angående de mindre företagens behandling vid en allmän kreditåtstramning.

Motion 1973:992 av herr Levin

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:992

8

Nr 992

av herr Levin

angående de mindre företagens behandling vid en allmän kreditåtstramning.

I motionen nr 404 till 1972 års riksdag yrkades, att riksdagen skulle ge
Kungl. Majit till känna de synpunkter på de mindre företagens svåra
problem under perioder av kreditrestriktioner som motionärerna redovisade.

I finansutskottets betänkande 1972:1 framhölls, att vissa smärre
checkräkningskrediter särskilt undantagits från den nedskärning med
20 % som stipulerades i den s. k. uppgörelse om bankernas kreditgivning,
vilken träffats i april 1970. Utskottet påpekade också att krediter ”i
särskild ordning” ställdes till de mindre företagens förfogande över två
namngivna kreditinstitut. Med framhållande av att utskottet ansåg
anledning finnas att även vid kommande åtstramningar göra vissa
undantag för de mindre och medelstora företagen avstyrktes märkligt nog
motionen, som i första hand syftade till att riksdagen skulle framhålla
nödvändigheten av en rättvis dvs. proportionell kreditbegränsning, då en
sådan kunde komma att påbjudas av riksbanken.

I en till betänkandet fogad reservation, som avgavs av ledamöterna
tillhörande centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet,
konstaterades att bl. a. koncentrationsutredningen påvisat att de mindre
företagen drabbas hårdast i samband med kreditrestriktioner, inte minst
beroende på bankernas hänsynstagande till storföretagen. Reservanterna
framhöll vidare att nämnda förhållande ingalunda kunde uppvägas av att
krediter i vissa fall ställs till de mindre företagens förfogande ”i särskild
ordning” genom de finansieringsinstitut som utskottsmajoriteten hänvisat
till. 1 reservationen påpekades därför, att de mindre företagens finansieringsfrågor
borde ägnas ökad uppmärksamhet i händelse av nya åtstramningar
på kreditmarknaden.

För dagen är måhända nya kreditrestriktioner inte högaktuella. Om
inte statsmakternas, sannolikt alltför optimistiska, konjunkturbedömning
visar sig hållbar torde de problem som nu avses förbli inaktuella under
1973. Det hindrar emellertid inte att osäkerheten om hur nästa
kreditåtstramning kommer att utformas och de bistra erfarenheterna från
förra gången verkar synnerligen återhållande i fråga om såväl investeringar
som nyanställningar på de mindre och medelstora företagen. Detta
förhållande utgör ett starkt skäl för att riksdagen skall uttala som sin
mening att kreditåtstramningar i princip skall effektueras proportionellt.
Även rena rättviseskäl kan med fog anföras till stöd för nämnda krav. Det
ter sig nämligen orimligt att finansvärldens och bankernas företrädare
ensidigt — i skydd av påbud från riksbanken — skall kunna fatta beslut

Mot. 1973:992

9

om generella kreditdispositioner, som helt naturligt gynnar de storföretag
som står dem nära.

Åberopande det ovan anförda samt i övrigt hänvisande till motionen
404 till 1972 års riksdag hemställes

att riksdagen beslutar ge Kungl. Maj:t motionens innehåll
beträffande de mindre företagens kreditproblem till känna.

Stockholm den 25 januari 1973

K.-A. LEVIN (fp)