Åtgärder för en bättre miljö

Motion 1986/87:Jo704 Carl Bildt m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo704

Carl Bildt m. fl. (m)

Åtgärder för en bättre miljö

Inledning

En god miljö är en av de mest väsentliga förutsättningarna för ett rikt
mänskligt liv. Våra insatser för att värna miljön är en viktig del av vårt ansvar
inför kommande generationer.

All mänsklig verksamhet påverkar miljön. Under århundradenas lopp har
landskapet avsevärt förändrats. Det senaste seklet har människan i allt större
utsträckning utnyttjat och tagit till vara naturresurserna. Detta har medfört
att restprodukter och föroreningar har deponerats i naturen.

Jorden, vattnet och luften är grunden för allt liv. Förorenas dessa element
förändras livsförutsättningarna. Det är därför av vital betydelse att utsläpp
och föroreningar begränsas.

Enligt vår mening måste en god miljöpolitik vara byggd på kunskap och på
de enskilda människornas ansvar för miljön och för varandra. Det allmänna
bör därför uppmuntra företag och enskilda att förbättra miljön.

Människor vill och kan i större utsträckning än i dag ta ett eget personligt
ansvar för miljön. Den hittills förda politiken har däremot i hög grad gått ut
på att kommunalisera och institutionalisera miljövården. Vi vill återge
individerna möjligheterna att själva göra en insats för bättre miljö.

Med kunskapens och teknikens hjälp har människan under årens lopp visat
sig kunna lösa miljöproblem även om de från början tett sig svårbemästrade.

Vi vet att utsläppen från förbränning av olja, kol, torv och ved ger
oacceptabla mängder med skadliga ämnen om de inte renas. Vi vet att
freonanvändningen på sikt kommer att minska ozonskiktet. Vi vet också att
tungmetaller är giftiga. Det är naturligt att i dessa fall kräva åtgärder som
begränsar skadeverkningarna av utsläppen - eller ännu hellre eliminerar
dem.

Kunskapen om hur olika åtgärder på andra områden påverkar miljön är
dock fortfarande otillräcklig. Fortsatt forskning och försöksverksamhet om
biologiska, kemiska och fysikaliska samband är därför nödvändig. De
åtgärder som vidtas skall bygga på kunskap och inte på subjektiva uppfattningar
eller känslor, vilket är lätt hänt när det gäller ett så vitalt område som
miljön.

Med ökad kunskap blir det lättare för allt fler att uppträda med större
aktsamhet om miljön. Den tekniska utvecklingen är en nödvändig förutsättning
för att ge oss en bättre miljö.

1* Riksdagen 1986/87. 3sami. NrJo701-704

Miljöfrågorna rymmer inte bara den dynamiska aspekten - att se till att
livet kan fortsätta - utan också historiska aspekter. Kultur- och naturlandskapet
har förändrats snabbt sedan andra världskrigets slut. De flesta människor
upplever mycket starkt förändringarna. Bandet bakåt i tiden försvagas,
vilket medför en mer eller mindre påtaglig rotlöshet. Ett bostadsbyggande
styrt av statliga normer och regleringar har förstärkt denna. Under 1960-talet
massproducerades hyreshus utan någon kontakt med naturen.

Även förändringar som påverkar naturen är emellertid en förutsättning för
utveckling och framåtskridande. Naturen får inte ses som ett museum.

Vi har detta till trots ett ansvar för att hotade arter ges möjlighet att leva
vidare. Livsförutsättningarna för dessa arter måste bibehållas - även om det
medför betydande inskränkningar i markanvändningen. Vissa naturtyper
hotar att försvinna i övergången från en livsstil till en annan. Ett exempel på
detta är våra hagmarker. Ett urval av dessa måste räddas för att kontakten
med tidigare generationer skall kunna bevaras. Våra obrutna fjällområden
måste ges skydd av helt andra skäl. Det är ett värde i sig att dessa områden
även fortsättningsvis får utvecklas utan direkt mänsklig påverkan.

Moderata samlingspartiet vill betona varje människas ansvar gentemot
andra människor och andra livsformer. Alla har vi ett ansvar för att
kommande generationer skall kunna ta del av naturrikedomarna.

Ett spritt enskilt markägande ger ett varierat landskap. Alla markägare har
sin egen uppfattning om hur marken skall vårdas eller brukas. Ett stort
offentligt markägande minskar det personliga ansvaret för miljön. Det är
ingen tillfällighet att det är staten som avverkat fjällnära skog och gjort
intrång i nationalparker.

Marknadsekonomin är enligt vår mening överlägsen för att våra resurser
skall användas bäst. Den fria ekonomin har förmågan att snabbt anpassa sig
till förändade krav. Genom ett decentraliserat beslutsfattande tas den
tekniska och vetenskapliga utvecklingen snabbt till vara.

Den enskilda människan har ett stort inflytande i en marknadsekonomi.
En engagerad miljödebatt, som bygger på ett sakligt underlag, kan på mycket
kort tid tvinga fram miljöförbättringar. Det är ingen tillfällighet att miljövården
nått längst i de demokratiska marknadsekonomierna.

Genom att en miljöpåverkan oftast inte är en kostnad för producenten
behöver det emellertid även i en marknadsekonomi ställas upp regler för
vilka utsläpp som kan tillåtas. Hittills har man i Sverige begränsat sig till att
sätta gränsvärden. En nackdel med detta är att intresset för kontinuerliga
miljöförbättringar försvinner. När kraven uppfylls minskar intresset för
ytterligare miljöförbättringar.

Moderata samlingspartiet anser därför att koncessionsinstrumentet bör
kompletteras med ett system där miljövårdsstimulanser införs. Om ett
företag lyckas minska sina utsläpp mer än vad som krävs i koncessionen skall
de få ekonomisk kompensation, t. ex. skattelättnader, för detta.

Riksdagen har hittills endast en gång beslutat om miljövårdsstimulanser
enligt våra förslag. Det gällde skatterabatt för de bilar som uppfyller de
skärpta avgaskraven innan de blir obligatoriska 1989. Det har blivit en
framgång. Av nybilsförsäljningen 1987—1988 beräknas ca 40 % vara avgasrenad.
Utan stimulansen hade knappast någon bil varit det.

Mot. 1986/87

Jo704

6

Socialdemokratisk miljöpolitik

Den socialdemokratiska regeringen saknar en genomtänkt miljöpolitisk syn.

