Anslag under bostadsdepartementets huvudtitel, m. m.
Motion 1985/86:Bo221 Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Bo221
Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Anslag under bostadsdepartementets huvudtitel, m. m.
Regeringen har i budgetproposition 1985/86:100 bil. 13, föreslagit att riksdagen
skall anvisa medel till ett flertal olika ändamål inom bostadsdepartementets
område. Vår bostadspolitiska grundsyn framgår av vår partimotion
1985/86: Bo402.
Byggande och investeringar i bostäder och lokaler är en verksamhet som
måste ses på relativt lång sikt. I budgetsammanhang har detta inneburit att
man inom bostadsdepartementets verksamhetsområde i många fall har
tillämpat en budgetteknik med beslutsramar som sedan med automatik ger
en efterföljande anslagsbelastning. Detta gäller t. ex. bidrag till förbättring
av boendemiljön och stödet till allmänna samlingslokaler. Den tillämpade
budgettekniken med beslutsramar innebär i regel att endast mindre eller
inga besparingar alls kan göras på statsbudgeten med omedelbar verkan.
Den tidsförskjutning som vanligtvis föreligger mellan beslut och utbetalning
av medel medför i normalfallet att slopade beslutsramar får effekt på
motsvarande anslag först efterföljande budgetår. Moderata samlingspartiet
har under ett flertal år föreslagit besparingar på detta område. Hade våra
förslag bifallits hade statens utgifter på bostadssektorn i dag varit ca 4
miljarder kronor lägre.
Ett antal anslag föreslås i budgetpropositionen kunna ökas av sysselsättningsskäl.
Detta bör enligt vår mening inte ske. Vi motsätter oss att
bostadspolitiken skall styras av sysselsättningsläget. Regeringen bör i vanlig
ordning förelägga riksdagen sina förslag. Därigenom ges riksdagen
möjlighet att pröva det sakliga behovet.
Utredningar m. m. (A 2)
Under detta anslag finansieras bl. a. den särskilda ungdomsboendedelegation
som regeringen tillsatte 1985. Då denna delegation inte fyller någon
funktion bör den avskaffas. Anslaget A 2 Utredningar m. m. kan då minskas
med 1 milj. kr till 5000000 kr.
Länsbostadsnämnderna (B 2)
Under detta anslag tänker sig regeringen att länsbostadsnämnderna skall
finansieras av bl. a. ökade administrationsavgifter och höjda aviseringsavgifter.
Mot.
1985/86
Bo221
1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr Bo221
Administrationsavgifterna beräknar regeringen skall öka med 5 milj. kr
vilket är en ökning med 37%. I propositionen anges bara summan utan
någon som helst redogörelse för hur den har beräknats eller vilka effekter
höjningen får. Att höja skatter och avgifter utan att ta reda på vilka
konsekvenserna blir har de senaste åren varit vanligt inom bostadsdepartementets
område. Spåren förskräcker. Vi kan inte ta ställning till ökningen
av adminstrationsavgifterna på grundval av propositionen och avvisar
därför detta förslag.
I propositionen föreslås dessutom att staten återigen skall öka aviseringsavgifterna
för utsändandet av räkningar. I princip bör kostnader för
denna hantering täckas av låntagarnas räntebetalningar. Aviseringsavgifterna
skall enligt vår mening inte ökas. Regeringens förslag måste därför
avslås.
Vissa lån till bostadsbyggande (B 3)
Vi föreslår i vår partimotion 1985/86:Bo402 ett upphävande av ett flertal
regleringsmekanismer inom bostadslånesystemet. Krav på standard och
utformning driver upp kostnaderna för bostadsbyggandet. Bostadslånesystemet
bör kunna schabloniseras vilket innebär mindre byråkrati och
lägre kostnader. Detta i sin tur innebär möjligheter att skära ned kostnaderna
för såväl länsbostadsnämnder som bostadsstyrelse. Den nyligen
startade bostadsbankens verksamhet kan då också på sikt avvecklas varvid
en överföring av bostadslånegivningen kan ske till ordinarie kreditmarknaden.
