Ändringar i fastighetsbildningslagen
Motion 1985/86:Bo408 Göthe Knutson (m)
Motion till riksdagen
1985/86: Bo408
Göthe Knutson (m)
Ändringar i fastighetsbildningslagen
Många människor i vårt land vill bo på landsbygden. Möjligheten att få
förvärvstillstånd för en mindre jordbruksfastighet är begränsad på grund
av jordförvärvslagens många hinder och restriktiva tillämpning. Möjligheterna
att köpa ett bostadshus är emellertid goda på de flesta håll i landet.
Bl.a. finns mangårdsbyggnader som blivit övertaliga vid sammanslagning
av jordbruksföretag.
Ett annat alternativ är att låta bygga ett bostadshus, vilket skall kunna
ske även utanför stadsplanelagt område.
Många av dem som redan bor på landsbygden vill av olika anledningar
byta bostad. Det kan vara ett lantbrukarpar som sålt sin jordbruksfastighet,
inkl. bostad. Det kan vara en barnfamilj som behöver större bostad.
I stor utsträckning är det barnfamiljer som bor i tätort som önskar
komma närmare naturen och leva i en, som de tycker, bättre miljö än den
staden eller tätorten erbjuder.
Människors önskan och behov
De allra flesta som söker en bostadsfastighet på landsbygden önskar en
rejält tilltagen tomt. Finns det några tunnland mark till salu i direkt anslutning
till bostadshuset är oftast intresset mycket stort för att förvärva
denna, utan att man för den skull tänker idka jordbruk eller kommersiell
odling.
Under alla omständigheter önskar de allra flesta en betydligt större tomt
än vad som är vanligt och överkomligt i en tätort. Man ser det som
naturligt att få ordentligt svängrum, och när det gäller barnfamiljer vill man
ha möjligheter att hålla djur, exempelvis häst eller får, som kräver betesmark.
Det finns oftast också önskemål om eget potatisland och grönsaksodling
för familjens behov.
Lantmäteriets restriktivitet
Vad som här beskrivits ter sig naturligt och borde uppfattas som legitimt —
även av svenska myndigheter.
Dock inte av lantmäteriverket! Med en restriktivitet som oftast är helt
obegriplig bestämmer lantmätaren som regel att en gårdstomt icke skall
vara större än 2000 å 3000 kvadratmeter. Och denna restriktivitet tycks
inte ta några hänsyn till vare sig starka önskemål, naturliga förutsättningar,
utfartsvägar eller andra tungt vägande skäl för en markavstyckning på ett
eller flera tunnland till en ny fastighetsbildning.
Mest anmärkningsvärt är lantmäteriets agerande vid avstyckning av en
överbliven mangård sbyggnad på ett jordbruk som sammanläggs med en
annan jordbruksfastighet i s.k. rationaliseringssyfte. Även när köparen av
bostadshuset också förvärvat intilliggande ekonomibyggnader tycks lantmätarna
eftersträva att skapa villatomter. En mängd exempel visar hur
gränserna för den nya fastigheten dras så nära byggnaderna som möjligt. I
sådana fall blir den fria ytan på den nya tomten ofta begränsad till en
gårdsplan. Möjligheten till egen fruktträdgård och grönsaksodling utesluts
- även om köparen av byggnaderna har erbjudande om att köpa flera
hektar intilliggande mark.
Det tycks heller inte hjälpa om lantbruksnämnden ger samtycke till ett
markförvärv.
Fastighetsbildningslagen styr
Till det anmärkningsvärda hör också att utfartsvägar ibland klipps av även
när mark utmed sådan väg erbjuds den nya fastigheten fram till allmän väg.
Exempel på denna närmast groteska restriktivitet finns praktiskt taget
överallt på den svenska landsbygden. Men den enskilde lantmätaren hänvisar
till fastighetsbildningslagen, ”praxis” och ”tillämpningsregler”.
För allmänheten i vårt land framstår systemet som obegripligt och paradoxalt.
Det råder ju ingen brist på mark i Sverige. Tvärtom. Markanvändningen
i jordbruksbygderna är i växande utsträckning ett olöst problem
sedan jordbruksnäringen blivit olönsam och överproduktionen lika svårbemästrad
som dyrbar. Som en följd av detta och av jordförvärvslagen håller
också det öppna odlingslandskapet på att krympa.
Bättre landskapsvård
Vad vore då naturligare än att de boende på landsbygden finge köpa så
pass mycket mark att djurhållning och odling i mindre skala vore möjlig!
Liksom den svenske bonden svarar för landskapsvården genom boskapsdrift
och odlingar, bidrar också andra landsbygdsbor till vård av naturmiljön.
Sådana kvaliteter tycks dock inte intressera lantmäteriverket i vårt land.
Och frågan är nu om Sveriges riksdag skall vara lika ointresserad av
människors önskningar och strävan efter bättre miljöer som ett byråkratiskt
ämbetsverk visar sig vara.
Riksdagen har vid två tillfällen behandlat motioner i detta ärende som
jag väckt åren 1984 och 1985. Utskottsskrivningarna som legat till grund
för besluten har i och för sig inte varit avvisande till ändringar i tillämpningen
av fastighetsbildningslagen. Men de förslag om lagändring som jag
funnit nödvändiga har riksdagsmajoriteten inte velat tillmötesgå.
Följden har blivit att ingen positiv förändring skett.