Socialdemokraternas politiska handlande har till stor del styrts av vilka
frågor som råkat komma upp i den allmänna debatten. Betydande resurser
satsas på frågor som är av relativt sett mindre vikt medan större miljöproblem,
som ägnas mindre massmediai uppmärksamhet, glöms bort. Besprutade
blåbär blir viktigare än hotande skogsdöd.

I många fall låter regeringen sysselsättningsskäl avgöra behandlingen av
viktiga miljöfrågor. Det har inte varit socialdemokraterna främmande att
offra en eller flera av våra i huvudsak orörda älvar i Norrland för att tillfälligt
kunna stimulera sysselsättningen. Enskilda människors protester väger lätt
mot godkännande från ett eller flera fackförbund. Det senaste exemplet är
försöket att exploatera Råne älv.

Socialdemokraternas förkärlek för att bygga upp stora enheter har
medverkat till att den enskilde i allt mindre utsträckning känner något
personligt ansvar för miljön. Den enskilde tillåts inte heller ta och anses inte
heller kunna anförtros något eget miljöansvar. Miljö och friluftsliv blir en
fråga för politiker och centrala myndigheter och verk.

I årets budgetproposition är det påfallande hur tomhänt regeringen är. För
flertalet viktiga miljöfrågor hänvisas till utredningar. Konkreta åtgärder
lyser med sin frånvaro. Budgetförslaget redovisar en oroväckande planlöshet.

Utbildning och forskning

Till grund för en riktig miljöpolitik måste ligga kunskap. För att varje
människa skall kunna ta sitt ansvar krävs en bättre utbildning i naturvetenskapliga
ämnen redan i den obligatoriska skolan. Inte minst viktigt är det att
förbättra klasslärarnas kunskaper i dessa ämnen.

Även i gymnasieskolan måste en ökad vikt läggas vid de naturvetenskapliga
ämnena - främst biologi och kemi. Relativt sett viktigast är att den
tekniska linjen får större utrymme för dessa ämnen.

Att vi behöver ytterligare kunskap om vad som sker vid miljöpåverkan är
otvetydigt. Forsknings- och försöksbehoven är närmast outsinliga. Några
exempel kan nämnas:

- Vad som faktiskt orsakar skogsskadorna och om träden återhämtar sig är
ofullständigt känt.

- Hur markkemin påverkas vid försurning är inte tillräckligt klarlagt.

- Anrikningen av kadmium i åkermark måste följas upp för en säkrare
riskbedömning.

Enligt vår mening bör statliga forskningsmedel för dessa ändamål i första
hand kanaliseras via naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR).

Mot. 1986/87

Jo704

7

Internationella miljöproblem

Miljöproblemen är internationella. De svåraste finns i u-länderna. Öknarna
breder ut sig undan för undan och minskar den yta som är möjlig att odla och
bebo. Svältkatastrofen i Etiopien var till en del en följd av ökenspridningen.

Ett allvarligt hot är de stora avverkningarna av de tropiska skogarna.
Världens skogsareal minskar med ca 250 000 kvadratkilometer varje år.
Eftersom skogen producerar huvuddelen av syret i luften måste denna
utveckling brytas.

Ett annat globalt miljöproblem är de stora koldioxidutsläppen, som härrör
från förbränning. Halten är i dag ca 10 % högre än den var för 40 år sedan och
ökningen fortsätter. Den leder med stor sannolikhet till en höjning av
jordytans temperatur, vilket på sikt kan få allvarliga följder. Liknande
ökningar har uppmätts för freoner, metan och kväveoxid. Dessa gaser
förstärker klimateffekten i koldioxiden.

Enligt vår mening måste den svenska u-hjälpen till större del inriktas på
miljöproblem i tredje världen. Ett stöd till en demokratisk och marknadsekonomisk
utveckling i mottagarländerna torde ha störst betydelse från miljösynpunkt.
Men även direkta insatser för att t. ex. åstadkomma en från
miljösynpunkt bättre energiförsörjning eller skonsammare jordbruksmetoder
är viktiga.

Mark

Vår natur och vårt landskap är resultatet av generationers mänskliga
påverkan. Även i framtiden måste människan få påverka naturen. Vissa
landskapstyper och naturområden kommer dock att försvinna om inte
restriktioner för markanvändningen införs. Sådana restriktioner kan enligt
vår mening undantagsvis vara befogade. Staten skall då ersätta markägarna
för eventuella förluster som kan uppstå på grund av inskränkningarna. Även
specifikt hotade växt- och djurarter måste kunna skyddas genom restriktioner
i markanvändningen.

Nationalparker

Nationalparker skall omfatta områden där naturen får utvecklas fritt.
Marken bör ägas av staten. Naturen i nationalparker skall ej behöva någon
skötsel. Nationalparker skall i princip inte ha några driftskostnader utom för
viss övervakning.

Skyddet skall enligt vår mening vara mycket starkt. Svenska nationalparker
bör kunna tjäna som internationella referensområden. Ingrepp börfå ske
endast efter lagstiftning i särskilda fall.

I de nordliga nationalparkerna, Stora Sjöfallet och Abisko, har vid flera
tillfällen olika ingrepp gjorts bl. a. vägbyggen och vattenfallsutbyggnad. De
exploaterade områdena urholkar som vi ser respekten för nationalparksbegreppet.
Sådana områden bör överföras till naturreservat.

Det unika Sjaunjaområdet har nyligen åtminstone till en del skyddats som
naturreservat. Riksdagen har redan tidigare enhälligt uttalat att snara

Mot. 1986/87

Jo704

8

åtgärder för att bevara Sjaunjaområdet borde vidtas, naturreservatsskyddet
är dock för svagt och området bör i sin helhet bli nationalpark.

Naturreservat m. m.

Naturområden kan i dag avsättas som naturreservat av flera olika skäl, bl. a.
för att det är naturskönt, värdefullt för friluftslivet etc. Innebörden av
naturreservatsbildning är att markägaren åläggs restriktioner för markanvändningen.

Naturreservat skall enligt vår mening vara ett skydd för att bevara särskilda
naturtyper, t. ex. biotoper för hotade arter och geologiska formationer. I
naturreservat skall till skillnad från nationalparker en viss mänsklig påverkan
tillåtas för att bevara olika typer av kulturlandskap och miljöer som ängar,
alvarmarker, hagar och slåttermyrar.