Vi föreslår att förvärvslån, reparationslån, särskilda lokallån, hyresförlustgarantilån
samt miljölån avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1986.
Den totala spareffekten av våra förslag torde uppgå till 10 milj. kr, varför
100 milj. kr bör anvisas under anslaget B 3.
Räntebidrag (B 4)
Det nuvarande bostadsfinansieringsssystemet visar på stora brister och
problem. Vid hög räntenivå blir subventionerna orimligt stora, vilket visat
sig under den senaste tioårsperioden, då statens kostnader för räntebidragen
ökat från 1,4 miljarder till 14,6 miljarder kronor nästa budgetår.
Orättvisan mellan dem som har fått statliga lån med räntebidrag och dem
som har finansierat sin bostad utan statens medverkan är uppenbar. Detta
har fått till följd att det i dag i stort sett inte byggs några bostäder utan
statligt stöd.
Moderata samlingspartiet har under en följd av år föreslagit ändringar i
nuvarande räntebidragssystem med sikte på en avveckling av systemet.
Först nu börjar övriga partier, utom vpk, inse de stora problem som råder.
I budgetpropositionen föreslår regeringen en extra upptrappning av de
garanterade räntorna för vissa årgångar hus. Som anförts i motion 1985/86:
Bo402 av Ulf Adelsohn m.fl., är detta enbart en tillfällig åtgärd, som inte
leder till en avveckling av systemet. Vi moderater har under flera år
presenterat ett genomarbetat förslag till avtrappning av de garanterade
Mot. 1985/86
Bo221
2
räntorna för flerfamiljshus med en tiondel per år. Hade våra förslag bifallits,
skulle statens kostnader för räntebidrag i dag ha varit någon miljard
lägre än vad som nu är fallet.
Eftersom vi vill avveckla fastighetsskatten bortfaller de kompensatoriska
sänkningarna av den garanterade räntan som är kopplade till fastighetsskatten.
Detta medför att vi rent tekniskt beräknar vårt förslag om upptrappning
av den garanterade räntan från den gamla nivån på 3,0%.
För nyproducerade och ombyggda hyres- och bostadsrättshus uppräknas
den garanterade räntan med en tiondel per år. För nya och ombyggda
hus görs alltså höjningen från en garanterad ränta på 3,0%, vilket
innebär följande ingångsräntesatser för hus som byggs resp. år.
3,00% 1986
3,30% 1987
3,63% 1988
3,99% 1989
4,39% 1990
För äldre årgångar beräknas en ingående garanterad ränta för 1986.
Höjningen med en tiondel görs för varje år av husets ålder eller ombyggnadsår
t. o. m. 1986. Detta sker med utgångspunkt i en garanterad ränta på
3,0% under byggnadsåret. Fr. o. m. 1986 höjs den garanterade räntan med
en tiondel om året såsom för nya hus.
För beståndet av ägda småhus föreslås ingen förändring. Småhusens
kapitalkostnader subventioneras i dag i knappt 15 år, beroende på att den
garanterade räntan första året startar på 5,5% och uppräkningstakten är
0,5 procentenheter per år. Däremot bör ingångsräntan för nyproduktion
höjas i takt med uppräkningstakten för denna upplåtelseform, dvs. hus
som byggs 1987 erhåller en ingångsränta på 6,0% osv.
Ett litet antal årgångar flerfamiljshus drabbas särskilt av vårt förslag.
För att förhindra alltför stora boendekostnadsökningar i det enskilda fallet
föreslår vi därför införandet av en spärregel. Denna innebär att de berörda
fastighetsägarna, till följd av förändringarna i räntebidragssystemet, får
höja hyran med maximalt 30 kr/m2. Detta betyder att hyreshöjningen på
grund av vårt förslag för en trerummare på 80 m2 kan uppgå till högst 200
kr/månad.
För bostadsrätter föreslår vi en motsvarande spärregel. För dessa innebär
vårt förslag att upptrappningen av den garanterade räntan begränsas
till maximalt 30 kr/m2. För ett par årgångar bostadsrätter kommer denna
regel att vara betydelsefull, då höjningen eljest skulle bli betydligt större.
Den besparing som uppnås genom ovanstående förslag inkl. avdrag för
spärregeln beräknas uppgå till ca 1,4 miljarder kronor.
Effekterna av ränteupptrappningen uppvägs av våra förslag till skattesänkningar,
bl. a. avskaffande av den nya fastighetsskatten och sänkta
marginalskatter samt högre grundavdrag vid den kommunala beskattningen
för barnfamiljerna.
Vårt förslag innebär att subventioneringen av hyres- och bostadsrättshusens
kapitalkostnad i nuvarande ränteläge begränsas till de 15-20 första
åren av husens livslängd mot nuvarande 30-40 år. Med hänsyn till att vi
föreslår att fastighetsskatten skall avskaffas påverkas räntebidragen till
Mot. 1985/86
Bo221
3
tl Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr Bo221
den del som tillkommit för sänkning av den garanterade räntan på grund av
fastighetsskatten. För nästa budgetår uppgår kostnaden för staten till 1 580
milj. kr i detta avseende. Motsvarande besparing sker när fastighetsskatten
avvecklas fr. o. m. den 1 januari 1987.
Den produktionsanpassade belåningen — som innebär att låne- och
räntebidragsgivningen bygger på den faktiska byggkostnaden i stället för
på ett schablonsystem — leder till ett sämre kostnadsmedvetande hos
byggherrar. Enligt vår uppfattning måste lånesystemet stimulera till rationellt
byggande och återhållsamhet med kostnader. Vi föreslår därför att
det nuvarande systemet med PK-belåning avskaffas. Detta skall inte behöva
leda till ökade boendekostnader, eftersom effektivare produktion och
ändrade byggnormer kan kompensera effekterna av den föreslagna förändringen.
Till detta kommer att ett attraktivt bosparande, som föreslås i
partimotion från moderata samlingspartiet 1985/86:Bo402, väsentligt kan
hjälpa upp finansieringen av egna insatser till bostäder med såväl äganderätt
som bostadsrätt.
Besparingen till följd av att den produktionskostnadsanpassade belåningen
upphör beräknas uppgå till 100 milj. kr. för nästa budgetår.
Under anslaget B 4 finns en anslagspost avseende ersättning till kommuner
för förvaltningsförluster uppgående till 160 milj. kr. Vi föreslår att
denna bidragsgivning upphör den 1 juli 1986. Vidare föreslår vi att bidrag
till hyresrabatter upphör fr. o. m. nästa budgetår. Besparingen blir 150 milj.
kr.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en engångsupptrappning av
den garanterade räntan i hus byggda tidigare än 1979. Engångsupptrappningen
av räntenivån sker till synes slumpvis och utan förvarning.
Denna ryckighet i de ekonomiska förutsättningarna är olycklig. De boende
vet inte år från år vilken kapitalkostnad de har att räkna med. Vi avvisar
regeringens förslag till engångsupptrappning av de garanterade räntorna.
Detta minskar vår besparing på räntebidragen med ca 600 milj. kr.
Så länge räntebidrag utgår bör reglerna för att erhålla dessa förenklas.
De kan preciseras i någon form av schablon för lägenhet och yta och med
en omräkningsfaktor för lägenhetsstorlek. Räntebidragen kan utgå med
samma belopp såväl för bostadsrätt som för allmännyttiga och enskilda
företag.
Genom att schablonisera reglerna för räntesubventionerna möjliggörs ett
borttagande av kostnadstaket, eftersom låneunderlaget ej längre utgör
underlag för subventionens storlek.
För småhus bör en maximering vid 120 m: införas. Det finns däremot
inte anledning till någon begränsning av den totala bostadsytan för att
erhålla räntebidrag.
På detta sätt kan räntebidragen frigöras från lånet. Fastighetsägaren har
då möjlighet att på kreditmarknaden skaffa sig erforderliga lån. Såväl
banker som andra kreditinstitut är regelmässigt positiva till att finansiera
bostadsbyggande. Några praktiska problem innebär därför inte den föreslagna
ordningen.
