Återföring av vattenkraftsvinsterna

Motion 1999/2000:N252 av Stig Eriksson m.fl. (v)

Flertalet av de vattenkraftsproducerande kommunerna upplever idag en
kraftig befolkningsminskning. Flyttlassen till kuststäderna, men framför
allt till storstadsregionerna, tenderar att accelerera. Utflyttningen från
skogslänen under de sex första månaderna 1999 visar ett minus på
närmare 3 500 personer. Den största enskilda orsaken till detta är
svårigheterna till ett arbete. Samtidigt sker det kraftiga nedskärningar
inom den offentliga sidan och antalet statliga jobb i glesbygden har
minskat radikalt. Däremot har antalet statliga jobb i bl.a. Stockholm ökat.
Det krävs kraftfulla åtgärder om trenden skall brytas.

I regeringens proposition "Regional tillväxt - för arbete och välfärd"(prop
1997/98:62) talas om att det övergripande målet för den regionala
näringspolitiken skall ske utifrån regionens förutsättningar. Detta skall bidra
till fler arbetstillfällen för kvinnor och män. Frågan om återföring av
vattenkraftsvinsterna har under lång tid varit, och är i dag, föremål för
diskussioner och förslag om hur en återföring kan ske. Riksdagen har också
under de senaste åren behandlat motioner i frågan.

1987 skickades en utredning från Jämtlands län (Heurgrenska utredningen)
till regeringen med förslag om bl.a. regionalt utvecklingskapital baserat på
vattenkraftens avkastning. Vänsterpartiet föreslog i sin motion
(1997/98:A47) med anledning av regeringens proposition (1997/98:62) att en
återföring med 1 öre per producerad kWh skulle införas. Detta skulle
motsvara drygt 500 miljoner kronor enbart i de norra skogslänen. I dag har
ett flertal av de vattenkraftsproducerande kommunerna i de sju skogslänen
bildat en förening med syftet att kommunerna skall få del av
vattenkraftsvinsterna. Denna modell med gemensam förening finns bl.a. i
Norge. I Norge praktiseras ett antal olika typer av återföring för regioner som
drabbats av uppdämningar och andra former av ingrepp i naturen.

En återföring kan sägas redan vara erkänd i Sverige nämligen genom de
s.k. bygdemedelsavgifter som vattenkraftsföretagen betalar som
kompensation för ingrepp i naturen. Detta motsvarar dock inte det krav som
finns från de vattenkrafts-producerande kommunerna och inte vad en 1-öring
per producerad kWh skulle ge. Bygdemedlen har dessutom en begränsning i
hur dessa medel kan användas. De kommuner och regioner som under lång
tid tvingats släppa till naturresurser och som bidragit till Sveriges tillväxt
borde få en stabil återföring av medel för utveckling av regionen - inte
avveckling.

Det har även rests invändningar mot denna tanke. Dels i form av att sådana
satsningar bör ske genom traditionell regionalpolitik, dels att dessa resurser
skall ses som nationella tillgångar vars vinster skall komma hela nationen till
godo. Ytterligare ett skäl som anförts är att de regionalpolitiska satsningarna
skulle kunna bli beroende av vinstnivån i de aktuella företagen.

Förslaget innebär dock inte att all regionalpolitik skulle ersättas av denna
överföring, Tanken är inte heller att hela vinsten skall användas för
regionalpolitiska satsningar.

Vi menar dock att ett slutligt avgörande av denna fråga bör föregås av en
genomgripande analys av fördelar respektive problem kring förslaget om att
överföra en del av vattenkraftsvinsterna för regionalpolitiska satsningar. En
utredning bör således genomföras som redovisar problemen men också
möjligheterna och fördelarna med en sådan överföring.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att den till den sittande
regionalpolitiska utredningen ger tilläggsdirektiv om att utreda frågan
om återföring av vattenkraftsvinster.

Stockholm den 3 oktober 1999

Stig Eriksson (v)

Hans Andersson (v)

Camilla Sköld Jansson (v)

Lennart Beijer (v)

Lennart Värmby (v)

Gunilla Wahlén (v)

Sture Arnesson (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Lennart Gustavsson (v)

Kalle Larsson (v)

Karin Svensson Smith (v)

Siv Holma (v)

Maggi Mikaelsson (v)