Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1973:1273 av herrar Helén och Fälldin
Motion nr 1273 år 1973
Mot. 1973:1273
Nr 1273
av herrar Helén och Fälldin
angående vuxenutbildningen.
Sammanfattning
Vuxenutbildningen får inte bli en kopia av ungdomsutbildningen.
Dess mål och innehåll måste bestämmas utifrån de vuxnas behov och
önskemål. För att så långt möjligt eliminera de studiehinder som möter
vuxna bör vuxenutbildningsorganisationen bl. a. kännetecknas av ett
stort antal möjligheter för den vuxne att i olika former och vid olika
tidpunkter skaffa sig vidgade kunskaper.
I motionen förordas bl. a. följande åtgärder för att förbättra vuxenutbildningen:
O Konkurrensen mellan studieformer med likartat utbildningsutbud
måste elimineras, bl. a. för att möjliggöra att begränsade resurser utnyttjas
bättre. En ökad samordning mellan kommunal vuxenutbildning,
arbetsmarknadsutbildning och studieförbundens utbildningsutbud måste
skapas.
O I vuxenutbildningen måste studieförbunden spela en central roll.
Ändrad konstruktion och successiv uppräkning av organisationsanslaget
till studieförbunden är därför nödvändiga. Bidragsprioriteringen mellan
olika ämnen på grundskolenivå måste försvinna.
O Bestämmelserna för antagning till arbetsmarknadsutbildning bör
vidgas. Bl. a. bör kort utbildning kunna åberopas som skäl för att antas
till sådan utbildning.
O Företagsutbildningen måste ges en vidgad roll i vuxenutbildningen.
Bl. a. bör nedgång i sysselsättningen mötas med ökad utbildningsverksamhet.
För att stimulera företagsutbildningen bör företagen ges rätt
att skattefritt göra avsättningar till utbildningsfonder samt ges särskilda
stimulansbidrag för utbildning av de anställda.
O Korrespondensundervisningen är ett viktigt komplement till andra
studieformer. Målinriktad korrespondensundervisning bör vara kostnadsfri.
O Inom ramen för pågående utredningsverksamhet om radions och
televisionens roll i utbildningssamamnhang bör försöksverksamhet inledas
med undervisning enligt den brittiska Open University-modellen,
som bl. a. bygger på en kombination av radio/TV, självstudier och
lärarledd undervisning.
1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1273
Mot. 1973:1273
2
0 Trots fem år av utredning har något förslag till ekonomiskt studiestöd
till vuxenstuderande ännu inte framlagts. En sådan reform är
nu starkt angelägen. Förslag bör därför föreläggas 1974 års riksdag.
Vuxenutbildning — en rättvisefråga
Ett utbildningssystem som vårt nuvarande med stark tonvikt på
ungdomsutbildningen rimmar illa med de krav som ett samhälle statt
1 snabb förändring ställer. För att kunna bemästra de mänskliga och
arbetsmarknadsmässiga problem som följer i förändringarnas spår ställs
ökade krav på den enskilde att komplettera och fördjupa sin tidigare
utbildning.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att ompröva den utbildningssyn
som hittills varit förhärskande. Den ensidiga inriktningen av utbildningen
på ungdomsåren måste, som understrukits från många
håll, brytas och förutsättningar skapas för en i verklig mening livslång
utbildning för en ständig växling mellan studier och yrkesarbete.
Men att åstadkomma en annorlunda fördelning av möjligheterna till
utbildning under en persons livstid är motiverat inte enbart utifrån
väntade förändringar inom produktionslivet, på arbetsmarknaden etc.
och deras följdverkningar. Det kanske tyngst vägande skälet för en
kraftig förbättring av möjligheterna till vuxenstudier är kravet på rättvisa
mellan generationerna.
Under 1950- och 1960-talen har det skett en genomgripande reformering
av ungdomsskolan och en snabb utbyggnad av den eftergymnasiala
utbildningen. En effekt av dessa reformer har blivit att man till
de tidigare skillnaderna i utbildning inom generationerna har lagt skillnader
mellan generationerna.
Verkningarna av dessa skillnader i utbildning sträcker sig till många
områden. Med dem följer också skillnader i bl. a. arbete och lön. Det
är därför ett starkt rättvisekrav, att de som i sin ungdom av olika skäl
— dålig ekonomi, bosättning långt från skolorten, brist på utbildningsplatser
etc. — inte fick den utbildning som svarar mot deras förmåga
och intresse i så stor utsträckning som möjligt får tillfälle att kompensera
detta.
Det finns emellertid skäl att i det här sammanhanget varna för en
alltför formell syn på människors kunskaps- och utbildningsnivå. Många
inom den vuxna generation, som formellt bara har en sex- eller sjuårig
folkskola bakom sig, har genom erfarenheter i förvärvslivet, genom
deltagande i folkrörelsernas arbete, i studieförbundens studiecirklar etc.
skaffat sig en reell kunskapsnivå, som gör att de mer än väl kan mäta
sig med dagens ungdom.
