Arrendatorers friköpsrätt
Motion 1986/87:l501 Jörn Svensson (vpk)
Motion till riksdagen
1986/87:L501
Jörn Svensson (vpk)
Arrendatorers friköpsrätt
Mot.
1986/87
L501-504
Frågan om friköp för arrendatorer är för de berörda en fråga om social
frigörelse. Den historiska bakgrunden liksom rättviseargumenten har under
en följd av år utförligt berörts i motioner och under debatter i Sveriges
riksdag. Till dessa skäl för att lösa friköpsfrågan har på senare tid kommit
även den stigande insikten att den del av jordbruksnäringen som de mindre
arrendatorerna svarar för är av intresse från livsmedelspolitisk, miljöpolitisk
och regionalpolitisk synpunkt. Allt klarare har också framgått att förhållandena
för arrendatorer under främst gods och kyrka är ett oacceptabelt
medborgarrättsligt problem. De förändringar som gjorts i lagstiftningen
på senare tid och som haft till syfte att stärka arrendatorernas ställning
har visat sig ha alltför svagt genomslag i i praxis. Så länge de stora markägarna
är skyddade från friköpskrav, består deras övermakt gentemot de
mindre arrendatorerna.
Regeringens hantering av friköpsfrågan förtjänar allvarlig kritik. Först
begravdes frågan i en utredning. Trots att det från början stod klart att
denna var negativ till friköp, utnyttjades den för att avfärda debatt och krav
i ärendet. Det förekom t. o. m. att en ledamot i utredningen avfärdade motionskrav
med att man först måste avvakta utredningsresultatet, samtidigt
som utredningen i offentliga informationer tillkännagav sin negativa inställning.
Förhalningssyftet var uppenbart.
Pressad av en växande opinion i riksdagen tillsatte regeringen en ny
utredning. Dess resultat aviserades till hösten 1985, ehuru den först nu närmar
sig sitt slutskede. Också i denna utredning kommer majoriteten att vara
negativ till friköpstanken — vilket man utifrån dess sammansättning redan
från början kunnat förutse. Ännu en etapp i förhalningstaktiken har lyckats.
Inte vid något tillfälle har regeringen själv tillkännagivit någon inställning
eller avsikt i saken. I stället för att i utredningsdirektiven ge en inriktning
åt arbetet — vilket både varit befogat och i enlighet med god praxis —
har man gömt sig bakom en skenbart neutral och passiv attityd, som i verkligheten
bara är en reflex av godsägarintresset. Ingen har kunnat undgå att
se att friköpsfrågan har tillmätts låg status och prioritet i justitiedepartementet.
Denna ovärdiga procedur måste få ett slut. Man har rätt att begära att en
regering visar en politisk hållning och väljer mellan olika konkurrerande
intressen i det samhälleliga livet. Är en regering emot friköp och för gods- 1
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr L501—504
Mot. 1986/87
L501
Hemställan
Mot bakgrund av det anförda föreslås
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till lag
om friköpsrätt till s. k. historiska arrenden,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande
av friköpsrätt för i motionen nämnda kategori av bostadsinnehavare
med bostad på ofri grund.
Stockholm den 26 januari 1987
Jörn Svensson (vpk)
ägarväldet, bör den öppet säga så och inför riksdag och väljare ta ansvar för
sin åsikt.
Det finns i nuvarande läge all grund för farhågorna att regeringen inte
kommer att lägga något förslag om friköp utifrån den nu snart avslutade
utredningens betänkande. Det ankommer då på riksdagen att söka få till
stånd en ändring häri till friköpsrättens förmån. Denna rätt bör omfatta s. k.
historiska jordarrenden, liksom fall där motsvarande kategori arrendatorer
äger bostad på arrenderad grund.
2