De nu föreslagna åtgärderna kommer att ställa stora krav på länsbostadsnämnderna
att förkorta sina handläggningstider. Med hänsyn till för
Mot. 1985/86
Bo221
4
enklingen genom schabloniseringen och det minskade antal ärenden som
kan förväntas de närmaste åren skall en snabbare och effektivare handläggning
vara möjlig. Krav bör kunna ställas på att medlen utbetalas inom
en väsentligt kortare tid än för närvarande. Denna möjlighet ökar ytterligare
när bottenlåneinstituten även får administrera nuvarande statliga bostadslån
Under anslaget B 4 föreslår bostadsministern vissa administrativa förenklingar
som ligger i linje med vad vi under många år framfört. Sålunda
föreslås avskaffandet av köpeskillingskontroll av småhus, borttagandet av
krav på lägsta godtagbara standard vid bostadslånegivning, ändrade grunder
för s. k. ingångsvärdesbelåning och minskat krav på kommunal insyn i
bostadsrättsföreningar. Likaså skall en översyn av bostadslånereglerna
göras. Allt detta är bra och överensstämmer med vad vi moderater under
flera år föreslagit. Detta och mycket mera i den vägen borde således redan
ha genomförts.
Den sammanlagda besparingen under B 4 uppgår med våra förslag till
sammanlagt 2065 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Besparingen består av:
ändring av räntesubventionssystemet 1400 milj. kr. minus regeringens
besparing 600 milj. kr., netto 800 milj. kr. Kompensationen för fastighetsskatten
första halvåret 1987 855 milj. kr. Slopandet av PK-belåningen 100
milj. kr. Slopandet av bidrag till förvaltningsförluster 160 milj. kr samt
slopandet av bidrag till hyresrabatter 150 milj. kr.
Med hänsyn till vad ovan anförts föreslår vi att till Räntebidrag m. m. för
budgetåret 1986/87 anvisas ett förslagsanslag av 12535 000000 kr., ett i
förhållande till regeringens förslag minskat anslag om 2 065 000000 kr.
Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter (B 5)
Bostadsministern föreslår att bidragsgivningen under detta anslag läggs
samman med bidragsgivningen till förbättring av boendemiljön. Stödet
bör, heter det i budgetpropositionen,”liksom de nuvarande boendemiljöbidragen
avse åtgärder i områden med flerbostadshus. Bidragsgivningen
bör dock i fortsättningen vara begränsad till de allmännyttiga bostadföretagen.”
Huruvida denna nya inriktning är ett led i socialdemokraternas
systematiska favorisering av de kommunala bostadsföretagen, eller grundar
sig på uppfattningen att problem med outhyrda lägenheter och dålig boendemiljö
endast återfinns inom det offentliga ägda bostadsbeståndet framgår
inte av propositionen.
Vi moderater har i flera år hävdat att alla bostadsföretag, även kommunalägda,
själva måste ta det fulla ansvaret för sin verksamhet. Vi underkänner
den underliggande tanken att när ett företag har problem skall
staten gå in med bidrag för att avhjälpa dessa. Om en satsning på boendemiljön
är motiverad för att öka en bostadsfastighets attraktionsvärde och
därmed möjliggöra uthyrning av lägenheterna är den också företagsekonomiskt
lönsam. Då kommer den också till stånd utan statliga bidrag. Mot
denna bakgrund bör förslaget om en bidragsram på 60000000 kr. för
budgetåret 1986/87 avvisas.
Mot. 1985/86
Bo221
5
Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m. m. (B 6)
Från detta anslag utbetalas lån enligt bestämmelserna i förordningen om
tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m. m. samt enligt bestämmelserna
i kungörelsen om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Enligt länsbostadsnämndernas bedömning åtgår 11 % av lånesumman till
grundförstärkning, 55% till reparationsåtgärder samt 34% till ändrad lägenhetssammansättning
vad gäller tilläggslån för ombyggnad.
Enligt vår uppfattning skall fastigheternas lägenhetssammansättning baseras
på konsumenternas efterfrågan och inte på de fastighetsekonomiska
konsekvenserna av vissa stödformer. Vi föreslår därför att lånemöjligheten
för ändrad lägenhetssammansättning avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1986.
