Arvsrätt

Motion 2004/05:L255 av Mona Berglund Nilsson och Jan-Olof Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen bör ändras så att bröstarvingar kan kräva sin andel av arvet först när båda makarna har avlidit, även när det gäller särkullbarn.

Motivering

Genom lagändringar för några år sedan stärktes efterlevande makes arvsrätt väsentligt. Denne har i ibland numera företräde framför den avlidne makes bröstarvingar. Motsvarande gäller vid registrerat partnerskap.

Det betyder att när en make går bort har de gemensamma barnen inte rätt att rätt till arv förrän båda föräldrarna har avlidit. Syftet har varit att skydda den efterlevande, som tidigare kunde bli tvungen att gå från hus och hem när barnen krävde sin del av arvet, inte minst när en fastighet funnits i den gemensamma egendomen.

Om makarna har barn som inte är gemensamma, så kallade särkullebarn, är dock den efterlevande fortfarande oskyddad. Barnen till den avlidne har då rätt att omedelbart kräva sin del av arvet, vilket gör att den fastighet som den efterlevande bor i kanske måste säljas.

Det innebär att i en familj där det finns både ett gemenamt barn och ett särkullebarn, kan särkullebarnet kräva sin andel av arvet omedelbart, medan den andra barnet måste vänta tills båda makarna har avlidit.

Detta är orimligt. Barn till avlidna bör behandlas lika. I de fall det är fråga om barn under 18 år, strider denna olikhet i behandling mot FN:s barnkonvention.

Lagen bör ändras så att bröstarvingar kan kräva sin andel av arvet först när båda makarna har avlidit, även när det gäller särkullebarn.

Stockholm den 27 september 2004
Mona Berglund Nilsson (s)	Jan-Olof Larsson (s)