Åtgärder mot snatteri

Motion 1986/87:ju621 Jerry Martingerm. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Ju621

Jerry Martingerm. fl. (m)
Åtgärder mot snatteri

Inledning

Antalet snatterier har nära nog fördubblats sedan år 1980. Det är svårt att
beräkna det totala värdet av de varor som tillgrips i våra butiker varje år.
Omsättningen i detaljhandeln var år 1985 ca 180 miljarder kronor. Det totala
svinnet uppskattas av handelns företrädare till 3 % därav. Minst 1 %, dvs.
1,8 miljarder, anses vara hänförligt till snatteri. Bara på varuhuset Åhléns
City i Stockholm uppgick svinnet år 1985 till inte mindre än ca 132 000 kr. per
dag. Enligt företagets beräkningar är 50 % av detta belopp att hänföra till
snatteri.

Åtskilliga av de personer som grips för snatteri är ungdomar. Mycket talar
för att snatteri är en inkörsport till grövre brottslighet.

Det är ytterst konsumenterna som förlorar på butikssnatterierna. Affärsinnehavarna
tvingas nämligen kompensera sig för tillgripen egendom och
höjer priserna på varorna.

Mångå snattare undgår straff

Påföljden för snatteri är enligt 8 kap. 2 § brottsbalken böter eller fängelse i
högst sex månader. Det är oftast värdet av den tillgripna egendomen som
avgör om brottet skall bedömas som snatteri eller stöld. Enligt anvisningar
som utfärdats av riksåklagaren går värdegränsen mellan dessa brott för
närvarande vid 600 kr. Majoriteten av de personer som döms för snatteri
åläggs böter.

Det är emellertid inte säkert att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen enligt 5 kap. 5 § 2 stycket
polisförordningen (1984:730) rätt att lämna s. k. rapporteftergift eller låta bli
att lämna rapport vidare till åklagare och i stället nöja sig med ett påpekande
eller en erinran till den felande ”om det är uppenbart att i händelse av
lagföring annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och brottet
med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt”. I
praktiken förekommer ofta att rapporteftergift sker om det tillgripna
föremålet är värt mindre än 50 kr.

Rapporteftergift föranleder inte någon registrering av brottet. Detta
innebär att en person i allmänhet kan begå nya snatterier utan att riskera
straff så länge han inte tillgriper varor för mer än 50 kr.

Det är inte heller säkert att något straff följer även om polisrapport

upprättas och överlämnas till åklagare. Åklagaren har nämligen enligt 20
kap. 7 § rättegångsbalken rätt att meddela s. k. åtalsunderlåtelse. Detta kan
ske under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej
åsidosätts och ”det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd
än böter”. Det kan också ske exempelvis ”om det kan antas att påföljden
skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse”
eller ”om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för
detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet”.

Av de 17 398 åtalsunderlåtelser som meddelades med stöd av rättegångsbalken
år 1985 avsåg inte mindre än cirka en tredjedel snatteri.

Åtalsunderlåtelse kan även meddelas med stöd av 1 § lagen med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167).

I enlighet med riksåklagarens anvisningar tillämpar åklagarna i allmänhet
den regeln, att åtalsunderlåtelse ges för butikssnatterier av ”engångsnatur”
under 50 kr.

Genom reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse finns således
stora möjligheter för människor att utan särskild reaktion från samhällets
sida etablera ett brottsligt beteende.

Med anledning härav föreligger starka skäl för en ändring av de penninggränser
som tillämpas av polis och åklagare i snatterimål. Gällande 50kronorsgräns
vid rapporteftergift och åtalsunderlåtelse bör avskaffas. 600kronorsgränsen
mellan snatteri och stöld bör sänkas.

De mest brottsaktiva premieras

Bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse måste över huvud
taget göras mer restriktiva. Utgångspunkten bör vara att på brott skall följa
straff. Möjligheterna att undgå straff har utvidgats alltför mycket. Den
utformning lagen har i dag innebär att de mest brottsaktiva premieras. Såsom
anförts ovan kan exempelvis åtalsunderlåtelse ges för brott som begås innan
en person dömts eller avtjänat straff för ett tidigare brott om ”det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande
brottet”. Detta innebär t. ex. att en person som väntar på rättegång för en
eller flera grova stölder i allmänhet kan begå flera butikssnatterier under
väntetiden utan att dessa föranleder någon extra påföljd. En stor mängd
brott i vårt land resulterar därför inte i någon särskild påföljd för de skyldiga.

Samhällets reaktion viktig

Det är utomordentligt viktigt att den som bryter mot lagen blir föremål för en
reaktion från samhällets sida. Om reaktionen uteblir förlorar lagarna sin
trovärdighet och respekten för rättsväsendet urholkas.

Reaktionen är särskilt viktig när det gäller ungdomar. För det första svarar
dessa för en stor del av brottsligheten; många ungdomar utvecklar vanebrottslighet
i mycket unga år. För det andra har unga människor i allmänhet
outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt att samhället ger klara
normer och konsekventa handlingsmönster. De unga måste snabbt få en

Mot. 1986/87
Ju621

10

reaktion från samhällets sida när de begått ett brott, även om det är fråga om
en smärre förseelse. Ungdomarna är många gånger medvetna om att de gjort
fel och väntar på en reaktion. Uteblir denna eller visar samhället en
överdrivet förstående attityd till den unges beteende, fortsätter han/hon att
begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu allvarligare
kriminalitet.

Ordningsföreläggande bör införas vid snatteri

Bestämmelserna om föreläggande av ordningsbot bör även omfatta snatteri.
Ordningsföreläggande bör kunna utfärdas och godkännas i omedelbar
anslutning till det begångna brottet - direkt på brottsplatsen. Det bör
användas vid okomplicerade, erkända snatteribrott som lämpar sig för
förenklad hantering. Om snatteribrottet skiljer sig från ”normalfallet”,
exempelvis genom att en särskilt raffinerad metod använts eller genom att
värdet på det stulna godset överskrider ett visst belopp, bör ärendet på
sedvanligt sätt handläggas av åklagare.

Ett system med ordningsföreläggande vid snatteri skulle uppfylla kravet på
snabb reaktion från samhällets sida och öka respekten för rättssystemet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande av
ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rapporteftergift,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtalsunderlåtelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld.

Stockholm den 26 januari 1987
Jerry Martinger (m)

Knut Billing (m) Alf Wennerfors (m)

Görel Bohlin (m) Ingela Gardner (m)

Gunnar Hökmark (m) Gunnel Liljegren (m)

Birgitta Rydle (m) Jan Sandberg (m)

Gunnar Biörck (m)
i Värmdö

Mot. 1986/87
Ju621

11