angående förläggningen av semestertid, m. m.

Motion 1973:1177 av herrar Hagberg och Hallgren

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:1177

13

Nr 1177

av herrar Hagberg och Hallgren

angående förläggningen av semestertid, m. m.

I motion nr 1010 vid 1972 års riksdag föreslogs att riksdagen skulle
uttala sig för bl. a. ändring av semesterlagen beträffande semesterns
förläggning. Vidare att lönearbetarna skulle erhålla ränta på semesterersättningen
samt att de i skiftschemat ingående fridagarna under semestern
för arbetare i kontinuerligt skiftarbete frånräknas som semesterdagar.

Socialutskottets majoritet avslog dessa motionsyrkanden med motivering
i första hand att Nordiska rådet tillsatt ett nordiskt ämbetsmannautskott
som fått till uppgift att utarbeta förslag om samordnande av
semesterlagstiftningen i de nordiska länderna.

Den omständigheten att ett ämbetsmannautskott fått uppdraget att
utreda dessa frågors samordnande kan enligt vår mening inte få utgöra
något hinder för att den svenska riksdagen uttalar sig för en sådan
ändring om skäl talar härför. Semesterlagstiftningen i Sverige är enligt vår
mening i behov av förändringar på de punkter vi föreslagit.

Med hänvisning till att rätt att uppbära ränta på den intjänta
semesterersättningen eller semesterlönen skulle nödvändiggöra införande
av ett semesterkassesystem och i förening härmed administrativa svårigheter
avstyrktes motionskravet härom vid behandlingen av frågan vid
1972 års riksdag. Dessa invändningar kan enligt vår mening inte tillmätas
avgörande betydelse.

Beträffande semesterns förläggning finns i semesterlagens paragraf 10
fastslaget att arbetsköparen bestämmer när semester skall utgå. Detta
förhållande är otillbörligt med tanke på att debatten om företagsdemokrati
och demokratiseringen av arbetslivet kretsat just kring kraven om
större medbestämmanderätt för lönearbetarna. Dessa meningar har
framförts både från socialdemokratiskt och visst borgerligt håll. Att
lönearbetarna i lag får fastslaget att semestern skall förläggas under
sommarmånaderna juni, juli och augusti bör därför framstå som ett
rättvisekrav. Möjlighet bör givetvis ges att överenskomma om annan tid.
Det ger lönearbetarna en starkare ställning vid överläggningar om
semesterns förläggning. Kan man inte komma överens om annan tid för
semesterns förläggning gäller den lagstadgade rätten. Arbetsköparnas
möjlighet att även här diktera försvinner.

Vårt krav om att lönearbetarna skall erhålla ränta på semesterersättningen
och semesterlönen är också väl motiverat. Nu rådande förhållande
att arbetsköparna får tillgodogöra sig ränta på semesterersättningar som
lönearbetarna inarbetat under kvalificeringsåret är helt oskälig. Räntan
bör rimligtvis tillfalla dem som har pengarna till godo, dvs. lönearbetarna,

Mot. 1973:1177

14

sorn under föregående år intjänat dessa pengar.

Samma förhållande råder då det gäller arbetare i kontinuerligt
skiftarbete som kompensation för ett ytterst obekvämt arbetstidsschema
erhållit viss ledighet. Det är ett renlighetskrav att semesterlagen inte är så
utformad att arbetsköparna ges rätt att med stöd av lagen ta tillbaka
förmåner som lönearbetarna förhandlat sig till. Kravet på att s. k. fridagar
inte skall inräknas i semestern är därför väl motiverat.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för följande ändringar och tillägg i
semesterlagen och hos regeringen hemställer om utarbetandet
av erforderlig lagtext:

1. att semesterlagens paragraf 10 ändras så att den föreskriver
semester under månaderna juni, juli och augusti och att
undantag från denna tid kan göras därest de lokala parterna
på arbetsmarknaden så överenskommer,

2. att den anställde skall kunna tillgodogöra sig ränteinkomster
på sin semesterlön och semesterersättning i enlighet med vad
i motionen anförts,

3. att de i skiftschemat ingående fridagarna under semestern för
arbetare i kontinuerligt skiftarbete frånräknas som semesterdagar.

Stockholm i januari 1973

LARS-OVE HAGBERG (vpk)

KARL HALLGREN (vpk)

GOTAB 73 3234 S Stockholm 1973