angående utvidgningen av Remmene skjutfält.

Motion 1972:954 av herr Korpås m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 954—959 år 1972

Mot. 1972
954—959

Nr 954

av herr Korpås m. fl.

angående utvidgningen av Remmene skjutfält.

Den 12 maj 1971 beslöt riksdagen med bifall till försvarsutskottets
hemställan (FöU 1971:9), att Remmene skjutfält i Gäsene, Herrljunga
och Vårgårda kommuner i Älvsborgs län skulle utvidgas från nuvarande
ca 800 till ca 1 800 ha. Som grund för utskottets betänkande låg prop.
1971: 110 samt motionerna 1971: 1237 och 1971: 1274. Vid riksdagens
beslut ej kända eller beaktade omständigheter motiverar, att frågan får
en ny belysning och att det fattas kompletterande beslut.

I prop. 1971: 110 noterar departementschefen det starka motståndet
från såväl kommuner som markägare. Motståndet före riksdagens beslut
synes efteråt ha utvecklats till förtvivlan. Till detta synes ha bidragit,
att man anser, att riksdagens beslut grundats på otillräckliga eller
felaktiga informationer. Vidare synes man anse sig ställd åt sidan
av olika myndigheter, såväl före som efter riksdagens beslut. Under alla
omständigheter finns i bygden ett kompakt motstånd mot varje uppgörelse,
och expropriationen får genomföras under sämsta tänkbara
förhållanden. Folket i bygden har inte bett om den behandling det
blivit utsatt för. Skulden till den olyckliga situationen ligger hos samhället
och ytterst hos riksdagen. Riksdagen måste nu fatta vissa kompletterande
beslut, för att inte bygden och den sak bygden skall lida för tillfogas
större skada än nödvändigt.

Full klarhet i om fältet är nödvändigt

Skjutfältet är i första hand avsett för I 15 i Borås. Då det i pågående
diskussion efter försvarsutredningens betänkande inte finns klarhet om
utbildningsförbandens framtida placering i Västsverige, bör man vänta
med för befolkningen så allvarliga ingrepp, som utvidgningen av Remmene
skjutfält innebär, tills full klarhet vunnits.

Klarhet om framtida flygleder

En annan faktor som motiverar försiktighet är att skjutfältet rikskerar
att ligga inom terminalområde och flygsträckning för det nya västsvenska
storflygfältet. Klarhet måste vinnas här, innan för bygden
oåterkalleliga åtgärder vidtages.

1 Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 954—959

Mot. 1972: 954

2

Oklar kostnadsbedömning

Vid utredningen synes man inte ha tagit hänsyn till alla kostnadsfaktorer.
Bl. a. har länsstyrelsen nyligen givit tillstånd till kommersiell
grustäkt vid Grytåsen i Hjälmryd inom utvidgningsområdet. Det torde
bli fråga om inlösen av mycket stora mängder grus av god kvalitet.

Rikedom på fornminnen

Området har i gångna tider som nu varit kulturellt rikt. Fornminnena
är många och av stort intresse. Dessa måste rimligen grävas ut på statens
bekostnad, och det kan vara fråga om års arbete. Erfarenheterna från
det nuvarande fältet visar, att det inte går att bevara dem. Befolkningen
i bygden berättar om att många fornlämningar tagits bort eller
skadats inom det nuvarande området.

Vägfrågan

Då det nuvarande fältet genom beslut av riksdagen 1898 exproprierades
inom Jällby, Kvinnestads och Remmene socknar, ställdes krav från
jordägare på ersättning för mistning av en väg, som från trakten av
Jällby kyrka ledde genom det exproprierade området till Vårgårda
järnvägsstation. Kronan förklarade sig då beredd att som ersättning
anlägga en väg utmed skjutfältets östra gräns till järnvägsstationen i
Remmene, vilken väg skulle få begagnas av ortens befolkning. Denna
väg har trots återkommande påstötningar inte kommit till stånd. Det
område, där vägen skulle ha dragits, faller nu inom det utvidgade fältet,
men skyldigheten från kronans sida står rimligen kvar. Den finns
inte redovisad i underlaget för riksdagens beslut 1971. Utökningen av
fältet förstärker behovet av nya förbindelseleder mellan bygder, som av
ålder varit en enhet men nu stympas och delas.

De sociala konsekvenserna

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har förklarat ”att det från allmänna
planeringssynpunkter inte finns något att erinra mot en utvidgning av
Remmenefältet även om vissa sociala synpunkter (kurs. av motionärerna)
kan åberopas mot en utvidgning”. Departementschefen skriver,
att antalet direkt berörda personer är ca 25. Antalet 25 är de som bor
inom det område, som skall bli skjutfält. Antalet som är direkt berörda
genom att de förlorar sin försörjning eller sin trygghet av annat slag,
är omkring 300. Indirekt drabbas en hel bygd. När den centrala länsmyndigheten
kallar detta för vissa sociala konsekvenser, som man inte
tillmäter större betydelse, förstår man, om bygdens folk anser, att människorna
tappats bort vid handläggningen av detta ärende. Depar

Mot. 1972: 954

3

tementschefen skriver också, att han tar hänsyn vid sitt bedömande till
att länsstyrelsen i Älvsborgs län inte har något att erinra mot utvidgning
av Remmenefältet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hade samtidigt
avstyrkt en alternativ placering där. Man frågar sig, om det är rimligt,
att bygders öden skall få avgöras av vem som för tillfället är den
beslutande i en länsstyrelse.

