Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m. (prop. 1983/84:27)

Motion 1983/84:70 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1983/84:70

Lars Werner m. fl.

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m.
(prop. 1983/84:27)

Vänsterpartiet kommunisterna biträder i huvudsak de förslag som regeringen
lägger fram i proposition 1983/84:27. På två punkter har vi emellertid
avvikande mening. För det första anser vi inte att gymnasiet för hörselskadade
elever bör förläggas till Härnösand utan till Örebro. För det andra kan vi
inte, i det läge som frågan nu befinner sig i, gå med på en nedläggning av den
gymnasiala utbildningen för svårt rörelsehindrade vid Skärholmens gymnasium.

Behovet av en utbyggd gymnasieundervisning för hörselskadade elever är
uppenbart. Uppgifter tyder på att ingen annan grupp avbryter sina gymnasiestudier
i så stor utsträckning som de hörselskadade eleverna. Orsaken är
att man inte lyckats tillgodose hörselskadades behov i integrerad undervisning.
Det nödvändiga i att inrätta en gymnasieskola med riksrekrytering för
hörselskadade kan således inte ifrågasättas. Vad som däremot kan diskuteras
är lokaliseringen av en sådan skola.

Regeringen föreslår att skolan skall inrättas i Härnösand. Argumenteringen
härför är inte särskilt övertygande. Man hänvisar till att det skulle finnas
personella resurser för utbildning av handikappade, utan att göra några
preciseringar. Man hänvisar till att det finns en specialskola för döva och
hörselskadade. Den är emellertid teckenspråksinriktad och har därför inget
givet samband med det planerade gymnasiet som skall vara inriktat på oral
undervisning. Man säger vidare att det finns goda möjligheter att lösa
elevernas bostadsbehov i Härnösand. Enligt vår uppfattning borde man i
propositionen också något ha uppehållit sig vid problemen med en lokalisering
till Härnösand och det alternativ som en lokalisering till Örebro utgör.

De dövas och hörselskadades organisationer är kritiska mot en förläggning
av det nya gymnasiet till Härnösand. Man anser att det skulle komma att ligga
alltför perifert i förhållande till befolkningscentra i södra Sverige, där ändå
huvuddelen av antalet hörselskadade elever bor. Det kan komma att leda till
att många som skulle ha behövt skolan aldrig kommer dit på grund av de
långa avstånden till hemmet.

Med lokaliseringen och inrättandet av ett särskilt gymnasium för hörselskadade
vill man enligt propositionen också åstadkomma en boskillnad
mellan undervisningen av döva elever, som skall ske på teckenspråk, och
hörselskadade elever, som skall ske oralt. De föreställningar och resonemang
som ligger bakom detta är synnerligen diskutabla. På detta sätt
kommer man att isolera grupperna döva och hörselskadade från varandra.

Mot. 1983/84:70

12

Man tar inte hänsyn till att hörseln för hörselskadade ofta försämras och
närmar sig dövhet och att det därför kan finnas ett behov även för
hörselskadade att lära sig och utveckla teckenspråk. Oral undervisning bör
naturligtvis användas så långt det är möjligt men bör inte utgöra hinder för
inlärning av teckenspråk. Man kan inte heller bortse från att det finns en
grupp med svåra hörselskador, som står emellan grupperna döva och
hörselskadade.

Enligt vår uppfattning bör det nya gymnasiet för hörselskadade förläggas
till Örebro. Det skulle därmed komma att ligga i landets centrum befolkningsmässigt.
Men vad som framför allt talar för en lokalisering till Örebro är
att det där redan finns ett gymnasium för döva. En lämplig samordning av
resurser på olika nivåer kan komma båda gymnasierna till del. Särskilt den
grupp av elever som har behov av undervisning både på teckenspråk och oralt
skulle kunna dra fördel av en sådan samordning.

I samband med inrättandet av det nya gymnasiet är det viktigt att se till att
de resurser som skall tillgodose elevernas behov utanför den direkta
skolundervisningen blir väl tilltagna. Det har sagts att de medel som
regeringen avser att använda för sådana kringresurser vid en lokalisering av
gymnasiet till Härnösand är alltför knappa i relation till behoven. Det är
viktigt att hålla i minnet att handikappade elever ofta befinner sig i en mer
utsatt situation än andra.

Handikappet skapar ofta bindningar mellan föräldrar och barn, som
barnen förr eller senare måste frigöra sig ifrån och som det kan bli skolans och
skolsituationens uppgift att hjälpa till med. Det kan emellertid inte ske om
inte skolan, när eleven vistas utanför hemorten, kan erbjuda trygga
förhållanden och stödja eleven aktivt i strävandena att etablera en självständig
social tillvaro.

Sedan ett tiotal år bedrivs vid Skärholmens gymnasium en försöksverksamhet
med gymnasieundervisning för svårt rörelsehindrade elever från hela
landet. Avsikten var från början att man skulle ta emot 20 elever, så som
anges i propositionen, men behovet har visat sig vara så stort att man i dag har
31 elever.

Verksamheten vid Skärholmens gymnasium fungerar mycket bra. Skolan
är mycket väl anpassad för de rörelsehindrade eleverna, som i dag kan delta i
undervisningen på betydligt fler linjer än man från början trodde var möjligt.
Vid skolan har man löst problemen kring elevernas boende för att uppnå
största möjliga självständighet, och en av de stora svårigheterna i dag är att
kunna erbjuda eleverna likvärdiga boendeformer efter avslutad skolgång.
Av ovärderlig betydelse är också att den yttre miljön kring Skärholmens
gymnasium är handikappanpassad, vilket gör att även de svårast rörelsehindrade
har möjlighet att förflytta sig där och använda sig av det förekommande
serviceutbudet.

Regeringen föreslår nu att verksamheten för svårt rörelsehindrade elever
vid Skärholmens gymnasium skall upphöra från den 1 juli 1984.1 stället skall

Mot. 1983/84:70

13

mottagningen av dessa elever organiseras regionalt, varvid landet indelas i
fem regioner. Statens förhandlingsnämnd har tagit upp förhandlingar om
kommunalt övertagande av verksamheten.

Vpk har i princip inget att erinra mot den föreslagna regionaliseringen.
Den kan inrymma en rad fördelar, t. ex. att ungdomar som i dag avskräcks
från gymnasial utbildning på grund av att de måste ge sig i väg långt bort från
hemorten, kan komma att påbörja sådan utbildning. Vi anser emellertid att
det nu är alldeles för tidigt att fatta beslut om att lägga ned verksamheten vid
Skärholmen. Vi är inte till freds med att riksdagen bara skall fatta beslut om
en omorganisation utan att ha en aning om hur den skolverklighet kommer
att se ut som erbjuds de svårt rörelsehindrade eleverna.

Den föreslagna tidpunkten för en nedläggning är enligt vår uppfattning
helt orealistisk. Det är en rad frågor som måste besvaras innan beslut kan
fattas. Finns det gymnasieskolor i de olika regionerna som fyller kraven på
handikappanpassning? Det gäller inte bara att kunna ta sig in och ut från
skolan, det måste också vara möjligt att fungera i den. De rörelsehindrade
eleverna måste kunna ta sig till expeditionslokaler, gymnastiksalar, bibliotek,
laboratorielokaler, matsalar osv. Lokalernas utformning och placering
får inte vara avgörande för elevernas linjeval.

Om dessa krav är fyllda, inställer sig nästa fråga: Finns det nödvändiga
anpassade elevhem inom bekvämt avstånd från skolan? Dessa måste kunna
erbjuda en lämplig avvägning av kollektivitet och avskildhet, liksom en god
omvårdnad.

För dessa svårt rörelsehindrade elever, som ofta har levt i viss isolering och
med påtagligt beroende av föräldrar, handlar det inte bara om att gå i skolan
och bo och däremellan transporteras mellan skola och bostad. Det handlar
om att bygga upp ett socialt vara med största möjliga grad av självständighet.
Härav följer nästa fråga som måste besvaras. Om det finns skola och elevhem
som fyller kraven, hur ser då den yttre miljön ut? Kan man ta sig fram i den
med en el-driven, ganska otymplig rullstol? Kan man komma in i affärer? På
posten? På banken? På olika slag av kulturinrättningar? Ser den yttre miljön
ut så att det är möjligt för en ung, svårt rörelsehindrad människa att där bygga
upp ett självständigt socialt liv?

Det finns också en rad andra krav som måste ställas. Hur ser exempelvis
arbetsmarknaden ut på gymnasieorten? Finns det möjlighet att få yrkespraktik,
och finns det möjlighet att få arbete och bostad efter avslutad skolgång?
Det kan rimligtvis inte vara meningen att eleverna när gymnasieutbildningen
är klar skall återvända till isolering, passivitet och beroende av anhöriga. Det
finns i dag inga gymnasieorter, utom Skärholmen, som ens tillnärmelsevis
fyller de krav som här har redovisats. För att genomföra regionaliseringen
måste man hitta rätta gymnasieorter, där man sedan måste genomföra
ombyggnader, nybyggnader och anpassningsarbeten av olika slag. Inget av
detta kommer att ha kunnat påbörjas den 1 juli 1984. Det kommer att dröja
flera år innan de utvalda gymnasierna kan börja fungera för de svårt

Mot. 1983/84:70

14

rörelsehindrade eleverna i resp. regioner.

Om riksdagen skulle bifalla regeringens förslag, vad kommer i så fall att
hända under tiden fram tills ersättningsanläggningar står klara i regionerna?
Det förefaller inte som att det är regeringens mening att verksamheten i
Skärholmen helt skall upphöra från 1 juli 1984. Vi kan utgå från att de elever
som i dag finns där, kommer att få gå kvar. Men kommer man att ta emot
några nya elever? Därom sägs inget. Riksdagen bör avslå regeringens förslag
om att från den 1 juli 1984 lägga ner verksamheten för svårt rörelsehindrade
elever vid Skärholmens gymnasium och uppmana regeringen att återkomma
i frågan när resultat föreligger från de förhandlingar som statens förhandlingsnämnd
har inlett.

Med hänvisning till det anförda och med anledning av proposition

1. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att ett
nytt gymnasium för hörselskadade elever bör förläggas till
Örebro kommun,

2. att riksdagen uttalar att den pedagogiska uppdelning med
teckenspråksundervisning för döva och oral undervisning för
hörselskadade som föreslås i propositionen ej bör genomföras,
utan att pedagogiken i största möjliga utsträckning anpassas
efter elevernas önskemål och nuvarande framtida behov,

3. att riksdagen uttalar att , det vid inrättandet av det nya
gymnasiet för hörselskadade elever bör ankomma på staten att
se till att kringresurser ställs till förfogande för att sörja för att
en trygg och socialt och kulturellt rik miljö erbjuds eleverna,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av
verksamheten för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens
gymnasium från den 1 juli 1984 och hemställer hos
regeringen om nytt förslag när resultat föreligger från statens
förhandlingsnämnds förhandlingar i frågan.

MARGÖ INGVARDSSON (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

1983/84:27 föreslås

Stockholm den 11 november 1983

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
BJÖRN SAMUELSON (vpk)