angående landsarkivet i Härnösand.

Motion 1974:112 av herr Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:112

4

Nr 112

av herr Winberg m. fl.
angående landsarkivet i Härnösand.

Landsarkivet i Härnösand är regional arkivmyndighet och arkivdepå
för Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I
arkivet förvaras cirka 8 000—8 500 hyllmeter skilda arkivhandlingar. En
avsevärd del av existerande handlingar om Norrlands historia och
utveckling från 1600-talet och framåt finns bland annat i arkivet.

Konsistoriet vid Umeå universitet och universitetskanslersämbetet har
i framställningar under år 1973 till Kungl. Maj:t ifrågasatt inrättandet av
ett landsarkiv i Umeå. Vid den remissbehandling i frågan som ägt rum
med anledning därav har åsikter framkommit som innebär dels att en
delning av Härnösandsarkivet skulle ske så att ett särskilt arkiv för
Västerbottens och Norrbottens län inrättades i Umeå (även Luleå har
därvid nämnts), dels att hela landsarkivet flyttades från Härnösand till
Umeå. Riksarkivet har därvid förordat en utredning, syftande till
upprättande av ett landsarkiv i Umeå för Västerbottens och Norrbottens
län, dvs. en delning av Härnösandsarkivet.

Som skäl för förläggning av ett landsarkiv i Umeå har särskilt
framhållits den stora betydelse detta skulle få för främst den humanistiska
forskningen vid Umeå universitet. En överflyttning av hela
landsarkivet till Umeå skulle emellertid medföra avsevärda nackdelar från
regionalpolitisk synpunkt och för de allmänna servicefunktioner som
åvilar ett landsarkiv.

Härnösand utgör enligt det av riksdagen antagna ortsstrukturbegreppet
ett regionalt centrum. Avståndet till de som primärt centrum klassade
kommunerna Sundsvall/Timrå utgör endast (räknat mellan centralorterna)
3-5 mil. För hela detta område — som i viss utsträckning kan
jämföras med ett storstadsområde — utgör landsarkivet en betydelsefull
komplettering i kulturellt hänseende till den industriella och förvaltningsmässiga
karaktär som området har i övrigt. Ser man sedan till de mer
formella indelningarna kan en flyttning av en institution av landsarkivets
karaktär från ett regionalt centrum (Härnösand) till ett primärt centrum
(Umeå) inte anses stå i överensstämmelse med allmänt vedertagna
regionalpolitiska riktlinjer.

När det gäller landsarkivets serviceuppgifter måste, med nuvarande
geografiska verksamhetsområde, en placering i Härnösand vara väsentligt
fördelaktigare än i Umeå. En flyttning skulle t. ex. kunna allvarligt
försämra den arkivservice som landsarkivet skall ge i Gävleområdet.

Även en delning av landsarkivet skulle medföra nackdelar som enligt
vår mening överstiger fördelarna. Det går inte att bortse från risken att
båda (delade) arkiven får så knapphändig tilldelning av personal att
verksamheten — och då särskilt den som sker på fältet — inte kan ske på

Mot. 1974:112

5

ett effektivt sätt. Visst — inte minst administrativt — dubbelarbete
kommer näppeligen att kunna förhindras. I landsarkivet i Härnösand
förvaras ett antal arkiv som avser hela Norrland och som är av den
karaktären att de inte kan klyvas. En delning och därefter flyttning drar
kostnader och kommer att under inte ringa tid binda arkivpersonalen till
flyttningsarbetet med därav följande mindre möjligheter att under denna
tid ge arkivservice. Gentemot de — av oss icke bestridda — fördelarna för
forskningen vid Umeåuniversitetet att ha en del av landsarkivet förlagt
där, bör dock påpekas att Härnösandsarkivet även anlitas av forskare från
andra universitet liksom av forskare utanför universiteten. För dessa
medför en flyttning ingen fördel men kan innebära nackdel. Som
exempel på utlåningsfrekvensen till Umeåuniversitetet kan nämnas att
under 1972 skedde s. k. interurbana lån till universitetet i Umeå av 148
volymer, medan samtliga interurbana lån under året uppgick till 328. För
forskare i landsarkivets forskarsal framtogs under samma år 28 373
volymer. Det torde knappast kunna påstås annat än att servicen från
landsarkivet till Umeåuniversitetets forskare varit mycket god och
fungerat på ett helt tillfredsställande sätt.

Om man ser till den totala service ett landsarkiv enligt ålagda uppgifter
skall ge, förbättras inte denna vare sig med en flyttning av hela
landsarkivet från Härnösand eller med flyttning av viss del. Det
nuvarande landsarkivet i Härnösand bör därför enligt vår mening behållas
utan delning och med nuvarande geografiska arbetsområde.

Med åberopande av det anförda hemställes

att riksdagen som sin mening uttalar att landsarkivet i Härnösand
behålles odelat och att dess arbetsområde alltjämt skall
vara Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

Stockholm den 11 januari 1974

HÅKAN WINBERG(m)

SVEN-E. NORDIN (c)

MARTIN OLSSON (c)
i Sundsvall

BENGT WIKLUND (s)
ROLF SELLGREN (fp)