Åtgärder mot drogmissbruk

Motion 1981/82:2096 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1981/82:2096

Lars Werner m. fl.

Åtgärder mot drogmissbruk

Alkohol, narkotika och en rad läkemedel, främst lugnande tabletter och
sömnmedel, räknas som droger. Drogerna har egenskapen att kunna skapa
beroende. Beroende är en drivkraft in i missbruk. Drogerna har stora skadeverkningar,
både fysiskt och psykiskt på de missbrukande människorna och
ekonomiskt både på individer och samhälle. Den mest använda av drogerna
och den som har den längsta traditionen är alkohol. Uppskattningsvis har
mer än 250000 människor i Sverige alkoholskador. Mer än 10000 människor
i landet är missbrukare av tung narkotika. Några tiotusental människor missbrukar
vanebildande läkemedel.

Drogmissbruk är en viktig orsak till för tidig död. Genom missbrukets stora
omfattning är alkoholen här alltjämt dominerande. Skador som är betingade
av alkoholmissbruk leder till att mellan 5000-10000 människor varje år dör
här i landet. Omkring en fjärdedel av akutvårdens resurser tas i anspråk för
vård av alkoholskadade. Enbart vårdkostnaderna för alkohol- och narkotikaskador
uppgick år 1980 till mer än tio miljarder kronor. Drogproblemet
har sålunda väldiga dimensioner både mänskligt och ekonomiskt. Det är ett
stort problem som vi har mitt ibland oss.

Till förklaring av frågan varför människor missbrukar alkohol och andra
droger har det uppkommit olika teorier. Förenklat uttryckt har det uppstått
två skolor. Den ena skolan har relaterat orsaken till det beroendeskapande
medlets befintlighet. Förenklat uttryckt blir innehållet i flaskan primärt och
kampen mot drogerna kommer att rikta sig just mot detta. Den andra skolan
ser drogmissbruk som ett symptom på dåliga sociala förhållanden. Förenklat
får då innehållet i flaskan ringa betydelse. Man menar att missbrukade människor
blir missbrukare. Konsekvenserna av denna teori blir att man riktar in
kampen mot dåliga samhällsförhållanden och social utslagning och ställer sig
oförstående till kamp mot själva medlet. Redan för flera år sedan tog vi från
vpk upp båda dessa synsätt till kritik. En mera genomgående kritik och försök
till analys gjordes i vår motion 1975/76:2214 som undertecknades av 10
ledamöter från vårt parti och som avläts, samtidigt med motioner från de andra
riksdagspartiernma, i avsikt att avskaffa mellanölet. Vi hävdade då, och vi
hävdar alltjämt att förklaringen till att vi har missbruk måste ses i både samhällsförhållanden
och i tillgången till droger. Vår filosofiska grundåskådning
är den dialektiska materialismen. Det innebär att fenomenen i naturen och i
samhället skall ses i sin rörelse och förändring och endast fullt kan förstås om
man ser dem så. Så måste det också vara med drogmissbruket som samhälleligt
fenomen. Vi måste sålunda se drogfrågan dialektiskt och inte så förenklat

Mot. 1981/82:2096

10

och renodlat som de två skolorna var för sig tidigare gjort.

Vad är då missbruk? Helst borde detta ord inte användas, men det är nödvändigt
att göra det i brist på ett annat vedertaget uttryck. Ordet missbruk
kan tolkas som om det skulle finnas ett godtaget bruk av viss nivå. Missbruk
skulle då vara en skadlig överkonsumtion. Att göra bruket salongsfähigt, eller
rent av glorifiera det, ökar risken för missbruk. Vi kan inte i förväg veta
om den som börjar ett bruk kommer in i beroende och blir bunden i missbruk.
Det säkraste sättet att undgå att bli beroende är därför att helt avstå från
bruk. Uttrycket att ”man måste kunna lära sig att sköta alkoholbruk” är förledande
farligt. Missbruk kan definieras som bruk av alkohol eller annan
drog i sådan omfattning att det skadar individen eller hans/hennes omgivning.
För den som inte är beroende av alkohol är det en mycket låg dagsdos.
För den som varit beroende måste dosen vara noll, annars är återfallet där.

För narkotika definieras missbruk på följande sätt i 1982 års budgetproposition:
”Samhällets åtgärder mot narkotikamissbruket bygger på uppfattningen
att allt bruk av narkotika som inte är medicinskt motiverat är missbruk
och skall bekämpas med kraft.”