Ytterligare utvidgning

Chefen för armén begärde, att utvidgningen skulle omfatta 1 500 ha.
Kraven var från början ännu långt högre. ”Med hänsyn till det starka
motståndet från berörda kommuner och markägare” (departementschefen)
utgick försvarets fastighetsnämnd från den mindre utvidgningen

1 000 ha. Inskränkningen torde emellertid lika mycket belysa det omöjliga
i att lägga in ett modernt skjutfält i detta trånga område. Ingen
punkt på det utvidgade fältet ligger mer än 5 km från västra stambanan.
Som närmast går fältet fram till 300 m från banan vid Remmene
kyrka. Avståndet till själva samhällsbebyggelsen i Herrljunga är ca

2 000 m. Överskjutningar har varit vanliga vid användningen av det
nuvarande fältet.

Hur kommer bygden att se ut, om man tar ytterligare områden?
Tryggheten mot en sådan utveckling skulle ligga i departementschefens
ord, att han ”inte räknar med att något beslut under överskådlig tid
skall fattas om ytterligare utvidgning av fältet genom tvångsförvärv.
De militära myndigheterna måste vara beredda att godta de inskränkningar
i fältets användbarhet som föranleds av den nu förordade begränsningen
av utvidgningen.” Detta departementschefens uttalande
tycks ha varit huvudmotiveringen för försvarsutskottets tillstyrkande. För
folket i bygden ger det inte trygghet. Försvarsmakten har begärt ett avsevärt
större fält, och de militära behoven minskar rimligen inte med
vapenteknikens utveckling.

Så kommer som avgörande departementschefens ord: ”Jag anser dock
i likhet med fastighetsnämnden att staten bör förvärva mark även utanför
det nu aktuella utvidgningsområdet när sådan mark frivilligt bjuds
ut till salu. Härigenom kan övningsförhållandena på sikt ytterligare
förbättras samtidigt som det måste innebära en klar fördel för markägarna
att veta att staten är beredd att köpa deras gårdar, om de önskar
sälja.” Folket upplever, att man först förstör bygden genom utvidgningen
och därefter erbjuder dem som anser, att de måste flytta, att
”frivilligt” sälja sin mark för ytterligare utvidgning av skjutfältet. Då
blir det ytterligare vantrivsel och ytterligare frivillig försäljning. Varje
för skjutfältet meningsfull utvidgning måste komma att ta själva kyrkbyarna
med kyrkor i Jällby och Landa.

Mot. 1972: 954

4

Olycklig handläggning även efter riksdagsbeslutet

Känslan av otrygghet inför framtiden har förstärkts av handläggningen
efter riksdagens beslut. Den av regeringen utsedda skjutfältsdelegationen
har låtit värderingsmän av för folket oklar status gå runt och
mäta och bedöma fastigheter långt utanför det utvidgade skjutfältet,
även långt på andra sidan om västra stambanan, utan att föranmäla
sig och utan att ta hänsyn till om det finns någon hemma eller inte.
Det är betecknande för stämningen i bygden men också för myndigheternas
handläggning av denna oerhört ömtåliga fråga, att 129 berörda
markägare i en av alla undertecknad skrivelse till departementschefen
begärt, att en av de tre i den utan kontakt med bygden utsedda skjutfältsdelegationen
skall bytas ut.

Konsekvenserna för hela bygden

Departementschefen antyder svårigheterna för de tre berörda kommunerna
Gåsene, Herrljunga och Vårgårda genom skjutfältets utvidgning.
Problemen av social och ekonomisk natur torde bli så stora, att det
inte räcker med propositionens antydan om ersättningsbostäder och
hjälp att skaffa nya jordbruk. Samhället måste göra en totalbedömning
av hur skadorna skall mildras och av hur de militära aktiviteterna på
sikt skall kunna uppfattas som en del av bygdens nya liv. För det krävs
insatser av en helt annan omfattning än de som tagits upp i omkostnaderna
för själva skjutfältets utvidgning.

Hemställan

Vi hemställer

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en bedömning av huruvida
nya förhållanden inträtt på försvarsorganisationens eller
andra samhällslivets områden, som kan motivera en omprövning
av riksdagens beslut den 12 maj 1971 beträffande utvidgning
av Remmene skjutfält,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en ny anslagsberäkning
med alla de kostnader inräknade, som måste åvila samhället i
samband med utvidgningen,

3. att riksdagen begär, att Kungl. Maj:t låter utarbeta sådana
anvisningar för genomförandet av riksdagens beslut beträffande
Remmene skjutfält, att exproprieringen kan genomföras
i samförstånd med bygdens befolkning och vara en modell för
framtida åtgärder i liknande fall, samt

4. att riksdagen i avvaktan på Kungl. Maj:ts förslag enligt punkterna
1—2 ovan beslutar uppskjuta förverkligandet av sitt beslut
beträffande Remmene skjutfält av den 12 maj 1971.

Mot. 1972: 954

5

Stockholm den 26 januari 1972

STURE KORPÅS (c)

ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn

ROBERT DOCKERED (c)

RUTH ANDERSSON (s)
i Lerum

ELVER JONSSON (fp)
i Alingsås