Mot. 1973:1273
3
Nödvändiga avvägningar
Det står redan i dag klart att det inom överskådlig tid inte kommer
att finnas tillräckliga resurser för att helt tillgodose utbildningsbehovet
hos dem som i dag är vuxna. Enligt kommittén för studiestöd åt vuxna
(SVUX) skulle detta kräva att staten under 20 år satsade 1 miljard
kronor årligen. En prioritering av utbildningsönskemålen hos olika
grupper av vuxna framstår därför som nödvändig.
I första hand bör insatserna inom vuxenutbildningen komma dem till
del som har kort grundutbildning samt de hemarbetande kvinnorna.
Därutöver bör naturligtvis särskild prioritet ges dem som på grund
av förändringar på arbetsmarknaden förlorat eller riskerar att förlora
sin anställning.
Också i vad gäller inriktningen av vuxenutbildningen är det nödvändigt
att ta speciell hänsyn till situationen för dem som har den
kortaste utbildningen. Med snabba strukturförändringar inom näringslivet,
övergången till nya produktionstekniker etc. befinner de
sig många gånger i ett speciellt utsatt läge. Deras beredskap inför
omställningar av olika slag är i allmänhet låg. Deras möjligheter
till omväxling och stimulans i det dagliga arbetet genom övergång
till nya och krävande arbetsuppgifter är ofta begränsade. Ämnesområden
och utbildningsformer, som ger den enskilde möjlighet att
utvecklas i arbetslivet och bidrar till att skapa ökad trygghet i
anställningen, måste därför ges stort utrymme i vuxenutbildningen.
Satsningen på den yrkesinriktade utbildningen får emellertid inte
innebära att den mer allmänt personlighetsutvecklande eller samhällsorienterande
utbildningen sätts på undantag. I den form som vuxenutbildningen
vuxit fram inom folkrörelserna och deras bildningsorgan
har den kommit att få en mycket bred karaktär, där målet varit att
skapa en rikare mänsklig tillvaro i vidaste bemärkelse.
Det är viktigt att vuxenutbildningen vid sidan av yrkesutbildningsfunktionen
kan behålla denna karaktär och att de personlighetsutvecklande
målen för ungdomsutbildningen återspeglas även i vuxenutbildningssammanhang.
Helhetssyn
Till vuxenutbildningen bör räknas alla de utbildningsmöjligheter
som står till förfogande för dem som efter en tids förvärvsarbete,
hemmaarbete eller dylikt önskar, helt eller delvis, återgå till studier.
Dit hör naturligtvis kommunalt och statligt arrangerad vuxenutbildning
liksom studieförbundens cirklar och kurser, den interna utbildningen
inom verk, företag och organisationer, undervisning via
radio och TV, korrespondensundervisningen etc. Men också delar av
Mot. 1973:1273
4
det reguljära skolväsendet, främst gymnasieskolan och de eftergymnasiala
utbildningsformerna, arbetsmarknadsutbildningen, den militära
och civila försvarsutbildningen etc. måste betraktas som en del av vuxenutbildningen.
Det är således utbildningar med mycket starkt skiftande innehåll,
mål och form, som står till de vuxenstuderandes förfogande. Tillsammans
reprensenterar de ett utbud med den bredd och variation som
är nödvändiga för att de vuxenstuderande oavsett studiemål, studieförutsättningar
och personliga förhållanden skall få möjlighet att komplettera
och bygga ut sin tidigare utbildning. De olika utbildningarna
är delar av en helhet, vilka kompletterar och stödjer varandra.
Denna helhetssyn måste komma till uttryck i utbyggnaden av vuxenutbildningen,
så att alla de betydande insatser som nu sker i exempelvis
studieförbundens, företagens eller olika organisationers regi kan
tas till vara.
Vuxenutbildningens organisation
På sina håll finns en benägenhet att se vuxenutbildningen, åtminstone
vad gäller innehållet, som en kopia av ungdomsutbildningen. Detta
synsätt kan vi inte dela. Vuxenutbildningens mål och innehåll måste
formuleras utifrån de vuxnas behov och önskemål.
Frågan om hur vuxenutbildningen skall utformas måste i första hand
ses mot bakgrund av de studiehinder av olika slag som möter vuxna.
Dessa hinder är ofta mest påtagliga för dem som har den kortaste utbildningen.
För att kunna uppnå målet att utjämna utbildningsskillnaderna
mellan generationerna krävs därför att dessa hinder så långt
möjligt elimineras eller neutraliseras.
