Assyrierna i världen

Motion 2001/02:U262 av Margareta Viklund (kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör arbeta för att den etiska diskrimineringen av assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det våld och förtryck, den laglöshet och förföljelse som förekommer i norra Irak och speciellt riktas mot assyrier uppmärksammas framför allt av FN.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sanktionerna i Irak riktas mot regimen och inte mot folket.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att exproprieringen av assyrisk egendom i norra Irak och andra länder uppmärksammas av FN och andra internationella organ för mänskliga rättigheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en särskild zon i det av FN skyddade området i norra Irak som en fristad för assyrier.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens kulturarv, bevaras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ Unesco.

2 Assyrier/syrianer/kaldéer

Namnen assyrier/syrianer/kaldéer betecknar i dag oskarpt avgränsade grupper av ett folk utan ett gemensamt vedertaget namn. Folket är spritt i sydöstra Turkiet, västra Iran, Syrien och Irak samt i dag även i Libanon och Jordanien, då mest som flyktingar. En stor diaspora finns i många västländer, bland annat Sverige. Gemensamt för detta namnlösa folk är språket, som tillhör den semitiska språkkretsen, den kristna religionen med rötter i den monofysitiska kristendomstraditionen och en månghundraårig existens i den islamska världen under arabiskt och turkiskt välde; i de senaste femhundra åren i tilltagande grad som utsatt etnisk och religiös minoritet. Namnfrågan är omtvistad, icke minst bland assyrierna, syrianerna och kaldéerna själva. I denna motion används fortsättningsvis för enkelhetens skull beteckningen ”assyrier” och ”det assyriska folket”, utan att detta skall uppfattas som ett ställningstagande i namnfrågan. Till saken hör att orden ”assyrier” och ”syrianer” har samma stam och att beteckningen ”assyrier” är den som är mest neutral i religiös mening.

3 Assyriernas pressade situation

Assyriernas situation har vid åtskilliga tillfällen behandlats av riksdagen. Frågan har alltmer fokuserats på assyriernas pressade situation mellan olika kurdiska grupper och staters regeringar i deras hemländer, och på kravet på erkännande som ett folk med gemensam språk och kultur. Det är fortfarande angeläget att FN uppmärksammas på assyriernas svåra situation i form av etnisk diskriminering. Det är därför angeläget att Sverige i FN och andra internationella sammanhang verkar för att assyrierna erkänns som ett folk.

4 Lite historik

Det assyriska folket av i dag kan betecknas som ett lidande folk. Det har släktskap med Gamla Testamentets assyrier som under många hundra år politiskt dominerade en stor del av det som i dag kallas Mellanöstern. Det assyriska riket gick under omkring 600 f kr, det nybabyloniska riket dukade under för persernas anstormning ett halvt sekel senare. Den persiska överhögheten avlöstes av makedonier, romare, araber, tartarer och turkar.

Assyrierna var bland de första som accepterade kristendomen. Det är den kristna tron som varit den sammanhållande länken under många hundra års islamisk dominans som tidvis urartade till regelrätt förföljelse, kvinnorov och konvertering till islam under mer eller mindre hårt tryck.

Från början var assyrierna det dominerande folket i de inledningsvis nämnda områdena. Först efter korstågen och den blodiga tartariska invasionen kom assyrierna i tilltagande grad att bli en minoritet. Sedan 1800-talets sista decennier har decimeringen och fördrivningen accelererat. Idag finns cirka 3 miljoner assyrier kvar. Mer än 1,5 miljoner lever i Irak. Mindre grupper finns i Iran, Syrien, Turkiet, Libanon, Jordanien och i Europa, USA och Australien. I Sverige finns cirka 60 000 assyrier.

Det turkiska nationella uppvaknandet i slutet av 1800-talet resulterade i de första massakrerna. Under första världskriget följde ett regelrätt och välkänt folkmord på de kristna armenierna i östra Turkiet samt ett betydligt mindre känt men lika fruktansvärt folkmord på assyrierna. Mördandet överläts i stor utsträckning till assyriernas kurdiska grannar som i stor utsträckning övertog assyriernas landområden och annan egendom. Man beräknar att omkring 500 000 assyrier omkom på detta sätt 1915/16. Många fler tvingades massutvandra till Irak och angränsande länder. Denna svåra tid kallar assyrierna för ”svärdets år”. Av den i Lausanne-fördraget mellan Atatürks enligt västerländskt mönster skapade nationalstat och andra världskrigets europeiska segermakter stadgade religionsfriheten blev inget resultat. Den turkiska staten har alltsedan sin tillkomst målmedvetet arbetat för att bli ett i etniskt avseende enhetligt Turkiet. Grannländerna Irak och Syrien stod under mellankrigstiden under brittiskt respektive franskt mandat från Nationernas förbund, vilket inte hindrade lydregeringarna i dessa länder att fortsätta med den traditionella diskrimineringen och förföljelsen av icke-arabiska och icke-muslimska folkgrupper. Med några kortare avbrott har våldshandlingarna mot assyrier i området fortsatt efter andra världskriget och ser sin kulmen i våra dagar vad gäller norra Irak. I Turkiet är den etnisk/religiösa rensningen i stort sett avslutad. Det är märkligt att den fått pågå i ett land som sedan andra världskriget tillhört Nato som uppger sig försvara frihet och demokrati.

5 Förföljelse, förnedring och etnisk rensning

Många assyrier lever idag under FN:s beskydd i norra Irak. I det särskilda parlamentet för norra Irak ingick tidigare, med kurdernas goda minne, fem assyrier som speciella representanter för den assyriska folkgruppen. De övriga hundra ledamöterna är kurder, möjligen med undantag för någon turkmen och tartar. Under det senaste året har denna politiska representation förvägrats assyrierna på grund av ändring av valsystemet.

Det assyriska folket är besviket på omvärlden då det anser sig få allt för lite stöd och hjälp. Idag behöver de vår hjälp för att få sin etniska och kulturella identitet erkänd. De behöver hjälp för att återuppbygga byar och sociala institutioner. De behöver skydd mot övergrepp, så att de kan leva i hemlandet i frid och frihet. Den laglöshet som råder i norra Irak är en skam för FN under vars beskydd detta område upprättades som en fristad för de människor som tidigare hotats till liv och lem av Saddam Hussein. I norra Irak tillåts våld och förtryck utövas och förföljelse ske utan att förövarna lagförs.

Sanktionerna mot Irak slår hårt mot assyrierna liksom mot den övriga befolkningen, inte enbart i den av Saddam Husseins regim behärskade delen av Irak, utan även mot befolkningen i norra Irak. Sanktionerna har i tio år inte nått sitt uppgivna syfte, men däremot ohjälpligt skadat en hel generation irakiska barn. Det faktum att sanktionerna brukas mot en vedervärdig regim, med stöd av ett luddigt FN-mandat, kan inte ursäkta de mänskliga lidanden de medför. Man kan fråga sig varför Nordkorea, vars kärnvapenkapacitet och militära makt vida överstiger Iraks, och vars regim visat en total likgiltighet för det egna folkets lidande, behandlas på ett helt annat sätt. De idag gällande sanktionerna mot Irak – med undantag för försäljning av krigsmateriel och utrustning som kan användas för dess produktion – bör snarast avskaffas. Sanktionerna måste riktas mot den politiska eliten i Irak så att deras negativa effekter inte drabbar den civila befolkningen på det sätt de gör idag. Likaså bör FN:s roll och avsikter på lång sikt i norra Irak klargöras.

6 Ett par aktuella fall

Hur situationen ter sig i närbild klargörs bäst av några konkreta exempel som visar att assyriernas situation spetsats till ytterligare i framför allt Turkiet och norra Irak den senaste tiden.

Ett exempel är gripandet och åtalet mot den syrisk-ortodoxe prästen Yusuf Akbulut, vilket väckte en bred internationell uppmärksamhet. Han anklagades för att han i en tidningsintervju uttalat sig om den amerikanska kongressens fördömande av folkmordet på armenierna 1915–1918 och påpekat att då också stora grupper assyrier mördades. För sitt uttalande åtalades han för landsförräderi och statsfientlig verksamhet. Åtalet mot Akbulut strider mot den demokratiska grundsynen att yttrandefriheten tillhör de mänskliga rättigheterna.

Att Akbulut frikändes efter flera ajourneringar i domstolen torde till stor del ha berott på att hans fall fick så stor internationell uppmärksamhet med bland annat svenska observatörer närvarande vid domstolsförhandlingarna.

Ett annat fall som också väckt uppmärksamhet gäller den assyriske jordägaren Youkhana Yalda Khaie från byn Chilke Nisar i norra Irak. Han har grundat en fond för att återuppföra en kyrka i hembyn. Kyrkan förstördes år 1979 av trupper från Bagdad. Trots upprepade hot gav han inte upp sina ansträngningar att bygga upp kyrkan igen. Han kidnappades därför och bortfördes av KDP. Han fängslades, torterades, skadades svårt och placerades sjuk och i ett dåligt tillstånd i en trång cell i Dahuk. Sedan en syster besökt honom i fängelset blev hela familjen hotad. Enligt systern har KDP försökt tvinga brodern att överge sina landområden och lämna området. Genom tortyr har KDP också försökt tvinga fram en bekännelse om att Youkhana samarbetar med PKK. Men enligt uppgift har varken Youkhana eller hans familj något samröre med PKK.

7 Bild från norra Irak

Målsättningen för de kurder (Barzani, KDP) som administrerar ett område i norra Irak synes vara att homogenisera området i etniskt avseende. Homogeniseringen sammanfaller väl med enskilda islamisters, klaners och jordägares intressen. KDP uppmuntrar övergreppen. Sedan 1991 har den assyriska folkgruppens storlek minskat avsevärt. Assyriska byar har belägrats, människor rövats bort, mördats, torterats och fördrivits. Strategiskt riktade mord mot ledande företrädare för assyrierna i norra Irak kombineras med expropriation av fastigheter som ägs av assyrier.

De kurdiska och politiskt ansvariga grupperingarna i KDP och PUK har hittills fått fria händer att agera som de finner för gott utan att FN reagerat.

