Återgång av gåva enligt ärvdabalken

Motion 1989/90:L411 av Sylvia Pettersson och Lisbet Calner (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L411

av Sylvia Pettersson och Lisbet Calner (båda s)
Återgång av gåva enligt ärvdabalken

I 3 kap. ärvdabalken finns bestämmelser om makars arvsrätt och om den
arvsrätt som tillkommer den först avlidne makens arvingar i boet efter den
sist avlidne maken - s.k. sekundosuccession. Bestämmelserna innebär följande.

När den ene av två makar dör ärver den efterlevande maken kvarlåtenskapen.
Vid den efterlevande makens död har den först avlidne makens barn,
föräldrar, syskon eller syskonbarn som regel rätt till hälften av den efterlevande
makens kvarlåtenskap.

När den efterlevande maken givit bort egendom eller minskat denna på
något annat jämförbart sätt utan ”tillbörlig hänsyn” till den först avlidnes
arvingar har dessa rätt att få kompensation för detta vid arvsskiftet efter den
efterlevande maken. Om kvarlåtenskapen inte räcker för kompensation
skall gåvan eller motsvarande värde återgå, under förutsättning att den som
fått gåvan insett eller bort inse att gåvan missgynnade den först avlidne makens
arvingar.

Den som vill begära återgång av en sådan gåva måste emellertid väcka
talan vid domstol inom fem år från gåvotillfället. Efter denna tid är rätten
att begära återgång av gåvan preskriberad.

En begäran om återgång av en gåva som den efterlevande gjort kräver
att man vid bodelningen efter denne kan konstatera att kompensation eller
vederlag för gåvan inte kan utgå. En sådan bodelning kan enligt ÄB inte ske
under dennes livstid. Detta innebär rent praktiskt att möjligheten att begära
återgång av sådan gåva inte kan ske om den efterlevande lever minst fem
år efter gåvotillfället. Denna preskriptionsregel innebär alltså att talan om
återgång endast kan föras om gåvor som getts under den efterlevande makens
senare levnadsår.

Att denna preskriptionsregel kan leda till stort men för vissa arvingar är
tydligt. Starka skäl talar för att en ändring behövs och att denna bör leda till
längre preskriptionstid än nuvarande regel i ÄB 3 kap. 3 §. En översyn bör
därför ske av reglerna om preskription vid s.k. sekundosuccession med syfte
att förbättra sekundosuccessorernas ställning.

Hemställan Mot. 1989/90

L411

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av preskriptionsregeln vid återgång av gåva
enligt ärvdabalken.

Stockholm den 24 januari 1990

Sylvia Pettersson (s) Lisbet Calner (s)

gotab 99710. Stockholm 1990