Åtgärder för att begränsa skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid

Motion 1981/82:957 Lars-Ove Hagberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion
1981/82:957
Lars-Ove Hagberg m. fl.

Åtgärder för att begränsa skiftarbete och arbete på obekväm
arbetstid

Nattarbete, ständiga omställningar i dygnsrytmen och helgarbete är
omänskliga arbetsförhållanden. Olika varianter av tre-skift, två-skift,
turlistetid och förskjuten arbetstid m. m. är därför behäftade med en mängd
störningar. I Arbetarskyddsfondens broschyr Att arbeta på obekväm
arbetstid av Monica Magnusson och Carina Nilsson sägs:

o Genomgående har undersökningarna visat att de som har skiftarbete eller
annan avvikande arbetstid har fler fysiska och psykiska besvär än dagarbetande
samt att de i större utsträckning utsätts för sociala störningar,
o Tvåskift, turlistetid och förskjuten arbetstid tycks i lika hög eller högre grad
än treskift bidra till hälsobesvär och sociala störningar,
o Om man jämför olika former av avvikande arbetstidsförläggning tyder
forskningsresultaten bl. a. på att hälsobesvären på grund av tvåskiftsarbete
har underskattats i förhållande till de effekter på hälsan som treskiftsarbete
kan medföra.

o Den extrema oregelbundenheten och framförallt en bristande planering i
samband med turlistetid bidrar till att öka de hälsomässiga besvären och de
sociala påfrestningarna.

o Arbete på obekväm arbetstid innebär mycket små möjligheter att utnyttja
samhällets barnomsorg som den idag är organiserad. Föräldrarna kan då
välja att arbeta motskift, kombinera flera barntillsynsformer och/eller ofta
lämna barnen utan någon tillsyn alls. För barnens del kan följden bli en
instabil, oregelbunden och otrygg miljö.

o Obekväma arbetstider hindrar utövandet av organiserade fritidsaktiviteter
på fast tid. Detta kan leda till ett lägre deltagande i föreningsliv, facklig och
politisk verksamhet. Mer flexibla aktiviteter kan däremot t. o. m. underlättas.

o Kortare arbetstid i form av deltidsarbete på obekväm arbetstid tycks enligt
vissa forskningsresultat inte alltid kunna kompensera de negativa sociala
effekterna som en avvikande arbetstidsförläggning ändå medför,
o Fysiska och sociala besvär tycks samverka. Man har i undersökningar
funnit att skiftarbetare utsätts för en dubbel belastning,
o Flexibel arbetstid har prövats och studerats i begränsad omfattning. Det är
en arbetstidsform som rymmer en rad fördelar för den enskilde arbetstagaren.

Var tredje anställd har i dag någon form av obekväm arbetstid. Det är en
alltför stor del av de anställda och måste begränsas. Människan blir med det
system vi har i dag teknikens, ekonomins och de kommersiella krafternas
fånge. Detta system måste brytas.

Skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid bör därför endast få

Mot. 1981/82:957

11

förekomma när produktionsprocesser av tekniska skäl inte går att avbryta
eller i samhällsservice, t. ex. inom sjukvård och vissa kommunikationer.

I denna begränsning skall även medtas rätten för skiftarbetare eller den
som arbetar på obekväm arbetstid att kunna avbryta sitt ob-arbete vid 45 års
ålder eller efter tio års arbete ha rätt till andra arbetsuppgifter.

Arbete på obekväm arbetstid måste motverkas med att arbetstiden
förkortas. Speciellt underskattade är problemen för två-skiftsarbetare.
Dessa bör snarast få en kortare arbetstid.

En ordentlig maximering av dygnsarbetstiden är nödvändig. Likaså ett
effektivare nattarbetsförbud för att minska arbete på obekväm arbetstid.

Ett återinförande av affärstidslagen är också angeläget för att minska
arbete på obekväm arbetstid.

Det angelägna i att vidta åtgärder klargörs på ett utmärkt sätt av professor
Bertil Gardell i ett anförande vid Arbetarskyddsfondens konferens den 21
januari 1982:

I dagens debattklimat är det lätt att gripas av en viss pessimism inför
möjligheten att hävda sociala mål för utvecklingen inom arbetslivet. Det allt
överskuggande intresset är ekonomin och sysselsättningen och det verkar
som om både företag och fackföreningsrörelsen tycks anse att medicinska
och sociala hänsyn till människor står i någon slags motsatsställning till de
ekonomiska intressena. Den här attityden är i västvärlden kanske mest tydlig
i USA men den förefaller ha en viss styrka också i Sverige. Människor med
denna attityd anser sig veta bättre än andra vad som är ekonomiskt
realistiskt, betraktar gärna krav på bättre arbetsmiljö, mer meningsfulla
arbetsuppgifter och rimligare arbetstider som några slags lyxkrav, en
reminiscens från ett välfärdssamhälle som överlevt sig självt. Denna attityd
eller dessa slutsatser bygger dock sällan på några systematiska studier. Vad är
det som säger att mindre hänsyn till medicinska och beteendevetenskapliga
kunskaper skall ge Sverige ett mera innovativt och konkurrensdugligt
näringsliv? Är det inte snarare tvärtom? Det är de attraktiva arbetsplatserna
och de intressanta arbetsuppgifterna som kommer att frigöra resurser, få
människor engagerade, villiga att ställa upp, ge sitt bästa.

När det gäller arbetstidsfrågan tror jag att det fortfarande är lika aktuellt
som någonsin att försöka hitta lösningar som är i bättre överensstämmelse
med den biologiska klockan och som underlättar för människor att sköta
såväl arbete som plikter och intressen utanför arbetet. Jämställdhetsfrågoma
har kommit för att stanna, tvåförsörjarfamiljen har kommit för att stanna, en
längre utbildningstid för barnen har kommit för att stanna. Vi får ett alltmer
rikt och varierat utbud av kultur och övriga fritidsaktiviteter. Hur skall allt
detta kunna förenas med arbetet utan att konflikterna mellan de olika
delarna av samhällslivet blir för stora? Jag tror att det är nödvändigt att
aktualisera inte bara hur arbetstiden förläggs över dygnet utan också
arbetstidsförkortningen i form av kortare arbetsdag, kortare pass på varje
skift, kanske mer deltidsarbete. Fler människor kan få arbete och fler
människor kan förena arbetet med det övriga livet utan att slitas ner av stress
och oro. De kunskaper arbetstidsforskningen har gett pekar alla på att dessa

Mot. 1981/82:957

12

frågor är viktiga - inte bara ur välfärdssynpunkt utan också ur en långsiktig
politisk och ekonomisk synpunkt.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
begränsning av skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 januari 1982
LARS-OVE HAGBERG (vpk)

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) JOHN ANDERSSON (vpk)

TOMMY FRANZÉN (vpk) ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)

PER ISRAELSSON (vpk)