Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m. (prop. 1985/

Motion 1985/86:494 Börje Hörnlund m. fl. (c)

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:494

Börje Hörnlund m. fl. (c)
Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m. (prop. 1985/
86:138)

Arbetsmarknadsverkets organisation och uppgifter har genomgått kraftiga
förändringar under 1970-talet. I september 1981 tillkallade den dåvarande
regeringen en kommitté med uppgift att genomföra en översyn av arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation. AMS-kommittén har
sedermera avlämnat ett betänkande, Arbetmarknadsverkets ansvarsområde
(SOU 1985:7). Betänkandet har remissbehandlats, och i proposition 1985/
86:138 läggs fram vissa förslag om förändringar i ansvarsområde och
organisation.

Den nuvarande regeringen gav AMS-kommittén tilläggsdirektiv och
begränsade därmed utredningens uppgifter, vilket är att beklaga. En mera
total översyn borde ha genomförts. I den föreliggande propositionen
framläggs förslag om avskaffande av distriktsarbetsnämnderna. Dessa skall
ersättas av kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder. Vidare föreslås
att de nuvarnde kulturarbetarsektionerna på vissa arbetsförmedlingar skall
omvandlas till kulturarbetsförmedlingar. Det föreslås även att arbetsförmedlingen
skall ha ansvaret för ackvisition av praktikplatser för skolväsendet och
aktivt ägna sig åt förmedling av korta och tillfälliga arbeten. I propositionen
behandlas slutligen sammansättningen av AMS och länsarbetsnämndernas
styrelser.

Arbetsförmedlingens organisation

Arbetsförmedlingens uppgift är att underlätta den nödvändiga anpassningen
mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket är en förutsättning för en
positiv ekonomisk utveckling. Det är självklart att arbetsförmedlingen skall
hjälpa och stödja de arbetssökande som har svårt att erhålla en varaktig
anställning. Men det måste också vara en uppgift för arbetsförmedlingen att
aktivt och kontinuerligt undersöka vilka arbeten som finns att tillgå och inte
enbart vara en passiv mottagare av de arbeten som anmäls. De flesta
arbetssökande har den initiatviförmåga och handlingskraft som krävs för att
själva ta kontakt med den arbetsgivare som via platsförmedlingen annonserar
om anställningar. Enligt vår mening bör arbetsförmedlingen mera än
hittills inriktas mot att vara ett organ som aktivt letar fram jobb och inte
enbart en passiv organisation med huvudsaklig uppgift att passivt förmedla
arbete.

Vi bedömer att avskaffandet av distriksarbetsnämnderna och införandet
av kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder i normala fall kan ge en

effektivisering av verksamheten. Detta torde dock förutsätta att de kommun- Mot. 1985/86:494

anknutna arbetsförmedlingsnämnderna får en bred politisk förankring. Det

bör vidare vara jämvikt i antal partsrepresentanter för arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer i nämnden. Ordföranden bör vara politiskt vald

och representera kommunen. En sådan organisation ger nämnden en mer

demokratisk prägel och är därmed att föredra.

Vi anser även att en mera total översyn av arbetsförmedlingslagen måste
komma till stånd med syfte att lägga fram förslag om alternativ och
komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna. Det finns specialområden
där den offentliga förmedlingen visat bristande effektivitet. En större
öppenhet för privata arbetsförmedlingar skulle få gynnsamma effekter för de
arbetssökande och även medföra att de offentliga arbetsförmedlingarna
stimuleras till en större effektivitet och serviceanda.

Vår inställning innebär även att lagen om allmän platsanmälan inte bör
omfatta arbete med varaktighet av mindre än 30 dagar. För korttidsanställningar
understigande en månad är det inte rimligt att kräva platsanmälan.

Det är helt korrekt som föredraganden konstaterar att merparten av
förmedlingen av korttidsanställningarna sker via andra kanaler. Det torde
också vara ett effektivare sätt än att som regeringen nu föreslår AMS
intensifierar sina insatser för korttidsarbeten.

Kulturarbetsförmedling

Det nuvarande systemet för arbetsförmedling på kulturområdet innebär att
AMS har det yttersta ansvaret också för denna verksamhet. Vid sidan av
AMS finns förmedlingsverksamhet som bedrivs med särskilda dispenser.

Arbetsmarknadsverkets kulturarbetsförmedling har diskuterats ingående.

Denna typ av förmedling har en mycket speciell karaktär som ofta kräver
särskila erfarenheter och kunskaper. Det har ofta ansetts att verket ej
förfogar över lämplig kompetens för att sköta uppgiften.

Det nu föreliggande förslaget kommer uppenbarligen inte att innebära
några större förändringar i den rådande ordningen. Vi kan för vår del
acceptera att AMS i en eller annan form är verksam inom denna sektor. Det
är emellertid olämpligt att förmedlingen av aktiviteter och tjänster inom
denna sektor omfattas av ett monopol på arbetsförmedling där andra aktörer
kan verka endast genom dispenser. Som propositionen visar innebär
kulturarbetsförmedling också en lång rad andra tjänster (reseplanering och
hotellbokning exempelvis) som ligger vid sidan av normal arbetsförmedling.

Framgångsrik verksamhet på detta område förutsätter också ett såväl
nationellt som internationellt marknadskunnande som inte lämpligen låter
sig utövas i myndighetsform. Vi kan således acceptera att AMS verkar på
kulturområdet men verksamheten bör avregleras och fri etablering för
kulturuppdragsförmedling tillåtas. Det ligger också i linje med vår syn på en
mer oreglerad förmedling av korttidsuppdrag som vi ovan deklarerat.

12

Ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter Mot. 1985/86:494

Enligt propositionens förslag skall AMS ha ansvaret för att skaffa fram ett
erforderligt antal praktikplatser och överlämna dessa till skolan. Skolan bör
sedan ansvara för fördelningen av platserna och genomförandet i praktiken.

Vi har från centerpartiet i vår partimotion Arbete år alla (mot. 1985/
86: A255) understrukit att en av de viktigaste uppgifterna för samhället är att
bereda ungdomar arbete eller utbildning. I motionen framhöll vi att det
nuvarande splittrade ansvaret mellan olika myndigheter på central nivå är
olyckligt. Vi föreslog att kommunerna bör ha huvudansvaret för att bereda
ungdomar i åldern 16-19 år arbete eller utbildning. Insatserna borde
utformas så att de utgör ett led i ungdomars gymnasieutbildning, val av yrke
och yrkespraktik. Med vårt förslag får kommunerna ett enhetligt utbildningsoch
yrkespraktikansvar för alla ungdomar t. o. m. 19 år. AMS skall däremot
ha ansvaret för att ungdomarna snabbast möjligt placeras på den öppna
arbetsmarknaden. Propositionens förslag bör därför i denna del avslås.

Styrelsefrågor

I propositionen behandlades vidare sammansättningen av styrelserna för
AMS och länsarbetsnämnderna. Enligt vår mening bör myndighet av AMS
typ vara parlamentariskt sammansatt. Rent principiellt måste utgångspunkten
vara att korporativt sammansatta styrelser ej skall förekomma. Det är
vidare med tanke på den mycket omfattande verksamhet som AMS bedriver
rimligt att styrelsen får parlamentariska inslag. Verket är ett av de största
med sina ca 11 000 anställda och kostnader för samhället som varierat i
storleksordningen 15-25 miljarder kronor. Vi förutsätter att när förslag läggs
fram, i anledning av verksledningskommitténs betänkande, möjligheterna
att ge styrelserna i AMS och dess underorgan en mer renodlad parlamenarisk
sammansättning noggrant prövas. I avvaktan härpå bör AMS- och LANstyrelserna
få en sammansättning där paritet råder mellan arbetsgivar- och
arbetstagarrepresentanter, vilket också överensstämmer med de principer
Sverige ställt sig bakom i ILO. Detta innebär att AMS-styrelsen bör ha sex
representanter vardera för arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan.

Vår principiella syn innebär också att länsarbetsnämnderna bör ha en
majoritet som inte är partsföreträdare. Antalet representanter för arbetsmarknadens
parter bör också på motsvarande sätt som för AMS styrelse
överensstämma med gällande ILO-konvention. Parlamentariskt sammansatta
styrelser kan genom beredningsorgan där parterna ingår ge arbetsmarknadens
parter inflytande och information.

Decentralisering av arbetsmarknadsverket

Under de senaste åren har det skett en viss decentralisering av AMS
verksamhet. Detta är positivt, och vi vill understryka vikten av att man går
vidare på den inslagna vägen och att ytterligare steg tas i decentraliserande
riktning. Erfarenheterna av översynen inom AMS centrala kansli är positiva
och motiverar ett fortsatt arbete för en decentralisering inom arbetsmark

nadsområdets ansvarsområde. Antalet anställa på cenrala AMS och på Mot. 1985/86:494

länsarbetsnämnderna bör alltså minskas för att resurser skall kunna tillföras
den direkta arbetsförmedlingen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om arbetsförmedlingens organisation,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
arbetsförmedlingslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar, med avslag av proposition 1985/86:138 i
denna del, att hos regeringen begära förslag om ändring i lagen om
allmän platsanmälan i de delar som rör förmedling av korta och
tillfälliga arbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om formerna för kulturarbetsförmedling,

5. att riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:138 i den del som
rör ackvisition för praktik och arbetslivskontakter,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om styrelsernas sammansättning i AMS
och dess underorgan,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om betydelsen av fortsatt decentralisering
av arbetsmarknadsverkets organisation.

Stockholm den 8 april 1986
Börje Hörnlund (c)

P. O. Eriksson (c) Görel Thurdin (c)

Ingvar Karlsson (c) Rosa Östh (c)

i Bengtsfors

14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.