angående läroböcker i religionskunskap och samhällskunskap.

Motion 1972:31 av herr Hellmark m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:31

7

Nr 31

av herr Hellmark m. fl.

angående läroböcker i religionskunskap och samhällskunskap.

Landets ungdomsutbildning har genom de senaste tvä årtiondenas
reformer nått en relativt hög standard. Glädjande är att numera alla
ungdomar, oberoende av ekonomiska förutsättningar och likaledes
oberoende av boplats- och uppväxtmiljö, kan erhålla grund- och gymnasieskoleutbildning.
Det är nu angeläget att i konkret utförande få så stor
enighet och samling kring skolan som möjligt. Vissa erinringar har
förekommit såväl mot skolans inre miljö som mot själva målsättningen
och möjligheten att nå dessa mål. För att komma till rätta med skolans
inre miljö arbetar sedan något år tillbaka en särskild utredning, och det är
att hoppas att resultatet av denna så snart som möjligt kan framläggas
Med hänsyn till möjligheten att nå det uppställda målet är det angeläget
att en utvärdering sker så snart som möjligt.

Utöver ovannämnda erinringar finns ytterligare en opinionsyttring,
som rör skolans innehåll och som innebär en reaktion mot den
nedvärdering av de kristna grundvalar, som man menar att vårt samhälle
är uppbyggt på. Dessa förhållanden är av så allvarlig beskaffenhet att man
i vissa fall tvekat, om man icke rent av av samvetsskäl tvingats till vägran,
att sända sina ungdomar dit. Alternativa skolor är som bekant icke blott
en fantasiskapelse utan har redan resulterat i konkret handling, och flera
planer på sådana skolor är aktuella. Vi anser att detta är en olycklig
utveckling, och den kan i framtiden skapa problem av olika slag,
samtidigt som ett sådant förfarande måste bli ekonomiskt ofördelaktigt.
Förutom att vi vill visa respekt för de människor som i nuläget av
samvetsskäl söker andra utbildningsalternativ för sina barn, är det oss
angeläget att föreslå sådana förändringar i vår reguljära skola att den kan
helt accepteras av alla grupper i samhället. Endast härigenom kan vår i
övrigt förnämliga skola nå den del av sitt mål som innebär att den bör
vara en hela folkets skola.

De ämnen det här är fråga om är speciellt religionskunskap och
samhällskunskap. Vad först rör religionskunskap ger Lgr 69 ganska
ingående och, som vi ser det, från alla synpunkter positiva anvisningar
både om hur undervisningen skall läggas upp och om vad den skall
innehålla. ”Kristendomen är den tros- och livsuppfattning, som genom
århundraden präglat det andliga livet i vårt land och i västerlandet över
huvud. Den är alltjämt den religion som omfattas av flertalet i landet.
Också de, som arbetat sig fram till en icke-kristen åskådning, har i regel
fått göra detta genom uppgörelse med kristna åskådningar och värderingar.
Eftersom kristendomen, globalt sett, spelar en väsentlig roll,

Mot. 1972:31

8

och då den kristna religionen i vår kulturkrets har ett avgörande
inflytande på människors livshållning, måste undervisningen i religionskunskap
i första hand vara en undervisning om kristen tro och etik.
Bibeln skall ha en central plats vid undervisningen om kristendomen.
Det är väsentligt att eleverna blir förtrogna med bibelns religiösa
och etiska budskap och får en god kännedom om bibelns innehåll och
tankevärld.”

Beträffande hänsynstagande till olika livsåskådningar säger Lgr 69
bl. a.: ”Det är väsentligt att läraren tänker sig in i hur undervisningen kan
uppfattas av elever ur skilda miljöer och är återhållsam med egna
värderingar och tolkningar som kan framstå som stötande för vissa elevers
eller föräldrars övertygelse i livsåskådningsfrågor.”

Med detta som bakgrund är det förvånande att läroböcker som
innehåller för många stötande uttryck kunnat godkännas. Vi anför några
utdrag, dock utan att ange författare eller förlag, men med uppgift om
årskurs:

”Bibeln innehåller många skildringar av underverk, som Jesus skall ha
utfört. Om det verkligen gått till så vet vi inte, men många kristna bygger
sin tro på dem.” (åk 5) ”1 bibeln finns en berättelse om vad Paulus lär ha
upplevat (kurs. här) under resan till Damaskus.” (åk 5)

” handlar om underverk, som Jesus skall ha gjort. Om det

verkligen gått till så, vet vi inte. Många människor tror det, men andra

tror det inte .” (åk 5)

”1 alla religioner finns det myter. De bibliska religionerna utgör här
intet undantag. ” (åk 6)

”1 våra dagar ställer sig dock många helt avvisande till bibelns
underberättelser. De förklarar att det bara rör sig om legender, som man
icke behöver ta på allvar.” (åk 7—8)

”Abraham, Isak och Jakob. Dessa berättelser är sägner. Berättelserna
om Moses och befrielsen ur Egypten är sägner. Berättelserna om Jesu
födelse hör historiskt sett till det mest osäkra i evangelierna. Apostlarnas
upplevelser och den tomma graven bevisar inte att Jesus uppstått etc.”
(åk 7-8)

”Mycket av evangeliernas innehåll kan emellertid betraktas som
trovärdigt.” (åk 8)

” aldrig blir möjligt att avgöra exakt, vad som är sant och vad

som är legender och senare tillägg i berättelserna om Jesus.” (åk 9)

”Vi vet att växterna och djuren icke skapades fullvärdiga i sina
nuvarande former som Bibelns skapelseberättelser antar.” (åk 9)

”1 vår tid då alla människor i Västerlandet är medvetna om naturens
lagbundenhet, ligger det ännu närmare till hands att förneka uppståndelsens
möjlighet.” (åk 9)

Samtliga dessa citat kan vart och ett på sitt sätt sägas ifrågasätta
Bibelns sanningshalt.

Det är enligt vårt förmenande fel att först fastställa en skrift som
grundval för undervisningen i ett ämne och sedan ifrågasätta skriftens
sanningsenlighet. Till detta bör fogas att Bibeln för många är en helig

Mot. 1972:31

9

skrift, vars auktoritet man ej är benägen ifrågasätta. Oavsett inställning
till en mer eller mindre liberal bibeltolkning, har man endast att
konstatera att en betydande grupp människor i vårt land uppfattar all
tveksamhet om Bibelns sanningshalt som stötande. Vid vår genomgång
har vi med tillfredsställelse konstaterat att det är endast relativt få
läroböcker, som innehåller sådana stötande uttryck. Det borde vara
möjligt att genom en relativt enkel översyn eliminera detta irritationsmoment.
Möjligheten att skapa goda läroböcker utan sådana inslag bestyrkes
av att flertalet böcker är helt utan anmärkning.

Inom ämnet samhällskunskap vill vi särskilt påpeka de tendenser till
nedvärdering av äktenskapet som den grundläggande konstitutionen till
hemmet och familjen och den naturliga förutsättningen för människans
samlevnad med motsatt könspartner som visat sig. Ett udrag ur en
lärobok, som godkänts för användning försöksvis på mellanstadiet, må
anföras som exempel på vad vi här åsyftar: ”Man behöver inte gifta sig
med varandra för att bilda familj. En del vuxna har valt att leva
tillsammans och skaffa sig barn utan att ingå äktenskap. En familj består
inte heller alltid av både pappa, mamma och barn. Ibland får en mamma
eller pappa sköta hem och barn helt ensam. I en del fall har en pappa
eller mamma av egen vilja valt att leva ensam med sina barn.”

När man sedan skall åskådliggöra undervisningen genom ett exempel,
får en familj bestående av en ensamstående mor, Anna, med ett barn,
Jonas, utgöra förebilden. Ett utdrag ur skildringen av denna lyder så: ”Vi
har en jättefin kontakt Jonas’ pappa och jag, och dom träffas varje vecka
minst. Så det var ingen svår skilsmässa. Men så där att bo ihop av

känslomässiga skäl, det tror jag inte på. Det håller inte. Vill du ha

en öl? Vi tar en öl. Undrar om det går att få tag på Peter. Peter, det är
min bror.” Och så vidare.

Även om sådana familjebilder som den i läroboken skildrade icke är
ovanliga och även om vi ingalunda vill fälla någon förkastelsedom över
dem som hamnat i en sådan situation, anser vi det fel att i en lärobok låta
ett sådant förhållande ersätta det normala och legitimerade far, mor och
barn, där föräldrarnas gemenskap garanteras av äktenskapets laggivna
skydd. Vi anser också att en sådan undervisning ingalunda harmonierar
med skollagens 1 §, som säger att undervisningen skall främja elevernas
utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. Ett splittrat hem är i allmänhet icke en god
grund för vare sig harmoni eller ansvarskänsla.

Ett studium av de ungdomsgrupper som råkat på avvägar ger belägg
för att olyckliga hemförhållanden ofta präglat deras barndom.

De frågor vi i det föregående har berört är väsentliga för många. Man
vill ha en bibeltrogen kristendomsundervisning utan att rubba tilltron till
Bibelns sanningsenlighet, och man vill ha respekt för hem, familj och
äktenskap i samhällskunskapsundervisningen.

För kristna grupper är dessa frågor många gånger icke bara åsikter
utan samvetsproblem, som har tagit sig olika, bl. a. förut nämnda,
uttryck. För att skapa en bättre uppslutning kring grund- och gymnasie

Mot. 1972:31

10

skolan och göra den till hela folkets skola och för att eliminera de
samvetsproblem, som i nuläget tynger många, får vi föreslå

att riksdagen beslutar giva Kungl. Maj:t till känna i motionen
angivna förhållanden och att regeringen vidtar därav betingade
åtgärder.

Stockholm den 11 januari 1972
MARTIN HENMARK (fp)

OLLE WESTBERG (fp) ERIC NELANDER (fp)

i Ljusdal

ROLF SELLGREN (fp) BERNT EKINGE (fp)