Begreppet naturskydd bör därför renodlas. Områden skall inte avsättas
som naturreservat av friluftslivs- eller rekreationsskäl. Naturreservaten skall
vara tillgängliga för människor endast i sådan utsträckning att reservatets
skyddssyfte inte motverkas.

Naturreservat kan ägas av enskilda, företag, kommuner eller staten. För
icke offentliga markägare skall gälla att restriktionerna berättigar till
ersättning om de försvårar pågående markanvändning.

Många nu hotade djur och växter förekommer i kulturpåverkade marker.
Det är angeläget att deras särskilda krav på miljö blir klarlagda och att
skötseln av naturreservaten utförs rätt, annars förfelas syftet med reservatet.

Där det är möjligt bör en markägare eller en intilliggande markägare mot
ersättning få ett tillsynsansvar för naturreservaten. Härigenom uppnås en
personlig ansvarskänsla och kostnaden för tillsynen kan minskas. Denna
modell kan även användas för vård av annan naturvårdsmark.

Många av dagens naturreservat är inte av den typ vi avser med begreppet
naturreservat. Dessa bör få annan status och om så behövs annat skydd.
Regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera syftet med nuvarande naturreservat.
Vid utvärderingen bör utomstående bedömare anlitas.

Skydd av arter och genetisk variation

Antalet hotade svenska djur och växtarter ökar. Orsakerna är flera, men den
vanligaste är förändrad markanvändning. Främst förefaller det som om
igenväxningen av ängar, strandängar och hagar utgör ett hot.

När arter försvinner eller reduceras i antal sker en genetisk utarmning.
Variationen blir mindre både genom att antalet individer minskar och genom
att avstånden mellan individerna ökar.

Bland de högre växterna finns omkring 30 arter som enbart förekommer i
Sverige. Att skydda dessa s. k. endemiska arter är en särskilt viktig svensk
angelägenhet.

Skyddet för djur- och växtarter bör förstärkas inom ramen för en
effektivare naturskyddslagstiftning. Artskyddsbestämmelser bör gälla för
både växter och djur. Artskyddet måste också verka förebyggande. Särskilt
angelägna att skydda är förutom de starkt hotade arterna även de arter som i

Mot. 1986/87

Jo704

9

Sverige fortfarande har vitala populationer men som i världen i övrigt är
starkt hotade.

Vi föreslår att det införs bestämmelser i naturskyddslagen som ger ett
direkt skydd för sådana arter med genetiska variationer som är utrotningshotade
eller annars i stort behov av skydd.

Enskilda initiativ att vårda och bruka äldre kulturlandskap bör uppmuntras.
Som ett exempel kan nämnas att den starkt hotade orkidén vityxne har
både räddats och förökats genom en enskild lantbrukares spontana naturansvar
och initiativ.

Privata markägare skall inte behöva drabbas av att de på sin mark har en
hotad art. Skyddet för arter bör bekostas av det allmänna. Ersättning skall
därför utgå för försvårande av pågående markanvändning. Den skall vara
sådan att markägaren upplever det positivt att ta sitt ansvar för den hotade
arten.

Enskild natur- och kulturvård

Äldre typer av kulturlandskap hör till de i dag mest hotade naturområdena i
Sverige. De som fram till i dag skött detta landskap och därmed befrämjat ett
rikt och varierat djur- och växtliv är Sveriges jordbrukare. Som naturvårdare
har de varit oöverträffade.

Statliga styråtgärder för markanvändningen ger ofta negativa miljöeffekter.
Så har t. ex. bidraget till de s. k. 5:3-skogarna i många fall fått till effekt
att hagmark planterats med barrskog. Detta bidrag bör avskaffas. Den
enskilde markägaren bör själv avgöra markanvändningen.

I stället för att naturvårdsresurserna satsats på jordbruket har emellertid
medel nästan uteslutande gått till olika myndigheter med följd att naturvården
blivit institutionaliserad.

Genom att ge ett förvaltaransvar till markägarna blir förutsättningarna
bättre att rädda den svenska kulturbygden. Vi föreslår att ersättning skall
kunna ges till dem som vill vårda värdefulla naturmarker såsom ängar och
hagar.

Våtmarker

Våra våtmarker har ofta särpräglad såväl fauna som flora som är angelägna
att bevara. De är viktiga för viltet och viktiga rastplatser för flyttande fåglar. I
områden med kalhyggen och stor vattenavrinning utgör de en typ av
utjämningsmagasin som motverkar översvämningen nedströms. Även globalt
är våra våtmarker av betydelse. Convention of Wetlands upptar ca 20
internationellt skyddsvärda områden i Sverige. Sverige anslöt sig till
konventionen 1972.

Brytningen av torv innebär oåterkalleliga skador på myrarna och på de
växter och djur som är beroende av myrarna som livsmiljö. Genom att ge ett
undersökningstillstånd för Gullhögsfloarna i Härjedalen har regeringen visat
sin bristande respekt för stora och riksangelägna naturvärden. Den nämnda
myren har av såväl vetenskap som naturvård klassats som ett riksobjekt och
har ingen direkt motsvarighet i landet.

Mot. 1986/87

Jo704

10

En utbruten torvmyr eller ett utdikat rikkärr kan aldrig återställas. Cirka
en tredjedel av Sveriges våtmarker är i dag mer eller mindre torrlagda. I
Sydsverige är det 90 %. Enligt vår mening bör i princip kvarvarande
sydsvenska våtmarker bevaras, särskilt i de kalkrika områdena.

Vattendrag

Eftersom huvuddelen av vattendragen i Sverige används för energiproduktion
är det utomordentligt viktigt att bevara dem som fortfarande är helt
orörda. Dessa utgör en mycket viktig naturresurs för hela landet.

Moderata samlingspartiet anser att de orörda huvudälvarna inte bör
byggas ut. Dessa står för så stora miljövärden att de måste bevaras. För att
uppnå riksdagens fastställda mål om vattenkraften krävs dock en viss
utbyggnad av vattenkraft även om kärnkraften drivs så länge som de höga
säkerhetskraven är uppfyllda. Utbyggnaden bör främst inriktas på ombyggnad
och effektivisering av befintliga anläggningar.

