Arbetstagares solidarisering med arbetsgivarens intressen

Motion 1981/82:1522 Arne Lindberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion
1981/82:1522
Arne Lindberg

Arbetstagares solidarisering med arbetsgivarens intressen

Att bereda arbete åt alla och om möjligt en trygg anställning har länge varit
en gemensam politisk strävan i vårt land. Vissa goda framsteg har gjorts.
Under senaste år har fler medborgare än någonsin varit yrkesverksamma,
och tryggheten i anställningen har omgärdats med omfattande lagstiftning.
Ändå måste ytterligare ansträngningar göras för att skaffa fler arbetstillfällen,
eftersom arbetslösheten just nu stigit. Vad däremot trygghetslagstiftningen
beträffar finns det knappast möjlighet att utsträcka den ytterligare,
utan att det menligt skulle påverka tillskapandet av nya tjänster. Snarare
finns det anledning till en viss omprövning av anställningstrygghetens
tillämpning.

Vid utförandet av våra arbetsuppgifter är det nödvändigt att i högre grad
än vad nu många gånger är fallet solidarisera oss med det företag eller den
rörelse som bereder oss vår utkomst. För arbetsmarknadsutvecklingen i
framtiden kommer det att ha en avgörande betydelse att så sker. Men det är
särskilt på ett par områden som en sådan utveckling framstår som omistlig.
Det gäller personer som är anställda av politiska, religiösa och andra ideella
organisationer. En arbetstagare i ett sådant sammanhang kan rimligtvis inte
motverka sin huvudmans ideella syften och ändå göra anspråk på att äga
trygghet i denna anställning. Det kan säkerligen inte ha varit lagstiftarens
mening att främja en sådan absurditet.

Det har under de senaste åren förekommit att församlingsanställda i såväl
tal och skrift som livsföring förnekat och motverkat den lära som skulle vara
vägledande princip i deras arbete. Men ett avskedande har icke varit möjligt.
På samma sätt har exempelvis tidningar med en bestämd politisk åskådning
fått anställda som så småningom genom sina artiklar framstått som
motståndare till sin arbetsgivares politiska syfte. Inte heller där har ett direkt
avskedande varit möjligt. Man kan med skäl fråga sig hur sådana
egendomligheter kan ha kommit till stånd.

Om det skall vara möjligt att driva en politisk, religiös och annan ideell
verksamhet med framgång, vilket väl måste vara en naturlig strävan, bör det
inte finnas möjlighet för de i rörelsens arbete anställda att motverka sin
huvudmans intressen och ändå ha rätt att kvarstå i sin tjänst.

Med hänsyn till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen företar en översyn
av trygghetslagens tillämpning beträffande i motionen aktualiserade
förhållanden,

Mot. 1981/82:1522

16

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen inkommer med
förslag som stöder kravet på trohet mot huvudman.

Stockholm den 26 januari 1982
ARNE LINDBERG (c)

GOTAB 70382 Stockholm 1981