angående förfarandet vid tillståndsgivning för plantering av skog på åkermark.

Motion 1973:89 av herr Börjesson i Falköping

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 89—94 år 1973

Mot. 1973

89-94

Nr 89

av herr Börjesson i Falköping

angående förfarandet vid tillståndsgivning för plantering av skog på
åkermark.

I jordhävdslagen av den 12 december 1969, 1 § första stycket, ges
bestämmelser om när ett jordbruk skall anses nedlagt. Så är fallet bl. a.
”om skog planteras på jorden” och därmed åkermark övergår till
skogsmark.

Jordhävdslagen utsäger inte vem som har rätt att besluta om
nedläggning. Utformningen av 3 § ger emellertid indirekt vid handen, att
den enskilde markägaren själv äger denna befogenhet. ”Har jordbruket på
odlad jord lagts ned” kan sålunda lantbruksnämnden under vissa
betingelser ”förelägga innehavaren att återställa hävden”.

Detta kan ske om

1. åkerjorden ingår i brukningsenhet, som är eller kan bli lämpad för
rationell jordbruksdrift och som lider skada genom nedläggningen, eller

2. marken med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter
anses böra hållas i odlat skick för att underlätta bildandet av rationell
brukningsenhet.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande av hävden skall återställas,
anger den samtidigt också vilka åtgärder som skall vidtas.
Nämnden kan utsätta vite (3 § sista stycket). Markägare, som ämnar lägga
ner jordbruket på viss odlad mark genom att plantera skog på området,
kan gardera sig mot föreläggande från lantbruksnämndens sida genom att
i förväg begära förklaring av nämnden att skogsplanteringen inte skall
medföra åtgärd enligt 3 § jordhävdslagen.

Av gällande bestämmelser framgår att lantbruksnämnden vid handläggning
i ärende rörande åkerjords användande för skogsplantering, varvid
åkerjord övergår till skogsmark, ej behöver höra de lantbrukare som
berörs av den förändrade markanvändningen.

Starka skäl talar enligt min mening för att de markägare som berörs,
t. ex. de som är boende intill och har sina åkrar gränsande intill en
fastighet som skogsplanteras, skall få möjlighet att få inkomma till
lantbruksnämnden med yttrande. Det kan ju vara fråga om att en
skogsplantering helt förändrar landskapsbilden. En skogsplantering kan
för en intilliggande brukare betyda en värdeminskning av dennes fastighet
genom att betydande skönhetsvärden spolieras.

Det är visserligen så att lantbruksnämnden inhämtar yttrande från
ortsombud som bor på ifrågavarande ort, men det torde ej vara
tillräckligt. Berörda markägare borde beredas möjligheter att inkomma

1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 89-94

Mot. 1973:89

2

med yttrande. Största möjliga hänsyn bör tagas till de önskemål som
framkommer från deras sida. Vid tillståndsgivning beträffande plantering
av skog på åkermark bör lantbruksnämnden vara skyldig att inhämta
yttrande från berörda markägare till ledning för slutgiltigt ställningstagande.

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag
till bestämmelser om möjlighet för berörda grannar och
markägare att yttra sig vid tillståndsgivning för plantering av
skog på åkermark.

Stockholm den 11 januari 1973

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping