Återvinning av aluminiumburkar

Motion 1985/86:Jo791 Rosa Östh och Ivar Franzén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo791

Rosa Östh och Ivar Franzén (c)
Återvinning av aluminiumburkar

I slutet av 1970-talet introducerades den heldragna aluminiumburken som
dryckesförpackning på den svenska marknaden. Samtliga burkar var från
början importerade. I mars 1979 fattade PLM beslut om att investera 200
milj. kr. i en ny fabrik, som skulle producera 900 milj. aluminiumburkar
årligen. Anledningen var att Prippsbryggerierna planerade att gå över till
aluminiumburkar i stället för plåtburkar för sina produkter.

PLM:s beslut gav anledning till en livlig debatt i Sverige huruvida
aluminiumburken skulle tillåtas som.dryckesförpackning eller ej. En särskild
tillsatt utredning om återvinning av dryckesförpackningar tillsattes. I utredningsbetänkandet
uttalades beträffande aluminiumburken bl. a.: ”För att
kunna anses tillfredsställande ur samhällssynpunkt bör återvinningen av
aluminiumburken ligga på 75-80 %.”

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrkte utredningens förslag. Från
flera håll förespråkades dock förbud mot aluminiumburken däribland från
flera kommuner, statens naturvårdsverk och miljöorganisationerna. Argumenten
för förbud mot aluminiumburken var bl. a. att den som nedskräpningsobjekt
är mer oförstörbar än plåtburken och att det vid tillverkningen
åtgår nästan dubbelt så mycket energi.

I proposition 1981/82:131 som i allt väsentligt antogs av riksdagen
framhåller jordbruksministern att ”enligt min uppfattning kan det från
allmänna synpunkter inte accepteras att aluminiumburkar används som
dryckesförpackningar under många år framöver utan att det samtidigt finns
en väl fungerande återvinning. En annan ordning skulle innebära slöseri med
resurser och energi och uppenbara olägenheter ur miljösynpunkt. Det
återvinningsmål som samhället bör ställa upp bör ligga vid den nivå som
utredningen förordar.”

Pantsystemet för aluminiumburken har nu fungerat sedan mars 1984. Det
uppsatta målet för återvinning av aluminiumburken var minst 75 % vid
årsskiftet 1985/86.

Till att börja med var intresset relativt stort för att inlämna de använda
burkarna och uppsamlingskampanjerna gav bra resultat. Redan 8-9
månader efter det att pantsystemet börjat fungera, hade ca 74 % av de sålda
burkarna återlämnats.

På senare tid har dess värre intresset för att uppsamla burkar minskat och
återvinningsresultatet är klart sjunkande. Enligt den senaste redovisningen
från statens jordbruksnämnd uppgick återvinningen av returburkar under
juli-december 1985 till 66,7 %. Det är en anmärkningsvärt låg siffra som

visar att det av riksdagen uppsatta målet inte har nåtts.

Som tidigare nämnts är aluminiumburken inte bara miljöförstörande utan
kräver också särskilt stor energiåtgång vid framställningen. Aluminiumburkens
förekomst på den svenska marknaden är därför enligt vår uppfattning
inte försvarbar om inte en hög återvinning kan uppnås.

Med hänsyn till det dåliga återvinningsresultat som ovan redovisats, är det
nu nödvändigt att stimulansåtgärder sätts in. Det enklaste sättet härvidlag
torde vara att höja panten, förslagsvis från nuvarande 25 öre till 50 öre.

Tyvärr är systemet så uppbyggt att pantbolagets vinst minskar om
återvinningen ökar. Detta ger en icke önskad styrning som måste rättas till.
Regeringen bör därför få i uppdrag att komma med förslag på ett system som
innebär att det ligger i pantbolagets intresse att verka för en maximal
återvinning.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om höjd
pant på aluminiumburkar samt ändrade regler för pantbolaget enligt
de riktlinjer som anges i motionen.

Stockholm den 27 januari 1986

Rosa Östh (c) Ivar Franzén (c)

Mot. 1985/86
Jo791

10