Hur kommer man då in i missbruk och hur tar man sig ur det? Med den syn
på drogproblemet som här redan redogjorts för så anser vi att den process
som leder fram till missbruk är en samverkan mellan den aktuella människan,
hennes miljö och det beroendeskapande medlet. När beroendet är etablerat
är missbrukssituationen ett faktum. Det starka beroendet sätter missbrukaren
i ett sorts fängelse som vederbörande har mycket svårt att ta sig ur av egen
kraft. Missbrukaren måste bryta sig ut i dubbel bemärkelse för att komma ur
sitt missbruk. Han/hon måste bryta sig ur sitt beroende till medlet och likaledes
bryta sig ur den sociala närmiljön som funnits runt missbruket. Det är en
svår process som kräver stöd från samhället och från den nya sociala omgivningen.
Med detta konstaterande går vi över till synpunkter på vård- och rehabiliteringsarbetet
.

Vi anser att alkohol- och drogmissbruk inte får ses som en sjukdom som
kan vårdas bort. Missbrukaren måste få hjälp med sitt nödvändiga uppbrott
från sitt beroende och få sina fysiska och psykiska skador omsedda. Därför
måste det finnas en vård, men vi får inte bort problemet genom ökad vård.
Det är inte tillfyllest att i en ramlag, som socialtjänstlagen, i vackra ord lägga
fast det samhälleliga ansvaret för vården. Vårdens innehåll och avdelande av
erforderliga resurser måste preciseras på ett helt annat sätt än vad som nu är
fallet. Som sagts här tidigare så är den sociala situationen inte den enda orsaken
till missbruk men den kan vara en bidragande grogrund. När människor
kastas ut i arbetslöshet eller när ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden
kan det vara faktorer som bidrar till att människor hamnar i missbruk. Därför
är det viktigt att arbetslösheten bekämpas med kraft och att åtgärder vidtas
för att bryta invandrarnas isolering i det svenska samhället. För att det svåra
arbetet med att rehabilitera missbrukare skall kunna bli framgångsrikt måste
det bedrivas i nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknadens parter. Bo

Mot. 1981/82:2096

11

stad, arbete och kamratstöd måste ingå som viktiga delar i en åtgärdsplan
som leder tillbaka till ett normalt liv i samhället. Arbetstagarnas fackliga
organisationer måste ges möjligheter att bedriva en organiserad form av
kamratstöd, både på arbetsplatsen och på fritiden. På samma sätt som förtroendemannalagen
ger fackliga företrädare möjligheter till viss betald tid för
vanlig facklig verksamhet bör det ges legala möjligheter att bedriva kamratstödjande
verksamhet för fackmedlemmar som är i behov av sådant stöd.

Med utgångspunkt i vår drogpolitiska grundsyn kan vi godta att restriktioner
sätts in mot alkoholdrycker. Vi anser dock samtidigt att restriktioner skall
kunna uppfattas som meningsfulla av en folkmajoritet. Vi kan sålunda tänka
oss att använda priset på alkohol som ett konsumtionsåterhållande instrument.
Priset på alkoholdrycker bör därför höjas i takt med att andra varor i
samhället stiger i pris. Att korrigera detta långt i efterhand och i stora steg
tror vi vara en mindre bra metod, även om det är den hittills använda. Det
borde vara bättre att knyta priset på alkoholdrycker till levnadskostnadsindex.
Vi förordar därför att så sker.

Vi har från vpk flera gånger under de senaste tio åren yrkat på reklamförbud
för alkoholdrycker. Nu finns det ett sådant förbud men det är inte effektivt.
Snarare är det något av en potemkinkuliss. Därför bör det undersökas
om det inte går att helt stoppa glorifiering och marknadsföring av alkoholdrycker.
Vad som måste eftersträvas är i stället att bekämpa alkoholtraditionen
i landet och mana fram en negativ attityd till droger.

Vidare förordar vi att anslag beviljas i enlighet med socialstyrelsens
anslagsframställan vid riksdagens beslut enligt prop. 1981/82:100 Bilaga 8,
Socialdepartementet J 8 punkt 1, Bidrag till före detta alkoholmissbrukare
+ 200000 kronor och punkt 3, Bidrag till kommuner m. fl. som ägnar sig åt
rehabilitering av alkohol- och narkotikaskadade personer + 725 000 kronor
utöver föredragande statsrådets förslag.

Med stöd av det anförda föreslås*

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett rehabiliteringsprogram
för missbrukare läggs fram som bygger på tillgång till förvärvsarbete,
bostad i lämplig miljö och kamratstöd från arbetsplatsen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att, med ändring av proposition 1981/82:100
bilaga 8, Socialdepartementet J 8 punkt 1 bevilja anslag med
+ 200000 kronor och vid punkt 3 med +725 000 kr. utöver regeringens
förslag, innebärande att anslaget under J 8 uppräknas till
14400000 kr.

Stockholm den 26 januari 1982
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

* Se även motionerna 1981/82:2097-29098