Arvodet till konkursförvaltare

Motion 1983/84:526 Lennart Bladh m.fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1983/84:526

Lennart Bladh m.fl.

Arvodet till konkursförvaltare

I konkurs har den av domstolen (konkursdomaren) utsedde förvaltaren, i
allmänhet en advokat, rätt till arvode ur konkursboet. Arvodet bestäms av
domstolen efter yrkande av förvaltaren och yttrande av tillsynsmyndigheten.
82 § konkurslagen innehåller regler angående grunderna för arvodesberäkningen:
”Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende
å det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det
utförts, samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för
uppdraget. Ej må arvode efter tid räknas.”

Tillämpningen av reglerna ger emellertid inget entydigt besked om hur
arvode beräknas i praktiken. Det får därför antas att lika prestation ofta leder
till olika arvode och att arvodena i åtskilliga fall skulle kunna nedbringas om
det fanns enhetliga beräkningsgrunder för att bestämma arvode. I praktiken
bestäms oftast arvodet till det av förvaltaren yrkade beloppet trots att ingen
beräkningsgrund anges i yrkandet. Om det motsvarar en genomsnittlig
timersättning på t. ex. 300, 400 eller 500 kr. eller kanske ännu högre belopp
blir därför sällan prövat. Vad som är skälig timersättning för
konkursförvaltning eller olika delar av sådan förvaltning lär hittills inte ha
angetts i något vägledande domstolsbeslut. Det står därför varje förvaltare
fritt att själv bestämma det när han yrkar arvode utan att det finns krav på att
han anger det. Det kan inte vara en tillfredsställande ordning.

Under de senaste åren har en omfattande prisövervakning skett i
samhället. Förvaltararvodena kan beräknas uppgå till ett belopp i
storleksordningen 100 milj. kr. per år. Det är därför anmärkningsvärt att det
fortfarande saknas enhetliga normer för att bestämma arvode till
konkursförvaltare.

År 1980 ändrades reglerna om tillsyn över konkursförvaltning.
Dessförinnan förordnade konkursdomstolen i varje tillgångskonkurs en
enskild person att i egenskap av rättens ombudsman bl. a. utöva tillsyn över
förvaltningen. Ersättningen för uppdraget som rättens ombudsman
bestämdes av domstolen i varje konkurs på motsvarande sätt som arvoden till
förvaltare bestäms.

Ändringen år 1980 medförde att rättens ombudsmannafunktion
upphörde. Uppgiften att utöva tillsyn i konkurser lades på vissa
kronofogdemyndigheter. Staten bestämde timtaxa för tillsynsarbetet.
Resultatet av ändringen blev bl. a. att tillsynskostnaderna minskade kraftigt,
vilket var till gagn för staten, kommunerna och enskilda såsom
fordringsägare i konkurserna genom att deras förluster minskade.

Mot. 1983/84:526

10

I samband med att ändringar i konkurslagen genomfördes år 1980
uppmärksammade regeringen frågan om arvode till förvaltare, proposition
1978/79:105 s. 206-208. De nyinrättade tillsynsmyndigheterna ansågs ha
goda förutsättningar att få underlag för sina i yttranden till domstolarna
redovisade bedömningar av arvodesanspråken. Tillsynssystemet bedömdes
också skapa goda förutsättningar att få till stånd enhetliga linjer över hela
landet när det gäller arvodesprövningen.

Det är nu fyra år sedan tillsynssystemet trädde i kraft. Några enhetliga
linjer för arvodesprövning har emellertid hittills inte uppnåtts. Det kan tyda
på behov av ändrade bestämmelser på området.

Av den ovan angivna propositionen (s.208) framgår också att
förvaltararvode skulle utgå efter en fastställd taxa, men att den ordningen
skulle tillämpas endast i konkurser där tillgångarna är mycket obetydliga
eller helt saknas. När tillräckliga erfarenheter vunnits av det systemet skulle
det finnas anledning att överväga om taxan borde införas också i andra
konkurser. Tiden kan nu vara mogen för ett sådant övervägande.

Konkurslagskommittén har nyligen avgett ett betänkande med förslag till
ny konkurslag, SOU 1983:24. I arvodesfrågan föreslås ingen annan ändring
av de nuvarande bestämmelserna än att det uttryckliga förbudet i 82 §
konkurslagen att räkna förvaltararvodet efter tid slopas. Det förbudet
utesluter emellertid inte, enligt den nämnda propositionen s. 208, att den tid
som förvaltaren har lagt ner på konkursen beaktas som en viktig faktor vid
arvodesbedömningen. Förslaget i denna del innebär därför inte annat än att
en överflödig bestämmelse, som kan misstolkas, slopas (SOU 1983:24

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av reglerna för
bestämmande av arvode till konkursförvaltare.

Stockholm den 17 januari 1984

s. 348).

LENNART BLADH (s)
ERIK JOHANSSON (s)
MAJA BÄCKSTRÖM (s)

BÖRJE NILSSON (s)
BIRGER ROSQVIST (s)