Åtgärder för att stärka pluralism och demokrati i u-länder

Motion 1984/85:2420 Jan-Erik Wikström

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:2420
Jan-Erik Wikström

Åtgärder för att stärka pluralism och demokrati i u-länder

Om de övergripande målen för svensk biståndspolitik råder stor politisk
enighet. Till dessa mål hör att främja en demokratisk samhällsutveckling i
u-länderna. Erfarenheten visar att också förutsättningarna för ekonomisk
utveckling är bäst i stater där olika åsikter kan framföras öppet och där
organisationer och företag av olika slag kan bildas och verka.

Det är därför väsentligt att aktiva insatser görs för att stärka pluralism
och demokrati i u-länder. I många av dessa länder är den demokratiska
infrastrukturen bristfällig. I en del fall har detta samband med att de
politiska organisationer som bildades för frigörelseprocessen från tidigare
kolonialmakter bibehållits som monolitiska enheter, trots att det yttre
hotet inte längre finns kvar. I andra länder är krigsmakten den så gott som
enda existerande organisationen med en relativt modern och effektiv uppbyggnad.
I flera fall har också den traditionella maktstrukturen, dvs. ett
generellt icke-ifrågasättande av traditionella värderingar och åsikter i kombination
med bl. a. kvinnoförtryck och ett förlegat och auktoritärt utbildningsväsende
- många gånger ett arv från kolonialtiden -, hållit tillbaka
en demokratisk utveckling. Ofta förekommer ett växelspel mellan flera
faktorer.

Utanför de etablerade maktstrukturerna saknas den mångfald av fria och
frivilliga organisationer som vi är vana vid i Sverige. Bristen på sådana
organisationer kan i sig sägas vara ett tecken på underutveckling. De
organisationer som finns är ofta administrativt och ekonomiskt svaga,
även i s. k. delvis utvecklade länder. Men de har möjlighet att utvecklas.
Ett väsentligt element i en sådan utveckling är dock många gånger stöd
utifrån. Det kan gälla organisationer som ungdoms-, kvinno-, fack- och
konsumentorganisationer, miljögrupper, religiösa organisationer, självhjälpsorganisationer,
hantverks- och företagarföreningar, ”community development
organizations” och politiska partier.

Sverige satsar redan biståndsmedel för att via svenska ideella organisationer
stärka deras motsvarighet i u-länderna. Ett undantag utgör de politiska
partierna. Andra organisationer som sällan får sådant stöd är ideella
sammanslutningar i u-länderna som saknar en motsvarande syskonorganisation
i Sverige. Det kan gälla reformistiskt präglade buddhiströrelser, fria
forskningsgrupper, vissa kulturbaserade sammanslutningar och semipolitiska
organisationer.

Däremot kan inte svenska biståndsmedel ges direkt till icke-statliga
organisationer i u-länder. Inom de s. k. länderramarna är SIDA-bistånd till
1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 2420-2423

Mot. 1984/85:2420

2

privata organisationer knappast tänkbart, såvida inte det ges på uttrycklig
begäran av mottagarlandets regering.

Erfarenheter från Västtyskland av oberoende stiftelser med viss anknytning
till partier visar att stöd till frivilliga sammanslutningar och organisationer
i u-länder kan lämnas om biståndsgivaren är en enskild icke- kommersiell
organisation, även om medlen härstammar från en statlig källa i
givarlandet. I sådana fall har vanligtvis det enda kravet från mottagarlandets
regering varit, att projekten skall stå i samklang med mottagarlandets
utvecklingsplaner.

Vi bör i Sverige pröva möjligheterna att på likartat sätt, t. ex. genom
någon form av stiftelse eller stiftelser, med viss anknytning till riksdagspartierna
öka förutsättningarna att bidra till en pluralistisk, demokratisk utveckling
i tredje världen. Syftet skulle bl. a. vara att bidra till en demokratisk
infrastruktur genom att:

- Stimulera en fri och oberoende debatt genom olika former av stöd till
ideella organisationer och till utgivning av tidningar och tidskrifter.

- Stödja vidareutbildning av grupper som arbetar inom massmedier och
dokumentation.

- Bidra till internutbildning, bl. a. ledarutbildning, inom och administrativ
uppbyggnad av t. ex. ungdoms-, kvinno-, fack- och konsumentorganisationer,
miljögrupper, religiösa organisationer, självhjälpsorganisationer,
hantverks- och företagarföreningar, ”community development organizations”
och politiska partier.

- Underlätta forskning som bidrar till att formulera sådana organisationers
målsättning, eller som bidrar till att utvärdera och utveckla organisationernas
aktiviteter och projekt.

- Främja ”civic education” och försök att medvetandegöra större skikt
av befolkningen.

Syftet skulle alltså i första hand vara att nå människor och organisationer,
som är väsentliga för opinionsbildningen och som kan utgöra katalysatorer
för en utveckling i demokratisk riktning. Förutsättningarna för en fri
åsiktsbildning skulle med de föreslagna åtgärderna stimuleras och stärkas.
Åsiktsbildningen som sådan skulle däremot vara en sak för mottagarna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer jag

att riksdagen begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för
att, t. ex. via stiftelser av det slag som nämns i motionen, stärka
pluralism och demokrati i u-länder.

Stockholm den 25 januari 1985

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)