Anhörigvårdarna

Motion 2008/09:So214 av Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett stärkt stöd till anhörigvårdarna.

Motivering

Anhörigvårdarna avlastar stat, landsting och kommuner. År ut och år in, dygnet runt, görs vård- och omsorgsinsatser som, om de inte genomfördes, skulle få hela Vårdsverige att kollapsa. Det är hög tid att erkänna deras insatser och att ge dem de verktyg och det stöd de behöver för att vilja och orka fortsätta i sin ovärderliga gärning. Den fria viljan måste respekteras av kommunen, men kommunen måste underlätta för dem som av fri vilja utför insatser.

Riksdagen kommer i höst att behandla ett lagförslag om en skärpning i socialtjänstlagen så att anhörigvårdarna ska ges stöd, inte som idag bör ges stöd. Det är en viktig och värdefull förändring som bör följas upp och utvärderas efter ett år. Genom det nyligen invigda Nationellt kunskapscentrum anhörigvård ska värdefull kunskap spridas till anhöriga och till kommuner. Till Kunskapscentrums uppdrag kan också läggas att utarbeta en vägledning för kommunernas tillämpning av skärpningen av socialtjänstlagen.

Idag finns en stor variation i kommunernas stöd till anhörigvården. Ett sätt att uppmärksamma detta och stimulera kommunerna är genom s k öppna jämförelser. Socialstyrelsens kvalitetsjämförelse av äldreomsorgen som presenteras på Internet kan bli ett verktyg genom en fylligare bedömning av stödet till anhöriga. Idag mäts närståendestöd i form av antal avlösningar och antal dygn.

Men ytterligare insatser behövs. Hela vårdapparaten måste fås att se anhörigvårdaren som en naturlig samarbetspartner som ska informeras och få kunskap om det medicinska tillståndet och få vårdanvisningar vid varje läkarkontakt.

Kommunens stöd till anhörigvårdaren ska vara individuellt och utformat tillsammans med anhörigvårdaren utifrån dennes önskemål och förutsättningar. Det finns många hjälpmedel som underlättar och bidrar till en bättre vård i hemmet och som är ett stöd för anhörigvårdaren och för den som blir vårdad. Stödet måste vara individuellt eftersom behoven är så olika. Utifrån den vårdbehövandes tillstånd och anhörigvårdarens kunskap, önskemål och förmåga ska kommunen erbjuda lämpligt stöd. Det kan röra sig om tekniska utrustningar, avlösning, hemtjänst men även avkopplingsresor, erfarenhetsträffar, kunskapshöjande seminarier med mera. Anhörigvårdaren tar ofta ett tungt ansvar med ett både fysiskt och psykiskt påfrestande dygnetruntarbete. Den som har vård och omsorg som yrke har reglerad arbetstid och tillgång till fritid och egen tid. Anhörigvårdaren har också behov av vila, fritid och möjlighet att odla sina intressen, träffa bekanta och få nya intryck. Risken är annars stor att anhörigvårdaren blir utsliten och själv kommer att behöva omfattande vårdinsatser.

Stockholm den 24 september 2008

Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)