Mot. 1985/86
Bo408
6
Utskottets behandling
I bostadsutskottets betänkande BoU 1984/85:12 sammanfattas behandlingen
av mina motioner i ärendet, 1984/85:2769 och 2774 samt 1984/85:2482
och 2483. På s. 5 och 6 i nämnda betänkande heter det:
I motion 2774 (m, fp) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa
om förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen i enlighet med de syften
som anges i motion 2769 (m, fp). Den senare motionen behandlar bl. a.
generella frågor om hur permanentboende på landsbygden skall kunna
underlättas. Motionärerna finnér angeläget att detta sker bl. a. genom att
nyinflyttning av bofasta familjer främjas på de mangårdsbyggnader som
blir övertaliga vid sammanslagning av jordbruksföretag. Familjer som vill
bosätta sig i sådana byggnader behöver ofta étt stycke mark för att ha en
mindre odling eller kunna hålla husdjur som får och häst. Enligt motionärerna
vägrar emellertid fastighetsbildningsmyndigheterna vanligen att bilda
större tomter än ca 3 000 m2. Detta gäller även om större markområden
erbjuds av en säljare och lantbruksnämnden inte har någon invändning.
Resultatet blir ofta att mangårdsbyggnaden i fråga blir en fritidsbostad.
Den restriktivitet som fastighetsbildningsmyndigheterna visar är till förfång
för en levande landsbygd och saknar egentligt lagstöd. För att ändra
praxis fordras dock en lagändring, enligt motionärernas uppfattning.
Bostadsutskottet behandlade under hösten 1984 (BoU 1984/85:2) ett
motsvarande yrkande om ändring i fastighetsbildningslagen. Utskottet redovisade
i det sammanhanget bl. a. att förarbetena till lagen ger underlag
för en tillämpning som inte lägger mer mark till en fastighet för bostadsändamål
än att denna väsentligen får karaktären av en bostadstomt. Utskottet
redovisade vidare att lantmäteriverket i sina anvisningar angett att
marken vid nedläggning av ett jordbruk normalt bör läggas till det jordbruks-
eller skogsbruksföretag som skall leva kvar.
Utskottet fann emellertid också att det enligt fastighetsbildningslagen är
de lokala förhållandena och förekomsten av motstående markanvändningsintressen
som i det enskilda fallet får avvägas i ett beslut om lämplig
tomtstorlek samt att praxis inte är så snävt begränsad som motionärerna
har beskrivit den. Med hänvisning till att överläggningar skulle tas upp
mellan lantmäteriverket, lantbruksstyrelsen och delegationen för glesbygdsfrågor
(I 1977:02) om betydelsen för fastighetsbildningen av strukturutvecklingen
inom jordbruksnäringen, fann utskottet inte erforderligt med
någon ändring i fastighetsbildningslagen och avstyrkte den föreliggande
motionen. Riksdagen följde utskottet.
Bostadsutskottet har erfarit att överläggningarna mellan lantmäteriverket,
lantbruksstyrelsen och delegationen för glesbygdsfrågor avses komma
i gång inom den närmaste tiden. Utskottet ser inte något skäl att nu ändra
sitt tidigare ställningstagande. Med det anförda avstyrker utskottet motion
2774 (m, fp).
Moderaterna och folkpartiets företrädare i utskottet har reserverat sig
enligt följande:
dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Bostadsutskottet
har” och slutar "2774 (m, fp)” bort lyda:
Så som anfördes i reservationen (m) till utskottets betänkande BoU
1984/85:2 bör den restriktivitet som präglar den nu rådande tillämpningen
av fastighetsbildningslagen då en fastighet för bostadsändamål skall bildas
Mot. 1985/86
Bo408
7
runt ett f. d. brukningscentrum på ett jordbruksföretag, ersättas av en
tillämpning präglad av förståelse för de önskemål som anges i motionen.
Utskottet finner att dessa önskemål i regel bör kunna tillgodoses om inte
starka skäl talar emot. Fastighetsbildningslagen bör utformas med hänsyn
till detta. Det här anförda bör riksdagen ge regeringen till känna med
anledning av motion 2774 (m, fp).
Från centerpartiet föreligger ett särskilt yttrande:
Som vi anförde redan i ett särskilt yttrande till utskottets betänkande BoU
1984/85:2 är det motiverat att göra tillämpningsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen
mer generösa så att även bostadsfastigheter som t. ex.
ger utrymme för mindre odlingar kan bildas. Vi förutsätter att de aviserade
överläggningarna mellan lantmäteriverket, lantbruksstyrelsen och glesbygdsdelegationen
leder fram till ändrade sådana bestämmelser.
Riksdagen beslöt dock enligt utskottsmajoritetens förslag, trots att ett
riksdagsbeslut med samma innebörd ett år tidigare inte ledde till någon
verkningsfull åtgärd från lantmäteriverkets sida.
Det är möjligt att de sedan snart två år tillbaka aviserade överläggningarna
mellan lantmäteriverket, lantbruksstyrelsen och glesbygdsdelegationen
kan få viss positiv betydelse. Det står emellertid fullt klart att själva
lagtexten samt förarbetena till denna är direkt styrande vid lantmäteriförrättningar
av det slag jag här redogjort för. Därför är en lagändring nödvändig.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer jag
att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
ändringar i fastighetsbildningslagen i enlighet med motionens syften.
Stockholm den 24 januari 1986
Göthe Knutson (m)
Mot. 1985/86
Bo408
8
