Åtgärder mot havsföroreningar

Motion 1986/87:Jo812 Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jo812

Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Åtgärder mot havsföroreningar

Övergödning av sjöar, vattendrag och havsområden utgör ett av våra allvarligaste
miljöproblem. Utlakningen av växtnäring till grundvatten, ytvatten och
kustvatten har ökat kraftigt och förorsakat svåra skador på vattenmiljön.
Medan åtgärder börjat sättas in mot övergödningen av vissa sjöar och vattendrag,
t ex. Ringsjön i Skåne, har samhällets insatser för att stoppa närsaltsutsläppen
(kväve och fosfor) till våra kustvatten hittills varit mycket begränsade.
Beslutet att förklara Laholmsbukten som särskilt föroreningskänsligt
område var välmotiverat, men att minska kvävebelastningen med endast
25 %, som varit på tal i området, synes, som flera experter framhållit, vara
klart otillräckligt.

Östersjökommissionen har i en rapport slagit fast att uppemot 100000
kvadratkilometer i Östersjön är direkt drabbade av svavelväteförgiftning. I
Östersjön är för närvarande allt vatten under 100-150 meter syrefritt och
praktiskt taget dött. I de förgiftade områdena är redan allt högre liv utslaget.
Också på västkusten har allt större områden drabbats av syrebrist under
1980-talet. Det som i början av decenniet såg ut att vara ett regionalt problem
för Laholmsbukten sprider sig nu till andra delar av Kattegatt, där allt större
syrefria områden upptäckts. Kraftiga algblomningar och bottendöd präglar
också Skälderviken.

Den tilltagande algblomningen som följer av den ökande kvävebelastningen
på allt större havsområden förorsakar syrebrist, vilken i sin tur medför hot
mot havskräfta och yngelområden för sill och plattfisk. Ökad vattenblomning
medför också att blåstång och djupare levande rödalger försvinner. Vidare
orsakas syrebrist på bottnar där känsliga bottendjur lever. Detta påverkar
fiskbestånden samt hämmar torsken och rödspättans reproduktion. Den tilltagande
syrebristen i Östersjön, Kattegatt, Skälderviken m. fl. havsområden
har starkt försämrat situationen för fisket. I Danmark har gångtiderna till
fångstplatserna ökat från 1/2 till 2 1/2 timme.

Flera faktorer bidrar till att havet om ingenting drastiskt görs går en långsam
död till mötes. Industriutsläpp, utsläpp från reningsverk, dumpning av
oljeavfall och radioaktivt avfall (i Nordsjön) samt jordbrukets närsaltsutsläpp
är allvarliga föroreningskällor. Undersökningar visar att jordbruksmark
ofta svarar för 80 % av kvävebelastningen till havet medan motsvarande
bidrag från fosfor är ca 50 %.

Kvävet från vattendragen har ökat tre och en halv till fem och en halv gånger
jämfört med läget för 80 år sedan. Av det kväve som tillförs Laholmsbukten
från vattendragen i Halland kommer mer än 60 % från jordbruket. Enligt
en undersökning utförd av hälsovårdsbyråerna i Landskrona och Svalöv till

för Saxån Lundåkrabukten 800-1 000 ton kväve och 11-40 ton fosfor varje år.
Drygt 90 % av kvävet och mer än hälften av fosforn går att spåra direkt till
jordbruket.

Skälderviken utgör ett belysande och intressant exempel. Ringsjön i Skåne
har förklarats som särskilt föroreningskänsligt område och omfattas numera
av miljöskyddslagens aktsamhetsbestämmelser. Värt att notera är då att de
utlaknings- och ytavrinningsmängder, som föranlett dessa åtgärder i Ringsjöområdet,
endast utgör en tiondel av Rönneåns totala transport ut till Skälderviken.
Av dessa ca 3000 ton härrör cirka hälften från Ängelholms kommun
ensam. Sålunda är Ängelholms kommuns belastning på Rönneån och därmed
Skälderviken ca 4-5 gånger större än hela Ringsjöbygden. Totalt bidrar
de tre vattendragen Rönne å, Vege å och Görslövsån med ca 6500 ton kväve
till Skälderviken. Den sammanlagda belastningen på Skälderviken anses
emellertid vara större, sannolikt 8000-9000 ton/år enbart från land. Dessa
förhållanden torde utgöra ett tillräckligt underlag för att också Skälderviken
skall förklaras som särskilt föroreningskänsligt område och omfattas av samma
skyddsbestämmelser beträffande gödslingsåtgärder som gäller för Ringsjöområdet.

I Danmark har den alltmer akuta övergödningssituationen i havsmiljön
uppkallat regeringen till kraftfulla åtgärder. Av 290000 ton kväve till havet
svarar jordbruket för 260000 ton. Regeringsprogrammet för att förbättra
havsmiljön innebär bl. a. att kväveutsläppen skall halveras under en treårsperiod.
Vidare skall alla olagliga utsläpp från lantbruk och industri upphöra före
maj 1987. Reningsverken byggs ut med kemisk och biologisk rening senast
1990.

Det är nu hög tid att också i Sverige föregå med gott exempel i strävandena
att återställa en allt sjukare havsmiljö. Vi föreslår att ett åtgärdsprogram till
förmån för en friskare havsmiljö snarast presenteras för riksdagen. Programmet
bör omfatta följande åtgärder:

1. Kraftig - minst 50-procentig - begränsning av kväveläckaget från jordbruket
genom stränga restriktioner för kvävegödsling.

2. Åtgärder mot allt trädesbruk som bevisligen medför ökat kväveläckage
till havsområdena.

3. Hela södra Kattegatt och Skälderviken förklaras som föroreningskänsliga
områden och omfattas av miljöskyddslagens aktsamhetsbestämmelser innefattande
bl. a. särskilda restriktioner för alla skadliga utsläpp.

4. Minskning av kväveutsläppen från kommuner och industrier genom så
långtgående kvävereduktion som möjligt vid reningsverken. Tekniskt torde
det vara möjligt att åstadkomma en reduktion med 70-80 %.

5. Minskning av de luftspridda kväveföroreningarna från bl. a. biltrafiken.

6. Ökade resurser för den marina forskningen samt identifikation och kartläggning
av miljögifter.

7. Förbättrad miljöövervakning av våra havsområden, innebärande bl. a.
en ökning av antalet provtagningsstationer.

8. Sverige tar ytterligare snabba initiativ i internationella fora till förmån
för samlade aktioner för att rädda havsmiljön.

Mot. 1986/87

Jo812

18

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen förklarar hela södra Kattegatt
och Skälderviken som särskilt föroreningskänsliga områden,

2. att riksdagen i övrigt som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om behovet av åtgärder för att stoppa föroreningarna
till havsmiljön.

Stockholm den 27 januari 1987

Bengt Silfverstrand (s)

Maja Bäckström (s) Birthe Sörestedt (s)

Hans Pettersson (s) Bo Nilsson (s)

i Helsingborg

Mot. 1986/87

Jo812