Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1983/84:78)
Motion 1983/84:1151 Hans Petersson i Röstånga
Motion
1983/84:1151
Hans Petersson i Röstånga
Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1983/84:78)
Propositionen om ändringar i rättegångsbalken innehåller ett antal förslag
som huvudsakligen syftar till att förenkla processen samt underlätta domstolarnas
arbete. Sådana förändringar är nödvändiga att vidta såväl med hänsyn
till den ökade arbetsbelastningen på domstolarna som med hänsyn till att
typen av mål som domstolarna har att handlägga tenderar att bli alltmer
komplicerade.
Förenklingar i processförfarandet får dock aldrig medföra att rättssäkerheten
åsidosätts eller att rättsförluster orsakas parterna. Det sistnämnda menar
vi är en uppenbar risk om reglerna för avvisning av ofullständiga stämningsansökningar
och fullföljdsinlagor får en ny lydelse enligt föredragandens
förslag. Jag menar att processordningen måste vara utformad på ett sätt som
möjliggör för parterna att också i praktiken föra processen på egen hand utan
biträdeshjälp. Kraven på ansökningar och inlagor får inte ställas högre än att
detta är möjligt. Det ur alla aspekter mest ändamålsenliga sättet för domstolarna
att avhjälpa oklarheter eller fel i processen är att domstolarna tar direkt
kontakt med parterna och därvid vägleder dem. Den nonchalans som ibland
visas från ombud och försvarare vad gäller att efterkomma föreläggande eller
att korrespondera med domstolarna torde också från domstolarnas sida böra
påpekas för Sveriges Advokatsamfund och rättshjälpsnämnderna.
Mina tveksamheter mot propositionen i denna del leder mig till att föreslå
en ändring av regeringens förslag. Jag vill inte att reglerna, som föreslås i
propositionen, skall vara obligatoriska utan endast ge vägledning för domstolarna
samt ge dem awisningsrätt om de bedömer detta som nödvändigt. I de
aktuella paragraferna bör därför ”skall” utbytas mot ”bör”.
Jag motsätter mig vidare den föreslagna ändringen av hovrätternas sammansättning
(2 kap. 4 § rättegångsbalken). I likhet med vad lagrådet påpekar
i sitt yttrande är hovrätterna i nästan alla mål slutinstansen varför det är
angeläget att målen i hovrätten får en allsidig belysning. Detta möjliggörs
enligt min uppfattning inte i praktiken med en sammansättning av endast tre
ledamöter. Av dessa tre kan man nämligen förutsätta att en, kanske två, är
relativt oerfarna av i vart fall mer komplicerade mål. Endast tre domare utgör
därvid i förhållande till en sammansättning med fyra en allvarlig försvagning.
Med ovanstående motivering hemställer jag
1. att riksdagen beslutar att i förhållande till regeringens förslag i
proposition 1983/84: 78 ändra ordet ”skall” till ”bör” i de paragrafer
vilka stadgar om avvisning av ofullständiga stämningsansökningar
och fullföljdsinlagor,
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami Nr 1151-1159
Mot. 1983/84:1151
2
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i propositionen om ändring
av 2 kap. 4 § rättegångsbalken.
Stockholm den 24 januari 1984
HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga
