Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1982/83:41)
Motion 1982/83:62 Börje Stensson tn. fl.
14
Motion
1982/83:62
Börje Stensson tn. fl.
Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1982/83:41)
Propositionen föreslår utvidgning av området för strafföreläggande från 60
till 100 dagsböter. Därigenom får institutet strafföreläggande ett utvidgat
tillämpningsområde.
Gränsen mellan bötesbrott och mer allvarlig brottslighet har hittills varit
väldefinierad i rättspraxis. Sålunda har allmänt uppfattats en gräns vid 60
dagsböter som en rimlig nivå där ett mer summariskt rättegångsförfarande strafföreläggande
- kunnat användas utan uppenbart men för den misstänkte
ur rättssäkerhetssynpunkt och utan försvagad allmänprevention. Vid dagsbotsantal
om 100 har gränsen mot fängelsestraff tangerats och strafföreläggande
i allmänhet ansetts som en alltför summarisk handläggning med tanke
på brottets allvarlighet och den tilltalades intresse av opartisk bedömning
genom allmän process.
En höjning av gränsen för strafföreläggande till 100 dagsböter kommer att
beröra en rad brott som i det allmänna rättsmedvetandet uppfattas som
allvarliga. Straffskalan för brotten har just därför anpassats så att fängelse
ofta kan komma i fråga. Särskilt rattonykterhet har ansetts utgöra ett brott
för vilket regelmässigt fängelse eller ett stort antal dagsböter bör ifrågakomma.
Rattonykterhet och rattfylleri har genom ett intensivt opinionsarbete av
politiska partier, organisationer och föreningar i var mans medvetande
kommit att omfattas som särskilt svårt brott. Allmän enighet har rått om
allmänpreventionens betydelse genom att med en sträng straffskala inskärpa
kravet på helnykterhet i trafiken. Till stöd för dessa åsikter har också kunnat
läggas det faktum att gärningsmannen vid brottets utförande utsätter
allmänheten för stor risk för omfattande person- och egendomsskada.
Regeringens förslag innebär att just brott som rattonykterhet kommer att
kunna bli föremål för ett enkelt strafföreläggande.
En rattonykter förare kan därmed slippa åtal. Brottet blir i praktiken
lindrigare bedömt än hittills. I det allmänna rättsmedvetandet måste en
sådan utveckling framstå som olycklig och inkonsekvent. På sikt kan det få
oönskade effekter i fråga om såväl allmän som individuell prevention och
därmed bidra till en uppluckring av respekten för en helnykter trafik.
Internationella iakttagelser ger vid handen att den svenska stränga
lagstiftningen varit kraftigt återhållande när det gäller trafiknykterhetsbrott.
Vissa remissinstanser avstyrker förslaget. Bl. a. Norrköpings tingsrätt som
framhåller att rattonykterhet och olovlig körning är allvarliga brott samt att
Mot. 1982/83:62
15
själva lagföringen har en preventiv effekt, särskilt beträffande ungdomar.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen, i avsikt att med bibehållen lagföring vidmakthålla
och om möjligt höja trafiksäkerheten, avslår regeringens
förslag till ändring av 48 kap. 4 § rättegångsbalken.
Stockholm den 23 november 1982
BÖRJE STENSSON (fp)
KARL ERIK ERIKSSON (fp) KARL-ERIC NORRBY (c)
ELVER JONSSON (fp)
GOTAB 75075 Stockholm 1982
