angående vintersjöfarten i Bottenviken.

Motion 1973:312 av herr Lövenborg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:312

3

Nr 312

av herr Lövenborg m. fl.

angående vintersjöfarten i Bottenviken.

I statsverkspropositionens bilaga 8 berörs målsättningarna för vintersjöfarten
och behovet av isbrytare. Departementschefen tillkännager
emellertid en betydande tveksamhet när det gäller isbrytarverksamhetens
framtida inriktning, framför allt när det gäller frågan om utvidgad sjöfart
på Bottenviken.

Av departementspromemorian framgår att när en ny isbrytare
levereras 1974 kommer samtidigt isbrytaren Ymer att tas ur reguljär
isbrytartjänst. Statsisbrytaren Thule, som nu är 20 år gammal, bör enligt
departementschefen fr. o. m. samma tidpunkt inte längre nyttjas för
isbrytarverksamhet norr om Ålands hav. Efter detta skulle endast en
statsisbrytare vara tillgänglig för Norrland. Mot den bakgrunden föreslår
departementschefen att ytterligare en statsisbrytare anskaffas ”för att
man i rimlig utsträckning skall kunna tillgodose särskilt det norrländska
näringslivets krav på kontinuitet i sjötransporterna”.

Mot bakgrunden av den omfördelning av isbrytarverksamheten som nu
sker då en isbrytare tas ur reguljär verksamhet och en annan inte längre
skall nyttjas för isbrytning norr om Ålands hav, kan vi inte finna att
anskaffningen av ytterligare en statsisbrytare är tillräcklig för att ”i rimlig
utsträckning tillgodose särskilt det norrländska näringslivets krav på
kontinuitet i sjötransporterna”.

Det starkt underbyggda kravet om åretruntsjöfart på Bottenviken
kommer icke att förverkligas med den av departementschefen föreslagna
beställningen. Därför bör riksdagen besluta om beställning av ytterligare
en isbrytare av lämplig kapacitet.

Argumenten för åretruntsjöfart till hamnarna vid Bottenviken väger
tungt. Enligt gjorda beräkningar kommer bara de tre statliga bolagen
NJA, LKAB och ASSI att spara minst 26 miljoner kronor per år om den
målsättningen kan uppnås. Kostnadsminskningen för en fjärde storindustri
i regionen, Bolidenbolagen, har uppskattats till tio miljoner kronor
per år. Det betyder alltså att enbart de tunga industrierna i området kring
Bottenvikshamnarna skulle göra besparingar på över 35 miljoner kronor
per år. Även övrigt näringsliv har givetvis nytta av utvidgad vintersjöfart.

Till detta kommer att den tunga industrin i området har utvecklingsplaner,
som innebär att transportbehovet ytterligare kommer att öka. Det
framgår bl. a. av hamnutredningens betänkande (SOU 1971:63), som
bl. a. framhåller att pågående och planerad industriexpansion ställer
vintersjöfarten i blickpunkten på ett helt annat sätt än hittills varit fallet.
Där heter det: ”Situationen är nu den, att antingen måste vidtas tämligen
radikala åtgärder för att hålla sjöfarten igång året runt med endast korta

Mot. 1973:312

4

uppehåll under högvintem eller också måste transportfrågan lösas på ett
annat sätt för exportindustrierna om dessa skall kunna utvecklas enligt
sina planer.”

Till den expansion som här antyds hör exempelvis utbyggnad av
Norrbottens järnverk och dess komplettering med ett koksverk. Vid en
sjöfartskonferens i Luleå 9-10 september 1971 framhöll verkets disponent
J. O. Edström bl. a. följande:

Sjötransporter har under de senaste 10 åren genomgått mycket stora
förändringar. De har förbilligats eller har i varje fall i förhållande till
andra transportmedel haft en gynnsam kostnadsutveckling.

I vårt fall här i Bottenviken har detta snarast lett till att konkurrenssituationen
har försämrats eftersom vi ej haft möjlighet att dra nytta av
denna utveckling. För Norrbottens järnverk betyder detta t. ex. att med
oss konkurrerande järnverk nu sjövägen kan få viktiga råvaror, såsom
järnmalm och kol från mycket avlägsna fyndigheter till låga kostnader.
Tidigare har transportkostnaderna gjort fyndigheterna mindre konkurrenskraftiga.
Detta innebär stora fördelar för dessa järnverks ekonomi
och kvalitetsprogram.

Åtgärder måste därför ovillkorligen vidtas för att förbilliga transporterna
även för industrierna i Bottenviks-regionen. Denna problemställning
blir av mycket dominerande art i slutet av den förestående
5-årsperioden då stora utbyggnader av olika industrier i Bottenviken får
sin effent på fraktbehoven.

Vid samma konferens framkom också de klart ökade fraktbehoven
från övrig tungindustri. Det totala skeppningsbehovet på den svenska
sidan av Bottenviken uppgick 1971 till 8 miljoner ton och beräknas sedan
öka till 12,7 miljoner ton 1974 och till 14 miljoner ton 1978.

Detta är siffror som kan beräknas som tämligen säkra eftersom de
baserar sig på investeringar och planer som redan beslutats och delvis
igångsatts. Därutöver måste det fastställas att behovet av ökad sysselsättning
kräver ännu större insatser och att förbättrade sjöfartsmöjligheter
befrämjar en sund regional utveckling.

I hamnutredningens betänkande utreds isbrytarbehovet och det heter
därvid bl. a.:

Därvid har utredningen kommit till den uppfattningen att för att
vintersjöfart skall kunna med godtagbar säkerhet upprätthållas till och
med Umeå även under stränga vintrar fordras en kvalitativ förstärkning av
den nuvarande isbrytarflottan, dels genom att Ymer ersätts med den
våren 1971 beställda isbrytaren, dels genom att den för assistans åt större
fartyg otillräckliga Thule ersätts med en ny isbrytare av samma
storleksklass som Njord.

För att vintersjöfart skall kunna bedrivas året runt även på vinterskeppningshamnarna
i Bottenviken fordras ytterligare två isbrytare
utöver de förut angivna. (Motionärernas kursivering.)

Till detta kan åberopas en intervju i Sv. D. (12.1.1973) med
generaldirektör Erik Severin i sjöfartsverket, som framhåller att utöver de
isbrytare vi redan har behövs för effektiv vintersjöfart ytterligare tre
isbrytare.

Mot. 1973:312

5

I statsverkspropositionens bilaga 8 framhålls att den föreslagna
beställningen av en isbrytare på 22 000 hkr kostar 90 miljoner kronor.
För att klara den i motionen åsyftade vintersjöfarten krävs ytterligare
minst en isbrytare, typ I, till en kostnad av 61 miljoner kronor. Båda
isbrytarna bör beställas innevarande budgetår.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen på grundval av det i hamnutredningen redovisade
materialet i syfte att åstadkomma en effektiv vintersjöfart
även i Bottenviken uttalar sig för en beställning av ytterligare
ett isbrytarfartyg av typ I samt hos regeringen hemställer om
att övriga erforderliga åtgärder för en fullt utbyggd vintersjöfart
vidtages.

Stockholm den 19 januari 1973
ALF LÖVENBORG (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) GUSTAV LORENTZON (vpk)