Jordbruket och miljön

Växtnäringsämnen från jordbruket kan genom läckage genom jorden föras
till vattendrag och sjöar och där ge negativa miljöeffekter.

I jämförelse med våra grannländer används betydligt mindre kvävegödsel i
Sverige.

Tabell 1

Kvävegödselförbrukningen beräknad som kg kväve per ha åkermark

	1975	1982	Förändring 1975-1982
Sverige	86	84	- 2
Danmark	127	147	+ 20
Norge	124	136	+ 12
Finland	75	92	+ 17
Belgien	208	237	+ 29
Holland	533	530	- 3
Storbritannien	152	224	+ 72
Västtyskland	152	196	+ 44
Irland	123	305	+ 182

Källa: SCB: Miljövärlden 1985

Undersökningar visar att läckaget från icke gödslad, odlad mark är lika stort
som från normalgödslad mark. Detta beror på att nedbrytningsprocesser i
marken ger kväve, som till en del försvinner via dräneringssystem ut till
vattendrag. En markerad ökning av kväveförlusterna uppstår vid spridning
av stallgödsel tidigt på hösten på icke bevuxen mark.

Stallgödsel sprids ofta under hösten och senvintern. Växtnäringsförlusterna
blir då stora, eftersom det inte finns någon gröda som kan ta hand om
näringen. Orsakerna till att stallgödseln sprids på hösten och vintern är den
ofta begränsade lagringskapaciteten samt att hanteringen av stallgödsel är
arbetskrävande och svår att hinna med i vårbruket. Dessutom kan spridning

Mot. 1986/87

Jo704

11

en av stallgödsel vid den tidpunkten leda till att packningsskador uppstår i
jordarna.

Moderata samlingspartiet föreslår att ett statligt bidrag till byggande av
större gödselvårdsanläggningar införs. Det kan finansieras med de medel
som hittills inkommit från gödselskatten.

Kunskapen om hur läckage av växtnäringen sker är fortfarande bristfällig.
En satsning på fortsatt kunskapsuppbyggnad är nödvändig. Den bör kunna
ge underlag för rekommendationer om gödselmängder, spridningstidpunkt,
läckagerisker etc.

Spridningen av slam från reningsverk på åkermark har diskuterats
intensivt på senare tid. Slam från tätorter med obetydlig industri är i
allmänhet ett mycket gott gödselmedel medan slam från tätorter med stor
industriverksamhet kan innehålla betydande mängder skadliga ämnen.
Regeringen bör därför snarast fastställa låga gränsvärden för skadliga ämnen
i slam som används på åkermark. Kommunerna skall därefter garantera att
dessa värden inte överskrids i slammet.

Huvudorsaken till att bekämpningsmedelsrester förekommer i vattendrag
torde vara olyckshändelser i samband med påfyllning av sprutan. Fyllning av
lantbrukssprutor direkt från vattendrag och brunnar bör därför förbjudas.

Det är klart att spannmålens innehåll av tungmetallen kadmium ökar.
Eftersom kadmium är skadligt måste åtgärder vidtas för att minska detta.
Det kan ske genom att kadmiumhalten i gödselmedel och slam minskar. Det
är också viktigt att det luftburna kadmiumet från förbränning hålls på en
mycket låg nivå.

Vatten

Havet-en hotad miljö

Oceanerna utgör 70 % av jordens yta. Förändras miljön i havet påverkas
också livet på land.

En rad bevis för att världshaven är påverkade har tagits fram av
marinbiologer. I Östersjön har syrebristen påverkat stora områden. Där
syrebrist föreligger breder svavelväte ut sig. Det finns i dag från 100 meters
djup och nedåt på en yta som motsvarar ca 30 % av Östersjöns botten.

Det står helt klart att syrebrist på djupet i hav med liten vattenomsättning
är ett naturligt fenomen som förekommer på många håll. När sådan syrebrist
uppkommer flyr fisken undan medan de bottenlevande djuren som havskräftor
dör. Läget normaliseras emellertid snabbt när höststormarna rör om
vattnet.

Periodisk syrebrist i delar av Kattegatt är känd sedan lång tid tillbaka, men
större områden drabbas nu oftare. På senare tid har t. ex. Laholmsbukten
och Skälderviken drabbats av omfattande syrebrist. Det beror sannolikt på
ökad näringstillförsel. Därför är snabba åtgärder av vikt vid speciellt känsliga
kustområden.

Utsläpp till havet kommer bl. a. från jordbruket. Men även tätorternas
reningsverk och olika industrier och förbränningsanläggningar medverkar
till såväl övergödning som nedsmutsning av haven.

Mot. 1986/87

Jo704

12

Kunskap om när näringstillförseln till havet passerar den gräns då den
positiva effekten byts mot en negativ saknas. Forskning om denna fråga bör
enligt vår mening prioriteras högt.

Syrebristen i Kattegatt har kommit överraskande för många. I Danmark,
där man tidigare tagit lätt på utsläpp och föroreningar, inleddes nyligen en
omfattande debatt. Den borgerliga danska regeringen antog efter endast en
månad en aktionsplan mot havsföroreningarna. Huvuddelen av kostnaderna
beräknas åtgå till att förbättra de kommunala reningsverken. Detta är bra för
Kattegatt, Öresund och Bälten. Danska utsläpp står för 45 % av kvävet i
dessa vatten medan Sveriges del är ca 35 %.

I Sverige har man koncentrerat sig på att reducera fosforinnehållet i
avloppsvattnet. Kväveinnehållet reduceras endast marginellt. I insjö är
fosfor det mest begränsade näringsämnet medan det i havet är kväve.

Vi anser att samtliga svenska reningsverk efter hand bör utrustas med
fungerande kvävereduktion. Det är en god början till en bättre havsmiljö.
Samtidigt som vi i Sverige förbättrar våra reningsverk måste samma sak
krävas av våra grannländer. Norge har ännu olösta problem på detta område.
Avloppsvatten från flera hundra tusen människor går orenat ut i havet.
Föroreningarna drabbar framför allt norra Bohusläns kust.

Det allvarligaste för havsmiljön är utsläppen av kemiska substanser,
organiska klorföreningar som PCB. Dessa ackumuleras i näringskedjan och
kan hota högre djurarter. Oljespill från transporter och oljeutvinning kan
också ge allvarliga skador på djurliv och vegetation. En kartläggning av
problemens omfattning är nödvändig. Därefter bör åtgärder vidtas för att
undanröja riskerna. Viktigt är att dessa också vidtas i andra länder.

