angående försäljningen av mellanöl.

Motion 1971:632 av herr Stålhammar m. fl.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971: 632

12

Nr 632

av herr Stålhammar m. fl.
angående försäljningen av mellanöl.

Antagandet att mellanölet skulle leda till en minskning av starkspritkonsumtionen
visade sig vara ett stort misstag. Konsumtionen av starksprit
har hållit sig i det närmaste konstant sedan 1955. Därtill kommer
att förbrukningen av vin ökat med 60 % mellan 1955 och 1968.

Med mellanölets införande drevs ölkonsumtionen i höjden och medförde
samtidigt övergång från den svagare pilsnern till mellanölet under
det att starkölsförbrukningen fortsatte att öka. Situationen är den att vi
för närvarande har den högsta totala alkoholförbrukning vi någonsin
haft i landet. Det står nu klart att den fria försäljningen av mellanöl
särskilt drabbat ungdomen dels genom att vanan att dricka öl grundläggs
i allt tidigare år, dels genom att andelen som dricker öl vanemässigt
blir allt högre. Enligt en undersökning som utförts vid pedagogiska institutionen
vid Stockholms universitet uppger 85 % av ölkonsumentema att
de börjat dricka öl i 12—14-årsåldem.

Från år 1966 har konsumtionsökningen av mellanöl i liter per invånare
varit nästan 100 procent. Försäljningssiffrorna har ökat med
ca 25—30 procent årligen. År 1969 såldes 311 miljoner liter mellanöl
(Thornell-Markén, Mellanölet — ett nytt ungdomsproblem, 1971).

Enligt en av skolöverstyrelsen utförd undersökning år 1967 hade, från
1965 då mellanölet infördes, frekvensen av ölkonsumenter bland ungdomar
i 18-årsåldern ökat till 54 % av pojkarna och 36 % av flickorna.
Många bedömare anser att de stickprovsmässiga undersökningar som
gjorts sedan dess visar att andelen regelbundna mellanölskonsumenter
f. n. ligger på 80—90% av 18-åringarna. Samtidigt som denna breddning
har skett har bruket av mellanöl trängt allt längre ner i åldrarna.
Från skolor och ungdomsgårdar i framför allt storstadsområdena omvittnas
att det finns regelbundna mellanölskonsumenter ända ner i 10årsåldem.
Enligt en undersökning utförd i Västerås 1969 hade 25 % av
mellanstadieeleverna smakat mellanöl.

En omfattande ungdomsalkoholism riskerar således att utvecklas i ett
allt snabbare tempo.

Att de ekonomiska, sociala och medicinska skadeverkningarna av mellanölet
är stora är alla ansvariga myndigheter klara över. 95 % av föreståndarna
vid ungdomsgårdarna i Stockholm anser sålunda att de har
problem med mellanölet i sin verksamhet. 56 % av rektorerna vid

Mot. 1971: 632

13

Stockholms grundskolor anser att det förekommer ölproblem bland
eleverna.

Samtidigt som samhället satsar på att bygga upp ett skolsystem under
mottot allt för eleven — eleven i centrum, tillåts en ölhantering som
direkt motverkar och bryter ner det som skolan försöker bygga upp.
Mellanölsbruket är enligt mångas vittnesbörd på väg in i skolsalarna i
en sådan utsträckning att vissa elever egentligen borde skickas hem,
eftersom de är så påverkade av öl att de inte är mottagliga för undervisning.

Missbruket är dock mest koncentrerat till tiden utanför den vanliga
skoldagen. I kontrollstyrelsens mellanölsundersökning från 1970 redovisas
t. ex. att

79 procent av polismyndigheterna
59 procent av nykterhetsnämndema
56 procent av barnavårdsnämnderna
42 procent av skolstyrelserna

anser att nykterhetstillståndet har försämrats sedan förra undersökningstillfället
under våren 1968. (Thomell-Markén, Mellanölet — Ett ungdomsproblem,
1971). Dagligen förekommer tidningsuppgifter om stölder,
bråk etc. som följd av mellanölskonsumtion.

»Mellanölet, som skulle bli till välsignelse för det svenska folket, håller
nu på att bli dess gissel. Ungdom med eller utan bilar vinglar omkring
på gator och torg, på flera ställen med ölburkar i händerna, som de sedan
slänger omkring sig. Ölburken har blivit ett nytt inslag i vår svenska
flora.» (Citat ur Motala tidning, ref. i Thomell-Markén, Mellanölet —
Ett ungdomsproblem 1971.)

Samtidigt som således allt fler börjar bli medvetna om de sociala konsekvenser
mellanölet fått för ungdomarna och samhället visar alkoholforskningen
på klara samband mellan tidigt, vanemässigt bruk av mellanöl
och bestående skador av medicinsk art. För den som börjar använda
mellanöl regelbundet vid 15 års ålder är risken stor att skadorna uppkommer
och utvecklas så att de blir tydligt märkbara efter 6—8 år, ibland
tidigare.

De ansvariga myndigheterna är medvetna om problemets storlek och
vikt. Därom vittnar bl. a. bevillningsutskottets utlåtande över ett flertal
motioner angående mellanölsproblemen 1970. Det heter bl. a.: »De enligt
utskottets mening mest negativa verkningarna av mellanölets införande
har varit den starka konsumtionen bland ungdomen och ölkonsumtionens
ogynnsamma effekt på trafiksäkerheten.» Skolöverstyrelsens chef
Jonas Orring sade vid ett tal 1969 följande: »Vi som står i skolans ledning
blev aldrig tillfrågade då man införde mellanölet. Hade vi blivit det,
skulle vi ha avstyrkt.»

Om den ogynnsamma utveckling som för närvarande pågår inom detta
område fortsätter, riskerar vi således att om några år ha ett alkohol

Mot. 1971: 632

14

problem bland ungdomen av hittills okända proportioner. Trots att man
vet detta vidtages inga effektiva åtgärder, utan alla påpekanden om
situationens allvar hänvisas av regeringen till den sittande alkoholpolitiska
utredningen. De försök till frivilliga överenskommelser angående begränsning
av försäljningen av öl till minderåriga som gjorts under 1970
har inte givit åsyftat resultat. Det visas bl. a. av den antiöldemonstration
tjugo SSUH-medlemmar företog i Örebro i början av detta år. På
mindre än en timme köpte dessa ungdomar i åldern 13—18 år ut 40
burkar mellanöl i ett av stadens varuhus utan några som helst svårigheter.

Samhällets halvhjärtade satsning på effektiva åtgärder mot mellanölshanteringen
måste av både föräldrar och barn uppfattas som ett
svek. För den som tvingas att lappa och reparera skadorna som mellanölet
åstadkommit i skola, familje- och arbetsliv och samhället i övrigt
måste talet om solidaritet med drabbade och svaga grupper klinga
ihåligt. Alla vårdande åtgärder omöjliggörs eller försvåras av den
»inne-ölkultur» som fritt fått utveckla sig, uppbackad genom hänsynslös
reklam, riktad mot ungdomen som målgrupp och baserad på profitintressen.

Vi kräver därför att samhället med kraft griper in för att stoppa utvecklingen.

Det bör ske genom att försäljningen av mellanöl överförs till systembutiker
eller speciella »ölbutiker». I det sammanhanget bör en lagstiftning
ske om 18 år som lägsta gräns för utminutering. En informationskampanj
om mellanölets skadeverkningar för ungdom bör startas enligt
den metod som användes vid övergången till högertrafik och pågå minst
en månad varje skoltermin. Det innebär att press, radio, TV och skolan
samverkar med målsättningen att bryta glorifieringen av ölet som en
ungdomsdryck i en speciell ungdomskultur. Reklam för mellanöl förbjuds
under en försöksperiod och ersätts med reklam för lättöl och icke
alkoholhaltiga drycker.

Systembolaget uppmanas att i sina butiker obligatoriskt informera om
mellanölets verkningar på ungdom. Samtliga mellanölsförpackningar
varudeklareras med angivande av innehåll och beskrivning av ölets
verkningar.

Eftersom mellanölet är ett samhällsproblem av växande art bör frågan
om bryggeriernas status analyseras. Bryggeriindustrin har tack vare mellanölet
på fem år uppnått sitt första etappmål från 1965, en fördubbling
av ölkonsumtionen per invånare och en 200-procentig ökning för starkölet.
Det innebär således en på vinstintresse grundad försäljningspolitik,
där producenten inte behöver ta hänsyn till de samhällsproblem som
hans produkt åstadkommer och där samhället får svara för kostnader för
skador som uppkommer.

Med hänvisning till ovanstående får vi således hemställa
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att alkoholpoli

Mot. 1971: 632

15

tiska utredningen särbehandlar frågan om mellanölet och ungdomen
enligt följande:

1. försäljning av mellanöl endast i systembutiker eller speciella
»ölbutiker»,

2. förbud mot reklam för mellanöl under en försöksperiod och
satsning på reklam för lättöl och alkoholfria drycker under samma
tid,

3. obligatorisk information i systembutikerna om mellanölets
verkningar,

4. obligatorisk varudeklaration på mellanölsförpackningama med
innehållsangivelse och beskrivning av ölets verkningar på ungdom,

5. intensiv informationskampanj i press, radio och TV, samordnad
med målinriktad systematisk ölinformation via skolan till
elever och föräldrar,

6. lagstiftning om förbud mot utminutering till ungdom under
18 år.

Stockholm den 27 januari 1971

BERT STÅLHAMMAR (fp) JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

ROLF WIRTÉN (fp) ELVER JONSSON (fp)

i Alingsås

Övrigt om motionen