Anhållande och häktning, m. m. (prop. 1986/87:112)

Motion 1986/87:ju127 Göran Ericsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jul27

Göran Ericsson (m)

Anhållande och häktning, m. m.
(prop. 1986/87:112)

Mot.

1986/87

Jul27-130

Inledning

De personella tvångsmedlen var i äldre rätt dels få, dels knutna till målsägaren.
Denne ägde att gripa någon som på bar gärning eller flyende fot
angrep honom, hans familj eller egendom. Denna rätt grundades uteslutande
på ”hämndrätten”, som tillföll målsägaren.

Dessa enskilda frihetsberövanden gick så småningom till omhändertaganden
av myndighet. Så småningom utvecklades de personella tvångsmedlen
till att inte enbart gälla gripandet på bar gärning, flyende fot eller s. k.
”färsk” gärning. Häktningsinstitutet kom att bli en central del i brottsutredningen.

Tvångsinstitutet anhållande tillkom tämligen sent och som en följd av att
det ansågs nödvändigt att den misstänkte kunde tas i förvar i avvaktan på
ytterligare utredning i häktningsfrågan.

Länge fanns det ej någon skillnad mellan polismannens rätt och enskildas
rätt att gripa misstänkt person. När institutet gripande tillkom,
blev det ett självständigt straffprocessuellt tvångsmedel under förundersökning
i brottmål. Gripandet är i dagens rätt att anse såsom ett provisoriskt
frihetsberövande i avvaktan på beslut i anhållandefrågan.

Fortfarande kvarstår dock bestämmelsen från äldre rätt att envar äger
rätt att gripa misstänkt på bar gärning och flyende fot. Denna bestämmelse
torde tillhöra de äldsta i svensk rätt.

Utvecklingen av de personella tvångsmedlen

I den tillgängliga statistiken finns en iögonfallande differens mellan dels antalet
dömda, dels antalet häktade därav och inte minst antalet anhållna i
förhållande till dem som redan häktats och dömts för brott.

Denna övertydliga differens har varit utgångspunkten för den debatt som
förts i frågan om de personella tvångsmedlen. Det förhållandet att en stor
andel misstänkta befunnit sig i förvar hela anhållningstiden, varefter de frisläppts,
har medverkat till att frågan blivit alltmer diskuterad.

Sakta men säkert har kraven på en domstolsprövning av frihetsberövanden
tilltagit. Sett i ett internationellt perspektiv, där det anglosaxiska systemet
med undersökningsdomare tillämpas, har det svenska systemet med
relativt långtgående tjänstemannabeslut tett sig utmanande. 1

1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Jul27-130

Förtroendet för tjänstemannens ”oväld” är starkt i Sverige, men rättssäkerhetsbegreppet
fogat till en alltmer noggrann journalistisk bevakning
av rättssystemet har lett till att det nu finns mycket starka skäl som talar
för ett tidigt domstolsinträde.

Anhållande - häktning

Propositionens förslag innebär en icke oväsentligt förändrad arbetssituation
inom rättsväsendet. Frågan är vilka rättsvinster som erhålls genom
det nu lagda förslaget.

Anhållande skall alltså även efter förslagets genomförande ske om skäl
för häktning föreligger. Om inte fulla häktningsskäl föreligger, må anhållande
ske om den misstänkte skäligen kan misstänkas för brott och det
är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning.

Skälen för anhållande och häktning behålls i stort sett intakta. Den stora
volym anhållna som avspeglas i statistiken utgör s. k. utredningsanhållanden,
där främst frågan om den misstänktes identitet och frågan om
huruvida häktningsskäl föreligger utreds. Enligt det nu föreliggande förslaget
innebär detta i praktiken att volymen anhållna överförs under rubriken
häktade. Förslaget får därigenom endast en statistisk/kosmetisk effekt
och knappast någon annan viktig rättsverkan för den enskilde.

