angående transportstödet.

Motion 1971:970 av herr Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:970

14

Nr 970

av herr Winberg m. fl.
angående transportstödet.

Genom beslut under vårriksdagen 1970 godkändes Kungl. Maj:ts
proposition 1970:84 angående transportstöd som regionalpolitisk! medel.
Avsikten med detta transportstöd var att bereda företagen inom det s. k.
stödområdet vissa lättnader i förhållande till företag, belägna inom övriga
delar av Sverige. Stödområdesföretagens avsättningsmöjligheter påverkas
ju i hög grad av transportstödet. Detta gäller icke minst i fråga om exportförsäljningar
av sådana varor, där transportkostnaden utgör en stor del av
det slutliga priset. Transportstödet utformades i Kungl. Maj:ts kungörelse
1970:592 så att endast ”den som slutligen står för fraktkostnaden” kan
erhålla transportstöd. Dessutom kan enligt nämnda kungörelse utländsk
juridisk person icke erhålla transportstöd. Härigenom kommer vid export
i princip endast sådana transporter i fråga för transportstöd som enligt
köpeavtalet avser leveranser ”fraktfritt gränsen eller mottagningsorten”,
dvs. då den svenske säljaren erlägger frakten till transportföretaget.
Anledningen till att kungörelsen fått denna utformning var uppenbarligen
av väsentligen teknisk-administrativ natur. Även om en försäljning sker
”fraktfritt gränsen eller mottagningsorten” erlägger ju köparen fraktbeloppet
till säljaren på ett eller annat sätt, oftast därigenom att
fraktkostnaden inkluderas i försäljningspriset.

Enligt propositionen transporteras ur stödområdet bl. a. ca 580 000
ton sågade och hyvlade trävaror årligen enbart på järnväg. Härtill kommer
lastbilstransporter. En stor del av dessa kvantiteter exporteras. Trävaruexporten
utgör en viktig del av landets totala export, och dess totala
exportvärde för 1970 uppgick till ca 1,7 miljarder kronor. Inom
stödområdet finns bl. a. ett flertal mindre sågverk som av tradition varit
inriktade på export. Dessa sågverk svarar för en betydande del av
sysselsättningen såväl inom tätorter som på landsbygden. Virkesförsöijningen
till dessa sågverk skapar årligen sysselsättningsmöjligheter för
många människor.

Exportförsäljningama inom trävarubranschen regleras av vissa med de
utländska köparna centralt överenskomna leveransvillkor. Dessa utformas
vid förhandlingar mellan de svenska exportörernas organisation och de
utländska importörernas organisationer. Sedan dessa kontraktsvillkor en
gång överenskommits blir de ofta gällande för relativt lång tid.

Exportleveransema på järnväg och lastbil av sågade och hyvlade
trävaror sker praktiskt taget undantagslöst på villkoret ”fritt avsändningsorten”,
dvs. den utländske köparen ombesörjer och betalar frakten till
transportföretaget. Detta leveransvillkor har gammal hävd i branschen

Mot. 1971:970

15

och kan svårligen snabbt ändras. Som exempel kan nämnas att det av
exportorganisationen i Sverige och importorganisationen i Danmark
några veckor innan propositionens offentliggörande antagna reviderade
standardformuläret för försäljningskontrakt endast innehåller kontraktsvillkoret
”fritt avsändningsorten”. Eftersom de utländska köparna i stor
utsträckning vant sig vid dessa kontraktsvillkor, anser de sig icke annat än
undantagsvis kunna gå med på någon förändring av desamma för att de
svenska säljarna skall kunna erhålla transportstöd. Utländsk juridisk
person kan ju icke erhålla detta stöd.

Trävaruexporten ur stödområdet riskerar nu att icke komma i
åtnjutande av transportstöd, väsentligen på grund av teknisk-administrativa
skäl. Kan en exportförsäljning arrangeras på villkoret ”fraktfritt
gränsen/mottagningsorten” föreligger inga hinder för det svenska säljande
företaget att i sinom tid erhålla fraktstöd, eftersom exportören i detta
fall erlagt frakten till transportföretaget. Den utländske köparen
debiteras som förut nämnts i sådant fall den av det svenska företaget
utlagda frakten särskilt, eller också inkluderas frakten i varans pris. Om
den utländske köparen icke kan förmås acceptera ovannämnda för
branschen nya försäljningsvillkor, sker försäljningarna enligt gällande
kontraktsformulär ”fritt avsändningsorten”, vilket innebär att den
utländske köparen själv betalar frakten till transportföretaget. I sådant
fall kan det svenska företaget icke enligt nuvarande regler erhålla
transportstöd, ej heller den utländske köparen. I det förstnämnda fallet
(leveransvillkor ”fraktfritt gränsen/mottagningsorten”) debiterar säljaren
frakten på köparen särskilt eller inkluderar den i varans pris. I det andra
fallet (leveransvillkor ”fritt avsändningsorten”) betalar köparen frakten
direkt till transportföretaget (SJ eller lastbilsföretag). Säljarens ställning i
transportstödshänseende borde i dessa båda fall vara densamma, eftersom
säljaren icke i något av fallen kommer att slutgiltigt belastas av
fraktkostnaden.

Enligt vår mening bör därför Kungl. Maj:ts kungörelse 1970:592
ändras så att samtlig export ur stödområdet kan erhålla transportstöd.
Enligt propositionen utgör de färdiga trävarorna (sågade och hyvlade)
den kvantitetsmässigt största varugruppen som på järnväg transporteras
ur stödområdet. Härtill kommer betydande kvantiteter som transporteras
på lastbil. Det behöver icke särskilt understrykas vilken betydelse
transportstödet har för de trävaruexporterande företagen och deras
anställda inom stödområdet. Om dessa företag kommer i åtnjutande av
transportstöd, får de icke blott stora möjligheter att säkerställa och i vissa
fall öka sysselsättningen, utan de kan även på ett effektivt sätt bidraga till
att höja exporten från Sverige. Detta ligger också helt i linje med de
intentioner som kommit till uttryck i bl. a. årets statsverksproposition.
Den nuvarande utformningen av transportstödsreglerna är emellertid ett
direkt hinder för svensk export i sådana fall då leveransvillkoret är ”fritt
avsändningsorten”, eftersom varken säljar- eller köparparten i detta fall
kan komma i åtnjutande av transportstöd.

Mot. 1971:970

16

Med stöd av vad här anförts hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att även exportförsäljningar som
sker på villkoret ”fritt avsändningsorten” skall komma i
åtnjutande av transportstöd.

Stockholm den 27 januari 1971

HÅKAN WINBERG(m)

PER PETERSSON (m)

i Gäddvik

TORE NILSSON (m)
i Agnäs

YNGVE HOLMBERG (m)

HANS NORDGREN (m)

BO TURESSON (m)

Göteborgs Offsett rycker i AB, Sthlm 71.65 S