Arrendators rätt till friköp

Motion 1985/86:L216 Jörn Svensson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:L216

Jörn Svensson (vpk)
Arrendators rätt till friköp

Frågan om arrendatorernas - och givetvis då de mindre arrendatorerna
under gods, kyrka och krona - villkor har på senare år tilldragit sig ökande
uppmärksamhet. Jordarrende är en företeelse som i alla europeiska länder
historiskt varit kopplad till viktiga sociala problem och orättvisor. I ett flertal
länder blev detta upphov till jordreformer och rättsliga förändringar. I
Sverige har dock sådana reformer varit svaga och föga konsekventa jämfört
med t. ex. Tyskland, Danmark, Finland och de baltiska områdena. Det
jordbaserade frälset hade långt fram i tiden en stark ställning i Sverige och
den s. k. bondefrigörelsen var ofullständig och tvetydig. Sambandet mellan
jordhungern hos landsbygdens underklasser och den stora emigrationen
väckte dock de styrandes intresse. 1908 års emigrationsutredning tog
utförligt upp problemet. Följden blev bl. a. 1919 års - sedermera i olika
etapper reformerade - s. k. ensittarlag. Under intrycket av den koncentrationsinriktade
jordbrukspolitiken avskaffades denna lag.

Det nya intresset kring arrendatorernas situation har väckts främst därför
att arrendejordens andel av jordbruksmarken tenderat öka och därför att
arrendatorerna, särskilt under godsen, framträtt med organiserad opinionsbildning.
Jordägarintresset har emellertid på ett olyckligt sätt influerat det
arbete som skett på regerings- och riksdagsplanet. Betydelsefulla förbättringar
har visserligen genomdrivits i lagstiftningen, men genomslaget har
blivit svagt ute på fältet, synbarligen på grund av jordägarinflytandet på det
provinsiella och lokala planet. Friköpsfrågan har ständigt skjutits framåt i
tiden och varit föremål för en extra utredning. Någon regeringsproposition är
ej aviserad under våren 1986.

Det är angeläget att frågan kan lösas utan ytterligare onödigt dröjsmål.
Det handlar om en kategori människor som redan alltför länge fått vänta på
reformer. De som skulle omfattas av en friköpsrätt är småbrukare som under
ofta hårda förhållanden bedrivit sitt jordbruk, hållit landskap öppna och sin
bygd levande. Sällan eller aldrig har de kunnat påräkna annat än blygsam
avkastning för många års arbete. De har också i många fall fått finna sig i
godtycke från de stora jordägarna och har tvingats acceptera former för
kontrakt, som gett deras sociala position en stor osäkerhet. Det är nu fyra år
sedan en ny majoritet av socialdemokrater och kommunister ånyo kom till
stånd i riksdagen, och den borde ha kunnat gå godsarrendatorerna och andra
innehavare av s. k. historiska arrenden till mötes i friköpsfrågan.

Tidsfaktorn verkar i flera avseenden till nackdel för de mindre arrendatorerna.
Godsinnehavarna använder tillfället till att söka göra sig av med sina

arrendatorer. För de små jordarrendatorer som närmar sig eller överskridit Mot. 1985/86

pensionsstrecket är det i många fall betydelsefullt att de i förekommande fall L216

kan räkna på att få friköpa den ofria mark på vilken deras boningshus är

beläget. Det vore en akt av den elementäraste rättvisa att arrendatorerna

finge se ett orättvist system gå i graven före dem själva.

Hemställan

Mot bakgrund av vad här anförts föreslås

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag till lag
om friköpsrätt för s. k. historiska arrenden snarast framläggs.

Stockholm i januari 1986
Jörn Svensson (vpk)