Luft

Världens energianvändning ger upphov till stora miljöproblem. Ett internationellt
sådant är luftföroreningarna som transporteras långväga över gränser
och mellan nationer. Luftföroreningarna har alltmer kommit att framstå som
energianvändningens stora miljöproblem.

Luftföroreningarna i Sverige

Vår luftkvalitet är starkt beroende av utsläppen i andra länder. Vi tar emot
betydande mängder svaveldioxid från våra grannländer. Nedfallet är totalt
1 180 000 ton svaveldioxid per år. Våra egna utsläpp uppgår till ca 45 % av
detta.

Öststaterna svarar för ca 30 % av nedfallet av svaveldioxid över Sverige,
Storbritannien för cal % och Danmark för ca 4 %.

Förbränning ger luftföroreningar

I Sverige tillgodoses energibehovet till stor del genom förbränning av olja,
kol och olika inhemska bränslen. Förbränning ger alltid luftföroreningar.
Vilka föroreningar det blir beror på valet av bränsle, i vilken utsträckning det

Mot. 1986/87

Jo704

13

används och hur förbränningsutrustningen ser ut. Reningsåtgärder spelar
stor roll. Jämförelser från miljösynpunkt mellan olika bränslen kan därför
vara svåra att göra.

Tabell 2

Utsläpp från ett värmeverk utan rökgasrening i ton per levererad TWh (motsvarande ca
110 000 ton eldningsolja)

	Olja 1 % svavel	Kol 0,7 % svavel	Natur gas	Torv	Bio massa	Elström från vattenkraft eller kärnkraft
Svaveldioxid	2 300	2 400	110	0-1 100	110	0
Kväveoxid	1 700	3 400	570	1 700	1 700	0
Stoft	50	110	30	110-570	1 400	0
Koldioxid	360 000	510 000	260 000	960 000	450 000	0
Kvicksilver i kg	0,1	7	0,1	6	6-10	0
Bly i kg	100	100	0	5-8	100- 300	0

Källa: Blågul miljö, Miljödatanämnden 1982.

Debatten om försurning har under lång tid varit inriktad på effekten av den
svaveldioxid som bildas vid förbränning. Den omvandlas ofta till svavelsyra
som försurar vattendragen samt förorsakar skador på byggnader och
kulturföremål.

Kunskapen om andra ämnen som bildas vid förbränning har på senare tid
ökat. Kväveoxiderna bidrar också starkt till försurningen. De medverkar
dessutom i bildandet av ozon, som redan vid låga koncentrationer kan ge
skador på skog och annan vegetation, framför allt om luften innehåller
kolväten. Då bildas även andra skadliga ämnen, s. k. fotokemiska oxidanter.
Mätningar i Sverige har visat att höga ozonhalter förekommer varje sommar.

Vid en förbränning bildas eller frigörs också koldioxid. En höjd koldioxidhalt
i atmosfären kan medföra en temperaturhöjning med allvarliga miljökonsekvenser.

Försurade sjöar och grundvatten

Försurningen av våra sjöar har kommit smygande. Vid ett pH-värde under
5,0 slås reproduktionen av all fisk ut. Fiskbestånden är utdöda eller starkt
påverkade i ca 10 000 sjöar. Speciellt utsatta är sjöar på ren berggrund.

I sura vatten utlöses giftiga metaller som kvicksilver. Infångad fisk kan
innehålla så höga halter att den är otjänlig som föda.

Kalkning av sjöar och vattendrag är i huvudsak positiv. Fortsatt försurning
har kunnat hejdas. Kalkningen måste dock betraktas som ett uppehållande
försvar. Huvudinriktningen måste vara att minska utsläppen vid källan.

Grundvatten svarar för en betydande del av landets försörjning med
dricksvatten. Den sura nederbörden har påverkat grundvattnet. Surt grundvatten
kan ge korrosion i kopparledningar och åstadkomma utfällning av
koppar. Koppar i dricksvatten kan medföra hälsorisker.

Mot. 1986/87

Jo704

14

Skogsskador

Utvecklingen mot omfattande skogsskador i Europa har gått myckt snabbt. I
Västtyskland gav en inventering 1981 vid handen att några tiotusental hektar
skog var skadad. I oktober 1983 kom uppgifter om 2,5 miljoner hektar
skadad skog. Mer än en tredjedel av de västtyska skogarna är skadad.

När de västtyska chockrapporterna nådde Sverige påbörjades olika
inventeringar av skogsskadorna i vårt land. Den mest omfattande, som
utförts av riksskogstaxeringen, visar (dec. 1986) skador i form av barrutglesning
i främst inre Norrland samt vissa områden i Bohuslän och Sydsverige.

Vad som faktiskt orsakar skogsskadorna och i vilken utsträckning träden
återhämtar sig är ännu ofullständigt känt, liksom hur markkemin påverkas
genom luftföroreningarna. Det är därför viktigt att forskningen ges sådana
resurser att man långsiktigt kan följa utvecklingen.

Människan i farozonen

Luftföroreningar kan påverka människors hälsa. Svaveldioxid verkar retande
på slemhinnorna. I normala fall suger näsans slemhinnor upp huvuddelen
av svaveldioxiden. När den förekommer i kombination med sotpartiklar från
eldning av fasta bränslen är det allvarligare. Med sotpartiklarna som bärare
kommer svaveldioxiden djupt ner i lungorna och kan underhålla eller
förstärka kroniska infektioner, framför allt hos människor som har hjärt—
lung-sjukdomar.

Falsk krupp, som drabbar småbarn och ger andningsbesvär och skrällande
hosta, anses kunna framkallas av luftföroreningar.

Med sotpartiklar kan också tungmetaller och benspyren komma ner i
lungorna. Benspyrener är cancerframkallande ämnen, som bildas vid eldning
av t. ex. kol, torv och ved.

Kväveoxider bildas vid höga förbränningstemperaturer t. ex. i bilavgaser,
som är ett problem framför allt i tätbebyggda områden. Bilavgaser innehåller
dessutom andra hälsovådliga ämnen.

Kärnkraft och kärnvärme

Kärnkraften ger en miljövänlig energiproduktion, som möjliggör väsentliga
minskningar av luftföroreningar och utsläpp av surgörande ämnen.

En förtida avveckling av kärnkraften innebär såväl stora miljöproblem
som stora samhällsekonomiska problem. En sådan avveckling tvingar fram
en satsning på kondenskraftverk, som oberoende av bränsleval ökar
svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen med hundratusentals ton per år.
Koldioxidutsläppen ökar också kraftigt. Möjligheterna att bevara några
vattendrag från vattenkraftsutbyggnad blir allvarligt hotade.

En beräkning utförd av Svensk energiförsörjning AB visar att ett
kärnkraftsfritt alternativ under rimliga förutsättningar, bl. a. innefattande

Mot. 1986/87

Jo704

15

hårda miljökrav på förbränningsanläggningar, under en 40-årig period Mot. 1986/87
förorsakar utsläpp av luftföroreningar enligt nedan: Jo704

Svaveldioxid

Kväveoxider

Stoft

2,4 milj. ton
2,1 milj. ton
0,3 milj. ton

1983 var utsläppen av svaveldioxid i Sverige 302 000 ton och av kväveoxider
320 000 ton.

Efter olyckan i Tjernobyl har en ny bedömning av de svenska kärnkraftverkens
säkerhet gjorts. Energirådets expertgrupp har därvid klart uttalat att
en omprövning inte är tekniskt motiverad. Inte ens vid allvarliga olyckshändelser
i svenska kärnkraftverk skall några dödsfall kunna inträffa efter det att
alla reaktorer försetts med samma säkerhetssystem som redan finns i
Barsebäck.

Cancerkommitténs bedömning att 100—1 000 cancerfall om året är att
hänföra till luftföroreningarna ger oss en betydande säkerhet i konstaterandet
att kärnkraften betyder och kommer att betyda mycket för att minska de
sjukdomar som är relaterade till våra luftföroreningar.

Kärnkraften i Sverige har hittills befunnits säker och miljövänlig. Enligt
vår mening måste säkerheten och ekonomiska bedömningar avgöra kärnkraftverkens
framtid.

Kärnvärmeverk av typen Secure med extremt höga säkerhetskrav kan
byggas i storlekar som möjliggör en ökad decentralisering av Sveriges
energiproduktion. De uppfyller mycket högt ställda miljökrav.

Från säkerhetssynpunkt är det fel att förbjuda drift av Secure. Från
miljöskyddssynpunkt är kärnvärme mycket överlägsen olje-, kol-, flis- eller
torveldade värmeverk.

Vårt ansvar för miljön kräver hårda restriktioner för utsläpp från olika
energikällor. En förtida avveckling av kärnkraften kan aldrig motivera att
nödvändiga miljökrav på alternativ energi eftersätts.

En fortsatt nedgång i oljeförbrukningen är viktig, inte minst från hälso- och
miljösynpunkt. Utsläppet måste vid den kvarvarande oljeförbränningen
sänkas till 0,1 gram svavel per megajoule genom att större anläggningar
förses med effektiv avsvavlingsutrustning eller genom val av lågsvavlig olja.
Regeringen bör också ges i uppdrag att fastställa ett lågt gränsvärde för
kväveutsläpp vid förbränning av olja.

Moderata samlingspartiet har föreslagit ett gränsvärde för utsläppen på 0,05
gram svavel per megajoule för alla kolanläggningar. Detta krav innebär en
väsentlig skärpning av nuvarande i praktiken tillämpade koncessionskrav
och är betydligt strängare än de krav riksdagens socialistiska majoritet har
antagit. Vi vidhåller vårt tidigare krav. Med hänsyn till de miljöskador som

Olja

Kol

16

kan uppkomma genom kväveoxidutsläpp vill vi även skärpa kraven på
reningsåtgärder. Gränsvärdet för kväveoxider vid kolförbränning bör därför
sättas till 0,1 gram kväveoxid per megajoule.

Torv och biobränslen

Biobränslen är material av biologiskt och organiskt ursprung som ej eller
obetydligt omvandlas. Vid förbränning bildas inget tillskott av koldioxid,
eftersom det som bildas vid förbränningen motsvarar det som växterna
absorberat för sin egen uppbyggnad.

Torv är ett fossilt bränsle. Förbränningen av torven ger till skillnad mot
biobränslena ett tillskott av koldioxid till atmosfären.

Förbränningen av biobränslen och torv ger normalt lägre svavelutsläpp än
olja och kol medan kväveoxidutsläppen är av samma omfattning. Förbränningstekniken
spelar dock stor roll och kan begränsa utsläppen. Inga
fastställda riktvärden för utsläpp av kväveoxider finns i dag. Vid försök att
begränsa kväveoxidutsläppen ökar utsläppen av andra organiska föreningar.
Stoftutsläppen, som kan innehålla många cancerogena ämnen, är stora vid
framför allt torvförbränningen. Utsläppen av kvicksilver och bly är relativt
höga. Stränga reningskrav måste därför ställas också vid torv- och biobränsleförbränning.
Sålunda bör samma utsläppskrav som vid kolförbränning
gälla för större anläggningar. Gränsvärdet för kväveoxidutsläppen bör därför
sättas till 0,1 gram per megajoule.

Vid eldningen av främst torv uppstår stora mängder aska. Askan
innehåller flera miljöskadliga ämnen. Restprodukterna deponeras genomgående
i kommunala deponier. En reglering av dessas skötsel och långsiktiga
vård är angelägen liksom riktlinjer för deras placering.

Naturgas

1985 inleddes de första naturgasleveranserna i sydgasnätet. En fjärdedel av
sydvästra Skånes oljeanvändning ersätts i slutet av 1980-talet med gas.

En övergång från eldningsolja till gas innebär från miljösynpunkt stora
vinster. Kväveoxidutsläppen minskar med ca 60 % i förhållande till eldningsolja.
Gasen ger inte heller någon aska att deponera.

Värmepumpar

Värmepumpsanläggningar är från miljösynpunkt överlägsna fossileldade
system. De 2/3 av energin som kommer från vatten, mark eller luft
åstadkommer ingen känd miljöpåverkan av betydelse. Den tredjedel av
energin som tillförs i form av elström kommer normalt från vattenkraft eller
kärnkraft med mycket liten miljöpåverkan. På senare tid har dock problemet
med freonutsläpp från värmepumpar uppmärksammats. Detta är allvarligt
och utsläppen måste avsevärt minskas. Den tekniska utvecklingen på
området går snabbt varför man kan förvänta värmepumpar utan freon.

Mot. 1986/87

Jo704

17

Mot. 1986/87

Jo704

Bilavgaserna

Vi har länge haft kunskap om att utsläppen av luftföroreningar via
bilavgaserna utgör ett allvarligt hot mot vår miljö och människors hälsa. För
vissa ämnen svarar motorfordonen för de största utsläppen. Detta gäller för
kväveoxider, kolväten, koloxid och bly.

För vårt land med starkt bilberoende är det viktigt att göra bilen
miljövänlig. Bilen har en oerhörd betydelse för att öka människors frihet.

Moderata samlingspartiet har i riksdagen varit pådrivande för en snabb
frivillig övergång till avgasrenade bilar, med stimulans i form av skatterabatter
vid bilinköp eller på fordonsskatten.

Den borgerliga regeringen i Västtyskland var tidigt starkt pådrivande inom
EG och införde redan i juli 1985 skatterabatter på avgasrenade bilar och på
blyfri bensin rr.ed sikte på att införa ett obligatorium för 1989 års bilmodeller.

Sverige har kommit på efterkälken under den socialdemokratiska regeringen.
Inte förrän sommaren 1986 fanns blyfri bensin att tillgå i rikstäckande
nät.

Våra moderata förslag om skattestimulanser för en övergång till avgasrenade
bilar och blyfri bensin vann våren 1985 riksdagens bifall mot socialdemokraternas
röster.

Det förslag som efter valet hösten 1985 lades fram av den socialdemokratiska
regeringen var i stort sett en kopia av de krav vi moderater framfört och
som socialdemokraterna motsatt sig ett halvår tidigare.

Detta riksdagsbeslut var ett stort steg mot renare luft. Luftföroreningarna
från bilar kommer i mitten på 1990-talet att ha minskat kraftigt.

Det finns starka skäl att arbeta för en minskning av avgasutsläppen i den
befintliga fordonsparken. En sådan utveckling bör stimuleras med skatterabatter,
som står i proportion till den genomförda förbättringen. Efter
moderata motionskrav beslöt riksdagen detta i december 1986.

Tunga dieselfordon står för en stor del av utsläppen av kväveoxid och
kolväten. Dieselavgaserna innehåller fler cancerframkallande ämnen än
avgaser från bensinmotorer. De kan dessutom inte renas på samma sätt. I
USA har man beslutat om en successiv skärpning av normerna fram till 1994.
50 % av kväveoxidutsläppen och 90 % av partikelutsläppen skall tas bort.
Den gemensamma marknaden i Europa diskuterar en 30-procentig minskning
av kväveoxidutsläppen och oförändrade partikelutsläpp. Starka miljöskäl
talar för att vi i Sverige följer USA-kraven och internationellt verkar för
att kraven införs i hela Europa. Detta är också viktigt från konkurrenssynpunkt.

Energisparande

Det bästa sättet att minska miljöskadorna av energiproduktionen är självfallet
att spara energi. Det torde även med rimliga antaganden om energipriser i
framtiden framstå som en mycket god affär på lång sikt att fortsätta att
utveckla energisparandet.

18

Freon

Freonerna är mycket stabila ämnen som efter ca 15 år letar sig upp i
atmosfären, där de förtunnar ozonskiktet. Ozonskiktet har en viktig funktion
och tjänstgör som ett filter gentemot solens ultravioletta (UV) strålning.
Bryts skiktet ned ökar den inträngande UV-strålningen, vilket kan leda till en
avsevärt ökad hudcancerfrekvens.

Freon är ett billigt och mycket använt ämne. Främst används det vid
jäsningen av olika skumplaster, som kylmedel i kyl/frysskåp och luftkonditioneringsanläggningar
samt i värmepumpar. Värmepumparna uppges läcka ca
10 % av sitt freoninnehåll per år. Vid service och skrotning läcker kylskåpen
och övriga frysanläggningar freon.

Freonet från kyl- och frysskåpen frigörs främst vid skrotningen. Det är
därför angeläget att återvinning av detta snarast kommer till stånd. Vidare är
det angeläget att normer för läckage från värmepumpar införs.

Slutligen bör borttagandet av freon som jäsningsmedel i plaster påskyndas.
Som ett första steg bör regeringen fastställa ett gränsvärde för freonutsläppen
vid produktionen och för den färdiga produkten.

Avfall

Förbränning, återvinning m. m.

Negativa miljöeffekter uppkommer vid såväl förbränning som deponering av
hushålls- och byggavfall. Intensifiering av återvinningen minskar miljöskadorna.
Denna andel avfall i fjärrvärmeproduktionen är 7,2 %. Andelen
förväntas stiga till uppemot 9 % år 1995. Kan inte tillfredsställande
förbrännings- och reningsmetoder åstadkommas bör avfallshanteringen
organiseras utan förbränning.

Vid rätt hantering kan avfall utgöra en resurs som kan återföras till
produktionen. Återvinningsprodukterna måste vara av god kvalitet och
innehålla låga halter av miljöstörande ämnen. En ytterligare satsning på
källsortering både i företag och hushåll bör göras. Denna bör göras både
praktisk och bekväm.

Nedlagda soptippar finns över hela Sverige. Läckage och föroreningar till
omgivningen och negativ påverkan av såväl yt- som grundvattnet riskeras.
Åtgärder för att förhindra detta måste vidtas. En förutsättning är att en
inventering av gamla tippar sker och att riskanalyser görs.

I nuvarande större deponier bör miljöövervakningen utökas. Särskilt
viktigt är detta när nya typer av avfall deponeras, t. ex. det starkt förorenade
slammet från rökgaskondenseringsanläggningar vid förbränningsanläggningar.

Dioxiner

Dioxiner är organiska klorföreningar som kan uppkomma vid förbränning av
kolhaltigt organiskt material. Avfallsförbränningen är en huvudkälla. Med
s.k. rökgaskondensering kan merparten av dioxinerna frånskiljas röken.

Mot. 1986/87

Jo704

19

röken. Metoden är särskilt intressant, eftersom den också ger en värmeåtervinning.

Vi anser det angeläget att utvecklingsarbetet av rökgasreningen går vidare.

