Arbetsgivaransvaret vid vissa sysselsättningsåtgärder

Motion 1998/99:A239 av Barbro Johansson (mp)

Olika stödformer som nu finns inom arbetsmarknadspolitikens områden
bereder arbete för arbetslösa. Dessa sysselsättningsåtgärder behöver
inramas med klara regler för hur arbetsmiljölagen skall tillämpas och
gälla. Vidare skall klart framgå var arbetsgivaransvaret ligger. Under
senaste mandatperioden togs flera nya sysselsättningsåtgärder fram.
Lagar om arbetsgivaransvar och arbetsmiljölagens gällande följde med
arbetslivsutveckling (ALU), arbetsmarknadsutbildning och
arbetsplatsintroduktion (API). När det gällde åtgärden "kommuners
ansvar för ungdomar" fanns inte detta med från början. Men efter att
yrkesinspektionen i Linköping gått ut med ett öppet brev 1996, ställde
Miljöpartiet en fråga och en interpellation till arbetsmarknadsministern
om varför inte arbetsmiljölagen gällde ungdomar i den s.k.
ungdomsgarantin. Den behövliga lagändringen gjordes.

Oklart arbetsmiljöansvar

Vid stödformerna "offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa", den
s.k. OTA (SFS 1996:870) och "praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet enligt 6 c § socialtjänstlagen" (SFS 1980:620) anges inte
vem som är arbetsgivare och därmed ansvarig för tillämpningen och
efterlevnaden av arbetsmiljölagen.

Det kan få förödande konsekvenser om inte arbetsgivaransvaret klart
utsägs. Följden blir att ingen känner ansvar för arbetsmiljön, och eftersom
AML lägger ansvaret på arbetsgivaren och om det inträffar en olycka, så kan
även små arbetsgivare drabbas, exempelvis ideella föreningar. Dessa är ofta
oinsatta i arbetsmiljölagstiftningen och kan därför drabbas hårt, när de har ett
ansvar som de inte känner till.

Även de som placerar arbetslösa kan vara okunniga om de olika
stödformernas tillämpning vad gäller AML. Exempel på konsekvenser är en
asbestsanering som utfördes i kommunal regi vid Sidsjöns sjukhus. Här hade
de inblandade ingen utbildning i asbestsanering och ingen skyddsutrustning
mot asbestdammet. Det fanns ingen föranmälan till yrkesinspektionen om
rivningen och ingen arbetsmiljöplan. Arbetet utfördes av äldre arbetslösa i
offentliga tillfälliga arbeten, OTA. Arbetet fick stoppas av yrkesinspektionen
och åklagare fick leta efter en skyldig i kommunen att åtala.

Lagändring behövs

På grundval av ovanstående bör regeringen snarast återkomma om en
lagändring, som klart anger vem som är arbetsgivare vid stödåtgärderna
"offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa" och "praktik eller
annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c § socialtjänstlagen".

Viktigt är också att en utvärdering görs innan en ny stödform eller
sysselsättningsåtgärd införs. Utvärderingen bör beakta vad arbetsmiljölagen
kommer att innebära för stödformen. Synpunkter behöver också då inhämtas
från Arbetarskyddsstyrelsens juridiska expertis.

Mottagare av arbetslösa - okunniga om
arbetsmiljöansvar

Arbetsgivare, som tar emot arbetslösa i ALU eller API, har många
gånger inte informerats om det ansvar som de tar och att de dessutom blir
arbetsgivare, så fort de har skrivit på arbetsförmedlingens blankett.
Ansvaret innebär att arbetsgivaren får stå till svars för innebörden av
AML.

I massarbetslöshetens spår har följt att arbetsmiljöansvaret har kommit lite
i skymundan och detta är allvarligt. Ofta händer det att yrkesinspektörerna
får reda på arbetsplaceringarna först när en arbetsolycka har inträffat. En
folder är framtagen, en s.k. lathund från yrkesinspektionen, som
arbetsförmedlingarna bör skicka ut till ALU- och API-mottagare. Detta görs
inte i de flesta fall.

Arbetsolyckor med API- och ALU-anställda
inträffar

Journalisten Per Turesson på tidningen Arbetarskydd har beskrivit flera
inträffade olyckor. I Blekinge fick tre API-anställda utan utbildning och
skydd under tre månader riva en byggnad med asbest. Det var en äldre
fiskare, en medelålders sjukvårdare och en trädgårdsutbildad yngre man
som utförde asbestrivningen och utsattes för lungskaderisker. Detta ledde
till slut till rättegång, där arbetsgivaren trodde att AML inte gällde API.
Målet fick läggas ner, men återupptogs och utmynnade till sist i att
arbetsgivaren måste anses känna till ansvaret.

En olycka med en ung kvinna som fick sin hand svårt skadad i en
cirkelsåg, en man som fick fingrarna avskurna i en vedklyv och en
bagerianställd som fick handen avskuren är alla exempel på ALU-anställda
utan utbildning och där arbetsgivarna inte var upplysta om ansvaret och
innebörden av arbetsmiljölagen. Det behövs en skärpning, vad gäller
författningstexterna om ALU och API. Arbetsförmedlingarna bör åläggas att
dels informera om arbetsmiljöansvaret, dels skicka placeringsbeslut till
yrkesinspektionen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (SFS
1996:870) ändras så att det klart framgår vem som är arbetsgivare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
enligt 6 c § socialtjänstlagen ändras så att det klart framgår vem som är
arbetsgivare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utvärdering bör göras innan en ny stödform införs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av författningstexterna om ALU och API,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingars information om arbetsmiljölagen.

Stockholm den 27 oktober 1998

Barbro Johansson (mp)