Ändring i vattenlagen

Motion 1985/86:Jo801 Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: J08OI

Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp)
Ändring i vattenlagen

Mot.

1985/86

Jo801-802

Nedre Dalälvens natur är unik i landet och även internationellt uppmärksammad.
Åtskilliga utredningar och inventeringar har klarlagt områdets
stora naturvärden såväl förden ädla lövskogen, natur- och urskogspartier
som för de utrotningshotade växt- och djurarterna. Till dessa senare hör
bl. a. flera av de stora lundgräsen, många sällsynta insektsgrupper samt den
vitryggiga hackspetten.

Kommunerna och länsstyrelserna kring nedre Dalälven har lågt ned
mycket planeringsarbete för att på bästa sätt skydda vissa delar och därtill
för turism och rörligt friluftsliv göra andra delar mera tillgängliga. Ett av de
mest skyddsvärda objekten är det s. k. Båtforsområdet i Uppsala län.

År 1973 väcktes frågan om omprövning enligt vattenlagen av villkoren
för Untra kraftverk. Frågan väcktes av kammarkollegiet bl. a. på grundval
av underlagsmaterial som fördes fram i ett yttrande från länsstyrelsens styrelse.
Syftet var att begära en ökad tappning genom Storgysinge regleringsdamm
för att därmed säkra vattenföringen genom Båtforsområdet.

Den särpräglade naturen med forsskärgårdar, örika, flikiga fjärdar, urskogar
och älvängar med utrotningshotade växter och djur är för sitt fortbestånd
helt beroende av ett strömmande vatten genom området. Det räcker
inte med de kortvariga flöden som passerar vid högvattensituationer och
som kraftverken av rent tekniska skäl inte kan tillgodogöra sig. Vattenföringen
måste även under andra delar av året vara sådan att det unika växtoch
djurlivet bevaras. Statens naturvårdsverk har i ett uttömmande yttrande
den 22 april 1982 utvecklat sin syn på dessa frågor.

Kammarkollegiet är enligt vattenlagen den myndighet som skall föra det
allmännas talan i vattenmål. Länsstyrelsen och naturvårdsverket har inte
partsställning och får inte själva framställa yrkanden utan måste låta detta
ske via kammarkollegiet.

I fallet Båtfors har kammarkollegiet — naturvårdens obligatoriska advokat
— utan samråd med vare sig länsstyrelsen, naturvårdsverket eller Tierps
kommun och utan att ha någon egen naturvetenskaplig sakkunskap valt att
helt lägga ned sin talan avseende naturvården. 1 stället har man träffat ett
avtal som innebär att naturvården för all framtid avstår från krav på vattenföring
genom Båtfors. Naturvårdsverkets yttrande med de yrkanden som
där framfördes har man inte ens ingivit till vattendomstolen.

Såväl myndigheter som kommunen, ideella naturvårdsorgan och enskilda
personer har vädjat till kammarkollegiet att ompröva sin inställning och
återkalla det träffade avtalet. Kammarkollegiet låter sig inte påverkas. Frå

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr J08OI - 802

gan har också behandlats i riksdagen i en interpellation (1985/86:26). Länsstyrelsen
har med stöd av naturvårdslagen förklarat området som interimistiskt
naturreservat och även begärt handräckning för att öppna den laxtrappa
som också inbegrips i avtalet och som ända tills den under sommaren
olagligen stängdes svarat för en viss vattenföring. Vattendomstolen har avvisat
länsstyrelsens begäran om handräckning. Länsstyrelsen har överklagat
till vattenöverdomstolen.

Vid tillkomsten av den nya vattenlagen framfördes önskemål om att fackmyndigheterna
själva skulle få partsställning. Så skedde inte, utan allt blev
vid det gamla. Med all förståelse för synpunkten att det är angeläget att
begränsa antalet parter som företräder det allmänna är det dock uppenbart
att naturvården i vattenmål måste få föra sin egen talan på samma sätt som
sker t. ex. vid prövning inför koncessionsnämnden enligt miljöskyddslagen.
Det är uppenbart stötande att naturvårdsintressena skall vara beroende
av en advokat som — utan egen sakkunskap — sätter sig i vattendomstolens
ställe och inte ens till domstolen redovisar de olika fackmyndigheternas
yrkanden.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring i vattenlagen
så att naturvården får partsställning och därmed kan föra sin
egen talan via naturvårdsverket och länsstyrelsen.

Stockholm den 23 januari 1986

Barbro Sandberg (fp) Per Arne Aglert (fp)

Mot. 1985/86
Jo801

2