Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1981/82:1256 Eric Hägelmark och Hans Lindblad
11
Motion
1981/82:1256
Eric Hägelmark och Hans Lindblad
Ansökningsförfarande för militära tjänster, m. m.
För två år sedan motionerade vi om en översyn av det militära
vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre
personal. Försvarsutskottet och riksdagen fann i likhet med motionsyrkandet
att vitsordssystemet behöver ses över. Enligt vad utskottet hade inhämtat
övervägdes ändringar av systemet i den riktning som förordades i motionen i
samband med införande av den nya befälsordningen.
Nu två år senare kan vi konstatera att vitsordssystemet ännu inte ändrats.
Olusten och irritationen över systemet finns kvar. Vi kan också notera att de
årliga vitsorden för alla befäl är mycket arbets- och tidskrävande. Det är
uppenbart att det finns chefer som inte anser sig kunna lägga ned den tid som
systemet förutsätter. Därför händer det att vitsord sätts utan att chefen haft
det enskilda samtal som skulle vara ett slags uppföljnings-, utvecklings- och
planeringssamtal och som enligt systemet skall genomföras innan vitsord
sätts.
Äldre anställda känner särskild olust med vitsorden, som ju för dem ofta
sätts av chefer med lägre ålder och därmed mindre erfarenhet än den som
åsätts vitsordet. En chefs möjlighet att ha aktuell kunskap om alla
underlydande är också begränsad, särskilt när det blir täta byten på
chefsposter. I praktiken förekommer det därför att en chef sätter sitt namn
under vitsord utan att egentligen ha personlig täckning för dem - han har helt
enkelt bara godtagit vad chefer på lägre nivå föreslagit i fråga om vitsord på
underställda.
Systemet med vitsord ger på flera sätt olust. Den enskilde kan uppfatta sig
som felaktigt bedömd, men det är mycket svårt att få rättelse. Den som har
egna uppfattningar och driver dem öppet riskerar lägre vitsord än sådana som
alltid håller med chefen. Att då klaga på att man fått för låga vitsord innebär
ju att man kritiserar sin chef, och därmed är risken stor att man blir ännu mer
negativt bedömd. Att klaga på för låga vitsord kan därför ge reaktioner som
ger ännu lägre vitsord . En enskild som en gång fått ett lågt vitsord till följd av
någon händelse har svårt att få höjt vitsord - eftersom handlingen i fråga ju
genom vitsordet följer med år från år. Och en ny chef drar sig nog också för
att höja vitsord för en underlydande, eftersom det ju indirekt vore kritik mot
föregående chef.
Försvaret är klart hierarkiskt uppbyggt, och motiv för en forvsatt sådan
uppbyggnad brukar åberopas i krigsorganisationens krav på klara ordervägar.
Men just i ett sådant hierarkiskt mönster blir årliga vitsord alltid något
som sätts på chefens villkor. Den som fått sin chef emot sig har därmed en
Mot. 1981/82:1256
12
dålig situation när vitsord skall sättas. Det har t. o. m. sagts att skall man ha
ett fortsatt vitsordssystem borde man överväga lekmannainslag i vitsordsprocessen.
Efter vår motion om vitsorden har vi fått flera vittnesbörd från anställda
som anser sig klart orättvist behandlade i fråga om vitsord. Systemet som
sådant medför därför bevisligen olust - och denna är sannolikt mest uttalad
bland äldre personal, inte minst de grupper som tidigare inte åsattes vitsord.
Ett annat starkt skäl för att om möjligt avskaffa vitsorden är att det är ett
mycket omfattande arbete som läggs ned på dem, en byråkratisk apparat av
ansenlig omfattning.
Andra delar av statsförvaltningen klarar sig utan att det sätts årliga betyg
på personalen. Det kan därför inte anses självklart att försvaret måste ha
kvar ett sådant system. Vi anförde redan förra gången att den enskilde, som i
all annan verksamhet, bör kunna samla meriter genom utbildning och tjänst och
dessa meriter kan sedan anföras inför befordringsbeslut. Man borde
ändra reglerna så att det inom försvaret blir vanligare än nu att tjänster skall
kunna sökas av enskilda. Regementsofficerare kan i dag inte söka tjänster. I
en del fall där ansökningar inte kan göras i dag finns ändå inofficiellt
möjlighet att ”anmäla intresse”.
Vi förordar att man mer går över till ansökningsförfarande, där den
enskilde får åberopa kvalifikationer för både fredsorganisationen och
krigsorganisationen. Detta måste kunna gå att ordna utan dagens vitsordssystem,
där ju vitsord ges varje år till alla, trots att många inte söker nya
befattningar förrän efter många år. Vitsord - i den form som kan motiveras
för framtiden - bör vara frivilliga genom att endast sättas på dem som begär
sådana, främst inför att vederbörande söker ny tjänst. Uppgifter om resultat
av genomgångna kurser bör dock även i framtiden tas fram för alla. Ett
slopande av vitsorden skulle minska olust och irritation. Utvecklingssamtal
mellan chef och den som skall åsättas vitsord har i dag i många fall uteblivit.
Även vid ett slopande av de obligatoriska vitsorden finns behov av samtal
mellan chef och underlydande om vilka möjligheter den enskilde har för
framtiden och vilken planering som bör göras för vederbörande. Det är
möj ligt att sådana samtal inte behövde ske årligen - nuvarande bestämmelser
utgår ju från att vitsord skall sättas årligen, och då behövs också de årliga
samtalen för sättandet av vitsorden.
I samband med slopande av vitsordssystemet bör därför slås fast att ökad
satsning bör göras på positiva åtgärder för den enskilde, främst en planering
för vederbörande mot framtida uppgifter. Vi inser att det kan finnas viss
motsättning mellan önskemålet om framförhållning i fråga om befattningar
för den enskilde och önskan att befordringar skall avgöras efter ansökningsförfarande.
Problemet finns dock i praktiken redan i dag, eftersom många
enskilda inte vill ta de tjänster som de överordnade helst önskar för
vederbörande. Detta hänger främst samman med en klart minskad
benägenhet att ofta byta tjänstgöringsort.
Mot. 1981/82:1256
13
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen uttalar att huvudregeln även beträffande militär
personal skall vara att tjänster tillsätts efter ansökningsförfarande,
2. att riksdagen uttalar sig för att vitsord, eller motsvarande, för
militär personal endast utdelas när den enskilde själv begär
sådant.
Stockholm den 25 januari 1982
ERIC HÄGELMARK (fp)
HANS LINDBLAD (fp)


Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket