Åtgärder mot kemiska hälsorisker i bostäder
Motion 1985/86:Bo516 Sven Munke (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Bo516
Sven Munke (m)
Åtgärder mot kemiska hälsorisker i bostäder
Hälsoskyddet i bostäder har ändrat karaktär. Tidigare var det trångboddhet,
kalla dragiga bostäder och dålig sanitär standard. De åtgärder som
behövdes för att rätta till förhållandena var uppenbara.
Moderna bostäder medför helt andra typer av hälsorisker. Kemiskafysikaliska
hälsorisker orsakade av avdunstning av kemiska ämnen eller
utstrålning av radioaktivt material innebär att allmänheten utsätts för nya
risker. Luftomsättningen i svenska bostäder har aldrig varit så dålig som
nu och det ökar ytterligare riskerna. Energisparåtgärder genom tätning av
hus har inneburit att ventilationen är sämre nu än den var i äldre, mindre
täta och mera dragiga hus. När vedspisar och kakelugnar användes för
uppvärmning var luftomsättningen större eftersom ny luft kom utifrån som
ersättning för den som gick ut genom skorstenen. Genom centralvärmen
minskade luftomsättningen kraftigt.
Gång på gång rapporteras om besvär och allvarligare effekter som missfall
som av de drabbade sätts i samband med kemiska risker i bostadsmiljö
eller daghemsmiljö.
Den statliga radonutredningen (SOU 1983:6) fick i uppdrag att klarlägga
ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter vad gäller andra hälsofarliga
byggnadsmaterial än radioaktiva material. ”Sådana byggnadsmaterial
faller under lagen om hälso- och miljöfarliga varor”, konstaterade
utredningen. ”Särskild uppmärksamhet har därvid riktats mot formaldehyd
från spånskivor.” Misstankarna om att formaldehyd är cancerframkallande
har sedan dess ökat. Aven mineralull avger formaldehyd.
Radonutredningen konstaterade i sitt yttrande att en särskild utredning
hade lagt förslag om produktkontrollens organisation. Radonutredningen
ansåg sig därför inte kunna ta ställning till hur denna del av uppdraget
skulle lösas ”utan att ha kännedom om vilken principiell organisationslösning
för produktkontrollens organisation som regeringen har för avsikt
att föreslå”.
Lagen om kemiska produkter som ersatt lagen om hälso- och miljöfarliga
varor fr. o. m. den 1 januari 1986 lägger det centrala ansvaret för kontrollen
på en ny myndighet, kemikalieinspektionen.
Lagen om kemiska produkter reglerar inte föremål som behandlats med
kemiska produkter såvida den inte utvidgats i det speciella fallet genom
regeringsbeslut. Regeringen har inte utvidgat lagen att gälla byggnadsmaterial.
Fr. o.m. januari 1986 är de hälsorisker som är förknippade med
byggnadsmaterial inte reglerade av den lagstiftning som reglerar hälsofarliga
produkter.
Eftersom relativt stor del av befolkningen bor i bostäder som är relativt
nybyggda utgör de kemiska hälsoriskerna i bostadsmiljön ett stort och
angeläget problem. Dels behöver byggnadsmaterialet kvalitetskontrolleras,
dels behöver ventilationen i bostäder och samlingslokaler förbättras.
Det gäller både nya, ombyggda lokaler och befintliga. Minimikraven för
ventilation i byggnormen sänktes under oljekrisen som föregick 1975 års
byggnorm från 0,7 omsättningar per timme till 0,5 omsättningar, för ombyggda
hus med enbart självdrag räcker det med en köksfläkt samtidigt
som husen tätas. Ventilationen försämras därigenom avsevärt. Bestämmelserna
i byggnormen har fått många miljö- och hälsoskyddsnämnder att
avstå från att tillämpa hälsoskyddslagen för att förbättra ventilationen.
Hälsoskyddslagen bör kunna användas oberoende av byggnormens regler
för att ingripa mot faktisk olägenhet som uppstår.
Tre åtgärder behöver vidtas. Lagen om kemiska produkter bör ändras så
att byggnadsmaterial omfattas av lagen. Samtidigt bör kemikalieinspektionen
få i uppdrag att i samråd med planverket utarbeta regler för förhandsgodkännande
av byggnadsmaterial.
Byggaormens bestämmelser bör ändras så att luftomsättningen i såväl
nya som ombyggda hus förbättras. Detta gäller inte minst utformningen av
ventilationsanordningarna som ofta inte ger det resultat som förväntas av
dem. Ett förslag till typgodkännande av ventilationssystem bör utarbetas
av statens planverk i samarbete med provningsanstalten.
Riksdagen bör uttala sig om att hälsoskyddslagens krav på att en bostad
och andra lokaler där människor vistas skall vara så ordnad att sanitär
olägenhet inte uppstår är överordnat reglerna i byggnorm och byggnadsstadga.
Miljö- ooh hälsoskyddsnämnd är således oförhindrad att ingripa för
att förbättra ventilationen i befintliga lokaler för förebyggande av sanitär
olägenhet utan hinder av vad som stadgas i andra författningar. Detta
gäller självklart under förutsättning att risk för sanitär olägenhet föreligger.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställer jag om
att riksdagen hos regeringen begär förslag som kan förbättra skyddet
för människors hälsa mot kemiska hälsorisker i bostadsmiljön.
Stockholm den 27 januari 1986
Mot. 1985/86
Bo516
Sven Munke (m)