Den 1993 mördade ledamoten i norra Iraks parlament, Francis Shabo, hade som sin främsta uppgift att tillse att de omfattande expropriationerna i norra Irak, även de som genomförts av Saddams regim före Gulfkriget, underkastades en rättslig prövning. Syftet med den var att den exproprierade marken skulle återställdes till sin rätta ägare. Francis Shabo avrättades 31 maj 1993 i Dahok just på grund av sina försök att återställa marken. I Amnestys rapport i februari 1995 avseende norra Irak konstateras att såväl Barzanis KDP som Talabanis PUK förfogar över säkerhetsstyrkor med tillhörande mordpatruller som får sina direktiv från högt uppsatta partifunktionärer.

Den nu pågående expropriationen genomförs dels av administrationen i norra Irak, dels utan administrationens medverkan men med dess tysta samtycke.

Följande korta lista utgör endast exempel på konfiskeringar av assyrisk egendom under de senaste fyra åren.

• Simele-distriktet. Omfattande konfiskeringar i Deirboon och i Pakhlouja, beslutade och genomförda av Jordbruksdepartementet i Dahok. I Suriya har sheikh Karo under mer än fyra år beslagtagit stora arealer. Andra byar, där lantegendomar konfiskerats, är Towsana, Mshara, Bajidbraf, Bravook, Mansouria, Fesh Khabor liksom byn Howrisk med armenisk befolkning.

• Zakho-distriktet. Omfattande konfiskeringar har genomförts genom Jordbruksdepartementet i Khalakh. Ytterligare konfiskeringar har ägt rum i Mal Urab, Azakh, Kourigavana och Bar Roushkisava.

• I byn Gindakosa har den assyriska befolkningen fått bistånd från amerikanska OFDA till ett bevattningsprojekt. Projektet har motarbetats av såväl den kurdiska grannbyn Ikmala som av regeringsföreträdare. För att förhindra att projektet fullföljs har delar av byns marker konfiskerats.

• Barwaribala–Zakho-distriktet. Expropriationer har skett i Kanibalaf. Ett utvecklingsprojekt i Mousakir har blockerats av kurder. I Balouka och Gara har både bostäder och arealer tilltvingats kurder. Sådana ockupationer eller konfiskationer har även skett i Malikhta, Chakalla Ulya, Chakalla Sulfa, Beit Tanouri, Tashish, Chelki Nasara, Jdeede, Hisa, Marga Jeea och Jameeke.

Samma tendenser förekommer också i Sarsing Amadea-distriktet och i Denarta Ackra-distriktet.

I det tysta pågår således en omfattande våg av mord, expropriation och fördrivning riktad mot assyrier i norra Irak. Varken Barzanis KDP eller Talabanis PUK har visat något intresse av att komma tillrätta med den etniska fördrivningen, utan har snarare aktivt understött den. Det är särskilt anmärkningsvärt att denna etniska förföljelse kan pågå i en av FN beskyddad zon och utföras av en folkgrupp – kurderna – som själv nyligen räddats från förföljelse genom FN:s inrättande av zonen i norra Irak. Eftersom FN inte verkar vara förmöget att garantera assyrier skydd i den av FN själv övervakade skyddszonen i norra Irak, bör man överväga att inrätta en för assyrierna särskilt övervakad zon inom den av FN upprättade skyddszonen i norra Irak.

8 Bild från Turkiet

Inrikesministern i Turkiet utfärdade sommaren 2001 ett dekret som innebar att alla assyrier från Västeuropa som ville besöka sina förfäders byar i sydöstra Turkiet förbjöds att göra det. Många ungdomar som söker sin identitet, och som pga kriget i sydöstra Turkiet under lång tid inte kunnat besöka sina hembyar, förbjöds att göra sådana besök. Efter internationella påtryckningar drogs dock förbudet tillbaka.

Exemplet visar ändå hur utsatt den lilla assyriska folkgruppen i Turkiet är, men också att påtryckningar hjälper. Anledningen till förbudet kunde möjligen vara att Turkiet inte ville visa sin fortsatta systematiska förstörelse av det assyriska kulturarvet. Kyrkor och kloster, ett flertal över 1 000 år gamla, har veterligen konverterats till moskéer eller djurlador. Den turkiska regimen ville förmodligen hindra semesterfirare från att dokumentera hur landet månar om sina byggnadsminnen. Föraktet för det assyriska kulturarvet har sin motsvarighet i hur Turkiet håller på att dränka oersättliga fornlämningar från antiken i gigantiska dammanläggningar i samma område.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen påpekat att assyriernas svåra situation måste upp på FN:s dagordning och att det assyriska kulturarvet, som också är ett kristet kulturarv, måste bevaras till eftervärlden.

Ett sätt att fånga FN och världens uppmärksamhet på assyriernas situation kan vara att FN-organet Unesco på allvar tar sig an denna fråga. Genom att lyfta fram kulturarvet skulle också assyriernas situation hamna i strålkastarljuset.

Stockholm den 10 september 2001

Margareta Viklund (kd)