Åtgärder för att hävda de mänskliga rättigheterna i Iran
Motion 1982/83:1781 Tore Nilsson
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
10
Motion
1982/83:1781
Tore Nilsson
Åtgärder för att hävda de mänskliga rättigheterna i Iran
Brott mot de mänskliga rättigheterna
Regimen i Iran har ett flertal gånger uppmärksammats för sin uppseendeväckande,
snarast otroliga respektlöshet för mänskliga värden. Det är
svårt att känna eller förstå vad detta egentligen innebär, intellektet vill inte
riktigt acceptera att sådana saker kan hända. Ändå är det som händer kanske
det gravaste brottet mot mänskliga rättigheter i modern tid. Sverige är en av
de stater som sökt klargöra detta inför FN redan på ett tidigt stadium, långt
innan brotten nådde den omfattning de har i dag.
Under senare tid har allt fler rapporter om brott kommit, den senaste och
kanske mest uppseendeväckande, Amnesty Internationals rapport som
publicerades i London den 2 januari i år. Där berättas om hur människor
arresteras av helt triviala skäl, om hur Khomeini uppmanat till landsomfattande
angiveri, om hur svårt det är att ens gissa sig till hur många människor
som saknas i Iran i dag, om överfyllda fängelser, om tortyren, om hur
mindeåriga barn tvingas se på när deras mödrar misshandlas, om sexuella
övergrepp med piskor och vattenslangar. För att ytterligare något belysa det
godtycke och den rättslöshet iranierna uttsätts för kan några andra källor
refereras. Referaten finns sammanställda i boken ”Iran plaidoirie pour les
droits de Thomine”, utgiven av Nationella iranska motståndsrörelsen (vars
ledare är dr Bakhtiar).
1. International Herald Tribune, 21 april 1982
En ung kvinna anklagas för att ha gjort sin granne upphetsad då han från
sitt hus sett henne i sitt hem bada klädd i baddräkt. Utan formell rättegång
dömdes hon till spöslag. Kvinnan dog efter det 30:e slaget.
En kvinna anklagades för prostitution. Hon arresterades då hon i bil
återvände hem tillsammans med sin make. Maken hade inte vigselbeviset på
sig och åkte hem för att hämta det medan revolutionsgardisterna vaktade
hustrun. På grund av en bilolycka hamnade maken medvetslös på sjukhus
under två dygn. När han därefter frågade efter hustrun i Evinfängelset fick
han besked att hon avrättats samma morgon. Skäl: ingen hade frågat efter
henne. Ingen rättegång förekom.
2. V. S. D., 13-18 maj 1982
Barn, 10-14 år gamla, sändes till krigsfronten, enligt försäkran enbart för
att vårda skadade. I stället skickades de som soldater till de främre leden
och för att hämta (martyrernas) kroppar bland minfälten. Revolutionsgardisterna
sköt dem som inte marscherade framåt.
3. Frankrikes kanal 2, 6 maj 1982, nyheterna kl 13
Fem tusen unga pojkar mellan nio och fjorton år dödade vid fronten i
kriget mot Irak.
Mot. 1982/83:1781
11
4. Besvär inlämnat till Khomeinis kontor och till Montazeris kontor
En femtonårig pojke som stod på vakt vid fronten våldtogs av tre
revolutionsgardister. Han hotades med döden om han anmälde det som
inträffat, Pojken lyckades fly från fronten och lämnade in en anmälan.
5. ETLAT, 2 maj 1982 (En av Khomeinipressens tidningar)
En medlem av Bahaisamfundet ställdes inför rätta. Rättegången hölls
inför lyckta dörrar. Anklagelsepunkterna var:
1. att ha propagerat för bahaitron
2. att ha gett ekonomisk hjälp till bahaitroende
3. att ha rest till Israel
4. att ha gett ut en artikel kallad ”Varför jag är bahai”.
Mannen dömdes till hängning. Domen verkställdes omedelbart.
Listan på brott kan göras lång. Regimen söker styra landet med en
godtycklig karikatyr på 1400 år gamla lagar. Den absoluta majoriteten av
iranier lever under ett skräckvälde som blivit allt värre.
Som det vanligtvis är i diktaturstater har den ekonomiska situationen en
mycket stor betydelse för regimens möjlighet att behålla makten. Därför är
det av värde att se litet närmare på Irans nuvarande ekonomi. Khomeiniregimen
har dock blivit alltmer ovillig att publicera uppgifter, framför allt
under de senaste två åren. Här presenteras en del av de uppgifter som har
kunnat erhållas samt uppskattningar baserade på dessa. I en del fall lämnas
även kommentarer.
Bruttonationalprodukten - BNP
BNP minskade budgetåret 1978/79 enligt regimen publicerade uppgifter
med 30 %. För de följande åren saknas uppgifter, men enligt en mycket
försiktig bedömning har minskningarna varit: 1979/80-9 %, 1980/81-13 %,
1981/82- 10%.
Inflationen
Landet har sedan 1979 en galloperande inflation på i genomsnitt 30 % per
år. Uppdelat på varugrupper ger det för t. ex. kött en prisökning på i snitt
49 % per år och för frukt och grönsaker (mycket viktiga livsmedel) 85 % per
år. (Framräknat med hjälp av de officiella priserna).
Regimen har infört ransoneringssystem för baslivsmedel och basvaror.
Men på grund av ineffektivitet och korruption är efterfrågan regelbundet
större än utbudet. Besökare i Iran har rapporterat att människor för att över
huvud taget kunna köpa ransonerade varor börjat köa klockan 4 på
morgnarna. Därutöver säljs matvaror öppet på den svarta marknaden. Där
har dock priserna gått upp med mer än 400 % sedan 1978. Eftersom
livsmedelskonsumtionen hade ökat kraftigt mellan 1974 och 1979 var
iraniernas förväntningar vid tiden för revolutionen höga.
Mot. 1982/83:1781
12
Arbetslösheten
Olika bedömare uppskattar antalet arbetslösa till ca fyra miljoner, dvs.
30 % av arbetsstyrkan. Detta slår främst mot de som har liten eller ingen
yrkesutbildning. Som en jämförelse kan nämnas att åren närmast före
revolutionen behövde landet, utöver sin egen arbetsstyrka, två miljoner
gästarbetare för att hålla i gång produktionen och utvecklingsprojekten.
Jordbruket, oljeindustrin samt övrig industri
Såväl arbetslösheten, nedgången av bruttonationalprodukten och inflationen
speglar nedgången inom jordbruket, oljeindustrin och övriga industrigrenar.
Jordbrukssektorn
Jordbruket, den fattigaste delen av ekonomin, har fått vidkännas en
kraftig nedgång. Detta bl. a. på grund av instabil jordbrukspolitik, förvirrad
och dålig organisation av det offentliga stödet, brist på reservdelar till
maskiner samt dåligt eller inget underhåll av vattentäkter.
Den senast tillgängliga statistiken härör från 1981. I tabellen nedan visas
produktionsminskningen mellan 1976 och 1981 för några av de viktigaste
grödorna. Situationen i Iran tyder på att produktionen därefter har minskat
ytterligare. Statistik saknas.
Förändringen av jordbruksproduktionen mellan 1976 och 1981 för vissa grödor (i
ton)
Produktionen
Gröda 1976 1981 Förändring
Vete 5 500 000 4 400 000 - 20%
Bomull 557 000 160000 -76%
Sockerrör 1 700 000 800 000 - 53 %
Sojabönor 113 000 40 000 - 65%
Landet, som före revolutionen i hög grad var självförsörjande vad det
gäller spannmål, har således tvingats drastiskt öka importen av jordbruksprodukter.
Importen av vete 1977 och 1980, spannmål totalt 1980 och 1981 samt kött 1977, 1980
och 1981 (i ton)
Importen
Vara 1977 1980 1981
Vete
Spannmål
Kött
1 100 000
193 000
1 800 000
700 000
254 000
1 750 000
300 000
Mot. 1982/83:1781
13
Förändringen inom jordbrukssektorn har medfört att många flyttat till
städerna. (Till t. ex. Teheran beräknas ha flyttat nära två miljoner
arbetslösa.) Där har de ytterligare utökat den stora gruppen arbetslösa.
(Regimen lovade bl. a. fria bostäder för de som flyttade till städerna, ett löfte
som inte infriats. Tvärtom har slumbostadsområden bildats.)
