Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1986/87:ju614 Hans Göran Franck m. fl. (s, m, fp, c, vpk)
Motion till riksdagen
1986/87 :Ju614
Hans Göran Franck m. fl. (s, m, fp, c, vpk)
Åtgärder mot etnisk diskriminering
Det har under senaste året förekommit mycket allvarliga uttryck för rasism.
Särskilt oroande har varit att rasismen kommer till uttryck i våld och hotelser,
där det visas stor hänsynslöshet.
Bakom denna aktivitet har stått rasistiska organisationer och andra organiserade
grupper. Bland de organisationer som framträtt kan nämnas Bevara
Sverige Svenskt (BSS), Nordiska Rikspartiet, Nysvenska rörelsen och
Sveriges nationella förbund.
Den 21 december 1965 antog FN en konvention om avskaffande av alla
former av rasdiskriminering. Den trädde i kraft 1969. I artikel 4 b stadgas
bl. a. att konventionsstaterna skall ”olagligförklara och förbjuda organisationer
och organiserad och annan propaganda som främjar och uppmanar
till rasdiskriminering samt förklara deltagande i dylika organisationer eller
dylik verksamhet som en brottslig handling straffbar enligt lag”.
Denna bestämmelse har inte följts av någon svensk lagstiftning eftersom
den ansågs vara en inskränkning av föreningsfriheten som i Sverige varit i
princip oinskränkt. I svensk lagstiftning förekommer endast ett undantag,
nämligen förbudet mot olovlig kårverksamhet (brottsbalken 18:4). Här
stadgas straff för den som deltar i eller bildar sammanslutning som kan
utgöra eller utvecklas till militär trupp eller polisstyrka.
Sedan konventionen ratificerades i Sverige har i regeringsformen lämnats
utrymme för att genomföra en lagstiftning som anges i konventionens
artikel 4 b.
I regeringsformen 2 kap. 14 § andra stycket sägs nämligen att föreningsfriheten
får begränsas om det gäller sammanslutning vars verksamhet innebär
förföljelse av folkgrupp av viss ras, viss hudfärg eller av visst etniskt
ursprung.
Tidigare behandling av frågan (proposition 1970:87) ledde inte till någon
lagstiftning om organisationsförbud. Av remissinstanserna hade dock LO
och socialvårdsstyrelsen i Malmö förordat förbud mot nu ifrågavarande
organisationer bl. a. under framhållande av att ett sådant förbud kan ha
förebyggande verkan. Något starkt behov av kriminalisering ansåg departementschefen
då inte föreligga i Sverige.
Diskrimineringsutredningen (SOU 1984:55) förordar (s. 189) att regeringen
ånyo överväger frågan om förbud mot organisationer som främjar
etnisk diskriminering och att den föreslår riksdagen införandet därav. Utredningen
föreslår att ett tillägg till brottsbalken 16 kap. 8 § (hets mot folkgrupp)
utarbetas, som innebär en kriminalisering av bildande av eller delta
gande i organisationer, vars verksamhet främjar eller uppmanar till förföl- Mot. 1986/87
jelse på etnisk grund. Utredningen framhåller: Jll614
För ett förbud talar framför allt det formella skälet som ligger i vår anslutning
till FN-konventionen och dess utomordentligt klara stipulationer på
den här punkten. Det kan också sägas vara en allmänt moralisk skyldighet;
ett förbud skulle därvid tjäna som en markering av statsmakternas ogillande
av detta slag av föreningsverksamhet.
De med tiden allt kraftigare anmärkningar som riktats mot Sverige i detta
avseende från FN-kommitténs sida är viktiga att reagera på, inte minst med
tanke på Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang.
Som synes har FN-kommittén till att börja med hållit sig avvaktande för
att successivt skärpa tonen och slutligen 1983 utan reservation förklara att
Sverige inte uppfyller konventionens krav. Därmed föreligger ett formellt
otvetydigt skäl att införa förbud.
FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har den 21 augusti
1981 uttryckt sin oro över att den svenska lagstiftningen inte var i överensstämmelse
med rasdiskrimineringskonventionen, särskilt med de krav som
uppställs i § 4b ”since while it did penalize propaganda activities, promoting
racial discrimination, it failed to declare illegal organisations of racist
intent, and they hoped that the Swedish government would take further
actions and eventually defilé legislation to conform with article 4.
1983 skärpte kommittén kritiken och ”erinrade om att Sverige var bundet av
konventionen att förklara olagliga och förbjuda organisationer och verksamheter,
som främjade rasdiskriminering”.
Det regeringsförslag om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten
m. m., vilket remitterats till lagrådet, innehåller inte något förbud mot bildande
av rasistiska organisationer; inte heller någon kriminalisering av att
delta i en rasistisk organisation. Även om offentlighetsrekvisitet tas bort i
lagbestämmelsen om hets mot folkgrupp blir det inte möjligt att med strafflagens
hjälp förbjuda bildandet av rasistiska organisationer. Det blir också
mycket svårt för att inte säga omöjligt att upptäcka den hets mot folkgrupp,
som bedrivs inom organisationen.
Som framgår av ovan angivet citat ur konventionen, liksom de uttalanden
som gjorts av FN-kommittén för avskaffande av rasdiskriminering,
torde Sverige inte uppfylla konventionen med mindre än att yrkandet i
denna motion bifalls.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att förslag läggs fram om ett
tillägg till brottsbalken 16 kap. 8 § som innebär en kriminalisering av
bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar
eller uppmanar till förföljelse på etnisk grund.
Stockholm den 23 januari 1987
Hans Göran Franck (s)
Stig Gustafsson (s) Rune Backlund (c)
4
Charlotte Branting (fp)
Sven Munke (m)
Alexander Chrisopoulos (vpk)
Gunnel Jonäng (c)







Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket