Återanvändning av resurser, m. m.

Motion 1986/87:Jo795 Karl Erik Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo795

Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Återanvändning av resurser, m. m.

Sammanfattning

I motionen föreslås att en utredning om effektiv användning av resurser
tillsätts. Den skall syfta till att ge en ny avfallspolitik, där avfallet minimeras
och återanvänds effektivt.

Miljöfarligt emballage skall ersättas av skonsamma substitut.

Freonanvändningen måste upphöra inom tio år och insamling skall ske
av det freon som i dag finns i produkter. Kommuner och entreprenörer
skall vara ansvariga för insamlingen.

Åtgärder måste vidtas för att höja återinsamlandet av aluminiumburkar.
Centerpartiet förordar höjning av panten. Om insamlingen inte kommer
upp till 75 % bör tillverkningen av aluminiumburkar upphöra.

Gränsvärden för rötslammet måste utarbetas. Forskningen behöver förstärkas
för att belysa innehåll och effekter av rötslammet. Ansvarsfrågan
måste klarläggas om miljöskador uppstår.

*

Inledning

Tanken var att industrisamhället skulle i ökande takt omvandla naturresurser
till nyttigheter för människan. Målet var att skapa nyttigheter, men
efter hand har allt fler nyttigheter blivit skadligheter och efter hand uppkommer
skadligheter när man producerar nyttigheter.

Med industrisamhällets utveckling minskas det återbruk och den återvinning
som i århundraden varit en naturlig del av vardagen för de flesta
hushåll. Stora system undandrar möjligheten för hushåll att hantera vissa
avfallstyper. Ett exempel är det organiska avfallet i hushållsavloppen, som
efter förorening med kadmium blir olämpligt att återföra till åkrarna som
rötslam.

Långt fram på 1900-talet dominerades avfallet av organiskt material,
men i ökande takt har det alltmer kommit att omfatta produkter som blivit
alltmer sammansatta av många ämnen och svåra att föra tillbaka i naturens
kretslopp.

Forskning och utveckling rörande avfall och dess omhändertagande har i
vårt land präglats av grundsynen att ”avfall är en resurs som i största
möjliga utsträckning skall användas på nytt” (Ds Jo 1974: 10) (prop.
1975:32).

tl Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Jo793 - 798

Denna grundsyn har format de senaste tio årens händelseutveckling,
vilken mycket kort kan beskrivas som följer:

o Ca 15 anläggningar för sönderdelning, separering, materialåtervinning
och kompostering har uppförts. Samtliga dessa anläggningar har i dag, i
den mån de fortfarande är i drift, betydande svårigheter att få avsättning
för det utseparerade materialet,
o Närmare hälften av allt hushållsavfall är föremål för förbränning med
värmeåtervinning. Olika emissionsproblem i anslutning till denna behandling,
liksom konkurrensen från andra värmekällor, har emellertid
stoppat utbyggnaden tills vidare,
o Återvinning genom omfattande källsortering förutsätter kostbara och
genomgripande organisatoriska och tekniska förändringar i avfallshanteringssystemen.
Aktiviteterna är trots det endast i begränsad omfattning
anpassningsbara till befintlig köksstandard, flerbostadshus och
glesbygdsområden. Avfallets heterogena sammansättning, samt konsumenternas
varierande inställning till att delta, är ytterligare faktorer som
visat sig begränsande för möjligheterna att uppnå en återvinningsgrad
överstigande 10—15 %. Punktvis har däremot uppsamling av papper och
glas visat sig vara framgångsrik.

Utsläpp av kvicksilver och kadmium hör till vår tids svåraste miljöproblem.
Batterierna i avfall är en stor föroreningskälla. Riksdagen beslöt
hösten 1986 att ett pantsystem skall införas på batterier. Centerpartiet har
en rad år motionerat om insamling av batterier. Riksdagen biföll centermotionen
och regeringen fick i uppdrag att närmare överväga hur ett pantsystem
skall utformas. En annan uppgift är att överväga hur märkning av
miljöfarliga batterier skall ske. Vi anser att målsättningen måste vara att
80 - 90% av batterierna samlas in.

Trots de ansträngningar som gjorts kan man i dag på intet sätt påstå att
våra avfallsproblem är lösta. Tiden måste vara mogen för en grundlig
genomgång av problematiken på området. En sådan genomgång bör syfta
till att lägga grunden för en avfallspolitik där avfallet minimeras och där det
återstående avfallet i största möjliga utsträckning används på nytt inom
nya användningsområden. I Danmark har införts en återvinningslag. En
sådan lag i Sverige bör ge grunden för en ny avfallspolitik. De danska
miljömyndigheterna bedömer att avfallsmängderna kan reduceras med
40% under en 5- 10-årsperiod, då är även industriavfallet inräknat. För att
åstadkomma en sådan reduktion har en miljöavgift införts för avfall som
levereras till soptippar och förbränningsanläggningar. Intäkterna från avgiften
används till att stödja omfattande forskning och utvecklingsinsatser.
Det gäller projekt som miljövänlig produktutformning, avfallsreducerande
processändringar, återvinning inom produktionen, utsortering av återvinningsbara
komponenter vid avfallskällan m. m.

En ny avfallspolitik

Avfall kan undvikas genom en ökad styrning av de produktionsprocesser
och de konsumtionsmönster som utgör själva källan till problemen. Samhället
måste i högre grad än hittills hävda producentens ansvar för det

Mot. 1986/87

Jo795

4

avfall som är ett resultat av själva produktionsprocessen, liksom för de
produkter som släpps ut på marknaden.

Tyngdpunkten för fortsatt forskning och utveckling inom avfallsområdet
bör därför förskjutas från traditionell filter- och återvinningsteknik mot
förebyggande lösningar i produktionsledet.

Det innebär en inriktning mot teknik som i produktionsledet använder
färre resurser samt frambringar avfall och föroreningar i ett mindre omfång,
eller mindre miljöfarlig karaktär, än hittills använd teknik.

Detta inbegriper således aktiviteter vilka:

O Sparar råvaror eller gör det möjligt att använda mindre förorenade
råvaror.

o Minskar mängden restprodukter eller gör dessa mindre förorenade,
o Möjliggör återvinning genom t. ex. ändrad produktdesign.

Synsättet är alltså förebyggande till sin karaktär, och angriper avfallsproblemen
redan vid källan, vid ritborden och ute i de primära produktionsprocesserna.

Sverige är, och har länge varit, ett föregångsland beträffande miljövård,
avfallshantering och återvinning. En förutsättning för ett fortsatt framåtskridande
i dessa avseenden är emellerid att de som i grunden är ansvariga
för avfallets kvalitet och sammansättning, dvs. producenter och konsumenter,
också ges incitament och möjligheter att påverka detta. En ökad
forskning, utveckling och förmedling av ”elean technologies" kan på så
sätt bidra till minskade miljöstörningar samt underlätta en alltmer utvecklad
återvinningsaktivitet.

Det är viktigt att svenska företag blir observanta på den besparings- och
rationaliseringspotential som ligger i ett aktivt förebyggande miljöskyddsarbete.

Det har visat sig att företag som har utvecklat icke förorenande återvinningsbara
produkter, förändrat produktionsprocesser och återvinning av
avfallsprodukter har kunnat göra det på ett för företaget gynnsamt företagsekonomiskt
sätt.

Vi anser att en utredning om avfallshanteringen bör tillsättas. Utredningen
bör få i uppdrag att:
o Utarbeta en återanvändningslag.

o Ta fram ett samlat forskningsprogram för resurseffektivisering och avfallshantering.

o Studera möjligheter och hinder genom branschstudier,
o Ta fram ekonomiskt stöd till forskning - teknikutveckling. Ett sådant
bidrag utgick så sent som för ett år sedan men avvecklades av regeringen.
Vi anser att utredningen bör studera om en miljöavgift kan uttas för
att finansiera forskningen,
o Främja utvecklingen genom byggande av försöksanläggningar och genom
kunskapsförmedling,
o Utredningen bör också uppmärksamma inriktningen på den tekniska
utbildningen.

o Utredningen bör undersöka vilka ekonomiska incitament som behövs
för omställning till ovan skisserade inriktning för att minimera och
återvinna avfallet.

Mot. 1986/87

Jo795

5

o En viktig uppgift för utredningen är att undersöka hur användning av
emballage kan minskas och/eller ersättas av andra som är skonsamma
mot vår miljö och hälsa och som hushållar med våra resurser.
Erfarenheterna av källsortering av olika typer av avfall bör också utvärderas.
Utredningen bör ta fasta på det intresse som finns bland allmänheten
att insamla hushållsavfall som papper och glas och se på olika möjligheter
att utveckla detta.

Freon

Utrangerade kylskåp och frysar deponeras vanligtvis på kommunala soptippar.
Vissa tippar sorterar ut vitvaruskrot ur övrigt avfall och levererar
det till återvinningsanläggningar. Det är nödvändigt att helt separera kylar
och frysar så att freonet kan uppsamlas. Kommuner och privata entreprenörer
bör åläggas en sådan separering. Freoner bör tas ur system och
hanteras separat. Återvinningen kan ske vid sopstationerna eller genom
regionalt samarbete mellan dem. Samma anläggningar bör byggas så att de
också kan ta emot annan kylutrustning som innehåller freon. För att
minimera utsläppen av den freon som används i dag är det nödvändigt att
regeringen gör en systematisk genomgång av de olika områden där freon
används för att klarlägga hur freonen återsamlas. Vi har i annat sammanhang
föreslagit en avveckling av freonanvändningen på tio år.

Riksdagen bör besluta ålägga kommuner och privata entreprenörer att
separera och ta till vara freon.

Aluminiumburkar

För öl- och läskburkar av aluminium infördes 1982 ett särskilt återtagningssystem
i enlighet med lagen (1982: 349) om återvinning av dryckesförpackningar
av aluminium. Returpack AB har tillstånd att inrätta och driva ett
pantsystem för aluminiumburkar. Enligt de villkor som gäller för tillståndet
skall återvinningen senast under år 1985 uppgå till minst 75% och
därefter varaktigt hållas på lägst denna nivå. Återvinningen skall redovisas
till statens jordbruksnämnd två gånger per år. Om återvinningen under två
på varandra följande halvårsperioder fr. o. m. 1986 inte når upp till 75 % är
Returpack skyldigt att omgående till jordbruksnämnden redovisa de åtgärder
som beslutats i syfte att öka återvinningen. Jordbruksnämnden eller
regeringen kan då föreskriva att ytterligare åtgärder vidtas.

Burkinsamlingen har ännu icke lämnat resultat som eftersträvas. Under
perioden januari—juni 1986 uppgick återvinningen av aluminiumburkar till
57,9% enligt Returpack AB:s redovisning. Det innebär att ca 150 miljoner
burkar blir kvar i naturen varje år. Principen bör vara att panten höjs till
tillverkningskostnaden för burken. Regeringen bör därför snarast vidta
åtgärder så att insamlingen minst uppgår till 75%; i annat fall måste
tillverkningen av aluminiumburkar upphöra.

Mot. 1986/87

Jo795

6

Rötslam från reningsverk

Under de senaste 20 åren har det skett en snabb utbyggnad av kommunala
reningsverk. Denna stora satsning på rening av kommunalt avloppsvatten
har medfört att eutrofieringen av många sjöar och vattendrag har minskat
avsevärt sedan 1950-talet. Reningsverkens uppgift är att rena vatten.

Det produceras mellan 150000 och 200000 ton avloppsslam per år (torrsubstans)
i landets reningsverk. Drygt hälften sprids på jordbruksmark, en
tredjedel deponeras på tipp och resten används för markbyggnad. Vid en
minskad användning inom jordbruket kan kommuner komma att återuppta
förbränning av slam.

Kunskapen om och erfarenheterna av föroreningsbelastningen i hushållsavfall
i kombination med användning i jordbruket är mycket svag. Det
är i princip bara vissa tungmetaller som kontrolleras regelbundet. Kunskapen
om vilka effekter dessa tungmetaller har för det agrara ekosystemet är
också bristfällig. Osäkerhet råder t. ex. om hur upplagringen av kvicksilver
påverkar marken.

Organiska föroreningar, exempelvis cyanider och ftalater, förekommer
troligen regelbundet i kommunalt avloppsslam. Forskare är eniga i bedömningen
att dessa föreningar är klart olämpliga att tillföra odlingsmark.

Det är angeläget att medel ställs till förfogande för en forskning som kan
belysa vad slammet innehåller och vilka effekter dessa föroreningar har i
det agrara ekosystemet.

Det är viktigt att klarlägga vem som är ansvarig för skador som kan
uppstå i mark, på människor, djur eller växtlighet som en följd av slamanvändning.
Fastighetsägaren är juridiskt sett ansvarig för miljöskador som
härrör från dennes fastighet. I den nya miljöskadelagen har bevisbördan
för sådana fall lättats avsevärt. En lantbrukare kan vid uppkomna skador
bli skyldig att betala skadestånd till tredje part som kan drabbas.

Den enskilde lantbrukaren kommer dock i praktiken att få ta det yttersta
ansvaret för de effekter användningen av samhällsavfallet kan få.

Jordbruksutskottet uttalade våren 1986 att som gödselmedel endast får
användas sådant slam som är helt invändningsfritt ur miljö- och konsumentsynpunkt.
Regeringen borde snarast fastställa så låga gränsvärden för
slammets innehåll av tungmetaller, kemiska substanser m. m. att åkermarkens
långsiktiga produktionsförmåga och produkternas kvalitet inte äventyras.
Naturvårdsverket har ännu inte framarbetat nya riktlinjer för slamhanteringen.

Det moderna samhället har skapat och skapar fortfarande svåra avfallsproblem,
med skador på miljön som en följdeffekt. Återanvändning är en
viktig princip för ett samhälle med god resurshushållning. Det är en viktig
uppgift för samhället att sträva efter en avfallshantering där återanvändningsprincipen
får bli vägledande. Om denna målsättning skall kunna förverkligas
så måste omedelbart metoder för separering vid källan utvecklas
och etableras. Om medel ställs till förfogande för en forskning med ambition
att identifiera föroreningarna och därefter undanröja riskerna för
skador på mark, människor, djur och växtlighet kan jordbruket ta del i
samhällets hushållning med avfall och återanvända delar av avfallet.

Mot. 1986/87

Jo795

7

t2 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Jo793 - 798

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en utredning om
effektiv användning av resurser i enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till åtgärder
så att minst 75 % av aluminiumburkarna återvinns,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av forskning om föroreningar
i rötslam,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om det juridiska ansvaret vid utnyttjande
av rötslam.

Stockholm den 27 januari 1987

Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Kjell A. Mattsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Bertil Jonasson (c)

Karl-Anders Petersson (c)
Rune Thorén (c)

Ivar Franzén (c)

Agne Hansson (tj

Mot. 1986/87

Jo795

Kerstin Göthberg (c)