angående kontrollen av ädelmetallarbeten.

Motion 1972:1349 av herr Nordgren m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1349—1354 ar 1972

Mot. 1972

1349-1354

Nr 1349

av herr Nordgren m. fl.

angående kontrollen av ädelmetallarbeten.

Obligatorisk kontrollstämpling av ädelmetallarbeten infördes i Sverige
genom 1752 års kontrollstadga. Nu gällande föreskrifter finns i förordningen
(1956:328) om kontroll å ädelmetallarbeten och den i anslutning
därtill utfärdade ädelmetallstadgan (1956:329).

Den av byråchef Allan Schultz verkställda utredningen lade fram
förslag om avveckling av den statliga kontrollen av ädelmetallarbeten i
betänkandet (Ds Fi 1967:4) Om kontroll av ädelmetallarbeten. Förslaget
rönte skarp kritik särskilt ur konsumentsynpunkter samt från museihåll
liksom från branschens representanter. År 1971 utarbetades en departementspromemoria
(Ds Fi 1971:5) Ädelmetallkontroll, som lades till
grund för proposition (1971:165) med förslag till Lag om handel med
ädelmetallarbeten, vilken antogs av riksdagen den 17.12.1971 och skall
träda i kraft den 1.7.1973.

Enligt nu gällande förordning om kontroll av ädelmetallarbeten
(1956:328) är tillverkare av guldarbete skyldig att åsätta arbetet sina
ansvarsstämplar och enligt förordningens 20 § är tillverkaren ansvarig för
att utfört arbete motsvarar dessa stämplar. Om arbetets vikt uppgår till 1
gram eller däröver är tillverkaren skyldig att dessutom låta kontrollera
arbetet på föreskrivet sätt i Stockholm hos mynt- och justeringsverket
eller på andra orter hos särskilda kontrollstämplingsförrättare. Kontrollen
avser tillverkarstämplarnas riktighet, guldhalten och i övrigt att konsument
tydligt bör kunna bedöma vilka delar av arbetet, som är tillverkade
av guld, och vilka delar, som består av annan materia.

Som bevis att föreskriven kontroll utförts åsättes kontrollstämpel, tre
kronor i hjärtformig sköld, eller utfärdas kontrollbevis, om skada
bedömes kunna uppstå genom stämpling.

Vid kontrollförrättning antecknas varje guldarbete, liksom även andra
ädelmetallarbeten, i ett tryckt formulär, som kallas tillverkarens arbetsbok.
Den underskrives vid årets slut av tillverkaren och utgör kassaverifikation
hos mynt- och justeringsverket. Se 1 § ädelmetallstadgan
(1956:329).

Tillverkare av guldarbeten för guldsmedsändamål kan köpa guld från
Guldcentralen ekonomisk förening till gällande pris på internationella
guldmarknaden. Tillverkaren skall emellertid varje kvartal redovisa till
Guldcentralen att inköpt guld upparbetats till avsett ändamål, guldsmedsarbeten.
Guldcentralens verksamhet kontrolleras av riksbanken.

Under andra världskriget införde riksbanken ransonering av guld för
guldsmedsändamål. Denna ransonering upphävdes helt år 1960. Kvantiteten
kontrollstämplade guldarbeten hade då stigit till ca 3 000 kg per år.

1 Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 1349-1354

Mot. 1972:1349

2

Kvantiteterna ökade därefter snabbt till ca 12 000 kg under år 1965.
Under denna ”guldrush” etablerade sig ett stort antal personer som
tillverkare av s. k. kedjeguld, dvs. armband och halsband av kedjelänkar i
olika modeller. Organiserad skatteflykt i stor skala förekom i denna
verksamhet, framför allt genom hela serier av bulvanfirmor. När
skattemyndigheten någon månad efter starten skulle granska bokföringen
upplöstes dessa firmor med i regel flera hundratusen kronors skatteskulder,
som aldrig kunde indrivas. De skattesmitande firmorna kunde
således med mycket stora förtjänster sälja guldvaror till lägre pris än
laglydiga guldsmeder.

Efter år 1965 har kvantiteten kontrollstämplade guldarbeten sjunkit
för varje år och är nu på väg ned till den trend, som rådde före den stora
”guldrushen”. Allför många syntes ha etablerat sig inom branschen och
marknaden blev mycket kärv. Tecken visade att det ur laglig synpunkt
fortfarande inte var väl beställt. Försäljningar förekom till alltför låga
priser med hänsyn till råvarupris, bearbetningskostnader, skatter etc. Till
viss del härstammade varorna från konkurslager. I andra fall kunde den
misstanken uppkomma att varorna på omvägar härrörde från något av de
många inbrott som förekommer i guldsmedsaffärer. Dessa förklaringar
var dock ej till fyllest. Man började få bevis för att falsk kontrollstämpling
förekom. Under år 1971 etablerades därför ett intimt samarbete
mellan mynt- och justeringsverket och Stockholms kriminalpolis. Visserligen
var den först påvisade falskstämplingen lokaliserad till en landsortsstad
men därefter har framför allt Stockholmspolisen engagerats eftersom
det visat sig att största mängden falskstämplade guldvaror synes ha
distribuerats från centraler i Stockholm. Förgreningar har motiverat
razzior tillsammans med en gravör från mynt- och justeringsverket till
många orter i andra delar av landet. Sammanlagt har vid dessa razzior
beslagtagits ett 20-tal falska kontrollstämplar och ca 100 kg guldvaror.
Om spaningen skulle utsträckas till butiker, bingoklubbar etc. kunde
sannolikt en betydligt större mängd falskstämplade guldvaror beslagtagas.
Personal för sådan spaning finns emellertid inte tillgänglig.

Vid husrannsakan hos en av de centraler eller grossister i Stockholm,
som distribuerar kedjeguld, befanns lagret innehålla ca 15 kg lagenligt
kontrollstämplade varor och ungefär samma kvantitet falskstämplade.
Denna grossist jämte en av underleverantörerna hade samma år erhållit ca
350 kg guldvaror lagenligt kontrollstämplade. Om man antager att lagrets
sammansättning vid tillfället för husrannsakan inte var exceptionellt
skulle man kunna förmoda att grossisten under samma år försålt även
350 kg falskstämplade guldvaror. Detta går naturligtvis inte att verifiera
utan att undersöka lagret hos alla grossistens kunder och vad dessa sålt
under året. Undersökningen försvåras emellertid av att verifikationer
endast förekommer för lagligt kontrollstämplade varor. Uppgifterna om
kvantiteten lagligt kontrollstämplade varor enligt arbetsböckerna stämmer
således väl med inköpta kvantiteter guld från Guldcentralen. Från
flera guldsmeder har emellertid erfarits, att de från olika håll erbjudits
guldvaror till förmånligare pris utan faktura. Naturligt nog vill ingen

Mot. 1972:1349

3

erkänna att de accepterat sådana erbjudanden.

Vissa små skillnader mellan kvantiteter från Guldcentralen inköpt guld
och kontrollstämplade guldvaror enligt arbetsbok måste naturligtvis
accepteras på grund av skrotning av gamla arbeten, inköp av auktionsgods
etc. Om emellertid en tillverkare köper större kvantiteter häleriguld och
kontrollstämplar detta lagenligt stämmer inte verifikationerna. Följden
blir att köpare av häleriguld tvingas anbringa falska kontrollstämplar på
varor av sådant guld. När den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten
träder i kraft den 1.7.1973 blir, som tidigare påpekats, kontrollstämplingen
frivillig. Köpare av häleriguld kan efter detta datum smälta
om och tillverka nya varor därav utan att behöva kontrollstämpla dem
före saluhållande. Tillverkaren är endast skyldig att anbringa sina egna
ansvarsstämplar på varorna. Häleriguld kommer att bli mycket lättare att
hantera och därmed mycket lättare att sälja. Redan nu är guldvaror en
mycket begärlig vara vid inbrott och de kommer att bli ännu mer
eftertraktade efter den nya lagens ikraftträdande.

De falska kontrollstämplarna är i vissa fall lätta att skilja från lagligt
anbringade men i andra fall har de visat sig vara mycket skickligt
eftergjorda. Under år 1971 har stor övning erhållits att upptäcka falska
kontrollstämplar. I några fall har dessutom tillverkarna åsatt falska
tillverkarstämplar (namnstämplar) för att avleda eventuell misstanke om
falsk kontrollstämpling från den egna verkstaden. Tillverkarstämplarna
liksom övriga ansvarsstämplar kontrolleras för närvarande före kontrollstämplingen.
Även denna obligatoriska kontroll kommer att bortfalla vid
den nya lagens ikraftträdande, vilket gör det möjligt för tillverkare att
anbringa falska namnstämplar vid eventuell tillverkning av underhaltiga
arbeten.

Storleken av de penningsummor det här är fråga om framgår av
följande räkneexempel. Om en tillverkare och grossist låter lagligt
kontrollstämpla 350 kg guldarbeten per år kan försäljningspriset över
disk för enkelhetens skull sättas till 10 kronor per gram. För hela året
skulle detta bli 3,5 miljoner kronor.

20 % försäljningsskatt år 1971

på detta belopp 700 000

kontrollavgift 15 öre per gram 52 000

mervärdeskatt 17,65 % 618 000

Summa kronor i form av skatter
och avgifter, som undanhållits

staten om guldvarorna

falskstämplats 1 370 000:

Skillnaden mellan priset för
350 kg 18 karats guld inköpt
från Guldcentralen och ett
antaget hälften så stort belopp

för häleriguld 875 000:

Summa kronor 2 245 000:

Mot. 1972:1349

4

Har falsk kontrollstämpel anbringats på ädelmetallarbeten torde
vederbörande enligt vad som tidigare anförts inte bokföra dem i
föreskriven ordning. Följaktligen torde vinst på ifrågavarande verksamhet
inte deklareras vare sig för ovan angivna skatter eller som inkomstskatt.

De personer som sysslar med sådan illegal verksamhet som anbringande
av falska kontrollstämplar är i regel inte guldsmeder i detta ords
verkliga betydelse. De kan sälja sina varor till mycket låga priser och kan
ändå göra stora förtjänster. Samtidigt undandrar de staten miljonbelopp i
varu- och inkomstskatter. De laglydiga guldsmederna kämpar en ytterst
hård och ojämn kamp för sitt dagliga bröd i konkurrensen med dessa
illegala marodörer på marknaden.

Det må särskilt framhållas, att häleriguld kommer att bli betydligt
lättare att avsätta och svårare att spåra om den obligatoriska kontrollstämplingen
för guldvaror avskaffas. Eftersom häleriguld och narkotika
visat sig ha ett visst samband och häleriguld tydligen är ett bekvämt
betalningsmedel härför, torde även narkotikaaffärer underlättas.

Nu för tiden är såväl statens konsumentråd som konsumenterna själva
mycket angelägna om att så många varor som möjligt skall varudeklareras.
Den beslutade lagen innebär att den obligatoriska kvalitetskontrollen
på de för konsumenten mest svårkontrollerade varorna slopas. Ett
borttagande av den obligatoriska kontrollstämplingen innebär dessutom
starkt försämrad service och säkerhet för konsumenterna vid köp av
ädelmetallarbeten. Många exempel härpå kan dras fram från länder som
inte har obligatorisk kontroll. Till sådana länder skickar vårt myntverk
årligen tillbaka flera tusen ädelmetallvaror som inte håller angiven finhalt.
För kontroll får myntverket även in många förgyllda mässingsarmband
med stämplar som ger sken av att garantera 18 karats guldvara. Vid
upprepade tillfällen har till och med prydnadsringar, stämplade och
köpta som 18 karat vitguld, konstaterats vara tillverkade av silver-tenn-legering.
Sådana falsarier gallras nu effektivt ut av den obligatoriska
kontrollen till gagn för konsumenten och till bibehållande av branschens
höga standard i Sverige.

Ädelmetallarbeten, som vid import inte håller angiven halt ädelmetall,
härstammar i regel från länder utan obligatorisk kontrollstämpling. Enligt
vår mening är det därför ytterst angeläget att den obligatoriska
kontrollen av ädelmetallarbeten bibehålies i Sverige liksom i de flesta av
Europas länder.

Efter det att propositionen om den nya lagen var lagd och under
behandlingen i näringsutskottet har kriminalpolisen i Stockholm vid
razzior, som förgrenat sig ut över hela landet, kommit på nämnda
oegentligheter. Branschorganisationerna — som tidigare med vissa smärre
förbehåll godtagit lagförslaget — har funnit dessa oegentligheter så
graverande att de helt ändrat ståndpunkt. Razziorna utfördes i intimt
samarbete med myntverkets personal. Vi beklagar att polismyndigheten
inte förrän helt nyligen blivit varse storleken av den illegala handeln med
ädelmetallarbeten även i Sverige, så att näringsutskottets ledamöter
kunnat få vetskap därom före utskottsbehandlingen. Stora kvantiteter

Mot. 1972:1349

5

häleriguld utbjuds till avsevärt lägre pris än det officiella. Varor av
häleriguldet kan inte kontrollstämplas i vanlig ordning, eftersom föreskriven
redovisning av lagligen inköpt och hos myntverket kontrollstämpla!
guld i så fall inte kommer att stämma.

Den som tillverkar varor av häleriguld stämplar dessa varor med falska
kontrollstämplar för att kunna sälja varorna på den svenska marknaden.
De falska stämplarna gör att polisen och kontrollmyndigheten relativt
lätt kan spåra sådan verksamhet.

Lagens genomförande försvårar avsevärt samhällets uppgift att skydda
allmänheten från falska varor. Den medför följaktligen:

1. Stor osäkerhet för konsumenten

2. Avsevärda skatteförluster för staten

3. Ökad illojal konkurrens för laglydiga yrkesutövare.

I debatten framhölls att utskottsutlåtandet borde ha återremitterats
till utskottet, vilket emellertid var tekniskt omöjligt på grund av tidsbrist.
Frågan skulle därför nästa år aktualiseras i en motion. I detta förslag
instämde representanter för socialdemokrater, centerpartister, folkpartis
ter och moderater. Utskottets talesman framhöll: ”1 utskottet har vi
naturligtvis inte kunnat ta hänsyn till någonting som inte varit känt för
oss, och om nya omständigheter nu har framkommit — som herr
Nordgren gör gällande - delar jag hans uppfattning att vi till nästa år
genom motioner eller på annat sätt får aktualisera denna fråga och på
nytt ställa den under riksdagens prövning.”

Med stöd av vad som här anförts hemställes

att riksdagen beslutar följande ändring av 11 § i den av
föregående års riksdag antagna lagen om handel med ädelmetallarbeten:

Mot. 1972:1349

6

Nuvarande lydelse

Ädelmetallarbete skall på begäran
kontrolleras av myndighet som
Konungen bestämmer. Finner kontrollmyndigheten
efter undersökning
av ädelmetallhalten att denna
motsvarar åsatt finhaltsstämpel,
skall myndigheten på begäran förse
arbetet med kontrollstämpel. Bestämmelsen
i 8 § äger därvid motsvarande
tillämpning. Kontrollstämpeln
utgöres av tre kronor i
trepassformad sköld.

Kontrollmyndigheten kan föreskriva
att ädelmetallarbeten under
viss vikt ej får förses med kontrollstämpel.

Stockholm den 26 januari 1972

HANS NORDGREN(m)

JOHANNES ANTONSSON (c)

SVEN G. ANDERSSON (fp)
i Örebro

BLENDA LJUNGBERG(m)

GUNNAR OSKARSON (m)

CARL ERIC HEDIN (m)

N. YNGVE NILSSON (m)
i Trobro

ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

Föreslagen lydelse

Ädelmetallarbete skall kontrolleras
av myndighet som Konungen bestämmer.
Finner kontrollmyndigheten
efter undersökning av ädelmetallhalten
att denna motsvarar
åsatt finhaltsstämpel och att arbetet
i övrigt motsvarar gällande föreskrifter,
skall myndigheten förse
arbetet med kontrollstämpel. Bestämmelsen
i 8 § äger därvid motsvarande
tillämpning. Kontrollstämpeln
utgöres av tre kronor i
trepassformad sköld.

Ädelmetallarbeten under viss
vikt eller av visst slag kan av
kontrollmyndigheten undantas
från skyldigheten att kontrolleras
och förses med kontrollstämpel.

WIGGO KOMSTEDT (m)

TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)

LILLY BERGANDER (s)

BO TURESSON (m)

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping