om användningen av amalgam

Motion 1987/88:So403 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:So403

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
om användningen av amalgam

Amalgam - en legering av kvicksilver och andra metaller t.ex. silver, tenn,
koppar, zink - har sedan länge använts som tandlagningsmaterial. Metallerna
i legeringen binds till varandra och bildar en formbar massa, men de
olika metallerna finns kvar i små korn och partiklar och behåller således
sina ursprungliga egenskaper.

Den dominerande uppfattningen bland användare och bedömare har
dock länge varit att amalgamet är ett effektivt och riskfritt tandlagningsmedel.
Så sent som 1982 framhöll t.ex. socialstyrelsen att amalgam är ett
sällsynt stabilt och motståndskraftigt material.

De som ifrågasatt den gängse bedömningen - och kritiker har också
funnits länge - har avfärdats som okunniga. Patienter som klagat över
skadeverkningar av amalgamfyllningar har inte tagits på allvar. Detsamma
har gällt tandvårdspersonal som ansett sig ha fått skador av hanteringen av
amalgamet.

Denna tvärsäkra uppfattning om amalgamets förträfflighet och oskadlighet
har inte haft sin grund i någon mera ingående eller heltäckande forskning.
Det var därför direkt vilseledande, när t.ex. Sveriges Tandläkarförbund
i ett yttrande 1982 påstod att ”det torde inte finnas många produkter
som är så väl utforskade och utprovade som amalgam”.

De forskningsresultat som numera finns visar tvärtom på ett övertygande
sätt, att den tidigare så dominerande uppfattningen på goda grunder måste
ifrågasättas. Viktiga insatser har härvidlag gjorts av en svensk forskare,
docenten i neurobiologi i Lund, Mats Hansson.

Allt fler forskningsrapporter från av varandra oberoende forskare visar,
att amalgamet inte alls är så stabilt som man tidigare föreställt sig. Amalgamet
är utsatt för kontinuerlig korrosion, vilket medför att bl.a. kvicksilver
frigörs och transporteras vidare till olika kroppsorgan t.ex. hjärnan.

Kvicksilver är en mycket giftig metall som redan i små doser kan ha
skadliga inverkan på kroppens funktioner och ge upphov till sjukdomssymptom
som ofta misstolkas. Många skador som - med den kunskap som
nu finns - kan härledas till kvicksilverförgiftningar har också påvisats. De
uppgifter som finns om patientskador måste således tas på stort allvar.
Detta måste gälla inte enbart vid rent medicinska bedömningar utan också
vid bedömning av krav på yrkesskadeersättning från tandvårdspersonal och
ersättning från sjukkassa av patienter.

Med hänsyn till den kunskap som nu finns och de risker som nu är
påvisade måste målsättningen vara att all användning av amalgam skall
upphöra så snart detta är möjligt.

Även om ersättningsmaterial finns har den tidigare så överväldigande
tilltron till amalgamet gjort att framtagningen av ersättningsmaterial gått
trögt. Även bland de experter som entydigt förordar ett avskaffande av
amalgamet som tandlagningsmaterial finns det därför en viss tvekan inför
ett omedelbart totalförbud. Fullgoda ersättningsmaterial vid vissa, mycket
omfattande lagningar finns inte, menar man.

Om det nu är så, är det viktigt att ersättningsmaterial även för dessa fall
tas fram så snabbt som möjligt. Ett sätt att åstadkomma detta är - det visar
erfarenheten från andra områden - att sätta en tidsgräns efter vilken amalgam
inte får användas. Jag föreslår därför att amalgam inte får användas
efter den 1 januari 1990. Ingenting hindrar att användningen helt upphör
dessförinnan.

Fram till det angivna datumet bör skyldighet för tandläkare att informera
om befintliga ersättningsmaterial införas.

För två kategorier bör dock förbud mot användning av amalgam införas
tidigare, lämpligen redan den 1 juli 1988.

Den ena kategorin är gravida kvinnor. Kvicksilver från amalgam kan
passera moderkakan och orsaka fosterskador. Det är således för det väntade
barnets skull viktigt, att kvinnor under graviditeten använder annat
material än amalgam vid tandlagning.

Den andra kategorin är barn och ungdomar. För dessa gäller att tandlagningarna
inte är av den omfattningen, att det kan vara motiverat att
använda amalgam med de risker detta medför.

Erforderliga lagtexter förutsätts utformas i det sakberedande utskottet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer jag

1. att riksdagen beslutar att i patientlagen införa skyldighet för
tandläkare att efter den 1 juli 1988 upplysa alla patienter om de
material som kan användas vid tandlagning i stället för amalgam,

2. att riksdagen beslutar att amalgam inte skall få användas vid
tandlagning efter den 1 januari 1990,

3. att riksdagen beslutar att amalgam inte skall få användas vid
tandlagning på gravida kvinnor efter den 1 juli 1988,

4. att riksdagen beslutar att amalgam inte skall få användas vid
tandlagning på barn och ungdomar upp till 18 års ålder efter den 1 juli
1988.

Stockholm den 11 januari 1988
Bertil Fiskesjö (c)

Mot. 1987/88
So403

5