I vissa delar av vårt land är behovet av lån till grundförstärkningsåtgärder
mycket stort. Detta är förhållandet i bl. a. Göteborg och Stockholm.
Med hänvisning till det stora behovet samt angelägenheten av att vidmakthålla
och vårda kulturellt värdefull bebyggelse föreslås att den ram som
frigörs genom att lånemöjligheten för ändrad lägenhetssammansättning
slopas får utnyttjas för lån till grundförstärkning.
Bostadsstyrelsen föreslår att ramen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
fastställs till 150 milj. kr. för kommande budgetår samt att ramen för
första halvåret 1986 ökas med 50 milj. kr.
Bostadsministern föreslår, med hänvisning till det statsfinansiella läget,
en kraftig prutning och att ramen fastställs till 30 milj. kr. för första
halvåret 1986 och till 60 milj. kr. för budgetåret 1986/87.
Det är bra att bostadsministern är oroad över det statsfinansiella läget.
Det finns, vilket framgår av denna motion, emellertid en rad andra låneoch
bidragsformer inom bostadsdepartementets område där besparingar
kan motiveras även av andra skäl.
Vad gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är sakläget det att mycket
värdefulla byggnader förfaller och kanske aldrig kan återställas på
grund av uteblivna tilläggslån. Dessa lån är dess värre oftast en förutsättning
för upprustning. Enbart i Stockholms län fanns den 1 januari 1986
inneliggande ansökningar som överskrider tilldelad ram. Mot denna bakgrund
och eftersom en ramvidgning endast medför en i det närmaste
försumbar framtida ökning av anslaget för räntebidrag, föreslås en ram på
50 milj. kr. för första halvåret 1986 och 100 milj. kr. för budgetåret 1986/87.
Bostadsbidrag (B 7)
Moderata samlingspartiet har i en partimotion till årets riksdag närmare
utvecklat sin syn på familjepolitikens utformning och inriktning. I den
motionen och även i andra sammanhang har vi fört fram förslag om en
genomgripande reformering av inkomstbeskattningen som bl. a. innebär
att vi föreslagit att grundavdrag med 15000 kr. per hemmavarande barn
upp till 18 års ålder skall införas vid den kommunala beskattningen. Avdragsrätten
skall också omfatta hemmavarande barn mellan 18 och 20 år
som går i gymnasieskola och uppbär studiestöd.
Mot. 1985/86
Bo221
6
Dessutom bör erinras om att bostadskommittén snart kommer att lägga
fram sitt betänkande. Där finns förslag om hur bostadsbidragen bör utformas.
Vid överväganden med anledning av detta förslag utgår vi från att
bostadsbidragssystemet ändras så att de besvärande marginaleffekter som
nu finns i systemet undanröjs.
Vi avvisar därför regeringens förslag till höjning av bostadsbidragen.
Detta innebär en besparing med 250 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.
Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. (B 8)
Här återfinns en rad olika stöd- och bidragsformer, vars syfte regeringen
uppger vara att förbättra bostäderna, deras tillgänglighet och boendeservicen.
Det kan inte råda några delade meningar om önskvärdheten i att
bostäderna och bostadsområdena får höjd standard och bättre tillgänglighet.
I vår motion 1984/85:3002 sade vi: ”Att gamla, långvarigt sjuka och
handikappade skall få sådan hjälp att de kan bo kvar i sina egna bostäder är
självklart.” ”Att kommunen bör ha huvudmannaskapet för såväl
äldrevården som äldreboendet är närmast en självklarhet. Ett sådant huvudmannaskap
skall inte göras innehållslöst genom att staten genom statsbidrag
styr vilken boende- och vårdform som blir ekonomiskt möjlig att
genomföra.”
Vi ifrågasätter om det är staten som med selektiva stödformer skall ställa
betydande belopp till förfogande för denna typ av verksamhet. De enskilda
bostadsföretagen måste ha det avgörande ansvaret.
Hissbidraget är så konstruerat att det endast kan erhållas om kommunen
söker bidraget, vilket kan leda till att kommunerna styr bidragen till vissa
bostadsföretag.
För att återställa en handikappanpassad bostad till ”normal” bostad
föreslår regeringen att ett bidrag utgår. Vi finner det märkligt att statsbidrag
skall behöva utgå både till att göra en bostad handikappanpassad och
till att göra den icke handikappanpassad i ett senare skede.
Det är inte bara ur saklig bostadspolitisk synvinkel vi vill avvisa delar av
anslagssummorna; det är också ur statsfinansiell synvinkel viktigt att besparingar
görs.
Mot denna bakgrund föreslår vi att hissbidraget slopas. Även bidraget
till tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark och bidraget till
boendeservice bör slopas. Teknikutveckling och hissinstallationer är en
angelägen verksamhet. Medel för detta bör dock inte anvisas här. I stället
bör eventuellt medelsbehov täckas genom omprioriteringar under anslaget
B 12 Byggnadsforskning.
Under B 8 föreslår vi således ett anslag på 225 milj. kr. för budgetåret
1986/87, vilket innebär en besparing på 104 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.
Mot. 1985/86
Bo221
7
Stödet till allmänna samlingslokaler (B 10, B 11)
Det generösa stödet till byggandet och underhållet av allmänna samlingslokaler
har utgått i form av lån och bidrag för nybyggnad, ombyggnad eller
köp av byggnader samt till inventarier. Anskaffandet och upprustningen av
allmänna samlingslokaler har, mycket på grund av det statliga stödet, haft
hög prioritet ute i kommunerna. Det kan ifrågasättas om inte ambitionerna
varit alltför höga, då det visat sig att lokalerna utnyttjas dåligt. Möjligheterna
för föreningar och stiftelser att klara de ökade driftkostnaderna minskar
i takt med stigande kostnader för uppvärmning och tillsyn. Detta har i sin
tur lett till att kommunerna i allt större utsträckning fått ta över ansvaret
för samlingslokalerna. Ett samarbete mellan bl. a. föreningar och stiftelser
bör eftersträvas i syfte att öka användningen av befintliga lokaler, varigenom
nyinvesteringar kan undvikas.
I nuvarande situation med en tämligen god tillgång på välutrustade
samlingslokaler och en hårt ansträngd offentlig ekonomi föreslår vi att
stödet till allmänna samlingslokaler avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1986.
Moderata samlingspartiet har under en följd av år föreslagit att det
statliga stödet till allmänna samlingslokaler skall avvecklas. Som ett led i
denna avveckling har vi också regelmässigt föreslagit att ramarna för
samlingslokalstödet skall slopas. Härigenom skulle också anslaget kunna
minskas under efterföljande budgetår för att helt tas bort så snart som
tidigare gjorda utfästelser har infriats.
De av moderata samlingspartiet i motioner framlagda förslagen har
avvisats av en majoritet i riksdagen, som i stället har anvisat nya ramar —
ramar som i sin tur gett upphov till nya anslagsbehov. Den tillämpade
budgettekniken innebär i detta fall att endast mindre besparingar eller, som
när det gäller lån till allmänna samlingslokaler, inga besparingar alls kan
göras på anslagen.
Trots att vi sedan flera år tillbaka föreslagit en avveckling av samlingslokalstödet
tvingas vi alltså acceptera att betydande medel måste anslås för
att tidigare av riksdagsmajoriteten utställda löften skall kunna uppfyllas.
Ett bifall till våra tidigare framlagda förslag om en avveckling av stödet
skulle däremot ha inneburit att också de nu aktuella anslagen skulle ha
varit helt obehövliga. Den av oss eftersträvade och av statsfinansiella skäl
helt nödvändiga besparingen skulle därmed ha uppnåtts.
En avveckling av samlingslokalstödet fr. o. m. den 1 juli 1986 innebär
dock att anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m. m. kan minskas
med sammanlagt 21 milj. kr. redan för budgetåret 1986/87. Av denna
besparing faller 8 milj. kr. på upprustningsbidragen, 4,2 milj. kr. på energisparbidragen
till vissa lokaler m. m., 6 milj. kr. på bidragen för handikappanpassning
av samlingslokaler och 2,8 milj. kr. på en avveckling av stödet
till riksorganisationerna för samlingslokaler.
Byggnadsforskning (B 12)
Byggnadsforskningen har i Sverige en betydande omfattning. Den är också
till största delen fristående från den forskning som sker vid universitet och
högskolor.
Mot. 1985/86
Bo221
8
Denna sektorisering måste brytas och byggforskningen alltmera integreras
i högskolornas ordinarie forskningsverksamhet. Då ökar förutsättningarna
att inom högskolans samlade forskningsprogram väga byggforskningen
mot annan forskning.
Rationaliserings- och effektivitetsvinster kan då göras. Redan nu måste,
av statsfinansiella skäl, en sträng prioritering ske i syfte att bringa ner
anslagens storlek. Likaså bör branschen ta ett större ansvar.
Även om riksdagen har beslutat om anslagsramar för kommande år och
därmed i viss utsträckning låst verksamheten även bortom aktuellt budgetår
kan utan påtagliga olägenheter neddragningar av anslagsnivån göras
budgetåret 1986/87.
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår vi att anslaget under
B 12 1986/87 minskas till 122 milj. kr., ett i förhållande till regeringens
förslag minskat anslag med 40 milj. kr.
Då vi i kommittémotion 1985/86:Bo410 föreslagit en förändrad organisation
av byggnadsforskningen avslår vi regeringens förslag till ramsättning
förbudgetåren 1986/87, 1987/88 och 1988/89.
Lån till experimentbyggande (B 13)
Experimentbyggandet får via anslag över statsbudgeten ett icke obetydligt
stöd, och för budgetåret 1986/87 föreslår regeringen ett reservationsanslag
på 37 milj. kr. De reserverade medlen uppgår till drygt 24 milj. kr.
Med hänvisning till reservationens storlek och nödvändigheten att göra
besparingar i statens utgifter föreslår vi en besparing på 10 milj. kr. vilket
innebär att under B 13 skall ett reservationsanslag på 27 milj. kr. anvisas
för budgetåret 1986/87.
För att inte låsa verksamheten på en för hög nivå föreslår vi att ramarna
för 1986/87, 1987/88 och 1988/89 skall fastställas till 20 milj. kr., 10 milj. kr.
resp. 5 milj. kr.
Statens institut för byggforskning: Utrustning (B 16)
Eftersom vi anser att byggforskningen bör få en annan inriktning och
organisation bör icke anslaget om 1 milj. kr. till utrustning till statens
institut för byggforskning beviljas.
Bidrag till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
m.m. (B 17)
Under en följd av år har staten anslagit avsevärda belopp till energibesparande
åtgärder. Statens åtaganden är nu på väg att trappas ner. Enligt vår
mening bör det inte beviljas ytterligare bidrag efter den 1 juli 1987.
Många investeringar har kommit till stånd just på grund av det ekonomiska
stöd som utgått, men åtskilliga åtgärder skulle ha vidtagits även utan
bidrag. Hade moderata samlingspartiets sparförslag tidigare bifallits hade
stora belopp kunnat sparas i statens budget utan att för den skull energisparåtgärderna
uteblivit.
Mot. 1985/86
Bo221
9
Regeringen anslår i år den symboliska summan 1 000 kr. De reserverade
medlen uppgår till inte mindre än 282 milj. kr. Bostadsministern beräknar
att under budgetåret 1986/87 kommer 180 milj. kr. att utbetalas. Den 30
juni 1987 beräknas då 77 milj. kr. kvarstå oförbrukade.
Även om eftersläpning av utbetalningarna äger rum kommer de tillgängliga
medlen inte att förbrukas under det kommande budgetåret. Eftersom
dessa anslag är beviljade kan inte en formell besparing göras. Ett återförande
till statsbudgeten som en inkomst är dock möjligt.
Vi föreslår att 50 milj. kr. återförs till statsbudgeten som en inkomst
under B 17.
Information och utbildning m. m. (B 18)
På liknande sätt som under anslaget B 17 kan den stora reservation — 45
milj. kr. — som kvarstår under detta anslag återföras och räknas som
inkomst i statsbudgeten.
Regeringen föreslår ett reservationsanslag på 20,5 milj. kr. för information
och utbildning under B 18. Vår uppfattning är att dessa uppgifter
normalt skall åvila berörda organ och ingå i deras ordinarie verksamhet
utan att särskilda medel anvisas.
Vi föreslår att 45 milj. kr. återförs till statsbudgeten som en inkomst
under B 18, och att anslaget på 20,5 milj. kr. för budgetåret 1986/87 under
B 18 icke beviljas.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen till A 2 Kommittéer m.m. anvisar ett reservationsanslag
av 5000000 kr. för budgetåret 1986/87,
2. att riksdagen inte godkänner regeringens förslag att höja administrationsavgifter
för länsbostadsnämnderna,
3. att riksdagen inte godkänner att länsbostadsnämnderna får
höja aviseringsavgifterna,
4. att riksdagen beslutar att låneformerna förvärvslån, reparationslån,
särskilda lokallån, hyresförlustgarantilån och miljöbidragslån
upphör fr. o. m. den 1 juli 1986,
5. att riksdagen till B 3 Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 100000000 kr.,
6. att riksdagen till B4 Räntebidrag m.m. anvisar 12535000000
kr.,
7. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen för åtgärder i bostadsområden
med stor andel outhyrda lägenheter upphör fr. o.m.
den 1 juli 1986,
8. att riksdagen beslutar att lånemöjligheter för ändrad lägenhetssammansättning
slopas fr. o. m. den 1 juli 1986 samt att den därigenom
frigjorda låneramen utnyttjas för lån till grundförstärkning,
9. att riksdagen avslår förslaget att ramar under B 6 får överskridas
av sysselsättningsskäl,
10. att riksdagen beslutar att ramen för förhöjt låneunderlag och
tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse fastställs till
Mot. 1985/86
Bo221
10
50000000 kr. för första halvåret 1986 och till 100000000 kr. för
budgetåret 1986/87,
11. att riksdagen till B 7 Bostadsbidrag m.m. anvisar ett förslagsanslag
av 1 207000000 kr. för budgetåret 1986/87,
12. att riksdagen till B8 Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
225000000 kr.,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om bidrag till teknikutveckling av hissar,
14. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen till hissinstallationer
i bostadshus skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1986,
15. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen till förbättring av
boendemiljön upphör fr. o. m. den 1 juli 1986,
16. att riksdagen beslutar att lån och bidrag till samlingslokaler
skall avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1986,
17. att riksdagen till B10 Bidrag till allmänna samlingslokaler
m.m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
109000000 kr.,
18. att riksdagen beslutar att inte medge att ramarna för bidrag
och lån till allmänna samlingslokaler får vidgas av sysselsättningsskäl,
19. att riksdagen till B12 Byggnadsforskning anvisar ett reservationsanslag
av 122000000 kr. samt inte beviljar några anslagsramar
förbudgetåren 1986/87 och 1987/88,
20. att riksdagen till B13 Lån till experimentbyggande för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 20000000 kr. samt att
anslagsramarna för budgetåret 1987/88 skall vara 10 milj. kr. och för
budgetåret 1988/89 5 milj. kr.,
21. att riksdagen avslår förslaget att till B16 Statens institut för
byggnadsforskning: Utrustning anvisa ett reservationsanslag om
1000000 kr.,
22. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen till energibesparande
åtgärder skall avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1986,
23. att riksdagen beslutar att återföra 50000000 kr. från reservationen
under anslaget B 17 och 45000000 kr. av reservationen under
anslaget B 18 till staten,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag att till B18 Information
och utbildning m.m. anvisa ett reservationsanslag av 20500000
kr.
Stockholm den 27 januari 1986
Rolf Dahlberg (m)
Knut Billing (m) Allan Åkerlind (m)
Bertil Danielsson (m) Göte Jonsson (m)
Margareta Gard (m) Sten Sture Paterson (m)
Erik Holmkvist (m)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986
Mot. 1985/86
Bo221
11