Det kan ifrågasättas om propositionens förslag med utomordentligt
långtgående organisatoriska effekter och stora kostnader för det allmänna
kan motiveras mot bakgrund av den rättseffekt förslaget i den här delen
får.

Tidsfristen

Enligt propositionen skall häktningsframställan göras samma dag som anhållningsbeslutet
fattas eller senast dagen därpå. Endast om synnerliga
skäl föreligger får framställningen anstå till tredje dagen. Vid prövningen
av tidsfristerna skall lördagar, söndagar och helgdagar likställas med vanliga
arbetsdagar.

Propositionens förslag i denna del föranleder omfattande organisatoriska
förändringar såväl för polis och åklagare som för advokater och domstolar.

Det är svårt att beräkna den totala kostnadseffekten för det allmänna,
men det torde röra sig om betydande belopp. De i budgetpropositionen anvisade
resursökningarna för SKL, lokala polismyndigheterna, åklagarväsendet
och domstolarna är inte tillräckliga.

Polisen

Jag delar statsrådets uppfattning att en stor utredningsbörda måste förläggas
under icke kontorstid. Här kommer det att i de större tätorterna bli
fråga om betydande kostnader för täckande av ersättning för tjänst under
jourtid. Det kan knappast stå i överensstämmelse med arbetsrätten att utöka
arbetstiden för vissa utredare inom polisväsendet.

Mot. 1986/87

Jul27

2

Den organisatoriska lösningen främst i storstäderna, där belastningen
är som störst, måste bli någon form av skiftarbete för viss utredningspersonal.
Denna personal utgörs av kvalificerade kriminalinspektörer och
inte av polisassistenter, vilket statsrådet tycks tro i budgetpropositionen.
Den lokala polisorganisationen måste kompenseras fullt ut för de personalkostnader
som är de verkliga effekterna av reformen.

Oroande är att regeringen genom den hittills förda politiken minskat antalet
polismän ute i polisdistrikten samtidigt som man nu i denna proposition
ålägger polisen en väsentligt ökad arbetsbelastning.

Den enda kompensation regeringen tycks vara beredd att åstadkomma
är att myndigheten ges ökade befogenheter att ta ut övertid. Denna politik
är från alla synpunkter felaktig. Svenska Polisförbundet har i många år stridit
för uppfattningen att verksamhet inte får planeras utifrån ett förväntat
övertidsuttag utan att verksamheten, i den mån den ökar, skall svara mot ett
ökat antal för ändamålet lämpliga polistjänster.

Den av fackorganisationen drivna linjen är den korrekta, och den marginella
kvot av övertidsuttag som står till förfogande inom ramen för gällande
arbetstidslagstiftning torde knappast klara den ökade arbetsbelastningen.
Den av regeringen förda politiken vad avser neddragningen av polisaspiranter
till polishögskolan skall nu räddas genom att kriminalpolismän skall
tvingas arbeta övertid. Denna politik står i strid med rådande uppfattning
även inom arbetarrörelsen.

I de polisdistrikt som har kriminaljour kommer denna verksamhet att få
en delvis ny och tung utredningsuppgift. Kriminalpolismännen vid dessa
enheter utför i dag rader av arbetsuppgifter av rent administrativ karaktär.
Den nya organisationen kommer att kräva en administrativ förstärkning
inom kriminaljourerna. Det är förvånande att statsrådet i budgetpropositionen
inte förutsett detta.

Allmänt kan sägas att de resursförstärkningar som anvisas i budgetpropositionen
är dels för små, dels utslängda på myndigheterna utan noggrannare
analys av resursbehovet.

Domstolarna

Resurstilldelningen till domstolarna är inte tillräcklig. För exempelvis
Stockholms och Göteborgs tingsrätter är arbetsbelastningen redan nu så
stor att balanserna i dessa tingsrätter sedan länge passerat den acceptabla
gränsen.

Propositionens förslag innebär rimligen att en domför domare finns tillgänglig
inte enbart på jourtid utan i de stora tingsrätterna är gripbar även
under dagtid.

I propositionen föreslås att häktningsförhandling skall kunna hållas i anslutning
till den plats där den misstänkte förvaras, normalt i polishuset. I
de stora städerna Stockholm och Göteborg, där samlokalisering av tingshus
och polishus ej förekommer, kommer denna nyordning att innebära att
en domare finns stationerad i polishuset eller i anslutning till häktet.

Mot. 1986/87

Jul27

Detta innebär att ett antal nya tjänster som rådman bör inrättas för att
inte ytterligare försämra det redan bekymmersamma balansläget i tingsrätterna.

Åklagarmyndigheterna

På åklagarmyndigheterna är det exempelvis i Stockholm så att två åklagare
utgör en jourgrupp. Tjänstgöringen är så fördelad att man tjänstgör vartannat
dygn jämte sin ordinarie tjänst. Under exempelvis helger måste
åklagaren finnas tillgänglig för ställningstagande till olika former av personella
tvångsåtgärder.

Det kan antas att om häktningsförhandlingar skall pågå även under helger,
behövs jourgruppen förstärkas ytterligare så att en åklagare alltid finns
gripbar.

Häktningsframställning

I propositionen föreslås att skriftlig häktningsframställan skall ersättas
med en ordning som tillåter en muntlig häktningsframställan. Vidare
krävs endast att gärningen samt grunden för anhållningsbeslutet redovisas
samt var och när frihetsberövandet gjorts.

Det kan inte anses överensstämma med en modern rättsuppfattning att
misstänkta personer skall kunna bli häktade utan att också bevisningen
mot den misstänkte redovisas. Skäl för häktning föreligger enbart om någon
är på sannolika skäl misstänkt för brott.

Inte desto mindre måste kravet på materiell substans i häktningsframställning
framstå såsom nödvändigt, om den tilltalade och hans försvarare
avser att besvära sig i högre rätt över häktningsbeslutet.

Kravet på en skriftlig häktningsframställning innehållande gärningsbeskrivningen,
bevisningen och vidtagna personella tvångsåtgärder är enligt
min mening oeftergivligt.

Utredningshäktning och omprövningsförhandling

Institutet utredningshäkte är ett nytt och för den enskilde allvarligt inslag.
I den hittills gällande ordningen kan personer anhållas av utredningsskäl.
Anhållningstid i nu gällande ordning är maximalt fem dygn.

Skälen för anhållande är i dag om någon kan häktas eller om det är av
synnerlig vikt att han i avbidan på ytterligare utredning tas i förvar.

I förslaget om utredningshäkte skall häktning kunna ske redan när
skälig misstanke föreligger. Detta förslag medverkar till att misstänkta
personer på en betydligt lägre grad av misstanke kan häktas och därmed
utsättas för en betydligt allvarligare form av frihetsberövande på svagare
grunder än vad som gäller för häktning i dag.

Införandet av institutet utredningshäktning, dvs. häktning på ”svagare
grund”, kommer att medföra en snabbt stigande frekvens av just detta
häktningsinstitut, eftersom det här krävs en lägre form av bevisning. Det

Mot. 1986/87

Jul27

4

förefaller därför orimligt att utredningshäktning skall kunna pågå under
samma tid som den vanliga häktningen. När en svagare bevisning än
”sannolika skäl” företes, måste också detta avspeglas i häktningstidens
längd.

Det är orimligt att avkorta anhållningsinstitutets tidslängd och i samma
proposition införa ett häktningsinstitut med likartade beviskrav som anhållningsinstitutet
men med en avsevärt längre frihetsberövandetid.

Mot den bakgrunden är det rimligt att tiden för utredningshäktning inte
blir längre än vad tiden för institutet anhållande är för dagen. Därmed
skulle utredningshäktning endast kunna bestå under maximalt fem dygn
och i övrigt under samma regler som gäller för häktning i övrigt.

Sammanfattning

Propositionen föreslår således en mycket förkortad anhållningstid medförande
synnerligen begränsad möjlighet för polismyndigheten att ta fram det
underlag som krävs för att en häktningsförhandling skall kunna äga rum
med ett så fullständigt underlag som möjligt.

Den starkt förkortade anhållningstiden ställer därför höga krav på polisens
utredningskapacitet även under icke kontorstid och under helgdagar.
Samma förhållande gäller för åklagarväsendet och domstolarna.

I budgetpropositionen har regeringen i anledning av reformen anvisat ett
resurstillskott till polis, åklagare och domstolar utan närmare analys. Resurstilldelningen
är objektivt helt otillräcklig.

Regeringen uttalar i proposition 1986/87:112 som sin mening att polismyndigheten
för att täcka kommande resursbehov skall utnyttja övertidsuttaget
inom de ramar som uppställs i arbetstidslagstiftningen. Häri kan inläsas
att beordrad övertid kommer att bli vanligt förekommande.

Genom en sådan politik kommer sannolikt flykten från polisyrket att öka,
och med den neddragning av intagningen till polishögskolan som ägt rum
sedan 1982 ökar risken för brist på kvalificerad utredningspersonal, vilket i
sin tur utgör ett rättssäkerhetsproblem.

Den nu föreslagna ordningen med en ”förenklad” form av häktningsframställan,
som enligt propositionen kan godtas utan att bevisningen för
”synnerliga skäl” föreligger, är ägnad att väcka stark oro. Muntliga
häktningsframställningar på bristfälligt material undergräver domstolens
möjligheter och försvarets förmåga att fatta för den enskilde riktiga beslut
och föra den enskildes talan på ett korrekt sätt.

Bristfälligt underlag vid häktningsförhandlingen ökar påtagligt risken
för många kanske ej behövliga besvär till högre rätt.

Ej fullständiga utredningsresultat vid häktning leder också till en starkt
ökad frekvens av och behov av omhäktningar.

Förslaget om utredningshäkte är till synes en nödlösning påkallad av
alltför korta anhållningstider. Förslaget om utredningshäkte innehåller ett
förslag om att hålla människor inspärrade under betydligt längre tider än
den gamla anhållningsregeln och detta på en väsentligt lägre grad av misstanke
än vad som är kravet vid häktningsframställning i ”normalfallet”.

Mot. 1986/87

Jul27

5

Det är avslutningsvis viktigt att Sverige anpassar sitt rättssystem på processrättens
område till de regler som gäller för länderna inom det europeiska
samarbetets ram. Men det får anses såsom betänkligt att regeringen föreslår
förändringar där finansieringen är långtifrån tillräcklig och där
rättsväsendets möjligheter att kvalitativt klara reformen får anses såsom ej
dokumenterade.

Det är ännu mer betänkligt att det i denna proposition lämnas förslag
om möjligheten till häktning på lägre grad av misstanke än vad som normalt
krävs. Detta förhållande kastar en dunkel skugga över förslaget och
över Sverige såsom en modern rättsstat.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om utökat personalbehov till följd av de i propositionen
framlagda förslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till finansiering
av de i propositionen föreslagna åtgärderna,

3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om muntlig
häktningsframställning beslutar att åklagaren senast vid häktningsförhandlingen
skall inge skriftlig häktningsframställning samt de
protokoll eller anteckningar över vad som dittills förekommit under
förundersökningen om detta har betydelse för prövningen av häktningsfrågan,

4. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om tidsfrist
för omprövning av häktningsfrågan beslutar att vid s. k. utredningshäktning
skall omprövning av häktningsfrågan ske inom fem dygn.

Stockholm den 9 april 1987
Göran Ericsson (m)

Mot. 1986/87

Jul27

6