Detta förutsätter reformer t. ex. på det studiesociala området och
inom familjepolitiken. Men även åtgärder, som påverkar tillgången
på olika former av vuxenutbildning, spelar en central roll. För att överbrygga
de svårigheter som sammanhänger med bristande studievana,
inaktuella förkunskaper etc. fordras t. ex. att vuxenutbildningen är
uppbyggd av kurser av relativt begränsad omfattning, kurser som
både leder fram till klart definierade studiemål och kan kombineras
med andra kurser till en större helhet, samt att utbudet av kurser
är anpassat till de studerandes vitt skilda förutsättningar. Särskilt
viktigt är det att det finns kurser som utgår från en nivå som
gör det möjligt även för dem som har begränsade förkunskaper att
delta.
En annan riktpunkt för den fortsatta utbyggnaden bör vara att
vuxenutbildningen skall vara så lättillgänglig som möjligt. Den skall
finnas till hands i de situationer och sammanhang där nya eller vidgade
kunskaper behövs och vara så utformad att just de kunskaper som
efterfrågas kan inhämtas. Det är därför väsentligt att undvika att ge
Mot. 1973:1273
5
vuxenutbildningen samma institutionaliserade karaktär som ungdomsutbildningen.
Ett mycket stort antal möjligheter att i olika former och
vid olika tidpunkter skaffa sig vidgade kunskaper är vad som bör känneteckna
vuxenutbildningen.
Ur detta perspektiv finns det starka skäl att under de närmaste åren
satsa på sådana former av vuxenutbildning som möjliggör studier
på deltid. En heltidsutbildning för att t. ex. uppnå fullständig grundskolekompetens
kan för många upplevas som alltför betungande och
inte ligga i linje med deras önskemål. Viktigare kan vara att få
fördjupa sig i ett eller ett par ämnen antingen med anknytning till
den studerandes yrkesverksamhet eller av mer allmänbildande karaktär.
Även de begränsade resurserna talar för att deltidsstudier av olika
slag, ev. kombinerade med kortare perioder av undervisning på heltid,
måste spela en central roll i vuxenutbildningen under de närmaste
åren. Detta innebär dock inte att huvudparten av vuxenutbildningen
nödvändigtvis måste förläggas till fritiden. Sådana studier är för många
helt enkelt inte ett realistiskt alternativ. Dubbelarbete, hemsysslor, fritidsengagemang
etc. lägger hinder i vägen. För att vuxenutbildningen
skall kunna nå ut är det därför angeläget att man skapar möjligheter
att förlägga studierna till arbetstid eller i omedelbar anslutning till
denna.
Ett alternativ eller komplement till deltidsstudier, som bör beaktas i
sammanhanget, är att erbjuda möjligheter till koncentrerade heltidsstudier
under kortare perioder. På den punkten erbjuder t. ex. folkhögskolan
speciella förutsättningar.
Även om deltidsutbildning för ett tag framåt bör utgöra kärnan i
vuxenutbildningen, måste det också finnas goda möjligheter för vuxna
att bedriva studier på heltid. Många gånger är detta den enda realistiska
möjligheten att inom rimlig tid skaffa sig önskad utbildning.
Detta gäller kanske särskilt för dem som av en eller annan anledning
vill utbilda sig för ett nytt yrke eller skaffa sig kompetens för högre
studier.
Olika möjligheter står till buds för att förbättra vuxnas möjligheter
till heltidsstudier. Möjligheterna för dem att bedriva studier
inom ramen för det reguljära skolväsendet bör t. ex. kunna förbättras.
Den kommunala vuxenutbildningen kan i ökad utsträckning
inriktas på att erbjuda undervisning på dagtid. Arbetsmarknadsutbildningen
kan och bör utvecklas till en mera reguljär del av vuxenutbildningen.
Lokal vuxenutbildning
Vuxenutbildningen måste, som vi berört tidigare, tillmätas samma
betydelse som ungdomsutbildningen och ges en ställning motsvarande
Mot. 1973:1273
6
denna. För de vuxna måste det finnas möjligheter till studier inom
skilda områden. Skyldigheten att tillse att sådana möjligheter finns
måste åvila stat och kommun på samma sätt som gäller i fråga om ungdomsutbildningen.
Kommunernas ansvar på utbildningsområdet måste emellertid komma
till uttryck på olika sätt. I fråga om ungdomsutbildningen svarar
de i princip för all undervisningsverksamhet, men för vuxenutbildningens
del är detta varken en lämplig eller möjlig väg. Inom
denna finns sedan lång tid en väl utbyggd studieorganisation, byggd
på insatser från studieförbund och — på en del håll — folkhögskolor.
I vissa avseenden, framför allt i vad gäller den mer formella skolutbildningen,
måste denna verksamhet kompletteras, och här har kommunerna
ett naturligt undervisningsansvar. Den viktigaste uppgiften
för kommunernas del måste emellertid vara att tillse att det finns
tillräckliga utbildningsmöjligheter för vuxna inom kommunen och i
samarbete med övriga utbildningsanordnare vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att åstadkomma detta.
På många håll har den kommunalt bedrivna vuxenutbildningen en
karaktär, som påminner om studieförbundens genom att den bedrivs
som deltidsutbildning i form av kvällskurser o. d. Även i fråga om
utbudet av kurser finns stora överensstämmelser. Härigenom har
det på sina håll uppstått ett konkurrensförhållande när avsikten i
stället varit att de båda utbildningsformerna skulle komplettera varandra.
Att skapa en klarare gränsdragning mellan den kommunala vuxenutbildningen
och det frivilliga bildningsarbetet är därför starkt befogat.
En rimlig riktpunkt, som självfallet måste anpassas efter lokala
förhållanden, kan därvid vara att den kommunalt bedrivna undervisningen
i första hand skall tillgodose behovet av yrkesinriktad och
s. k. kompetensutbildning, dvs. utbildning för behörighet för fortsatta
studier, medan det primära ansvaret för den mer allmänna och samhällsorienterande
utbildningen åvilar studieförbunden.
Också mellan studieförbunden råder ett uppenbart konkurrensförhållande.
Utbudet av kurser är alltför likartat och bristerna i samarbete
på det lokala planet många gånger påtagliga. Från allmän synpunkt
måste det vara ett starkt önskemål att samarbetet och samordningen
mellan studieförbundens lokala organ förbättras. Detta skulle vara
ett viktigt steg i riktning mot ett effektivare utnyttjande av resurserna
inom vuxenutbildningen. Vuxenutbildningsråden bör ta på sig den samordnande
uppgiften. Detta förutsätter att vuxenutbildningsråd snarast
inrättas i alla kommuner.
Med den helhetssyn som bör prägla vuxenutbildningen och med
hänsyn till det starka behovet av en bättre samordning mellan olika
Mot. 1973:1273
7
insatser finns det goda skäl att ge dessa råd en mer central ställning
än vad de hittills haft. Deras planerande funktioner bör t. ex. förstärkas.
Det är naturligt att de svarar för den övergripande planeringen av
vuxenutbildningsinsatserna på såväl kort som lång sikt.
Uppsökande verksamhet måste också ses som en central uppgift för
vuxenutbildningsråden liksom den försummade men starkt angelägna
uppgiften att följa upp och utvärdera gjorda insatser. Vuxenutbildningsråden
är dessutom ett lämpligt organ för att handha studie- och
yrkesorienteringen för vuxna. Därigenom kan man också tillgodose
studieförbundens behov av att ge sina kurs- och cirkeldeltagare tillgång
till studie- och yrkesorientering. Kommunerna bör därför rekommenderas
att tillföra vuxenutbildningsråden syo-tjänster.
Studieförbunden
I en vuxenutbildningsorganisation, som skall motsvara högt ställda
krav i fråga om flexibilitet och erbjuda ett utbildningsutbud som till
stor del består av sinsemellan kombinerbara kurser, måste studieförbunden
och deras cirkelverksamhet spela en central roll. Genom sin
förankring i olika folkrörelser har dessa förbund speciella möjligheter
att nå ut med sina kurser. Ett stöd till studieförbunden som ger dem
möjlighet att effektivt fullfölja sitt arbete är därför enligt vår mening
vid sidan av de studiesociala frågorna den kanske viktigaste uppgiften
inom vuxenutbildningen i dag.
Enligt riksdagens beslut 1963 om folkbildningsverksamheten är målsättningen
för statsbidraget till studieförbundens egentliga organisationskostnader
att det skall utgå med 50 % av redovisade kostnader.
För närvarande motsvarar emellertid bidraget knappast mer än ca
10 %. Om studieförbunden även i fortsättningen skall kunna fylla den
centrala funktion i vuxenutbildningen som vi anser att de bör ha,
krävs en stark uppräkning av organisationsanslaget. En successiv
uppräkning av detta under de närmaste åren måste därför betecknas
som starkt angelägen. I samband därmed bör även en översyn av själva
bidragskonstruktionen företas. Den lämpligaste modellen förefaller
därvidlag vara ett organisationsbidrag knutet till antalet studietimmar.
De försök med uppsökande verksamhet inom vuxenutbildningen som
bedrivits under de senaste åren har givit goda erfarenheter. Den uppsökande
verksamheten bör därför stimuleras och utvidgas ytterligare.
Särskilt angeläget är det att man inte bara inriktar sig på de korttidsutbildade,
som redan finns i produktionen, utan också på grupper som
handikappade och hemarbetande kvinnor.
Utöver de möjligheter som nuvarande anslag ger studieförbunden att
satsa på pedagogisk utveckling bör särskilda resurser av tillräcklig
storlek skapas för pedagogisk utveckling och forskning inom folkbild
Mot. 1973:1273
8
ningen. Medel för detta bör till en del kunna gå till speciella projekt
inom enskilda förbund och i övrigt administreras dels av skolöverstyrelsen,
dels av Folkbildningsförbundet eller skolöverstyrelsen och Folkbildningsförbundet
i samverkan.
Med tanke på studieförbundens starka förankring i olika folkrörelser
är det naturligt att dessa får spela en central roll i den uppsökande
verksamheten, särskilt som de relativt lätt kan anpassa sitt studieutbud
efter varierande förutsättningar. Efter beslut av 1972 års riksdag erhåller
varje studieförbund ett statsbidrag om fem kronor per studietimme
i s. k. prioriterade ämnen för uppsökande verksamhet och administration.
Detta bidrag är mot den angivna bakgrunden välkommet.
Dess anknytning till de prioriterade ämnena innebär emellertid att
denna prioritering blir ännu starkare. Det kan ifrågasättas om en så
stark favorisering av vissa ämnen på grundskolans högstadium är motiverad.
Den kan, som skolöverstyrelsen framhåller i årets petita, på längre
sikt få mindre önskvärda styrningseffekter på det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet. I likhet med SÖ anser vi att det högre bidraget
borde utgå till studiecirklar i samtliga ämnen. Vi förutsätter att Kungl.
Maj:t i enlighet med SÖ:s äskanden framlägger förslag om att tillläggsbidrag
för kurser på grundskolenivå även skall utgå till studiecirklar
i tyska, religionskunskap och naturorientering.
Arbetsmarknadsutbildningen — en del av vuxenutbildningen
I vuxenutbildningssammanhang glöms arbetsmarknadsutbildningen
lätt bort genom dess särställning som en del av sysselsättningspolitiken.
Likväl utgör den till sin form den kanske viktigaste delen av vuxenutbildningen,
eftersom den ger möjlighet till studier på heltid under
förhållandevis gynnsamma studieekonomiska förhållanden. Enligt vår
mening är det emellertid nödvändigt att se arbetsmarknadsutbildningen
som en del av vuxenutbildningen och anpassa planeringen efter detta.
Framför allt bör den organisation som SÖ:s och AMS:s arbetsmarknadsutbildning
erbjuder i högre grad än hittills kunna användas
för att tillgodose behovet av yrkesinriktad vuxenutbildning. Detta
kan ske genom att nuvarande antagningskriterier vidgas.
Vid sidan av de sysselsättningspolitiska kriterierna bör sålunda kort
utbildning kunna åberopas som skäl för att antas till kurser inom arbetsmarknadsutbildningen.
En sådan vidgning av ramen för denna
utbildning ligger väl i linje med strävandena att inrikta de arbetsmarknadspolitiska
insatserna på förebyggande åtgärder. Den enskilde ges
därigenom möjlighet att i förväg gardera sig mot förändringar på
arbetsmarknaden.
I princip är det aktuella sysselsättningsläget avgörande för dimen
Mot. 1973:1273
9
sioneringen av arbetsmarknadsutbildningen. Trots detta har den del
av arbetsmarknadsutbildningen som utgörs av särskilda kurser fått
en alltmer permanent karaktär. Särskilda utbildningscentra har etablerats
i olika delar av landet.
Uppbyggnaden av två parallella undervisningsorganisationer innebär
emellertid ett betydande slöseri med begränsade resurser. Lärare, undervisningslokaler
och administrativ personal mer eller mindre fördubblas
med nuvarande förhållanden. Samtidigt torde anspråken på
lokaler, utrustning och lärare till stor del vara desamma i den kommunala
vuxenutbildningen som i arbetsmarknadsutbildningen. Den
utbildning som erbjuds i arbetsmarknadsutbildningen ligger också
nära den yrkesinriktade utbildningen i gymnasieskolan och i den
kommunala vuxenutbildningen.
Möjligheterna att skapa en ökad samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen
och den kommunala vuxenutbildningen bör därför undersökas.
Likaså bör man noga överväga möjligheterna att i ökad utsträckning
utnyttja olika delar av gymnasieskolan i arbetsmarknadsutbildande
syfte. Den del som f. n. sker inom ramen för det reguljära
skolväsendet utgör ca 40 % av den totala utbildningen, men det bör
således vara möjligt att ytterligare öka denna andel genom att ta till
vara de möjligheter som ligger i den yrkesinriktade delen av gymnasieskolan.
Genom att mer av arbetsmarknadsutbildningen på så sätt
kan förläggas till hemorten hör också påfrestningarna för den enskilde
att behöva skola om sig till ett nytt yrke kunna minskas.
Personalutbildningen — ett viktigt komplement
Företag och myndigheter av olika slag bedriver en omfattande internutbildning
av den egna personalen. Denna utgör ett viktigt led i
arbetet på att bereda vuxna möjlighet till fortsatt eller kompletterande
utbildning. Samtidigt kan man inte bortse från att personalutbildningen
många gånger sker inom en snäv ram: den har i hög grad karaktären
av urvalsutbildning, och dess inriktning bestäms utifrån myndighetens
eller företagets eget snävt uppfattade behov av personal
med speciell utbildning och speciella kunskaper.
Det kan emellertid ifrågasättas, om inte en vidgad ram för den interna
utbildningen ligger såväl i det allmännas som i företagens och
myndigheternas intresse. Att erbjuda utbildning på eller i omedelbar
anslutning till arbetstiden är, som vi berört tidigare, i många sammanhang
den bästa vägen att nå dem som har den kortaste utbildningen.
En höjd allmänutbildningsnivå innebär för företagens och
myndigheternas del att de anställdas användbarhet ökar, att en bättre
grund finns för framtida fort- och vidareutbildning etc. Det framstår
därför som angeläget att på olika vägar åstadkomma en utvidgning
Mot. 1973:1273
10
av den interna personalutbildningen och ge den ett ökat inslag av
allmänutbildning.
Framför allt bör man i högre grad än hittills kunna utnyttja den
sysselsättningsnedgång som normalt sker i lågkonjunkturer för utbildningsändamål.
Att mer systematiskt utnyttja utbildningen av de anställda
som en sysselsättningsbuffert skulle vara förenat med påtagliga
fördelar. Företagen skulle kunna behålla sin arbetsstyrka förhållandevis
intakt under nedgångsperioder. Tryggheten för den enskilde
skulle öka i dubbel bemärkelse, eftersom riskerna för arbetslöshet
skulle minska samtidigt som möjligheterna till förbättrad
fack- och allmänutbildning skulle öka. Från det allmännas synpunkt
skulle en utvidgad personalutbildning inom företagen vara ett väsentligt
bidrag till arbetet på att förbättra de vuxnas utbildningsmöjligheter.
En form för stimulans av företagens interna personalutbildning
är att i detta syfte ge dem rätt att göra avsättningar till utbildningsfonder
enligt samma principer som gäller för investeringsfonderna.
Under goda år ges företagen möjlighet att på gynnsamma villkor avsätta
medel för utbildning av de anställda under lågkonjunkturer. Ett
självklart villkor för ianspråktagandet av fonderna bör vara att en
viss del av utbildningen har karaktären av allmänutbildning.
En annan, kompletterande väg ar att bygga vidare på en princip,
som i någon mån redan tillämpats, och vidga användningsområdet
för s. k. företagsutbildning, vilket tidigare förordats av folkpartiet och
centerpartiet. Bl. a. i perioder av nedgång i den ekonomiska aktiviteten
bör företagen beredas möjlighet att erhålla särskilda stimulansbidrag
för utbildningen av de anställda, i första hand för dem som
löper risk att bli arbetslösa. Den närmare utformningen av utbildningen
bör primärt vara en sak mellan företaget, de anställda samt
arbetsmarknadsmyndigheterna. I bidragsvillkoren bör dock ingå att en
viss del av utbildningen skall utgöras av s. k. allmänna ämnen.
Korrespondensundervisning
Som studieform erbjuder korrespondensundervisningen påtagliga
fördelar. Den möjliggör studier på den tid, i den takt och på den plats
som bäst svarar mot den enskildes önskemål. Korrespondensinstituten
har också stor erfarenhet av vuxenutbildningens olika problem och
bedriver ett värdefullt pedagogiskt utvecklingsarbete. Att korrespondensundervisningen
spelar en viktig roll i vuxenutbildningen återspeglas
också av det stora antalet nyanmälningar. Det är därför väsentligt
att man i den fortsatta utbyggnaden av vuxenutbildningen
tar till vara de möjligheter som ligger i denna undervisningsform.
Trots sina fördelar måste emellertid korrespondensstudier betraktas
Mot. 1973:1273
11
sorn en relativt svår studieform, som ställer stora krav på den enskilde
i vad gäller både planeringsförmåga och ambitioner. Detta framgår
bl. a. av den i jämförelse med andra vuxenutbildningsformer höga
bortfallsfrekvensen. En bidragande orsak till denna är naturligtvis
dels de bristande möjligheterna till personlig kontakt mellan elev och
lärare, dels att eleverna ofta inte kan samråda med studierådgivare
innan de träffar sitt ämnesval. Till detta kommer att de korrespondensstuderande
saknar det stöd som undervisning i grupp i allmänhet
innebär.
De senaste årens utveckling mot att låta korrespondensundervisningen
utgöra en del av ett större studiepaket har inneburit att dessa
brister i viss mån kompenserats. Kombinationen av studier i cirkelform
och korrespondensundervisning t. ex. har lett till både bättre
studieresultat och mindre bortfall. Dessa erfarenheter pekar på att
det är tillsammans med andra studieformer som korrespondensundervisningens
fördelar bäst tas till vara. Ett nära samarbete mellan studieförbund,
kommunal vuxenutbildning etc. å ena sidan och korrespondensinstituten
å den andra är därför nödvändigt.
I kostnadsmässigt avseende är de korrespondensstuderande kraftigt
missgynnade i förhållande till studerande i andra studieformer, eftersom
de själva får stå för alla studiekostnader. Man bör därför enligt
vår mening göra åtminstone en del av den målinriktade korrespondensundervisningen
kostnadsfri för deltagarna. Rent praktiskt kan
detta ordnas så att korrespondensinstituten får rekvirera medel från
staten allteftersom eleverna fullgör olika kursmoment. Bidragsvillkoren
kan också utformas så att ett samarbete med andra vuxenutbildningsanordnare
stimuleras.
Undervisning i radio-TV — hur skall den utnyttjas?
Det är uppenbart att den tidigare entusiasmen över radions och
framför allt televisionens möjligheter i undervisningssammanhang
svalnat betydligt under senare år. Man har upptäckt att även eterförmedlad
undervisning är behäftad med stora nackdelar. Undervisningen
blir lätt bunden till sändningstider och programinnehåll; individualiseringen
av undervisningen försvåras; valfriheten för lärare och elever
blir mindre etc. Samtidigt har beroendet av radio och TV minskat
i och med att den teknologiska utvecklingen öppnat ytterligare vägar
att utnyttja ljud- och bildinslag i undervisningen utan att dessa förmedlas
via etermedia.
Trots att det således på många håll finns en påtaglig tveksamhet
beträffande värdet av radio- och TV-förmedlad undervisning inom det
reguljära skolväsendet, kan man inte bortse från att eterdistribuerad
undervisning ur vuxenutbildningssynpunkt erbjuder påtagliga fördelar.
Särskilt TV-undervisning har en genomslagskraft som andra un
Mot. 1973:1273
12
dervisningsformer saknar och gör det möjligt att nå många samtidigt.
Radio och TV har vidare den fördelen att de möjliggör studier på
fritid och J hemmiljö. Det är därför angeläget att se till att eterundervisningens
potentiella möjligheter kan komma vuxenutbildningen till
nytta.
Vid uppbyggnaden av radio/TV-undervisningen för vuxenutbildningens
ändamål finns det, som begärdes i motion 1972: 1170, anledning
att ta fasta på den modell som det brittiska Open University
representerar.
Denna studieform utgör ett på flera sätt unikt utbildningssystem.
Det avser för det första att erbjuda de studerande en unik kombination
av läromedel. I princip bygger verksamheten på fem element:
O De studerande erhåller regelbundet korrespondensmaterial. Materialet
innehåller dels övningar som eleven själv kan rätta, dels övningsuppgifter
som sänds in för rättning.
O En handledare är tillgänglig för eleven på deltid. Dels finns det en
korrespondenslärare som håller kontakt med den studerande, dels kan
han på ett studiecenter möta en »class tutor».
O Studiecentra finns i omkring 250 distrikt. Där kan den studerande
förutom »class tutor» också få kontakt med studierådgivare. På centret
finns också TV- och radioapparater och på de flesta håll också möjligheter
att se och avlyssna program i inspelat skick.
O Sommarskola är en obligatorisk del av studierna. Denna kompletterar
»fjärrundervisningen», och där utförs arbete, som eleverna svårligen
kan utföra på hemorten, t. ex. laboratoriearbete.
O Radio och TV spelar en viktig kvalitativ roll i systemet. Varje kurs
har ett radio- och ett TV-program per vecka med repriser inom en
vecka. Dessutom utsänds regelbundet diskussionsprogram och frågelådor
för eleverna.
För det andra finns i systemet inbyggt en omfattande återkoppling.
En databank analyserar inkommande information från studerande,
handledare och studierådgivare och vidarebefordrar denna information
till författarlag och forskare, vilket gör det möjligt att kontinuerligt
förbättra systemet.
Erfarenheterna från verksamheten vid Open University kan visserligen
inte direkt överföras på svenska förhållanden. Förutsättningarna
för att bygga upp ett undervisningssystem med samma inslag i Sverige
torde dock vara minst lika goda som i Storbritannien. Vad man då
bör ta fasta på är den unika samverkan mellan olika undervisningselement
som sker inom ramen för Open University. En utgångspunkt
för upprättandet av ett »eteruniversitet» i Sverige bör vara att man
med ett sådant system skall kunna erbjuda en vuxenundervisning, som
annars av resursskäl inte skulle bli allmänt tillgänglig i vårt land.