Oljeindustrin
Landets oljeproduktion har sjunkit kraftigt. Merparten av denna nedgång
beror på försummelser samt förlust av yrkesutbildade arbetare och kunnig
ledning (förlust på grund av utrensningar, avrättningar eller flykt). Produktionen
före revolutionen låg på över 5 500 000 fat/dag, men hade under första
hälften av 1979 gått ner till 3 300 000 fat/dag. I maj 1982 hade produktionen
på grund av kriget med Irak samt konkurrensen mellan OPEC-länderna
sjunkit ända ner till 600 000 fat/dag. Oljan såldes då till det normala
marknadspriset 29 US $/fat, vilket innebär en årlig intäkt av 6,4 miljarder
US $. Iran hade då rapporterats villigt att mot långtidskontrakt sälja för ända
ned till 20 US $/fat. I dag beräknas landet sälja 1 500 000 fat/dag. Vid en
generös uppskattning av det genomsnittliga försäljningspriset till 25 US $/fat
blir då årsintäkten 13,5 miljarder US $.
Övrig industri
Under åren före revolutionen investerades en betydande del av vinsterna
från oljeindustrin i basindustrier och industriell utveckling. Inget sådant kan
förmärkas i dag. Enbart under 1979 sjönk bruttoindustriproduktionen med
17,5 % (från 492 miljarder till 406 miljarder US $). I slutet av 1982
uppskattades kapacitetsutnyttjandegraden inom såväl den privata som
offentliga sektorns industrier vara 45 %.
Statens inkomster och utgifter
Nedanstående tabeller visar statens inkomster och utgifter för 1980/81
(faktiska), den officiella budgeten för 1982/83 (21 mars 82-20 mars 83) samt
en mer realistisk uppskattning för 1982/83 baserad på utfallet 1980/81 och
med hänsyn tagen till de nuvarande politiska och ekonomiska förhållandena.
(Beloppen är beräknade efter den officiella kursen 80 rials = 1 US $.)
Mot. 1982/83:1781
14
Inkomster
| Faktiska 1980/81 | Officiell budget 1982/83 | Realistisk uppskattning 1982/83 |
Skatter Oljeförsäljning Övrigt | 4,3 11,1 1,5 | 8,5! | 4,0* 13,52 2,8 |
Summa | 16,9 | 31,5 | 20,3 |
(Siffrorna i miljarder US$.) 1 Skatter: Trots nya skattebestämmelser och skatteuttag är regimens beräkning 2 Se avsnittet ”Oljeindustrin". Utgifter | |||
| Faktiska | Officiell | Realistisk |
| 1980/81 | budget 1982/83 | uppskattning 1982/83 |
Löpande | 21,0 | 23,4 | 21,0 |
Utveckl o övrigt | 7,1 | 10,2 | 7,0 |
Krigskostnader | uppg saknas | 5,0 | 7,0 |
Summa | 28,0 | 38,6 | 35,0 |
M/, planerat | 2,1 | 3,0 | |
Underskott | 11,1 | 5,0 | 11,7 |
(Siffrorna i miljarder US$.)
En mer realistisk beräkning än regimens (men trots det en optimistisk
beräkning) slutar alltså med ett budgetunderskott på 11,7 miljarder US$.
Valutareserven
För att kunna bibehålla den egna valutans värde och för att kunna
tillgodose sitt behov av valuta för import beräknas landet behöva en
valutareserv på 13 miljarder US$. Valutareserven har för åren 1979 till 1981
uppgått till:
1979 15,4 miljarder US$
1980 15,7 miljarder USS1
1981 4,0 miljarder USS
1 Beroende på oljeprisökning inom OPEC.
Mot. 1982/83:1781
15
I maj 1982 rapporterades en försäljning av 50 ton ur guldreserven (som
bedöms vara på totalt 150 ton) samt försök att sälja värdefulla historiska
kronjuveler. Detta tyder på att nationens valutareserv är nästan helt tömd
samt reflekteras i rialens kursfall på den fria marknaden. Åren före
revolutionen var kursen 70,5 rials per US$ mot 360 rials per dollar 1982. (Den
nuvarande officiella kursen är 80 rials per US$.)
Slutsats
Även om valutareserven är otillräcklig kan regimen kanske överleva till
priset av en hy perinflation. Men med mycket lite kvar av nationens
tillgängliga reserver har regimen bara ett alternativ.
För att kunna täcka bl. a. krigskostnaderna måste den skära ner även de
viktigaste sociala utgifterna samt helt upphöra med sociala och ekonomiska
utvecklingsprogram. Den hittillsvarande ekonomiska nedgången har redan
medfört att regimen och Khomeini alltmer förlorat sin politiska bas, och
detta lämnar scenen öppen för ännu större otillfredsställelse och för politisk
revolt. Hittills har regimen klarat sig genom kraftigt förtryck samt
undervisning om försakelsernas höga moraliska värde.
