd. Han hänvisade bl. a. till ordningsstadgeutredningens
pågående utredningsarbete. Vidare pekade han på en utredning som justitieombudsmannen
gör med anledning av klagomål. Myndigheterna måste ges
tid för att kunna skapa större fasthet i tillämpningen av gällande lagstiftning,
ansåg justitieministern.
Den 10 januari 1984 framställde jag en ny fråga till justitieministern. Det
visade sig nämligen att polismyndigheterna ansåg att möjligheterna att ingripa
mot klart störande gatumusik var i det närmaste obefintliga. 1 min fråga
begärde jag att justitieministern på något sätt skulle medverka till att gällande
lagstiftning kan tillämpas av polismyndigheten.
Den 19 januari 1984 gav justitieministern ett ganska klart besked i sitt svar
på frågan. Han gav uttryck för sin bestämda uppfattning ”att störningar av
det slag som förekom i Gamla stan under förra sommaren inte kan godtas”.
Han meddelade dessutom att polismyndigheten lovat att inför den kommande
våren och sommaren försöka skärpa insatserna mot störande gatumusik.
Kan inte olägenheterna bemästras ”med tillämpning av den nuvarande lagstiftningen
är jag beredd att ta upp frågan om en lagändring”.
Justitieministerns något ändrade inställning till klart störande gatumusik
och hur man skall komma till rätta med sådana olägenheter för enskilda
Mot. 1983/84:2187
14
människor noteras med tillfredsställelse. Att även polismyndigheterna —
enligt justitieministern - ser något annorlunda på möjligheterna att ingripa
enligt gällande lagstiftning inger vissa förhoppningar.
Men vi har dess värre inga garantier för att den klart störande gatumusiken
skall försvinna. Därför bör riksdagen besluta om en lagändring i lagen om
allmänna sammankomster. Nuvarande 3 §, tredje stycket, lagen om allmänna
sammankomster bör ha följande lydelse:
Gatumusik, som anordnas utan att tillstånd lämnats enligt denna lag, är ej
att hänföra till allmän sammankomst. Kan gatumusik, som ej är allmän
sammankomst, med hänsyn till det väntade deltagarantalet, den utsedda
platsen och tiden för sammankomsten samt de särskilda anordningarna som
avses förekomma, vara att jämställa med offentlig tillställning, skall polismyndighetens
tillstånd jämlikt 12 § lagen om offentliga tillställningar inhämtas.
Denna ändring innebär i praktiken att störande gatumusik kan avbrytas av
polis. Den föreslagna texten tillförsäkrar den som i gatumusikens form
önskar framföra t. ex. ett politiskt eller religiöst budskap rätten att få det
starka skydd som ges allmänna sammankomster.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar att det nuvarande tredje stycket 3 § lagen om
allmänna sammankomster skall ha följande lydelse:
Gatumusik, som anordnas utan att tillstånd lämnats enligt denna lag, är ej
att hänföra till allmän sammankomst. Kan gatumusik, som ej är allmän
sammankomst, med hänsyn till det väntade deltagarantalet, den utsedda
platsen och tiden för sammankomsten samt de särskilda anordningarna som
avses förekomma, vara att jämställa med offentlig tillställning, skall polismyndighetens
tillstånd jämlikt 12 § lagen om offentliga tillställningar inhämtas.
Stockholm den 25 januari 1984
ALF WENNERFORS (m)
Graphic Systems AB, Gbg 1984