Mot. 1973:1273
13
Till fördelarna med den brittiska modellen hör att olika studieformer
bringas att samverka med varandra, vilket gör att de direkt kan
stödja varandra och tillgängliga resurser utnyttjas effektivare, samt att
möjligheterna till kontakt med handledare, studierådgivare etc. och
ett återkopplingssystem eliminerar en del av de mest påtagliga nackdelarna
med eterundervisning.
Vad program i radio och TV beträffar utgår vi från att dessa liksom
i Storbritannien bör utgöra viktiga men kvantitativt tämligen blygsamma
delar av systemet. All erfarenhet talar för att de lokala arrangemangen
är av avgörande betydelse för att en sådan undervisning
skall lyckas. Studier med kostnadsberäkningar bör företas för att utröna
vilka nya pedagogiska mål, som kan nås genom en rationell planering
av de resurser som finns på avnämarsidan.
Det är därvid särskilt angeläget att ta del av den stora erfarenhet
av lokal studieverksamhet som ryms inom studieförbunden. Vad tekniska
resurser beträffar har ju kommunerna och statsmakterna redan
gjort betydande investeringar i apparatur, radioapparater, bandspelare,
filmprojektorer, TV-apparater och videobandspelare. Dessa utnyttjas
ingalunda maximalt. AV-centralerna t. ex. betjänar f. n. huvudsakligen
ungdomsskolorna. För en överkomlig kostnad torde en kompletterande
service för vuxenutbildning kunna upprättas. Bibliotekens roll som serviceorgan
för nya medier kan förmodligen också byggas ut.
Inom ramen för pågående utredningsverksamhet angående etermedias
roll i utbildningssammanhang bör mot den här bakgrunden en försöksverksamhet
enligt Open University-modellen genomföras för att
utröna dess användbarhet i Sverige. En sådan, som bör koncentreras
till några orter med varierande förutsättningar, måste ske i samverkan
med kommunala skolmyndigheter, lokala studieorganisationer samt
folkhögskolor. På många håll finns redan de tekniska basresurserna
för en försöksverksamhet. De lärår- och rådgivarresurser som erfordras
finns i allmänhet också. Som lokal huvudman för försöksverksamheten
bör vuxenutbildningsråden fungera.
Utbyggt studiestöd — en nödvändig förutsättning
De senaste årens insatser på vuxenutbildningsområdet har i första
hand gällt själva utbildningsutbudet. Däremot har mycket små förbättringar
skett i vad gäller det studiesociala stödet till vuxenstuderande.
Samtidigt är det mycket påtagligt att de flesta hinder som möter de
vuxenstuderande just har sin grund i sociala och ekonomiska problem
av olika slag.
Det kanske största hindret för en kraftig expansion av vuxenutbildning
är att det fortfarande inte finns något studiestöd som är direkt
anpassat efter de vuxenstuderandes förutsättningar. Den som förvärvs
Mot. 1973:1273
14
arbetat under några år, kanske bildat familj etc. har i allmänhet hunnit
skaffa sig en rad fasta utgifter som finns oavsett om man förvärvsarbetar
eller ägnar sig åt studier.
Det nuvarande studiestödet är klart otillräckligt för att täcka både
sådana fasta kostnader och de löpande utgifterna. Nuvarande stödformer
bygger i huvudsak också på återbetalningssystemet. Att behöva
finansiera sina studier med lånemedel framstår säkert för många som
mindre attraktivt, särskilt om man redan hunnit dra på sig skulder av
annat slag.
Frågan om hur det ekonomiska studiestödet skall utformas har sedan
sommaren 1968 utretts inom ramen för kommittén för studiestöd
åt vuxna (SVUX). Under de fem år som förflutit har kommittén producerat
en ambitiös och intressant debattpromemoria, som pekar på
en råd möjligheter att lösa studiefinansieringen för vuxna, men ännu
inte framlagt några förslag. Så beräknas inte heller komma att ske
under 1973.
Enligt vår mening är detta att beklaga. De förbättringar som gjorts
i vad gäller utbildningsutbudet vinner full effekt först när det finns
ett ekonomiskt studiestöd som är anpassat efter vuxenstuderandes behov
och förutsättningar. Det är därför enligt vår mening nu nödvändigt
att den studiefinansiella delen av SVUX:s arbete avslutas så fort
som möjligt och förslag föreläggs riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
1. översyn och successiv uppräkning av organisationsanslaget till
studieförbunden,
2. översyn av möjligheterna till ökad saomrdning mellan kommunal
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning,
3. vidgning av kriterierna för antagning till arbetsmarknadsutbildning
i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. försöksverksamhet inom ramen för utredningen angående den
fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet
med vuxenutbildning enligt Open Universitymodellen.
Stockholm den 26 januari 1973
GUNNAR HELÉN (fp)
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
TRYCKERIBOLAGET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1973


Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket