angående vissa arbetmiljöfrågor vid gruvarbete.

Motion 1974:34 av herr Hermansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:34

5

Nr 34

av herr Hermansson m. fl.

angående vissa arbetmiljöfrågor vid gruvarbete.

Gruvarbete under jord är förknippat med hård press och betydande
hälsorisker. Arbetarna har själva genom aktivitet i de lokala fackföreningarna,
vid Gruvindustriarbetareförbundets kongresser och på annat sätt
ställt några brännande frågor i förgrunden. Dit hör bl. a. frågan om
hälsoriskerna vid dieseldrift under jord samt problemet med radongasen.

Båda dessa frågor har vid skilda tillfällen debatterats i riksdagen, men
problemen kvarstår. Det som har hänt är att de s. k. berganvisningarna
har skärpts, men av namnet framgår att det här handlar om anvisningar
och inte om bestämda lagar. Gruvarbetarna själva vittnar om att dessa
rekommendationer inte uppfylls.

Det är många faror som lurar på de arbetstagare som har sin dagliga
gärning under jord. Olycksfallsstatistiken ger besked därom. Men
därutöver finns också den smygande döden, den permanenta risken för
liv och hälsa som hänger samman med atmosfären i gruvorna.

I motion 1973:80 påpekades det sannolika sambandet mellan luften i
gruvorna och den höga frekvensen av cancer bland gruvarbetare. Det
åberopades då utredningar som exempelvis fastställde att dödligheten i
lungcancer bland underjordsarbetare i Kiruna under åren 1950-1970
varit tre gånger högre än bland den vanliga befolkningen.

Sedan dess har nya och ännu mera alarmerande siffror lagts fram. En
undersökning som LKAB:s företagsläkare i Malmberget presenterade i
november 1973 påvisade att en gruvarbetare i Malmberget löper 14
gånger större risk än den övriga befolkningen att dö i lungcancer. Där
man rent statistiskt hade kunnat vänta sig 1 fall av lungcancer fann man i
stället 14.

1 rapporten framhåller företagsläkaren bl. a. följande:

Ensamma eller i kombination med radon kan teoretiskt följande
ämnen eller ämnesgrupper tänkas vara cancerogena i gruvmiljö: olika
dieselavgaskomponenter, spränggaser, metalloxider, gummi, plast, smörjmedelstillsatser.

Allt det här uppräknade finns i underjordsgruvorna och utgör
förklaringen till den onormalt höga lungcancerfrekvensen.

Dieseldriften producerar flera av de ovan uppräknade hälsofarliga
komponenterna, och i dag torde de flesta vara överens om att övergången
till dieseldrift på ett allvarligt sätt har ökat hälsoriskerna. Det är inte bara
avgasröken det handlar om utan också oljedimma och andra ämnen som
blandas med den luft som gruvarbetarna måste andas.

Så här uttryckte sig en gruvarbetare i Malmberget inför en grupp

Mot. 1974:34

6

intervjuare från hygieniska institutionen vid Karolinska institutet:

Företaget kan aldrig lösa ventilationsproblemen så länge dieseldriften
finns kvar. Vi står här som försökskaniner för de höga halterna av gifter.
Innan dieseln infördes angav Folkhälsan att förutsättningen var god
ventilation och avgasrenare på alla fordon. Men det är omöjligt att
ventilera ut alla orter, stigar och schakt när gruvan gått på djupet och
antalet dieselfordon bara ökar. När jag är ute och kontrollmäter är luften
tjock som gröt och tårarna rinner innan man når gränsvärdena.

Gruvarbetarnas åsikt, underbyggd genom egna erfarenheter, är att
dieseldriften underjord är ett fördärv, att vidare utbyggnad ej får ske och
att dieseldriften måste trappas ner och ersättas av miljövänligare metoder.

Det är heller inte nödvändigt att använda sig av dieseldrift i nuvarande
omfattning. 1 vissa svenska gruvor använder man sig fortfarande av
eldrift, vilket ju från miljö- och hälsosynpunkt är helt överlägset. Det var
det strikta och hänsynslösa lönsamhetstänkandet som drev fram utvecklingen
mot dieseldrift. Men det är inte lönsamt när arbetare blir sjuka av
den luftblandning som dieseldriften skapar, det förkortar livet för
gruvarbetarna. De senaste årens bekräftelse på sambandet mellan dieseldriften
och den försämrade gruvluften gör att ett nytänkande ter sig
ofrånkomligt.

Detsamma gäller också problemet med radongasen som fortfarande
finns kvar. Denna i förening med dieselavgasema är ett allvarligt problem,
och i den tidigare nämnda undersökningen framhålles att sambandet
mellan radon och den höga lungcancerfrekvensen bland gruvarbetarna
”numera anses bevisat”.

Problemet med radongasens farlighet har aktualiserats framför allt av
gruvarbetarna själva. Verklig uppmärksamhet fick det sedan det 1971
fastslogs att gruvarbetare i Åmmebergs zinkgruva hade 13 gånger högre
frekvens lungcancer än icke gruvarbetare. Undersökningar i sådana gruvor
som Malmberget och Grängesberg visade radonhalter i nivå med dem som
uppmätts i Åmmeberg.

Frågan om åtgärder för att komma till rätta med detta problem har
tagits upp i fackföreningar och på förbundskongresser. Larmrapporterna
och opinionsyttringarna har också fått till följd att man vid de stora
gruvorna på senare år satsat hårt på att förbättra ventilationen för att
därigenom få ned radonvärdena.

Men det står också klart att den hälsorisk som är förknippad med
radongasen inte helt kan undanröjas genom förbättrad ventilation. Det
måste också till andra åtgärder för att skydda de arbetande. Vid
riksdagsbehandlingen den 14 november i fjol framhöll utskottets talesman
att man är på väg att komma till rätta med detta problem. Men detta
är inte riktigt. Trots förbättrad ventilation kunde man vid en mätning
som företogs vid Malmbergsgruvan så sent som i oktober förra året mäta
upp radonhalter på 100, 66, 60 och 36 pikocurie medan gränsvärdet i
Sverige ligger på 30. Det bör i sammanhanget framhållas att gränsvärdena
i en rad länder är betydligt lägre än de svenska.

Från Svenska gruvindustriarbetareförbundets sida har man som ytterli

Mot. 1974:34

7

gare skyddsåtgärd begärt att gruvarbetet skall klassas som radiologiskt
arbete och falla under strålskyddslagen. Det innebär särskilt täta
läkarundersökningar och sex veckors semester för att gruvarbetarna skall
kunna återhämta sig. Radon är en radioaktiv gas, och de nya undersökningarna
understöder kravet på sex veckors semester.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om omedelbart
stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under
jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning,

2. att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete
för att få fram milj ovänligare arbetsmaskiner och
att det statliga LKAB går i spetsen härför,

3. att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som
berättigar till sex veckors semester.

Stockholm den 11 januari 1974
C.-H. HERMANSSON (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i T yresö

NILS BERNDTSON (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge