angående den enskildes rättssäkerhet.

Motion 1974:1259 av herrar Ullsten och Jonsson i Mora

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1259—1265 år 1974

Mot. 1974

1259-1265

Nr 1259

av herrar Ullsten och Jonsson i Mora
angående den enskildes rättssäkerhet.

Sammanfattning

Det är enligt vår mening tydligt att tiden nu är mogen för en allmän
översyn av brottsbalkens val av kriminaliserade beteenden och även för
en genomgång av specialstraffrätten. Riksdagen bör vidare besluta att den
som hotas av tvångsingripanden bör ha rätt till offentlig försvarare.
Riksdagen bör också besluta om ett organiserat system med medborgarvittnen
vid förundersökning i brottmål på polisstationerna.

Vaksamhet mot datamissbruk, skydd för eftersatta och minoriteter
samt för den enskilda människan, då hon måste söka vård eller på annat
sätt tas om hand av samhället är några av de krav som förs fram i
motioner från folkpartiet till årets riksdag. I denna motion framförs
ytterligare förslag som syftar till ökad rättssäkerhet.

Samhällets åtgärder blir av förklarliga skäl särskilt ingripande och
långtgående när de måste sättas in mot asocialitet och lagöverträdelser av
olika slag. Man ställs här inför skyddsbehov av motstridande och ibland
svårlöst slag. Den åtgärden riktas emot måste garanteras en korrekt
behandling och försvar mot obefogade ingripanden. Andra medborgare
och samhället självt måste garderas mot destruktiv och skadlig aktivitet. I
moderna demokratier av västerländsk typ är det en gammal tradition att
söka lösa dessa problem genom att upprätthålla en legalitetsprincip med
kontroll över att samhällets inskridanden bara får ske under i lag
preciserade förutsättningar. Detta system har av förklarliga skäl nått sin
mest pregnanta utformning i proceduren för kriminalmål.

Med den omfattning brottsligheten numera har måste alla möjligheter
att effektivisera rättsväsendet tillvaratas. En långsamt arbetande rättsordning
tillgodoser inte kraven på rättssäkerhet.

Avkriminalisering

För att lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med allmänhetens
rättsmedvetande måste den kontinuerligt ses över efter samhällsutvecklingens
krav. En minskning av antalet straffstadganden skulle leda till att
samhällets polis-, domstols- och påföljdsresurser kunde koncentreras på
de lagöverträdelser, som samhället betraktade med särskilt allvar. Härigenom
skulle möjligheterna öka att nå framgång med samhällets reaktion
mot dessa. Gärningar som är straffsanktionerade beskrivs i brottsbalken
och specialstraffrätten. Förarbetet till brottsbalken upptog inte någon

1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1259-1265

Mot. 1974:1259

2

debatt om vilka handlingar som borde vara kriminaliserade, trots att de
flesta straffbestämmelser funnits under mycket lång tid. Därefter har
emellertid flera av brottsbalkens straffbestämmelser kommit att ställas
under debatt. Många straffstadganden i specialstraffrätten synes ha
tillkommit utan tillräckliga överväganden om straffsanktionen eventuellt
kunde ersättas med någon annan sanktionsform, om någon sanktion över
huvud erfordras. Vi tror att en hel del straffbestämmelser i brottsbalken
och särskilt i specialstraffrätten kan upphävas och/eller ersättas av andra
sanktioner, t. ex. vitén och skadestånd. Det är enligt vår mening tydligt
att tiden är mogen för en allmän översyn av brottsbalkens val av
kriminaliserade beteenden och även för en genomgång av specialstraffrätten.
I specialstraffrätten bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de
många straffstadgandena rörande motorfordon.

Ersättning till brottsoffer

Sedan 1971 kan ersättning utgå av statsmedel för personskada på
grund av brott. I en särskild motion från vårt håll (1974:1257) föreslås
vidgad ersättning av statsmedel vid brottsskador.

Medborgarvit tnen

I rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökning finns stadgat
att ett av undersökningsledare anmodat trovärdigt vittne såvitt möjligt
skall närvara vid förhör, under förutsättning att den misstänkte inte själv
motsätter sig detta. Närvaron av ett s. k. medborgarvittne kan fylla fyra
centrala syften:

1. Den enskildes rättssäkerhet kan ökas genom att garantier för en i
alla avseenden korrekt behandling stärks.

2. Möjligheterna att styrka vad som framkommit vid förhöret kan öka.

3. Polismännen kan löpa mindre risk att bli utsatta för falska beskyllningar
om felaktigt uppträdande, vilket är väsentligt för polisens arbetsmöjligheter.

4. Förtroendet kan väntas öka för de i förundersökningen verksamma
polis- och åklagarmyndigheterna.

Det är därför angeläget att bestämmelsen om förhörsvittne verkligen
kan tillämpas i praktiken. För att så skall bli fallet måste samhället
engagera sig djupare i denna verksamhet och inte inskränka sig till att
tillhandahålla ett lagstöd. Man kan inte räkna med att uppgiften som
vittne vid förhör skall kunna fullgöras genom frivilliga, oavlönade
insatser.

Folkpartiet har under flera år krävt ett mera aktivt samhälleligt
engagemang för att få till stånd ett fungerande system med medborgerliga
förhörsvittnen.

I Göteborg förekommer kommunalt avlönade medborgarvittnen sedan
1957. Med erfarenhet från denna verksamhet anser man sig kunna
konstatera att den ökade lekmannainsynen i polisarbetet varit ägnad att

Mot. 1974:1259

3

stärka allmänhetens förtroende för polisen.

Rättsväsendet är numera en rent statlig uppgift. Det är enligt vår
mening inte rimligt att överlåta åt kommunerna att bedriva och finansiera
verksamheten med medborgarvittnen. Sådan verksamhet bör självfallet
finansieras av staten.

Riksdagen uttalade sig år 1967 för att riksdagen borde pröva frågan i
lämpligt sammanhang. Ställningstagandet vidhölls vid såväl 1970 som
1971 och 1972 års riksdagar. Denna prövning bör nu komma till stånd.
Den bör leda till att regler utformas för ersättning till medborgerliga
förhörsvittnen. Vidare bör bl. a. formerna för val av förhörsvittnen
övervägas. De blivande polisstyrelserna skulle enligt vår uppfattning med
fördel kunna anförtros uppgiften att utse sådana vittnen, bestyren med
utbetalning av ersättning m. m.

Offentligt biträde

1973 års rättshjälpsreform är ett steg i riktning mot förbättrad
rättstrygghet. Vi betraktar rättshjälpsreformen som en viktig och betydelsefull
reform. Det är ett oavvisligt krav i en rättsstat att varje medborgare
skall ha möjlighet att hävda sina intressen och sina anspråk i rättsliga
angelägenheter. Emellertid förutsätts enligt vår mening en alltför restriktiv
tillämpning.

Bestämmelserna har givits en sådan utformning att rättshjälpsnämnden
beslutar om offentligt biträde skall utses. I syfte att utöka rättssäkerheten
bör rättshjälpslagen ändras, så att den ärendet rör får en ovillkorlig
rätt att erhålla offentligt biträde då han berövats friheten eller förslag om
frihetsberövande har väckts. Denna fråga uppmärksammades av utredningen
om rättshjälp i förvaltningsärenden, under remissbehandlingen
och i motion från folkpartihålL Jämförelser gjordes i sammanhanget med
brottmålsprocessen och bestämmelserna i rättegångsbalken om ovillkorlig
rätt till offentlig försvarare vid häktning och anhållande. Att
tillfälliga omhändertaganden på social- och kriminalvårdsområdet är
förhållandevis korta utgör enligt vår mening inte hinder för en sådan rätt
att erhålla offentligt biträde.

Socialförsäkringsmål

Med hänsyn till det stora antal människor som berörs av socialförsäkringslagstiftningen
och den betydelse handläggningen av dessa ärenden
har för den enskildes ekonomiska situation, bör också detta område
ägnas större uppmärksamhet. Förslag om inrättande av ett allmänt
ombud på socialförsäkringens område bör ägnas större uppmärksamhet.
Detta förslag har behandlats vid flera tillfällen alltsedan förslaget om
inrättande av försäkringsdomstolen framlades 1961.1 samband med 1973
års rättshjälpsreform framhölls dock att strävandena att åstadkomma en
förbättrad rättshjälp på detta område i första hand bör inriktas på
utbildning av personal vid försäkringskassorna samt på att inom den

Mot. 1974:1259

4

allmänna rättshjälpens ram tillhandhålla lämpligt biträde för dessa ärenden.

De ekonomiska resurser som ställts till förfogande är emellertid
begränsade. Enligt förarbetena anser justitieministern att det därför är
nödvändigt att iaktta en viss restriktivitet, både när det gäller att
bestämma tillämpningsområdet för offentligt biträde och att bevilja
sådant biträde i enskilt fall. En sådan ekonomisk restriktivitet kan
emellertid leda till att rättshjälpsreformen inte fullt ut når sitt syfte.

På vederbörande utskott torde få ankomma att utarbeta erforderlig
lagtext.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

att riksdagen beslutar

A. att hos Kungl. Maj :t begära

1. en översyn av brottsbalkens val av kriminaliserade beteenden
och av specialstraffrätten i syfte att begränsa antalet straffbestämmelser,

2. förslag till innevarande riksdag om ett organiserat system med
förhörsvittnen (medborgarvittnen) vid förundersökningen i
brottmål på polisstationerna,

B. anta sådan ändring i rättshjälpslagen att den som är berövad
friheten, eller mot vilken förslag om frihetsberövande har
väckts, erhåller en ovillkorlig rätt att på begäran få offentligt
biträde samt

C. som sin mening ge Kungl. Maj :t till känna vad som i motionen
anförts om minskad restriktivitet i tillämpningen av bestämmelserna
om rättshjälp genom offentligt biträde och om
offentligt biträde i socialförsäkringsmål.

Stockholm den 26 januari 1974

OLA ULLSTEN (fp)

ANDERS JONSSON (fp)
i Mora