Övrigt

Miljöskyddsavgift

Miljöstörningar skall förebyggas så långt det är praktiskt och ekonomiskt
möjligt. För miljöfarlig verksamhet gäller normalt tillstånds- eller anmälningsplikt.

Tillstånd lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa fall av
länsstyrelse, som fastställer villkor för verksamheten.

Miljöskyddsavgift, en typ av sanktionsavgift, skall enligt miljöskyddslagen
utgå vid överträdelse av föreskrifterna i koncessionen om överträdelsen har
medfört ekonomiska fördelar och samtidigt medför risk för betydande
störningar för omgivningen. Denna typ av miljöskyddsavgifter har endast
utdömts i ett fåtal fall. De medverkar inte till att öka respekten för
miljöskyddslagen.

Vi anser att miljöskyddslagens sanktionssystem borde vara reserverat för
uppenbara grövre brott. Ett enklare och effektivare system bör emellertid
komplettera miljöskyddslagens nuvarande bestämmelser. Detta bör byggas
upp redan vid koncessionsgivningen. I detta system bör varje ”överutsläpp”
åsättas ett pris i koncessionsvillkoren. Detta skall sättas så högt att det får en
kraftig styreffekt. Så snart ett ”överutsläpp” har registrerats utgår en avgift.
Kostnaden för företaget bör vara relaterad till miljöpåverkan av överträdelsen.

Det av oss föreslagna systemet skulle i kombination med förslaget om
miljövårdsstimulanser i form av t. ex. skatterabatter när koncessionskraven
underskrids göra det möjligt att skärpa koncessionskraven samtidigt som
företagen stimuleras att vidta åtgärder för att ytterligare begränsa miljöstörningar
på grund av företagets verksamhet.

Miljökonsekvensbedömningar

En mängd beslut av stat, kommun och enskilda kommer vid genomförandet
att leda till påverkan på miljön. Det är viktigt att denna påverkan får en
allsidig belysning innan beslut fattas. I vissa fall sker detta redan nu, när det
gäller särskilt miljöfarlig verksamhet. Då sker en bedömning av verksamheten
i länsstyrelse eller koncessionsnämnden för miljöskydd. Denna typ av
prövning förekommer därmed endast i ett begränsat antal fall. Det finns
emellertid starka skäl att komplettera nu gällande lagstiftning med ett krav,
att inför beslut som bedöms kunna ge miljökonsekvenser utförligt redovisa
dessa konsekvenser.

Miljökonsekvensbedömningar kan på ett värdefullt sätt komplettera det
beslutsunderlag som nu tas fram. Omfattningen bör självfallet stå i rimligt
förhållande till det beslutet avser. Bedömningen bör självfallet kunna
diskuteras offentligt.

Mot. 1986/87

Jo704

20

Den föreslagna utvidgningen av nu gällande regler skulle kunna bli ett
värdefullt komplement inför t. ex. väginvesteringar, byggandet av flygfält
eller vid genomförandet av viss lagstiftning med direkta eller indirekta
miljökonsekvenser.

Internationell samverkan

Det behövs internationella överenskommelser om radikala sänkningar av de
gränsöverskridande luftföroreningarna. Sverige tar emot betydande mängder
av bl. a. svaveldioxid från sina grannländer och ”exporterar” i gengäld
betydande mängder till omgivande länder.

Regeringen bör nu inrikta sitt intresse på att få med Polen, Tjeckoslovakien
och Storbritannien i 30-procentsklubben.

Enligt regeringens egna beräkningar i proposition 1984/85:127 är Storbritannien
de facto redan med i klubben, då landet från 1980 fram till 1995
minskar sina svavelutsläpp med 30 % i likhet med andra konventionsstater.
En formell bekräftelse på detta vore dock värdefull.

Sverige bör i internationella förhandlingar arbeta för längre gående
konventioner vad gäller gränsöverskridande luftföroreningar i fråga om
svavelutsläpp men även föra in kväveoxid- och kolväteutsläppen i förhandlingsbilden.

Freonproblemet är av global natur och framgång i kampen mot freonutsläpp
fordrar samordnade insatser från många länder. Sverige bör i FN och
andra internationella fora verka för att kraftfulla åtgärder vidtas för att
minska utsläppen. Endast sådana samordnade åtgärder kan ge bestående
resultat. Sveriges förbrukning av freon är 0,7 % av världsförbrukningen.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljövårdsstimulanser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel
till miljövårdsforskning i första hand skall kanaliseras via naturvetenskapliga
forskningsrådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
påverkade områdena i Stora Sjöfallets och Abisko nationalpark skall
överföras till naturreservat,

4. att riksdagen “sorn sin mening ger regeringen till känna att
Sjaunjaområdet bör bli nationalpark,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nationalparker och naturreservat,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillsynsansvar för naturreservat m.m.,

7. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering om huruvida
syftet med nuvarande naturreservat är uppfyllt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar av
naturskyddslagen i syfte att skydda utrotningshotade arter,

Mot. 1986/87

Jo704

21

9. att riksdagen beslutar att avskaffa bidraget till s. k. 5:3-skogar, Mot. 1986/87

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Jo704
motionen anförts om ersättning till markägare för försvårande av
pågående markanvändning och för vård av värdefulla naturmarker,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vattenkraftsutbyggnaden.1)

11. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bidrag för större gödselvårdsanläggningar,

12. att riksdagen begär att regeringen utarbetar regler för fyllning
av lantbrukssprutor i enlighet med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att svenska reningsverk skall utrustas med
fungerande kvävereduktion,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lägre gränsvärden
för kväveoxidutsläpp vid oljeförbränning i enlighet med vad som i
motionen anförts,

15. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid oljeförbränning
sätts till 0,1 gram svavel/MJ,

16. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid kolförbränning
sätts till 0,05 gram/MJ,

17. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid kolförbränning
sätts till 0,1 gram/MJ,

18. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid förbränning
av torv och biobränslen sätts till 0,1 gram/MJ vid större
förbränningsanläggningar,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skärpning av normerna för utsläpp från dieselfordon,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om metoden för återvinning av freon,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärde för
freonutsläppen vid plasttillverkning,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med
miljöskyddsavgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,

23. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljökonsekvensbedömningar.

Stockholm den 15 januari 1987

Carl Bildt (m)

L. Arne Andersson (m)
i Ljung

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

22

1 1986/87 :Bo501

• ■

Stockholm 1987 12106