Inte enbart de ekonomiska faktorerna pekar på att regimen kommer att
falla inom en inte alltför avlägsen framtid. T. ex. går ett rykte att iranska
judar, en grupp som i hög grad förföljs av Khomeiniregimen, nu börjat växla
sina tillgångar tillbaka till iransk valuta. Från ett år före revolutionen började
de då växla sina rials till dollar och flytta utomlands.
Men även om regimen kan förväntas falla snart innebär detta inte att det
finns någon anledning att upphöra med protester mot och fördömanden av de
avskyvärda handlingar den utför. Speciellt som dessa brott ökar i omfattning,
såsom ofta är fallet då en diktatur är hårt pressad. Det är snarare ett skäl att
ännu kraftigare ta ställning, för att därigenom kunna mildra de lidanden
regimen utsätter sina medborgare för.
Ett stort antal organisationer har fördömt det som händer i Iran, bl. a.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter, Amnesty International, Internationella
juristkommissionen och LAWASIA (organisation för advokatsamfund
i Asien). Sverige har som redan nämnts gjort sin inställning klar i
FN. Men är detta tillräckligt? Sverige är samtidigt ett av de länder som
hjälper regimen genom att handla med den. Exporten till Iran har ökat igen
efter att mellan 1978 och 1979 ha sjunkit från ett värde av över en miljard kr.
till 290 milj. 1980 låg den på nästan 800 milj. kr. för att 1981 åter igen vara
uppe på nästan en miljard. Redan detta är anmärkningsvärt. Än mer
anmärkningsvärt är hur vår export av t. ex. lastbilar och andra bilar för
godsbefordran ökat. Från att 1980 ha legat på ett värde av en miljon kronor
hade den för enbart de nio första månaderna av 1982 ökat till 81 milj. kr.
Irans samtliga näringsgrenar har under Khomeiniregimens fyra år gått
Mot. 1982/83:1781
16
kraftigt bakåt. (T. ex. uppskattas industrins kapacitetsutnyttjandegrad i
slutet av 1982 ha varit 45 %.) Fordonen torde alltså uppenbart användas för
transporter i samband med kriget mot Irak, alltså i krigssyfte. Försäljningen
kan då jämställas med försäljning av krigsmaterial. Denna handel, liksom all
handel med Iran, innebär ett stöd till regimen.
Med tanke på Irans ekonomiska situation och att regimen med stor
sannolikhet snart kommer att falla samt, sist men inte minst, regimens brott
mot mänskliga rättigheter: är det då nödvändigt att i dag, för kortsiktiga
vinsters skull, upprätthålla ekonomiska förbindelser med landet? Ur
ekonomisk synvinkel bör även beaktas att samtliga iranska oppositionsledare
uttalat att alla kontrakt med Khomeiniregimen är ogiltiga, såväl enligt det
iranska folket som enligt en framtida regering.
Utrikesutskottet säger i sitt betänkande av den 9 november 1982 om
främjande av mänskliga rättigheter (UU 1982/83:1)
Den svenska inställningen är således välkänd. Utskottet har anledning
utgå från att regeringen liksom i arbetet för att främja den fortsatta
utvecklingen på folkrättens område för mänskliga rättigheter spelar en
pådrivande roll. (Sid 6, st 2)
Sverige har självfallet anledning att fortsatt noga följa utvecklingen i Iran
och andra länder i syfte att när så är erforderligt påtala brott mot mänskliga
rättigheter. Utskottet utgår från att så kommer att ske. (Sid 7, sista
stycket)
Kort därefter (20 december 1982) rapporterade radio Iran att en
överenskommelse nåtts som innebär att en svensk delegation skall besöka
Iran för att diskutera utökad handel mellan Iran och Sverige. En sådan
diskussion vore helt i strid mot utrikesutskottets uttalande. Kanske är de
löften statsministern givit om fler arbetstillfällen baserade på utökad handel
med denna typ av regimer. Men en ekonomisk utveckling som skulle
innebära så mycket lidanden och förluster av människoliv är inte acceptabel.
Kan regeringen inte hitta andra utvägar är dessa löften inte mycket
värda.
Hemställan
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att handeln mellan Sverige
och Iran avbryts så länge regimen i Teheran icke respekterar
konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Stockholm den 25 januari 1983
TORE NILSSON (m)
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.