angående lärarutbildningen för samhällskunskap

Motion 1971:198 av herrar Molin och Fiskesjö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 198—204 år 1971 Mot. 1971

198—204

Nr 198

av herrar Molin och Fiskesjö

angående lärarutbildningen för samhällskunskap

på gymnasiet.

Vid riksdagens beslut 1969 om införande av de fasta studiegångarna
vid universitetens fria fakulteter (UKAS) uttalades att en omprövning
av de därvid beslutade utbildningslinjerna borde ske successivt i framtiden.
I beslutet om de nya studielinjerna ingick tillskapandet av vissa
s. k. blockämnen, sammansatta av flera olika universitetsämnen eller
delar därav och avpassade efter skolans krav. I denna motion föreslås
en omprövning av beslutet i fråga om blockämnet samhällskunskap.

Här skall först hänvisas till den långa diskussion som föregick inrättandet
av ett fristående ämne samhällskunskap. Först i början av 1960talet
blev ämnet samhällskunskap ett självständigt ämne på skolans alla
nivåer. Därefter har ämnets ställning successivt förstärkts. Av särskild
betydelse i det avseendet var beslutet om det ökade antalet veckotimmar
för ämnet på det nya gymnasiet och i fackskolan.

Trots detta kom riksdagens beslut 1969 att innebära en väsentlig
minskning av tiden för utbildning av lärare i samhällskunskap. Genom
att ämnet geografi på gymnasiet inbakades i samhällskunskapen innebar
beslutet om att för ämnesteoretisk behörighet som lärare i samhällskunskap
på gymnasiet skulle krävas 60 poäng (motsvarande tre terminers
studier) — en minskning av utbildningstiden med 40 procent jämfört
med vad som tidigare gällde. Detta skedde utan att någon förändring i
ämnets ställning eller i syftet med det självständiga ämnet förutsattes.
Gymnasieutredningen använde formuleringen »främja förmågan att förstå
hur samhället fungerar» för syftet med samhällskunskapsundervisningen.

Med hänsyn till det angelägna i att skolan i dagens samhällssituation
meddelar vidsträckta kunskaper och stimulerar en allsidig diskussion
om det politiska, sociala och ekonomiska livet bör nu en omprövning
av beslutet om nedskärning av tiden för lärarutbildning i samhällskunskap
komma till stånd. Ett ytterligare motiv för en omprövning är de
negativa erfarenheterna av det nya systemet. De studerande har i hög
grad tyckt sig uppleva en forcerad och föga sammanhållen utbildning
med alltför små möjligheter till en vid diskussion. Detta sammanhänger
uppenbarligen med att man icke i något av de i blockämnet ingående
universitetsämnena uppnår ens ettbetygsnivån (20 poäng).

1 Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 198—204

Mot. 1971:198

2

I motion 1969: 1057 i andra kammaren pekades på olika — alltjämt
aktuella — möjligheter att undvika de olyckliga konsekvenserna av en
minskning av utbildningstiden för lärare i samhällskunskap. Ämnet kan
t. ex. på gymnasium och fackskola tillåtas ingå i s. k. ettämneskombinationer,
där läraren alltså icke är tvungen att vara behörig i något
annat ämne. Samhällskunskapen kan vidare kombineras med ämnet socialkunskap,
som har ett med samhällskunskapen likartat utbildningsinnehåll.
Ett tredje alternativ är att låta samhällskunskapen vid s. k. tvåämneskombinationer
obligatoriskt ingå med 80 poäng, varvid det andra
ämnet ingår med 40 poäng. Slutligen finns givetvis även möjligheten
att förlänga den ämnesteoretiska utbildningens längd med en termin (20
poäng), vilket skulle kunna ske i samband med en förändring av utbildningstiden
för lärare i blockämnen i allmänhet. Det väsentliga är
att utbildningstiden för lärare i samhällskunskap på gymnasium och
fackskola i fortsättningen icke får underskrida fyra terminer (80 poäng).

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att åtgärder
bör vidtas för att säkerställa att lärarutbildningen för samhällskunskap
på gymnasiet uppgår till minst 80 poäng.

Stockholm den 21 januari 1971

BJÖRN MOLIN (fp) BERTIL FISKESJÖ (c)